Sanna och Robin missade en poängutdelning – ropade upp fel vinnare på kvällens genrep

Då jag fick problem med uppkopplingen till min ipad så får ni tyvärr bara en summering från kvällens genrep.

det har ju tidigt framkommit från bland annat SVT:S håll att Conchita Wurst, vinnaren av ESC 2014, skulle komma till finalen. Man anade då att hon skulle göra en mellanakt eller dyligt och i alla fall köra sin egen låt ”Rise like a Phoenix”. Nu kom den mellanakten väldigt snabbt, då hon började med att inleda alltsammans tillsammans med programledarna Robin & Sanna till ”The final countdown”. Därefter smet de två ur bild och lämnadeConchita ensam till att göra sin låt som en öppningsakt. Man  hade kanske önskat att de kunde låta en suga på karamellen lite längre, SVT.

Christer Björkman som Conchita Wurst

Hur som helst så blev det dags att presentera den första deltagaren, vilket är duon Samir och Viktor. Allt gick bra i deras nummer ”Groupie” fram tills dess att de skulle falla. Viktor hade inga problem men Samir tittade skeptiskt på som polare innan han något sen kastade sig bakåt med ett ”herregud!”.

Sanna sades vara backstage och byta om så Filippa intog hennes plats bredvid Robin men hade svårigheter med att uttala JTR rätt, så Robin fick komma till undsättning. I deras låt fanns det partier som var svagare än andra sångmässigt men de gjorde ändå bra ifrån sig. Dock faller deras konfetti fortfarande ner från taket när programledarna så ska presentera nästa artist – Dinah Nah – från pucken.

Dinah Nah har bra tryck i sin sång och i uppträdandet i övrigt och avslutar alltsammans med ett ”Tusen tack!”. Då lät det sämre under Jon Henriks jojk för under hans nummer ”Jag är fri” så ekade det i arenan vilket ej gjorde hans sång eller jojk rättvisa. Ganska populär men det var inte alls samma tryck som på hans hemmaplan i Östersund.

Efter att Jessica Andersson gått ut på scenen och glittrat ordentlig till sin tonsäkra sång så ser Robin Paulsson sin chans att skrämma skiten ur publiken genom att gå ut med att Måns Zelmerlöw tyvärr inte kan medverka ikväll, för att sedan ändra sig och tala om att detta förstås inte är sant. Måns lyckas för övrigt att göra en perfekt fist bump med den tecknade gubben. Att han kan sjunga vet vi fortfarande och jag tycker att han lyckas nå ut bra i denna gigantiska arena som Friends faktiskt är.

Linus Svenning har en lite hes röst men sången låter bra och det ser riktigt läckert ut i rutan med hans trumslagare, elden och allting. Även det unga energiknippet Isa kör på och sjunger väldigt bra. Hon känns lite som en sådan artist som kan ta vilken låt som helst och utan problem leverera den.

I en välkomnad paus hittar vi Filippa i green room som pratar med Dinah Nah om att det är kul att dr. Alban är en av de som ligger bakom hennes låt då hon varit med i gruppen Karamell och han är tandläkare. Jon Henrik ser ut som ett frågetecken samt lätt rädd när Filippa slå sig ner bredvid honom och börjar prata om relationer typ. Hon passar äve på att göra en tillitsövning i green room och hoppas att någon ska ta emot henne, alltsammans medan hon bakar mot Måns hörna. Måns fattar vinken och sträcker ut armarna.

När tävlingen/genrepet fortsätter visar Magnus Carlsson med övertygande energi och väldigt säker sång att han definitivt tänker fightas om en finalplats. Nu funkade dessutom alla rökpelare i slutet, vilket de inte gjort under repet igår.

Även Eric Saade dansade loss, med synkroniserad dans hos hans dansare och luftfärden med tefatet. Riktigt maffigt när pyrot löstes ut ovanför publikens huvuden. Mitt i allt lyckas en leende Saade ändå ge ett avslappnat men starkt intryck.

Mariette kändes inte lika stark och fick också snålt med applåder och respons från publiken. Hon hade ändå en liten fanskara långt bak i arenan som hördes. Hasse Anderssons helskånska folkviseschlager fick en stor del av publiken att sjunga med eller vicka på någon kroppsdel och efteråt fick han ganska god respons. Nu var dessutom Lotta på fiol tillbaka.

Därefter kommer Filippa bark tillbaka till green room och här tänker hon på de utländska tittarna. Hon presenterar sig på svengelska och fortsätter sedan med att prata med artisterna och översätta detta fritt på engelska till de som inte förstår svenska. Riktigt skön humor här men jag ser ett mindre problem i att de som inte förstår humorn i just Filippa Barks karaktär verkligen tror att det hon säger på engelska är sant. En av de roligare sakerna är när hon ska sätta sig bredvid Eric och trycker upp sig mot honom samt talar om för Måns att hans show är det bästa hon har sett sedan Linus på linjen. Måns viker sig dubbel och garvar. Däremot är hennes skämt om avlivning av hundar när hon pratar med Hasse rätt smaklöst så lyckligtvis lyckas Hasse rädda upp situationen genom att ta sig ur detta på ett snyggt sätt.

Dirty loops heter några unga killar som överraskar stort genom att låna bland annat Andreas Johnsons genomskinliga podium, ladda upp med en massa laserstrålar och leverera en riktigt ovanligt bra cover av sanna Nielsens ”Undo” i någon slags dancepoprock-stil. det enda som avslöjar att det är samma låt är själva texten.

Efter att de testat kopplingen till de olika utländska jurygrupperna så att de funkar presenterar programledarna den norska duon Ylvis och ett klipp med deras möte med Christer Björkman visas upp. I klippet börjar de sjunga och undra vad meningen med stone henge är för att sedan gå över till liveuppträdande som förgylls av att Lili och Susie gör de sällskap, liksom en stor gospelkör. En riktigt mäktig och tuff mellanakt.

Vid den avslutande röstningsförfarandet då folkets röster ska räknas upp sker några småmissar varav Sanna vid ett tillfälle säger att ”…40 poäng går till melodi nummer et…ELVA!” och räddar upp sig riktigt snyggt där. Robin däremot lyckas mindre bra att rädda sig då han tappar procenten och inte heller Sanna får det rätt där först. Det är kanske detta som gör att det sedan slår tilt hos programledarna som utropar Samir och Viktor till segrare när ett bidrag ännu står utan folkets röster. De kommer på sig snabbt men inte tillräckligt snabbt för att det ska bli totalfel där. Robin tackar då för att detta bara är ett genrep och inte direktsändningen. Efter att det sista bidraget fått sina poäng från folket så ändras vinnaren och det är istället JTR som utropas till rättmätige vinnaren. Förhoppningsvis slipper vi just den fadäsen imorgon kväll, men man brukar sällan göra ett så stort misstag två gånger.

Finn ett fel…

 

JTR kommer få det tufft på lördag

De tre unga bröderna, utan guldskor, i JTR ser säkra ut. Även sången är säker, de låter bra tillsammans om än lite svagt, och då menar jag inte av killarna utan att det är själva låten som är svag, särskilt när de går ut direkt efter ”Piff och puff” som dragit igång publiken rejält. JTR kommer troligen behöva gå på mer känsla och energi för att lyfta låten och kunna ge duon som gått ut först iaf en liten kamp.

”Logdans”, uppträdanden och flygande flaskor på glädjerik efterfest

Örebro vet också hur man ordnar efterfester för denna hör till de bästa efterfesterna i år. En fördel är förstås om det är ”rätt” artister som deltar. Dinah Nah till exempel kom bara till andra chansen men fixade ändå en liten flaska med bubblande innehåll som hon va extremt sugen på att öppna på det festligare sättet. Efter att ha förvarnat oss med ett ”Ni är väl medvetna om  att jag kommer att spruta champagnen??” och vi var fullt med på det beordrade hon sitt team att ta bort alla mobiltelefoner från bordet. De gjorde som hon sa och Dinah visade lyckligt upp sina kunskaper i att skapa en dryckesfontän.

Efter att så äntligen JTR beslutade sig för att dyka upp och dragit upp Hasse Andersson från grannbordet för att dansa lite med honom blev det skumpafirande även från deras sida och så småningom även från Måns som kom ytterligare en stund senare. Självfallet skålade de fyra finalisterna tillsammans, med härligt breda leenden och skratt.

Nu hade redan samtliga artister och programledarna gjort entré, vissa mer storstilat än andra, och festen var i full gång. Såväl JTR som Måns – finalisterna – var tidigt uppe på festlokalens scen för att sjunga till sina egna låtar, under jubel från en stor samlad skara.

Dinah Nah
Hasse Andersson
Sanna & Robin
Midnight boy

Många var flitiga på dansgolvet och/eller riktigt duktiga på att mingla. Annika Herlitz syntes en hel del på dansgolvet och Caroline Wennergren fann Christer Björkman som danspartner. Tillsammans hade de väldigt roligt och Björkman sjöng med i texterna medan han ledde Caroline i dansen. Till att börja med blev det väldigt livat när ”Guld och gröna skogar” hördes i högtalarna. Då förvandlades den bortre delen av dansgolvet till dansloge och flera ur produktionen, som Hence och Christer Björkman med flera kunde plötsligt ses dansa armkrok och byta partners.

Svängig ”Logdans” på dansgolvet

När denna tystnat hördes så Midnight boys ”Don’t say no” och Midnattpojken själv intog scenen. I andra delen av sale stod vi några stycken vid ett ståbord och såg Caroline dansa loss med ”mellobossen” Björkman. De tu dansade in i ståbordet med ganska god fart och välte i princip alla flaskor som hade placerats på det. Jag hann rädda mitt vinglas samt hoppa undan. Likaså bordsgrannen.

Caroline Wennergren på scenen

Fler som hann ställa sig på den lilla scenen bredvid DJ:n var Caroline Wennergren som även här dansade i högklackat under det att hon hade allas fokus, Dinah Nah samt som näst sista låt ut för kvällen Annika Herlitz med sin sjätteplacerade ”Ett andetag”. Hon måste vara en av de lyckligaste deltagarna någonsin som hamnat på en sjätteplats, för man skulle lika gärna kunna trott att det funnits en finalbiljett i hennes väska.

Annika Herlitz ställde sig på scenen och framträdde till sin egen låt ”Ett andetag”.

Lite över 03 tystnade musiken och förkunnade att festen var slut, vilket fick allt folk att börja skingras. Måns hade emellertid redan lämnat salen för han stod nära en bil precis bredvid hotellet och sjöng högt, med ett litet sällskap intill sig, när jag lämnade artisthotellet för att få några timmars sömn.

JTR följer Måns Zelmerlöw till finalen i Friends arena

Det blev mycket riktigt Måns Zelmerlöw som gick till final och det tillsammans med en överlycklig trio vid namn JTR, som när de ropades upp först inte kunde tro det och till och med började tänka i banorna att det blivit något fel i röstningsmaskinen. Det gror planer i deras huvuden at ta danslektioner av Hasse på efterfesten då de hört att han är bra på att dansa.

Just Hasse Andersson drog en andra chansen-plats tillsammans med Dinah Nah som ännu inte hunnit börja ägna nästa vecka en tanke. Just nu är det party som gäller för henne men guldet får ligga kvar på hotellrummet för tjejen som hittintills alltid haft något i guld på sig.

Enda säkra tipset i detta ormbo: Måns går till final

Två saker är helt garanterat helt säkert ikväll.

1. Måns Zelmerlöw går till final (under förutsättning att folk inte anser att det är så självklart att de inte behöver rösta själva och Måns faller igenom.)

2. Resten av fältet är stört omöjligt att tippa!

Många pratar om att Hasse Andersson i förhandstippningen att han kommer gå vidare. Med tanke på den glädje han utstrålar så ja, det är inte omöjligt men jag har ändå svårt att se honom ta en finalbiljett. Andra chansen-plats är mer troligt för honom, om han nu går vidare. JTR, Annika Herlitz och Dinah Nah är också starka och har dessutom totalt olika stilar så vem som går vidare är enormt svårt att säga.

För att ändå våga mig på en tippning så ser toppen ut såhär.

Till Final: Måns Zelmerlöw

Till Final: JTR

Andra chansen: Annika Herlitz

Andra chansen: Hasse Kvinnaböske Andersson

5. Dinah Nah – som om hon kommer bland topp-4 möjligen petar bort Hasse Andersson.

Caroline Wennergren med sin klubbjazz tror jag i slutändan faller bort från toppen. Men egentligen finns det ingen låt som är så dålig att den förtjänar att komma sist eftersom det är just så pass jämnt och ovisst.

Kan skrälla åt två olika håll
Om nu Måns inte går till final kommer det att bli en stor skräll och dundersnackis. Likaså känns det som att någon skulle kunna skrälla åt andra hållet. Till exempel att Midnight boy flyger upp och går till final tillsammans med veckans storfavorit och man står där med hakan i golvet och undrar vad som hände.

JTR:s fördel i ESC – ”Vi har ju faktiskt en fanbase i Australien”

Bröderna Herreys klev i sina guldskor och ställde sig på Melodifestivalscenen 1984 med sin ”Diggi-oo diggi-ley”. De var tre stycken, men det är väl också ungefär där likheten mellan JTR och Herreys slutar. JTR består av bröderna John, Tom och Robin. De är en ung grupp som redan skapat sig ett namn utanför Sveriges gräns, på andra sidan jordklotet genom deltagande i Australiensiska X factor. Nu ger de sig i kast med att försöka slå Sveriges artistelit, både gamla och nya blivande. En skön, avslappnad munter brödratrio som är öppna och det märks att de inte är ovana vid media. Deras låt heter ”Building it up” och är skriven av de själva samt Erik Lewander och Iggy Strange Dahl.

Att vara bröder och arbeta så nära varandra med musiken tycker de fungerar alldeles ypperligt, rent av som en fördel.
– Det är väldigt bra faktiskt för man känner varandra väldigt bra så när man har argumentationer, vilket man har, så går det över ganska fort. Man känner varandra och man kan vara öppna och prata om det man vill, det är grymt.

Nackdelar finns också med att känna varandra så väl. Dock överväger alltid det positiva.
– Det är klart att man irriterar sig på de här smågrejerna. Alla människor har smågrejer som man kan bli irrriterad på. Tom är till exempel alltid två minuter försenad och John är lite rak på sak. Då vet vi detta om varandra så väl o vi ser de småsakerna så lätt. Men de går över så lätt om man ser förbi de småsakerna och bara ”gud, vad sköna brorsor jag har”, förklarar Robin.

Att vara med i Sveriges största musiktävling tillika musikfest tycks stå högt i kurs hos John, Tom och Robin.
– Det är bara skitroligt. Vi är supertaggade på imorgon (läs: Idag) och det är så god blandning musikmässigt, en sådan skön blandning för det finns något för alla. Det går inte att säga vem som kommer gå vidare för vi är alla så olika.
– Förutom Måns, flikar Tom in.
– Förutom Måns. Han har sån här… förbokad plats i finalen och han är så folkkär liksom. Han är så skön va, och har det där goa’ ”hej, kan jag ta en fika med er?”.

Bröderna vill helt klart gå till final, något annat har de egentligen inte siktat in sig på, men fyller i att det är så sjukt olika akter vilket är roligt också. En sak kvarstår dock, och det är det faktum att de kanske har ett ess i rockärmen som ingen annan av deras 27 motståndare har. De har redan gjort musik och lärt Australiensarna lära känna de. Australien har också bjudits in av EBU för att detta jubileumsår faktiskt få tävla mot de andra europeiska länderna i ESC. En unik händelse och något som kan vara till JTR:s fördel just där. Killarna är dock så exalterade när vi kommer in på ämnet att de tänker på något helt annat först.
– Då ska vi kicka de, va. Då ska vi visa de, svarar de utan tvekan någonstans och med glädje.

Kan ni inte också få fördel av det?
– Jo det är klart. Vi har ju faktiskt en australiensisk fanbase så att där får vi säkert hjälp, det hade vart…
– Nu får ni verkligen rösta så vi går vidare då, konstaterar de och menar att då kommer en skjuts på vägen till vinst av Australien.

Vad gör att ni går vidare. Vad gör er låt så bra?
– Alltså, jag hade önskat att det är budskapet och inte bara att man sjunger ”oh oh oh” utan det är väldigt bra budskap i den tycker jag. Man bygger upp något istället för bara lämna det där, bara lämna situationen.

Ikväll kommer det visa sig hur rätt killarna hade i att Måns har egen motorväg rakt in i finalen och om svenska folket faller även för JTR i sådan stor utsträckning att de får den andra finalbiljetten.

Som en alldeles alldeles underbar bal på slottet – fast utan dansen

Vad är väl en bal på slottet? Ja vad just en bal är kan jag inte svara för men välkomstfesten på Örebro slott var i princip magisk. Det var den i och för sig redan förra gången Örebro fick hålla i en tävlingsvecka och redan då lät slottet vara festplats. Det var nästan så man kunde tro att artisterna inte hittade dit men till slut hittade de in i salen. Dinah Nah kom i en lite futuriskinspirerad kort klänning som matchade hennes hår bra medan Annika dragit på sig en svat-vit kreation och matchat den med en nätt handväska som accesoar. Hasse Kvinnaböske Andersson hade ingen accesoar med sig men ”skulle bara hitta frun först” när han ombads att visa upp sig inför kamerorna. Midnight boy var festens ”Hur tänkte du här?” då hans tröja visade typ allt, det vill säga den var i stort sett genomskinlig. Hade hans hängslen dessutom gått att spela på så hade han fått bonuspäng för det.

Dinah Nah
Annika Herlitz
JTR
Midnight boy, festens ”Hur tänkte du här?” klädmässigt.
Caroline Wennergren
Hasse Andersson med fru

 

Det var jättegod mat med både kallskuret och varmt, fast vid separata buffébord och utöver det ett mindre buffébord med trevånings kakfat som hela tiden tycktes fylla på av dels chokladbakelser, dels en morotskaka och sist men inte minst en liten pajbit med bär i.

Under kvällen fann Måns Zelmerlöw och Hasse Kvinnaböske varandra. Passande nog hade Hasse med sig gitarren och tillsammans skapade de ljuv musik i ”Änglahund”. Vad annars? Ett gäng transor var fina och kom sent till festen men plötsligt stod de bara där mitt i rummet; Nanne Grönvall, Ola Salo Carola och så ingen mindre än självaste Cinchita Wurst. Eller ja… en jäkligt bra look-alike som lurade flera samt fick bland annat Hasse Andersson med frus hela uppmärksamhet.

En fråga som jag med flera ställde mig under kvällen: Varför fanns det bara gafflar?? Eller rättare, sagt varför gömmer man knivarna längst in i ett hörn så att folk får fråga andra var de hittade sin kniv och sedan lotsas medels vägbeskrivning fram till behållaren med de? För att äta en mediumstekt saftig köttbit – oavsett tunn eller tjock – utan kniv är ganska svårt!

Däremot kunde konstateras att Dinah Nah tycks gilla desserter och bakverk mycket för hon var ganska snabbt klar med maten och redo att hugga in på godbitarna.

Vid 23-snåret valde flera att ge upp men i salarna var det fortfarande en hel del tappra gäster som ville allt annat än att bryta upp från slottsfesten. Om betyg ska ges var detta helt klart årets bästa välkomstfest och jag har svårt att se Stockholm slå det. Möjligen möjligen Helsingborg nästa vecka men det är tveksamt…