Två debutanter med helt olika stil

Två av veckans debutanter heter Kalle Johansson och Jon Henrik Fjällgren. En likhet mellan de är att de har tävlat tidigare fast i två totalt olika forum. Kalle Johansson i Svensktoppen nästa där det stora priset är just en plats i melodifestivalen. Jon Henrik har tidigare tävlat i Talang. De två kommer också från två vitt skilda delar av landet. Medan den blott 17-åriga Kalles hemort är Söderåkra i Kalmar kommun så hör Jon Henrik numera hemma i Härjedalen (föddes i Columbia).

Jon Henrik Fjällgren verkar nästan ta alltsammans med en klackspark, där han står och svarar med en nästan orubbligt lugn utåt på diverse möjliga och omöjliga frågor. Han konstaterar att han bara skickade in låten ”Jag är fri” som är ett samarbete med Erik Holmberg, Tony Malm och Josef Melin och att den sedan alltså kom med. Till viss del beroende på påtryckningar utifrån.
– Det var mycket snack om det i media att de tycker det. Mycket människor som hade hört mig i talang, så då tänkte jag väl kanske ska prova då och se vad som händer.

Han beskriver sin låt med fyra enkla men stora ord: Kärleksfull, varm, romantisk och mäktig. Att vara nästan på hemma plan tycker han känns toppen.

Kalle Johansson konstaterar själv att han är i samma startfält som några riktiga veteraner, men det ligger bara till hans fördel då till exempel Kristin och Andreas Johnson gett honom tips om att bara ha kul, vilket han bestämt sig för att ha.
– Det är jätteroligt, det här har jag sett fram emot sen augusti när jag fick veta att jag skulle vara med. Så att det äntligen är dags att få vara med, det är jätteroligt.

Han nämner att det är mycket nytt att följa som till exempel kamerorna, vilket också är ett av de svåraste momenten.
– Det är att fånga de vid rätt tillfälle och verkligen tajma in det så det är lite nytt och det jag verkligen får jobba med nu. Men på lördag kommer det gå, det är jag säker på.

Festivalen har han följt tidigare men inte superflitigt.
– Ja absolut har man följt MF. Det är ju Sveriges folkfest liksom. Sen kanske jag inte varit den flitigaste och kollat varje program eller så men de har alltid funnits med.

Ikväll lördag säger Kalle att det kommer vara nervigt men tror att det kommer gå jättebra ändå.
– Vi repar mycket här på arenan så att vi får ju in känslan för hela apparaten. Jag tror det kommer gå jättefint.

Gänglige Kalle sjunger fortsatt bra

Ellen går av scenen och lämnar över till Kalle Johansson som medan såväl trumpodie som keyboard och mikrofonstativ ställs på plats repar entrén. Kalle är den enda hittills som startar ute i publiken men den andra artisten som är ute i gångarna och springer.

Kalles sjunger bra även denna dag och interagerar med huskören under sin sång, precis innan han intar sin position vid scenkanten där basist samt gitarrist och just huskören gör sällskap. Ser helt okej ut på skärmarna trots att han inte utstrålar samma stora säkerhet där uppe som flera andra. Kan dock inte låta bli att tänka på den unga duktige sångarens längd.

Kalle Johansson med band som interagerar

Dags för Kalle Johansson och sin ”För din skull” (som osökt för tankarna till Niklas Wahlgren) men där ungefär slutar den kopplingen. Den gänglige Kalle har med sig ett helt band samt huskören. Det är på gitarr David Holst, Jens Albertsson på bas, Jack Petersson på trummor och Daniel Madestam på keyboard. Ljussättningen går i vitt och guld. Kalle startar ute i publiken och traskar mellan stolsraderna upp till scenen dör han placerar sig vid mikrofonstativet. När det är dags för refrängen tippas det i golvet.

Det är energi i numret och delar av bandet rör sig faktiskt runt på scenen vilket är ett plus. Kalle ger sig till och med på ett Stina Jarowski-hopp typ men känns som sången kan bli bättre och säkrare då han inte är helt övertygande än.

Toppar och riktiga dalar i varierat Östersundstartfält

Insomnia – Ellen Benediktson
Låtskrivare: Ellen Benediktson & Anders Wrethow
Insomnia är inte alls som Ellens låt från förra året. Den är en betydligt snabbare låt med ett häftigt annorlunda sound. Det är svårt att missa själva ordet ”Insomnia” i texten då den återkommer ett antal gånger under de dryga tre minuterna. Ellen framför den på ett tufft sätt. Musikinstrumenten trycker på soundet i form av bland annat trummor. Det här är helt klart en ny Ellen vi möter 2015. Dock känns den för tillfället för rörig mot slutet när det sker en höjning och textmässigt har Ellen ändå en del att hinna med.

För din skull – Kalle Johansson
Låtskrivare: Martin Eriksson, Thomas G:son & Thomas Karlsson
För din skull är en tuggummi/gladpop i midtempo med en text där refrängen ofrivilligt efter andra genomlyssningen börjar försöka limma sig på hjärnan. Jag vet varför – det är för att den är relativt lättillgänglig där musiken och texten smälter ihop väldigt bra. Avslutet på alltsammans sker dock hastigt. Och varför dyker plötsligt en ung Jimmy Jansson upp i mitt huvud?

Bring out the fire – Andreas Weise
Låtskrivare: Anton Malmberg Hård af Segerstad, Henrik Janson, Thomas G:son
Andreas Weise har en snabb radiopoprökare där han startar med att tala om för att han han är redo, på ett väldigt tydligt sätt. Sedan kommer kören in och därefter ökar tempot en aning. Distinkta trummor sätter takten i låten och Andreas röst passar till den. Sen kommer en lugnare brygga innan låten sätter fart igen, med hjälp av kören. Helt klart dansant och lätt att ta till sig. Den kommer troligtvis ha goda chanser att ta sig vidare.

Living to die – Andreas Johnson
Låtskrivare: Andreas Johnson, Bobby Ljunggren & Karl-Ola Kjellgren
Man hör direkt att Andreas Johnson är tillbaka. Den här gången är det med en lite tuffare låt där hans starka röst sjunger till en person (möjligen hans fru?) med frågeställningar hur han kan behaga denne för att få den att både sjunga och skratta med mera för att han fortfarande är vid dennes sida och vet att kärleken kommer att överleva.

Andreas som har varit med några gånger genom åren gör alltid bra låtar men jämför denna med de föregående så vill jag påstå såhär efter uppspelningen att det finns några guldkorn som gjorts före den här.

Don’t stop – Isa
Låtskrivare: Isa Tengblad, Johan Ramström, Gustaf Svenungsson, Magnus Wallin, Oscar Merner
Don’t stop är en upptempolåt som uttrycker glädje och Isa har en skön röst som göra att hon låter självsäker. Hon och kören varierar med att sjunga ”Don’t stop” i refrängen. I bryggan går den ned i takt under en väldigt kort stund för att så åter ta fart, Men den är nästan lite för snabb. Det låter mot slutet som att hon försöker tävla med sig själv om att sjunga den allt snabbare och snabbare.

I see you – Kristin Amparo
Låtskrivare: Kristin Amparo, David Kreuger, Fredrik Kempe
I see you är en ballad med pampig feeling till stor del. Den börjar ganska lugnt för att sedan blir lite snabbare. Det som dock sker mot slutet är att den mister lite av sin kraft. Dessutom försvinner texten fort u medvetandet. Men Kristin Amparo måste ha tagit sånglektioner av Sarah Dawn Finer och Lauryn Hill för röstmässigt låter det som en blandning av de två. Framför allt när Lauryn Hill va med i The Fudgees och de hade en hit ”Killing me softly”. Kristin tar emellertid ganska höga toner vid några tillfällen.

Jag är fri (Manne Leam Frijje) – Jon Henrik Fjellgren
Låtskrivare: Jon Henrik Fjellgren, Erik Holmberg, Tony Malm, Josef Melin
Här får vi jojk så det heter duga och definitivt räcker. För en god tid framöver. Jon har nog årets i särklass kortaste text, som dessutom framförs av kören. Med mer text till det sköna tempot hade låten kanske haft en chans men nu är det är till 95% jojk. Jo, den där textsnutten som råkar befinna sig inom parentes i låttiteln går ju att höra också av Jon själv men mycket mer än så är det inte. Någon i uppspelningsrummet drog paralleller till Lejonkungen. Textmängdsmässigt liknar det Norge i ESC 1995. Kommer högst troligen inte placera sig särskilt väl på lördag.

Summa summarum har Östersund ett mer varierat startfält men Eric Saade och Mariette, två av de fyra som redan är i final, lär inte behöva oroa sig nämnvärt i nuläget, även om det finns någon som nu känns starkare än de övriga i veckans startfält. Vi kan kalla honom Andreas Weise.