Klara visar fortsatt fin form

Då är det dags för nya rep och Klara Hammarström värmer upp scenen först. Klara uppvisar fortsatt stark röst, där en del toner tycks sticka iväg lite. Hon ser fokuserad och beslutsam ut samtidigt som hon ibland skickar iväg leenden.

_D3S0687

Mellan genomkörningarna sammanstrålar hennes dansare, för att prata ihop sig och göra koreofgrafin ännu mer tight och synkroniserad. Även Klara får sig en mindre genomgång av saker att tänka på.

Scenens ljussättning gör sig väldigt bra på skärmarna, för övrigt.

_D3S0667

Klarar lyfter låten med stark röst och cool koreografi

Ljuset på scenen tänds i samma stund som musiken går igång. Klara sitter mitt på ställningen i en silvrig tight byxoutfit med sina dansare runt sig. Dansarna börjar med att titta mot artisten för att sedan dra igång, med diverse poser och slänga med håret.  Närmare refrängen reser sig både artist och dansare till stående för att snart gå ned från ställningen. Klara blir sen kvar där och avslutar  där solo medan dansarna åter går upp för de tre små trappstegen till ställningen och fryser i en pose. Hon har en stark röst till att börja med  och ser relativt trygg ut. Det är ett tufft och snyggt koreograferat nummer där de tillsammans lyfter låten Nobody.

_D3S9602

_D3S9610

Från sömnigt mirakel till stark rike i Göteborgs startfält

Vi har nu hört alla veckans låtar och för att inte förhala går jag direkt in på bedömningen av dessa. Den lyder som följer:

NobodyKlara Hammarström
Nobody börjar direkt med dansanta toner. Låten har ett genomgående beat och det är mycket upprepningar i texten. Det gör denna danspop som skulle passa lätt på ett dansgolv, lättlyssnad. Känns lite som ”Hello” möter typ Lisa Ajax. Efter andra genomlyssningen kan konstateras att den är lite anonym, dock starkare än några av de andra låtarna i startfältet. Det gör att det kan gå hur som hrlst, beroende på hur Klara levererar på scenen.

Miraklernas tid Jan Johansen
Miraklernas tid låter som en maffig låt på titeln. Titeln bedrar. Det här är en sömnig låt som berättas i en stilla, nästan talande takt. Problemet den här visan inte kommer igång. Jag hyser en förhoppning om att Jan Johansen kan ge den lite mer liv och kraft. Visst, den har någon ökning mot slutet men det kommer krävas en del för att lyfta denna.

Bulletproof Dotter
Dotters bulletproof är en låt som känns som att den skulle ha några år på nacken och påminner lite åt Lalehhållet. Det är en skön takt med tydlig vers och refräng men jag har svårt att greppa låten riktigt. På uppspelningen känns det mellanmjölk. Förhoppningsvis lyfter den live.

Vamos Amigos Mendes feat. Alvaro Estrella
Vamos a la playa, skulle vi visst inte till. Inte här. Men den här är en snabb danslåt i latinostil å spanska med engelska inslag kan man väl säga. Mer likt Everyday än Adrenaline. Det finns en energi och glädje i denna dansanta poplåt som är ganska stark och medryckande. Brygga med handklapp finns också. Känns som att den kan placera sig lite varstans beroende på hur Mendes och Alvaro får fram den på scenen.

Alla mina sorger Linda Bengtzing
Man skulle bli förvånad om Linda skulle sjunga på engelska i Melodifestivalen. Hon har förstås en klassisk Linda-schlagerpop. Det drogs lite på smilbanden när frasen ”Alla flickor” petats in i den här positiva texten om att gå vidare och resa sig från ett misslyckat förhållande. Linda har ett starkt röst-ID. Lägg till att det här är en relativt enkel, skön låt med tonartshöjning som är glad. Nu har det inte gått så bra för schlagerlåtar på sistone så Linda har oddsen mot sig där. Vi får se om hon kan bryta det mönstret.

Talking In My SleepPaul Rey
Paul Rey tävlar med en lugnare, mer finstämd låt där han sjunger med känsla. Refrängen är lite släpig och det finns en lugn brygga där han tar ner tempot för att sedan öka igen till ett snabbare tempo med stark sång precis mot slutet. Känner inte att det här är en av veckans starkaste låtar, inte på uppspelningen.

Kingdom ComeAnna Bergendahl
Anna Bergendahl har själv varit med och skrivit Kingdom come. Det låter ganska likt förra årets Ashes to ashes i stil men version 2.0. Låten börjar direkt och starkt och den har ett härligt tempo, som lyckas fånga en. Det är en upptempo poplåt. Trors att vers och refräng liksom flyter ihop eller limmar ihop sig, så kan man urskilja de olika partierna. Med tanke på att den sticker ut i veckans startfält, är så pass stark och med tanke på Annas starka röst så bör det kunna vara en stakt kandidat till finalplats.