Kultur på kollisonskurs i deltävling 3

Timbuktu & Christer Björkmanx6.                           Foto: Stina Stjernkvist / SVT

I den tredje deltävlingen får Christer Björkman programledarbesök av artisten Timbuktu. Okej, de två kanske inte känns jättesynkade som programledarduo och vissa skämt känns lite stela ännu efter andra genrepet. I övrigt sköter Timbuktu sig i sin programledarroll.

Det där med att sköta sig… Det kan man däremot inte säga om bönderna Leif och Billy som tar sig in på arenan genom att leka två killar från hälsomyndigheten och sedan blir Björkmans två runners. Det vb:t är faktiskt lite kul. När man sedan träffar på de då och då under resten av programmets gång letar man febrilt efter den där kudden som man kan gömma sig bakom.

Det är Björkman som börjar med att presentera Timbuktu som veckans sidekick eller vad man ska säga. Timbuktu uppenbarar sig då med ett gäng dansare, samtliga i dåtida kläder, och gör en 1700-talsversion av en av våra svenska klassiker, ”Flickan och kråkan”. Väldigt oväntad öppning…

Timbuktu.                                                                    Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Själva öppningsnumret är snyggt och udda i och med stilen som det klätts in i. Den maffig eller förväntansfulla stämning inför resten av festkvällen uteblir däremot.

Efter öppningsnumret påas själva tävlingen och såklart också artisterna för ikväll.

De där artistpresentationerna är för övrigt väl genomtänkta och snyggt gjorda. Då det är 20-årsjubileum för Melodifestivalen i den form den har idag så börjar samtliga artister sin historia, läst ur en bok, vid år 2002. De berättar om var i livet de befann sig det året och drar sen lite om sin karriär och hur deras liv sett ut genom åren. Gillas mycket!

Charlotte Perrelli, superproffset, gnistrar och bjuder på en försmak av Eurvision Song Contest i hennes glammiga bidrag.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Emil och hans bidrag ”Om allting skiter sig” är starkast i refrängerna. När han sedan kommer till versen så blir det lite platt igen trots god sånginsats och att han är rörlig på scenen. Det är lite som att åka i en berg-och-dalbana.

Inför Klaras presentation ser Timbuktu lägligt nog fortfarande ut som en tävlingsryttare med hög hatt sedan senaste klädbyte. Och det här är inte det enda klädbytet vi får se under kvällen. Varför är det så passande inför just Klaras presentation? Jo hon har ju en koppling till hästar och har tävlat med häst tidigare.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Klara fångar för övrigt kamerorna bra i i sitt moderna doftande nummer och rösten sitter fint.

Mustasch ja de rockar loss som det rockband de är. Deras låt är emellertid lite för anonym som rocklåt så de kan få svårt att få tillräckligt med röster för att ta sig vidare av den anledningen.

Skönsjungande Pocahontas-Elisa gör säkert det hon ska i sin drömska scenvärld, med all tungrök och dansarna som rör sig runt henne. Tusse han visar fortsatt stark form både i sång och överlag, i en låt som verkligen passar honom. Han känns som ett med ”Voices”.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

För första gången i år får en gästartist komma och köra en liten mellanakt och det är Sabina Ddumba, som gör ett litet potpurri.

Sabina Ddumba                                                          Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Denna förmiddag var det Charlotte Perrelli och Elisa som fick bli fejkfinalister. Om det kan bli samma resultat ikväll? Ja, det är inte omöjligt.

I det stora hela är det en bra tredje deltävling med många bra låtar och en lagom allvarlig gästande programledare som ändå håller sig till grunden i festivalen samtidigt som han kan dra lite skämt här och var. Även låtskrivarna fick iaf någon sekunds extra tid i strålkastrarljuset då programledarna efter att ha nämnt Tusses låtskrivare påpekade att det verkar som att de har ”legat i”.

Sen var det de där bönderna… Missförstå mig inte. Jag är inte anti mot humor och vill ha det MF-cleant och allvarligt rakt igenom. Programmen blir alltid bättre när det är kryddat med humor och skämt.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Men att skicka in ett par bönder som uppenbarligen verkar vara en vandrande katastrof i alla deras förehavanden (jo jag vet att det är efter manus men ändå)… I den vanligen så festliga och glittrande Melodifestivalen. Det ger historiens största kulturkrock på över 100 år. Faktiskt lite för stor.

Klara får bra närbildstid med kamerorna

Klara Hammarström, hon ska försöka charma tv-tittarna sen. Under dagens rep så fångar hon kameran i närbild och hinner även med någon mindre handgest innan kamerabyte.
Hon fortsätter på samma spår idag och levererar ett bra rep.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Mustasch gasar på under sin repetition men låten verkar ha svårt att lyfta trots killarnas energi.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Klara – en kvinnlig robocop

Klara Hammarström gjorde debut förra året. Det tycks ha gett sån mersmak att hon är tillbaka i år. Hennes bidrag ”Beat of broken hearts” är popballad som drar åt powerhållet. Klara har klätt ut sig väldigt korta futuristiska kläder. Outfiten gör att hon ser ut som en kvinnlig robocop.

©Stina Stjernkvist / SVT

Sångerskan är ensam på scenen med två körtjejer någonstans bakom den. De två är Emelie Fjällström och Dea.

Det enda Klara har, förutom LED-grafiken och ljuset som hon ska ”styra” med rörelser, ett podium, rök och vind. Mot slutet faller också ett pyroregn framför henne.

Klara har bra röst och är så pass avslappnad att hon kan avfyra leenden under repetitionen. Till outfiten hör ett band som hon har sittande på handen, och det ser ut som att det är det som hon ”styr” grafiken med. Till exempel så när hon för ihop händerna vid ett parti så blixtrar ljuset till lite extra.

©Stina Stjernkvist / SVT

Det är ett bra och starkt bidrag med en känsla som Klara till stor del lyckas framhäva i och med sin koreografi och sättet att framföra låten. Sen får vi se, men låten har också potential att växa mer.

©Stina Stjernkvist / SVT

Klara visar fortsatt fin form

Då är det dags för nya rep och Klara Hammarström värmer upp scenen först. Klara uppvisar fortsatt stark röst, där en del toner tycks sticka iväg lite. Hon ser fokuserad och beslutsam ut samtidigt som hon ibland skickar iväg leenden.

_D3S0687

Mellan genomkörningarna sammanstrålar hennes dansare, för att prata ihop sig och göra koreofgrafin ännu mer tight och synkroniserad. Även Klara får sig en mindre genomgång av saker att tänka på.

Scenens ljussättning gör sig väldigt bra på skärmarna, för övrigt.

_D3S0667

Klarar lyfter låten med stark röst och cool koreografi

Ljuset på scenen tänds i samma stund som musiken går igång. Klara sitter mitt på ställningen i en silvrig tight byxoutfit med sina dansare runt sig. Dansarna börjar med att titta mot artisten för att sedan dra igång, med diverse poser och slänga med håret.  Närmare refrängen reser sig både artist och dansare till stående för att snart gå ned från ställningen. Klara blir sen kvar där och avslutar  där solo medan dansarna åter går upp för de tre små trappstegen till ställningen och fryser i en pose. Hon har en stark röst till att börja med  och ser relativt trygg ut. Det är ett tufft och snyggt koreograferat nummer där de tillsammans lyfter låten Nobody.

_D3S9602

_D3S9610

Från sömnigt mirakel till stark rike i Göteborgs startfält

Vi har nu hört alla veckans låtar och för att inte förhala går jag direkt in på bedömningen av dessa. Den lyder som följer:

NobodyKlara Hammarström
Nobody börjar direkt med dansanta toner. Låten har ett genomgående beat och det är mycket upprepningar i texten. Det gör denna danspop som skulle passa lätt på ett dansgolv, lättlyssnad. Känns lite som ”Hello” möter typ Lisa Ajax. Efter andra genomlyssningen kan konstateras att den är lite anonym, dock starkare än några av de andra låtarna i startfältet. Det gör att det kan gå hur som hrlst, beroende på hur Klara levererar på scenen.

Miraklernas tid Jan Johansen
Miraklernas tid låter som en maffig låt på titeln. Titeln bedrar. Det här är en sömnig låt som berättas i en stilla, nästan talande takt. Problemet den här visan inte kommer igång. Jag hyser en förhoppning om att Jan Johansen kan ge den lite mer liv och kraft. Visst, den har någon ökning mot slutet men det kommer krävas en del för att lyfta denna.

Bulletproof Dotter
Dotters bulletproof är en låt som känns som att den skulle ha några år på nacken och påminner lite åt Lalehhållet. Det är en skön takt med tydlig vers och refräng men jag har svårt att greppa låten riktigt. På uppspelningen känns det mellanmjölk. Förhoppningsvis lyfter den live.

Vamos Amigos Mendes feat. Alvaro Estrella
Vamos a la playa, skulle vi visst inte till. Inte här. Men den här är en snabb danslåt i latinostil å spanska med engelska inslag kan man väl säga. Mer likt Everyday än Adrenaline. Det finns en energi och glädje i denna dansanta poplåt som är ganska stark och medryckande. Brygga med handklapp finns också. Känns som att den kan placera sig lite varstans beroende på hur Mendes och Alvaro får fram den på scenen.

Alla mina sorger Linda Bengtzing
Man skulle bli förvånad om Linda skulle sjunga på engelska i Melodifestivalen. Hon har förstås en klassisk Linda-schlagerpop. Det drogs lite på smilbanden när frasen ”Alla flickor” petats in i den här positiva texten om att gå vidare och resa sig från ett misslyckat förhållande. Linda har ett starkt röst-ID. Lägg till att det här är en relativt enkel, skön låt med tonartshöjning som är glad. Nu har det inte gått så bra för schlagerlåtar på sistone så Linda har oddsen mot sig där. Vi får se om hon kan bryta det mönstret.

Talking In My SleepPaul Rey
Paul Rey tävlar med en lugnare, mer finstämd låt där han sjunger med känsla. Refrängen är lite släpig och det finns en lugn brygga där han tar ner tempot för att sedan öka igen till ett snabbare tempo med stark sång precis mot slutet. Känner inte att det här är en av veckans starkaste låtar, inte på uppspelningen.

Kingdom ComeAnna Bergendahl
Anna Bergendahl har själv varit med och skrivit Kingdom come. Det låter ganska likt förra årets Ashes to ashes i stil men version 2.0. Låten börjar direkt och starkt och den har ett härligt tempo, som lyckas fånga en. Det är en upptempo poplåt. Trors att vers och refräng liksom flyter ihop eller limmar ihop sig, så kan man urskilja de olika partierna. Med tanke på att den sticker ut i veckans startfält, är så pass stark och med tanke på Annas starka röst så bör det kunna vara en stakt kandidat till finalplats.