Våt tillställning där Zia tränade kvällens riktiga artister

2009 var senaste gången som Norrköping stod som värd för en deltävling. Liksom då var välkomstfesten förlagd till Kolmården omkring 3 mil utanför city. Låtskrivare, artister och dansare anlände omkring 20.00. Efter att ha tagit ett välkomnande mingelglas champagne började bänkarna vid delfinariet sakta men säkert att fyllas på av förväntansfulla. Oscar Zia, Christer Lindarw och Swingfly med flera får ursäkta men undrar om inte delfinerna var de största artisterna under kvällen. En mäktig delfinshow gavs där en av delfinerna var så stark i nosen att tränaren missade att fånga lyra. Istället var det After Darks låtskrivare Sven-Inge Sjöberg som satt precis i skottlinjen och fångade den.

Därefter väntade buffé i en närliggande byggnad dit alla gick som i ett lämmeltåg för att sedan ytterkläder hängts upp slå sig ned vid uppdukade bord. En lättare trerätters stod på menyn där alltsammans avlutades med en väldigt söt lemon curd och där Oscar Zia provade på att under ledning vara delfintränare för en stund. När alla var någotsånär mätta och nöjda begavs det en trappa ner för att mingla, spela med låtsaspengar på casinospel (riktigt casinospel får ej förekomma) samt möjlighet att dansa loss om så önskades till en inhyrd DJ. Norrköpings välkomstfest är årets hittills bästa, mycket tack vare de speciella punkterna på agendan men om de ska lyckas med att slå Malmöveckan måste även efterfesten visa sig bli väldigt bra.

Uppdukat bord intill uppvisningsbassängen med champagne.
Åsa Engman (After Darks koreograf) & Dea (Lisa Ajax körsångerska) gjorde entré ungefär samtidigt och valde att posera ihop.
Lennart Wastesson, Larry Forsberg och Sven-Inge Sjöberg som alla skrivit After Darks ”Kom ut som en stjärna”.

Oscar Zia leder dansande delfin.
Oscar Zia som delfintränare.
Oscar Zia klappar delfin.
Oscar Zia med en av Kolmårdens delfiner och en av delfintränarna.

Kommunfest i rätt anda fortsatte ända till nattens småtimmar

Jag undrade redan igår onsdag hur Linköping skulle sluta med tanke på hur roligt det var redan då. Ikväll var det kommunfest och Linköping visade återigen på att de kan hålla fester som folk trivs på och får mersmak av. Runt 20 på torsdagskvällen började alla gäster att trilla in på Konsert- och kongress. Det minglades runt i den stora foajén med ett intilliggande öppet rum där en man hade satt upp i stort sett hela sin vinylsamling från LP-singlar av Melodifestivalbidrag genom åren – i kronologisk ordning. Maffig vägg som gav flashbacks och var tvunget att förevigas.

.Jag vet nu inte exakt när alla artister anlände men Refreshments var en av de tidigare tillsammans med Sanna Nielsen, Panetoz och låtskrivare som Fredrik Kempe och Joy och Linnea Deb. Även Susie Päivärinta sprangs bokstavligen på och hälsade glatt när vi möttes. Hon och systern jobbar med samma team som ligger bakom Pink pistols låt

Sanna Nielsen

JEM

Susie Päivärinta

Runt 20.30 välkomnade värdarna in i en Melodifestivalpyntad sal med discokulor i taket och en vägg upplyst av Melodifestivalens färger. Melodifestviallåtar från äldre tider spelades på låg volym. När vi alla satt oss till bords gick Linköpings borgmästare upp för att hålla ett kort tal. Därefter kom maten in serverad av ett oräkneligt antal kypare. Förrätten var okej även om undertecknad önskat en benfri abborre. Varmrätten med sås, älgkött och något med vegetabilier i sig var också väldigt god om man bortser från det sega köttet. Kvaliteten var högst varierad på det. Även Refreshments hade fått segt kött. En stor miss av arrangörerna. Panetoz satt bordet bredvid oss och fick knappt någon matro för var det inte den ena så var det den andra som ville de något. Martin Stenmarck minglade runt rätt bra och Sean Banan var där som gäst. Han åker Norrut imorgon fredag och erkände att han saknade deltagandet i tävlingen, att vara en del av det hela.

Festsalen…

Närmare 22-snåret valde Panetoz att avvika men innan den sista av de gjorde det hälsade han på var och en av oss vid vårt bord, verkligen jordnära och en fin gest av de att ta sig den tiden att hälsa på väg ut. Liten stund därefter valde vi, en liten trio, att lämna festen som ännu levde men så sakteliga började dö ut. Innan dess togs en sväng förbi Refreshments bord för en kortare pratstund. Det blev inte bara det utan en photosession med hela Gävlegruppen samlad, det vill säga Britta Bergström tillsammans med samtliga fyra killar i bandet. De fem ställde snällt upp sig i en glad grupp för att föreviga denna stund.

Det var många som emellertid inte hade fått nog av festande och ju senare det blev började folk droppa in på artisthotellet, där ibland just Refreshments medlemmar, Sean Banan, lite skivbolagsfolk, låtskrivarna Fredrik Kempe och Joy Deb samt svt-personal. Jag själv fick trevligt sällskap av många ur festivalens sköna kamerateam av bland annat steadycams, krankillar och handhållna kameror. Den där tidiga hemgången vid 00.15 som från början var tänkt flög nu sin kos och ersattes av nästan två timmars längre festande. Vid 02 började det dock bli läge att dra sig hemåt och då hade folksamlingen faktiskt börjat tunnas ut även där. Några få artister vägrade envist släppa kvällen och hängde kvar i vilt samspråk med andra.

 

Välkomstfesten som flyttade till hotellbaren

Med en väntande välkomstfest blev det rätt sent, som brukligt. Till rådhuset anlände samtliga artister ganska tätt inpå varandra. Först att komma upp för trappan och posera framför hungriga kameralinser var Linus Svenning följt av en paljettglittrande Mahan Moin. Allra sist uppför den röda mattan till festsalen var Helena Paparizou.

Mahan Moin gör ”trädet”
Elisa bar rött för kvällen
Yohio och sitt gäng
Helena Paparizou

Musikfest som det var hade Malmö stad sett till att göra temat tydligt. De var blomdekorationer i form av stora notklavar uppställda vid maten och på bordsdukarna låg små noter utlagda. Chokladfontänen var också tillbaka efter ett års bortovaro. Mahan Moin som blev tillfrågad av undertecknad om hon provat chokladfontänen sa nästan lyriskt ”Det var jättegott!” Det var också en populär plats att bli fotograferad på.

Notdekoration vid buffén

Andreas Johnson som skrivit Yohios bidrag kom förstås också och syntes mingla runt, oftast nära ingången. Absolut sist kom programledarna som hade repat till ganska sent, därav ankomsten först 21.15 – 21.30 eller däromkring.

Alvaro gick runt och pratade med bekanta medan Helena knappt syntes till alls. åtminstone inte där jag befann mig. Sylvester Schlegel var inbokad att DJ:a på köttbaren mellan 22-01 så runt 22 hade antalet gäster mattats ut. Yohio var dock kvar med delar ur sitt team och stod i sina fräna nya solbrillor precis vid trappan med en av de. Fotografen Mattz som jag hängde lite med ville fotografera honom. Yohio gick med på det men sa sedan åt honom med glad ton att nu får han väl sluta jobba.

Vi drog kort därefter därifrån för att kolla in läget på köttbaren men där var så fullt att det blev endast en kortvisit. Istället blev det Bishop arms dit många andra visade sig hitta sen. Bland annat Christer Björkman, vad som kändes som nästan hela besättningen ifrån skivbolaget Lionheart och så Paparizou som hängde där till någon gång efter midnatt, under trevlig stämning. Malmö vet hur man ska fira under Melodifestivalen och detta året verkar inte vara något undantag.

Sylvester ”Sylle” Schlegel spisar skivor

Glasskö, Choklad och dansant Mary på kommunfest

gårdagens välkomstfest var lugn men riktigt trevlig. Artister och SVT-folk anlände i busslaster kring 20-slaget. festen höll till på marinmuseet så på väg till välkomstdrinken gick man genom en väldigt lång korridor med både vapen, modeller av båtar och stationer där man själv fick prova på saker.

Cookies n beans poserade villigt framför en karta på vägen dit.

Efter välkomstminglet var det mat och sötsaker till dessert som stod på menyn. 2/3 av Cookies n beans hittade överlyckliga en lucka i väggen där det gick att krypa in, deras kontakt försökte kalla till sig den tredje medlemmen, utan att lyckas. Desserten var förresten något udda. Det är första gången jag har sett en glasskö under någon av melodifestivalens fester. Lika sällan har jag sett chokladpraliner i såväl metallicfärg som orange, blå. och gul. Riktigt häftigt! På bottenplanet var det rätt lugnt hela kvällen, gästerna stod i grupper och umgicks eller satt vid borden. Den enda som stack ut från mängden i det sammanhanget var Mary N’diaye med sällskap som dansade till musiken DJ:n spelade. Hon hade en hel del energi kvar efter dagens repetioner med mera.

David Lindgren och Jay-Jay var den man såg till mest förutom Mary.   Vid 23 var det fortfarande en hel del kvar även om många började dra sig.

Nej, det är inte små leksaker eller snidade skulpturer. Detta är chokladpralinerna.

Glasblåsning och 3-rätters på trevlig fest

Kvällens kommunfest var en trevlig tillställning och en positiv överraskning. Det fanns redan någon artist där kring 20-slaget, som Loreen. Bara en stund senare började de ramla in en efter en. Vid ankomsten fick man ta ett glaschampagne vid ett bord och mingla runt ett tag. Tills det blev dags att sätta sig till bords vid fint dukade bord med två uppsättningar gafflar och knivar samt en liten meny som beskrev de tre goda rätterna på menyn. Förrätten bestod bland annat av tartar på åsnegös, medan varmrätten bestod av potatismuffins och en utsökt kalvfilé. Menyn avslutades med Ostkaka och tillbehör. Just 3-rätters kan jag inte minnas att vi haft sedan Gävle 2007. Det vanligaste är buffé.

Abalone dots roade sig tidigt med att stå och jamma med instrument och sång ganska nära baren, inför kamera. De var dock inte de enda som visade sin musikaliska förmåga, det gjorde även The Moniker som gärna drog delar av sina låtar under det att kvällens konferencier samlade ihop honom, Marie Serneholt, Gladys del Pilar och Abalone dots för tävling i glasblåsning. En tävling som The Moniker vann. Som överig underhållning hade en lokal kör kallats dit. Ur deras repertoar kan nämnas schlagermedleyt som de framförde. I ungefär den här vevan började alla skockas nära baren för lite eftermingel. Dock började det rätt snart mattas av på framför allt artister omkring 23.30, men Sean Banan var kvar och gick runt en del medan Thorsten Flinck stod mellan borden och baren, vilt viftande under samtal med en annan. En dj hade hyrts in och stod och spelade discomusik men såg så väldigt ensam ut där vid scenen. Alla gäster höll till vid eller kring baren.

En ganska trevlig tillställning som blev lite extra mysig i och med den 3-rätters sittningen och glasblåsandet som ett exotiskt inslag, men så är vi ju i Småland också.

Varmrätten, Växjö
Gladys blåser glas

Det vankas fest

Ikväll är det dags för kommunfest igen här i Malmö. Jag är i stort sett redo och kameran ligger i väskan och bara väntar på att få spara lite ögonblicksminnen med mera åt mig. Hur länge den håller på här vet jag inte men Malmö brukar kunna få sina välkomstfester att hålla ganska länge i alla fall.

Stundande välkomstfest

Ikväll har Linköpings kommun haft högtflygande planer när de planerade välkomstfesten, men det ska å andra sidan bli spännande att se vad kvällen har att bjuda på. På stora torget här nedanför står ett festivaltält och dunkadunkat från musiken som spelas där hörs ända upp hit. Funderar på att sticka in huvudet där på väg till en buss som ska fångas, men först gäller det att fixa det sista. Har tänkt försöka få lite glitter i håret bland annat.

Om ni är sugna på att få veta vad som händer senare ikväll kan jag rekommendera att smita in här någon gång efter midnatt eller imorgon bitti.

Norrländsk kommunfest väntar

Första repetitionsdagen är avklarad och snart bär det av till teatern för årets första välkomstfest och mingla, äta lite mat och bara ha kul. Klockan 18 drog jag från arenan inåt centrum medelst buss. Lite finslipning med bilder på bloggen och ett ombyte så är jag redo att mingla lite och se vad kvällen har att bjuda. Det är tänkt att kvällen ska inledas utomhus men hur länge jag står ut där får vi se. Är inte precis den typen som gillar att stå ute längre stunder om man inte rör på sig så det kan mycket väl bli besök i en kåta för uppvärmning. Rapport från kommunfesten kommer självklart senare. 🙂