Efterfest på annexet ända in på söndag morgon

Efterfesterna på annexet brukar bli långa eftersom få vill att Melodifestivalen ska ta slut och därför gärna drar ut så länge de kan på hemgången.

Jag anlände strax efter 23 med några andra och gick loss på buffén ganska så direkt för att hinna smaka av maten innan de plockades bort. De brukar nämligen vara väldigt snabba där med att ta bort maten. Nu stod den dock kvar lite längre än jag trott vilket var bra med tanke på desserten, chokladkaka och någon slags fruktsorbét förutom kex och ostar.

I väntan på Eric Saade klev artist efter artist in, en del mindre upptäckta av alla fotografer än andra. När Velvet smet förbi på röda mattan var 5/6 av den redan upptagen av några andra kända personer omringade av fotografer. Velvet tryckte sig förbi mellan repet och en fotografs rygg, precis framför näsan på mig.

– Går det bra för dig? Frågade jag henne.

– Ja, jättebra… svarade hon med ett leende och en skämtsam ton i rösten.

Till finalefterfesten hör de sedvanliga framträdandena av flera artister. Så snart en uppvaktande Eric Saade gjort entré och slussats upp till deras balkong firade han med champagne samt den inledande musikaliska kavalkaden. Det fortsatte med Playtones, The Moniker med danserskor varav ena fastnade med sitt hår i honom, bedårande Sara Varga och övriga finalister. Brolle avbröt musiken för att tala om att han minsann inte ville ha någon bakgrund. Här ska bjudas på akustik version! Efter några förfrågningar om de kunde höja gitarren fick vi höra 7 days 7 nights i lite annorlunda version. Linda Bengtzing däremot var så vild att örhängen flög medan Moniker klättrade på metallräcket.

Rickard Olsson befann sig mycket på dansgolvet, precis som hallåan Ana Barata och tjejerna från Le Kid. I baren kunde öl, vin eller cider beställas. Det var också kring baren en glad NEO stod livligt samspråkandes med bland annat SR, passade på att hälsa på honom och få en kram. Anna Bergendahl var kvar ända till någon gång efter 04 då musiken tystnat och lamporna tänts, en festsugen tjej även hon alltså. I övrigt hade de flesta artister lämnat festen vid det laget. På en sådan här tillställning stöter man på skivbolagskontakter lite överallt. Petra som har hand om Danny kom fram för en pratstund och passade på att ge beröm. Åtminstone tar jag det som beröm när någon skulle gissat åldern till yngre än jag faktiskt är.

det tog säkert 20 minuter från det att musiken tystnat till att vakterna lyckats schasa ut alla i den kyliga morgonluften utanför entrén. Några gick då vidare för fortsatt efterfest medan andra tog taxi förbi sin egen lägenhet för att hämta alkohol inför fortsatt festande. Ytterligare andra funderade på transportmedel hem. Buss? Taxi? Hur de tog vidare vet jag inte men vi var i alla fall tre stycken som tog en promenad till Gullmarsplan där vi skildes åt olika håll, jag med T-bana mot centralen. G:son som också hängde utanför annexet tog den låååånga promenaden från Annexet till Quality hotel Globe där han var inackorderad.

Melodifestivalen 2011 är därmed slut, men i maj ska vi hålla tummarna för att Eric Saade inte bara krossar glas utan även allt motstånd i Düsseldorf.

Välbesökt DJ-bås på efterfest

Jenny Silver gick enligt källor ut och in ganska ofta då hon hade ärende ut till friska luften. När festen närmade sig halvtid testade Swingfly, någon tjej och en till person hur många som får plats i ett DJ-bås. Svaret var fyra men det hade säkert gått att trycka in några till om det önskats. Swingfly och Danny hade verkligen hittat varann och rapade i mikrofonen samt fick alla på dansgolvet att stämma upp i allsång med Danny som ”försångare”. Le Kid kunde ses på dansgolvet, men det spelades ganska lite schlagerlåtar förutom ett sjok som kom närmare 01. Rickard Olsson gick runt och minglade i rummet under kvällen och umgicks med bl.a. Marie Serneholt.

En annan som inte fått nog av att sjunga var Rasmus ”Karlsson på taket” som så fort Social butterfly spelades kom kutande över dansgolvet och in i båset för att ta micken och sjunga till sig själv.

Det fanns två barer och i den närmast artistborden stod det under hela kvällen både artister och SVT-personal i mer eller mindre livliga samtal. Klockan 03 slutade musiken tvärt utan någon lugn sista låt. Lamporna tändes med folk hängde ändå kvar till 03.30 då vakterna började schasa ut alla gäster ur lokalen. Om det blev någon efterfest på det vet jag inte för vi beslutade oss för att dra hemåt istället för att kolla upp eventuella efter-efterfester på artisthotellet.

Kvällens tippning – Danny och Silver tar guld

Inför kvällens direktsändning tänkte jag försöka mig på det svåraste inlägget och det är att sia hur sjutton slutresultatet kommer se ut ikväll. Det som känns mest troligt är att Danny går direkt till Globen tillsammans med Jenny Silver som klättrat uppåt på listan sedan torsdags. Pernilla Andersson och Le kids glättiga tuggummipop går till andra chansen. Den fartfyllda Me and my drum med Swingfly kommer femma. Rasmus Viberg, Jonas Matsson och Dilba hamnar utanför topp-5. Dilba låg sist redan på publikomröstningen med Poplight, Melodifestivalklubben och Svenska spel och det faktum att hon inte gick genom rutan i förmiddags gör att jag tyvärr sätter henne sist. Rasmus och Jonas är mer svårplacerade då de kan både slå underifrån och falla bort men de torde inte ha något att göra med Danny och Jenny Silver.

1. Danny

2. Jenny Silver

3. Pernilla Andersson

3. Le Kid

5. Swingfly

6. Rasmus Viberg

7. Jonas Matsson

8. Dilba

Dilba når inte ut, kan falla ikväll

Då Le Kid redan har utsetts till förmiddagens stora finalist är det fyra bidrag kvar som just nu körs i en snabbrepris. I stort sett alla artister når ut genom rutan men Dilba känns inte helt levande. Hon lyckas inte fånga kamerorna och nå ut. Det tror jag kommer kunna bli hennes fall ikväll. Synd i sådana fall på en så pass bra låt ändå.

Färgsprakande nummer men ingen stark låt

Lite mer diskussion med koreografen samt med ytterligare några inblandade så är Le Kid igång igen. De ändrade lite på sångerskornas positioner och använde nu munnarna som döljer sig på godiskostymerna. Men ni får allt vara snabba och titta om ni ska se det. Jag tycker den sista genomkörningen var snygg, åtminstone härifrån. Hur det ser ut i T-rutan vet SVT-folket bättre än så länge.

Le Kid har ett färgsprakande och roligt nummer men det känns inte som att de har en chans att gå direkt till Globen. I denna veckas startfält finns i mitt tycke flera låtar som är bättre och starkare än deras.

Le Kid på scenen

Oh my god, vilken klädsel Le kid

Le Kid har kört sin låt en första gång och diskuterar med koreografen, jag vet inte om de planerar att ändra vinklar, byta kamera eler vad, men det pekades i alla fall åt diverse håll och sångerskorna i Le Kid nickade Johanna bär en kycklinggul kjol med mycket tyll under och rosa hjärtan på medan Helena har en enklare skrikrosa klänning med fluff på axlarna. På benen har de mörka strumpbyxor.

Bakom de står resten av bandet vars kläder skiljer sig på det sätt att de alla har blå utstyrsel.

Le Kid

”Det är Robin Hood jag vill ha”

nu kommer färgkalaset! Le Kid har ställt sig på scenen med godiskostymer, extremt färgglada kläder och allting. De på ljuset har också vaknat till efter kaffepausen och målat hela scenen med färggranna strålkastare. Innan gruppen fick köra igenom låten efterlyste studiomannen godiskostymerna som kort därefter bars upp på scenen. Mitt i all väntan ropar den av dansarna som kryper in under den vänstra engelska konfekten:

– Det är Robin Hood jag vill ha!

Det plötsliga infallet resulterade i muntert gensvar på golvet.

Johanna i Le kid

Luleås kommunfest började kallt

Kommunfesten igår kväll skiljde sig lite från de föregående årens på det viset att det var första gången som vi var på s.k offentligt område och hade möjlighet att hälsa på renar, lyssna till livemusik från en kör och värma oss i kåtor bland annat. Det höll på i cirka 20 minuter. Thomas Gson stod påpälsad ute i snön och pratade med några under tiden som underhållningen pågick. Le Kid och Danny kramades med renar medan flera ur pressen fotade de, tyvärr var jag lite för sen med att upptäcka detta. Efter det gick vi in i värmen för mingel och mat. Det var flera av artisterna med följe som tyckte det var skönt att lämna kylan utomhus. Jag och fem till satte oss vid ett bord som stod precis intill buffén. Dessutom hade Rasmus Viberg sitt bord snett bredvid oss och Danny precis intill. Just Rasmus, som först inte hittade var kön började och blev upplyst av hans eget team, blev stoppad på väg från buffén med en rak fråga om hur mycket han äter egentligen medan den fulla tallriken zoomades in av en kamera. Nanne som ska vara pausunderhållning på lördag kom sist av alla och gick först av alla, redan innan den goda efterrätten serverades.

En lång Jenny Silver bar mönstrade byxor och skor med extremt höga klackar. Pernilla Andersson gick mest fram och tillbaka vad jag såg av henne i alla fall. Flera av artisterna gick ganska snart efter att den lilla efterrätten ställts fram. Dock såg jag programledaren Rickard Olsson stå i ett livligt samtal med några stycken nära utgången för att sedan dra sig mot hotellet. En liten stund efter det valde vi också att lämna det lilla som var kvar av festen. I samma veva beslutade sig Le Kid för att göra samma sak.

Det kändes som en rätt lugn tillställning som tidigt dog ut, men på lördag lär det bli annat!

Här var det konfetti!

Innan Le Kid repade låten en tredje gång fick vi en förvarning av studiomannen om att det skulle bli konfetti, han lurades verkligen inte. Mot slutet av låten säger det ”poff” och en massa konfetti kommer ner från taket. Ni som sitter på första parkett på lördag kväll, ni behöver troligtvis inte ens sträcka ut händerna för att få tag i små färgglada pappersbitar. Jag fick fem stycken som lade sig bara på tangentbordet.