Allsången firar 40 år – samtliga programledare samlades

GES

Veckans allsångsprogram gick i såväl fotbollens tecken som jubileumstema av själva programmet. Vilket program sedan! Det kändes mer som en grand finale av säsongen är som program nummer två. SVT kommer få svårt att bräcka det här de kvarvarande kvällarna. Förutom att de lyckats samla ihop samtliga tidigare allsångsledare så hjälpte GES, Linda Pira och Alessia Cara till att sätta guldkant på kvällen.

Nivån mellan premiärprogrammet och denna veckas var riktigt märkbar och började i fotbollens anda. Sanna Nielsen som minuter tidigare fotats i en mintgrön klänning hade svirat om och firade Sveriges kvartsfinalplats genom att göra entré i fotbollsmundering under vinjetten Stockholm i mitt hjärta, konstaterandes att förfesten reda fixats. Oväntat och gav omgående reaktioner från publiken.

sanna_fotbollströja
Efter denna öppning fortsatte det i samma anda. GES med eget band intog scenen i ”När vi gräver guld i USA”. Borde kanske ha ändrats till ”När vi gräver guld i Ryssland” en dag som denna? Av artisterna var det GES som var kvällens kungar då de även rev av ”Stanna världen en stund” som allsång och fick med sig stämningen från föregående låt in i denna. Killarna skulle komma ut ytterligare en gång mot slutet och köra ”Hon är min”, där Orup under genrepet varit busig och ändrat i texten till att Sverige är i kvartsfinal samt fått in en strof om straffar.

Här lämnades VM-temat för nu var det dags för den stora överraskningen – samtliga allsångsledare samlade. Magiskt! Den enda som hade presenterats som en av artisterna innan var Petra Marklund. I publiken sitter Kerstin Ryhed men var är hennes man, Anders Lundin? Jodå, han skulle komma ut senare. Först presenteras Bosse Larssons kapellmästare av Sanna som låter oss höra att vi ska stämma upp i allsången ”Sjung med”, vilken är den gamla vinjettlåten. Därefter uppenbarar de sig en efter en. Petra Marklund, Månz Zelmerlöw, Anders Lundin och Lasse Berghagen. På inrullade skärmar syns bilder av Bosse Larsson. En efter en fick de jubel, åtminstone de manliga. Anledningen är att Allsång på Skansen firar 40 år.

Pgmledare

Lite kort snack med sina tidigare föregångare så skickar Sanna ut de alla backstage förutom Anders. Han har nämligen en favoritallsång, den jättehärliga klassikern ”Gå upp och pröva dina vingar” som det nu är dags för. Den ska även vara Gabriel Forss favorit. Hela skansen sjunger glatt med och publiken är med på koreografin från första refrängen.

Linda Pira bryter av veckans båda teman med att tillsammans med sina dansare inta scenen i ”Vem e ni” som tar oss tillbaka till nuet. Poppigt och fartfyllt med inslag av rap. En andningspaus där man bara kunde hänga med och samla ihop intrycken inför nästa jubileumspunkt i körschemat.

Nästa jubileumspunkt lät inte vänta på sig för då Linda Pira gått av var det höggravida Petras tur att kliva in och bidra med sin röst i allsången ”Händerna mot himlen”. Därefter stod Måns Zelmerlöw stod vid Sannas sida under Michelangelo”. Under denna kuppade kanadensiska Alessia Cara. Hon hade dragit på sig Sannas Sverigetröja. Nu stod hon och diggade med i väntan på att presenteras och få framföra sin lättsamma poplåt ”Growing pains”.

Alissa

Sist ut av de tidigare programledarna var gänglige Lasse Berghagen. Vem är den bästa om inte han att göra ”Tacka vet jag logdans”? Berghagen visade sig stå även för humorn genom att ge publiken pikar, dra det gamla skämtet om lagårn som brinner samt säga att han vill köra en helt annan låt än vad som planerats. Sanna fann sig snabbt, svarade med att han inte får välja allsång helt själv nu och presenterade istället den lugna ”En kväll i juni”.

Kvällen avrundades med ett med ett hyllningsmedley till Lill-babs med där Sarah Dawn Finer, Siw Malmkvist, Tova Carson, Ann-Louise Hansson, Petra Marklund, Nanne Grönvall och Sanna själv sjöng ett urval av den i våras bortgångna folkkära artistens låtar. Sarah inledde medleyt med att sjunga om hur det är att leva ett showliv så man nästan fick gåshud. Texterna var smart ihopsatt så låtarna hakade i varandra mer eller mindre naturligt.

hyllning

Trots två teman och ett hyllningmedley lyckades ändå en röd tråd följas så att allt kändes naturligt komponerat, med Alessia Cara och Linda Pira som bröt av. De var moderna inslag i ett jubileumsprogram där vi fick lagom mycket allsångshistoria i form av små anekdoter. Det ska bli intressant att se hur de ska lyckas hålla nivån uppe nästa vecka för att bräcka det här känns tämligen omöjligt.

Kvällen då dagens musik mötte 60-talet

_DSC6167_zpseqw1afwf
I och med att allsången klev in i augusti månad kom också vinden på besök vilket fick vår eminenta programledare Sanna Nielsen att tycka att det var lika bra att just blåsa igång alltsammans. Detta gjordes med hjälp av en inte helt tam sångare i Bob Hund men efter honom väntade ett mindre gäng andra artister på att också få förgylla kvällen. Vi hörde och såg till exempel Sten & Stanley och Lill-Babs som stod de mer namnkunniga veteranerna medan såväl Maria Andersson från Sahara hotnights och Benjamin Ingrosso som trots in ringa ålder firar 10 år som artist stod för den med moderna musiken kan sägas.

Kvällen fick inledas av Bob Hund som tycks ha som gimmick att använda sig av en sladdmikrofon för att kunna göra små tricks med mikrofonen samt snurra den i luften innan infångande. Denna kväll fann han även att det gick att ställa högtalarna på högkant och bestiga de samt använda en kille på ståplats som mikrofonstativ. Man kan inte anklaga den sångaren för att hålla inne med sin energi och spontana påhitt direkt. I hans första låt besjöngs Brooklyn tillsammans med Popkollokören som också tagits dit.

Därefter blev det ett sjok av lite äldre och betydligt med välkända låtar hos den breda publiken. Lill-Babs sjöng om att ”Jag vill leva” och hade kunnat platsa lika bra i Prideveckans program med den låten medan den efterföljande allsången ”Gröna granna sköna sanna sommar” tog emot väl.

Något senare under timmen kom även Sten och Stanley ut för att ställa sig på var sida om Sanna och tjattra lite lätt innan killarna ombads att hjälpa henne i den föga förvånande ”Jag vill vara din Margareta” som många tycktes kunna utantill. Det roliga var att de direkt på denna allsång ställde upp sig på den nedre delen av scenen för att låta publiken på Skansen och de där hemma höra uppföljaren till tidigare nämnda allsång. En av få uppföljare som torde finnas i musikens värld. Det är mer vanligt inom film- och bokbranschen.

Då stod Maria Andersson från Sahara hotnights för mer nutida musik då hon framförde sin End of conversation. Hon har stått på egna ben sedan i somras och just låten End om conversation kan liknas vid en mix av poplåt/singer- songwritersång. Eller om man så vill – lite mer åt Lisa Miskovsky-hållet. Marias allsång däremot hade en något äldre stämpel, nämligen den gamla godingen ”pop ”opp i topp”. Passande nog hade Sanna hunnit byta om under detta till en polkagrisrandig historia och intog nu själv scenen tillsammans med Lill-Babs och fyra dansare för att avfyra ett 60-talsmedley. Bestående av bland annat den gamla MF-låten ”Sol och vår” som sjöngs av Inger Berggren för en himla massa år sedan.

Förutom att Bob Hund åter kom ut mot slutet för att sjunga ännu en låt och studsa runt över hela scenen näst intill fick så småningom Benjamin Ingrosso runda av kvällen med sin egenskrivna poppiga och moderna ”Love you again” för att sedan bjuda in hela skansen till baren för att vara ”Kung för en dag”.

En festlig, blåsig och ganska fartfylld kväll som även innebär att det nu bara är en enda vecka kvar på denna säsong. Till finalen lär det också bli fart. åtminstone borde det bli det i och med att Sollidenscenen och Sanna får besök av såväl Tensta gospel som Peg Parnevik med flera.

 

Energisk allsångskväll med händer mot himlen och fallande scenografi

Allsångssommaren börjar lida mot sitt slut och det med rasande fart. Det näst sista programmet inleddes som vanligt med Stockholm i mitt hjärta och fortsatte sedan i snabb takt med en taggad Måns som stundtals tycktes ha lite överskottsenergi att göra av med. Flera av låtarna var även de av det snabbare slaget, till exempel Ravaillacs något uppgraderade text till En riktig jävla schlager, Styles allsång Vill ha dig och sist men inte minst Petters hopkok av egna låtar där publiken direkt hakade på och armar viftade åt alla möjliga håll.

Så snart kvällens första allsång Gå & fiska! rivits av kom Måns Zelmerlöw osökt in på gruppen Ravaillacs som under årets melodifestival gav kängor till höger och vänster. Gruppen med de fyra unga gubbarna kom ut och bjöd för första gången sedan Melodifestivalen en livepublik på deras käcka En riktig jävla schlager. Låten var dock inte riktigt som vi mindes då de bland annat hade petat in frågan ”Så varför fick vi inte er poäng?”. Under allsången Temperaturen hettade till till ytterligare med tillhörande kollektivt synkroniserad koreografi. Måns stortrivdes.

Hanna Norberg med vad som blev kvar efter att gärdsgården dök…

Sofia Jannok petade in lite lugnare somriga toner i Idas sommarvisa efter att ha gett publiken samiska toner i sin jojk Viviann. Därefter firades snart 75-åriga Lill-Babs genom ett medley av hennes egna låtar. Hanna Norman var en av deltagarna och sjöng Är du kär i mig ännu Claes-Göran. Mitt under sången fick scenografin nog och gärdsgården föll. Kvar stod Hanna med en avbruten pinne i handen men vad gör väl det när man är professionell? Bara att kasta pinnen och låtsas som att det var planerat för att sedan snyggt trippa över det liggande staketet nu när det inte gick att runda. Lill-Babs som gjorde en lite sen entré i medleyt fick problem med en imitatör som trodde sig vara henne (Rachel Mohlin) för att sedan framföra Jag vill leva. Buketten hon sedan fick bestod av 10 olika färger, en för var varje gång hon varit med i programmet. Den lite snabbare I sommarens soliga dagar var hennes allsång.

Style

En avslappnad Petra Marklund bjöd på sig själv i Händerna mot himlen och fick omgående med publiken som mer än gärna förde händerna mot just himlen. Style dök upp lagom till allsången Vill ha dig. De började på scentungan för att sedan studsa ut i folkmassan. Petter var den siste gästen ut och önskade avsluta programmet på topp. Till ett fartfyllt medley under en skär himmel och en diggande publik som agerade kör till Så klart avslutades en varm händelserik och skön allsångskväll.

En tågresa med många bekanta ansikten

Några timmars sömn blev det inatt i alla fall. Morgonen efter visade det sig att tåget mot Stockholm var det tåg som såväl personalen från SVT som en del låtskrivare, skivbolagsfolk och artister (Py Bäckman och Lill-Babs bland annat) var inbokad på. Vad som var än roligare, tre vänner hade också bokat biljett på det tåget så vi satt i bistron och pratade en längre stund medan diverse vid det här laget bekanta människor gick förbi eller slog sig ner för att umgås. Till exempel verkade Lill-Babs ha en trevlig stund med Py Bäckman och två till vars namn flugit iväg nu.

Lagom trött efter den långa natten blev det också några tupplurar på tåget. Hur sent det blir i Örebro återstår att se nästa vecka.

Ett genrep med mycket humor och nostalgi

Kvällens genrep visade sig vaar väldigt underhållande. Visserligen har det varit bättre genomsnittsligt drag hos en genrepspublik än vad det var ikväll men det är ändå godkänt.

inledningsfilmen handlade om ”en dag med Malena Ernman”, och gav upphov till ett och annat garv bland annat på våra rader. När tävlingen väl drog igång och artisterna avlöste varandra så hade Sibel beslutat att dra av kjolen ändå. Undee NEO:s nummer var det väldigt god stämning och han fick snabbt taktfast handklapp som återkom under hans tre minuter. Efteråt hördes både jubel och applåder. NEO skulle alltså kunna vara en av kandidaterna till att gå vidare till Globen. Även Jöback fick väldigt bra respons. Anna Bergendahls ljusstavar visade sig vara gulare än gulast. Kanske det vore snyggare med en annan färg på de egentligen? Typ gröna, lila eller rosa?

Så snart Pernilla Wahlgren avslutat sitt nummer och gått av scenen började arbetet med att blåsa bort allt konfetti vilket visade sig ta så lång tid att Henke hoppade in och avbröt. Några av hans kommentarer löd ”Nu fick pressen nåt att skriva om” samt ”Om det här händer imorgon så blir det tråkig TV”. Dock kommer något annat att hända där emellan om det drar ut på tiden även imorgon kväll.

Förutom att Dolph  fortsätter jaga Melodifestivalens hot men ständigt hamnar i återvändsgränder (och bland annat denna vecka pekade ut schlagerprofilerna Ronny & Ken) så var mellanakten något som heter duga! Åtminstone för schlagerälskare som gillar den äldre musiken också. Måns och Christine kom in på Nygammal vals och började sjunga på den, sedan gick Måns bakom en skärm och fram kom Svante Thuresson. De fortsatte med Ska vi plocka körsbär i min trädgård, Det börjar verka kärlek banne mej och April april. De ordinarie artisterna för respektive låt dök upp vart eftersom. Den som känner mig förstår nog att jag njöt!

Kvällens fejkade toppresultat blev Lovestoned och Peter Jöback till final samt NEO och Pernilla Wahlgren till andra chansen. Resultatet kan komma att se ut ungefär sådär imorgon kväll, men med vissa ändringar och bortfall. Hela tippningen kommer först imorgon. Detta bör vara ett av få tillfällen där man kan skrika ”idiot!” utan att någon såras av det. Den som skrek detta hördes rätt bra inne i arenan och det lät roligt måste jag säga…

alla-artister

programledarna2