Linda Bengtzing och Nicke tog de sista ordinarie finalplatserna

Jag sa ju att det skulle bli svårt att tippa detta startfält som kunde sluta hur som helst. Sluta hur som helst var också ungefär det det gjorde. Att Julia Alvgard placerade sig sexa medan självaste Melody club bara tog en sjundeplats fick halva arenan att gapa som fågelholkar. Jag var på plats inne i arenan och satt på höger läktare med bra utsikt över både scen och övrig publik.

Fernette hade jag på känns skulle sluta på nedre halvan men inte att han skulle komma sist.

Det slutade alltså med att en totalt överlycklig Linda Bengtzing tog storslam och drog direkt till Globen. Med sig tog hon Nicke Borg som var minst lika förvånad och glad.

Linda Pritchard får en ny chans nästa vecka där hon möter The Moniker i en duell medan Love generation får möta Jenny Silver. Sedan tidigare är det klart att Pernilla Andersson möter Shirley’s angels men den sista duellen har jag för tillfället glömt.

Linda Bengtzing blev så överlycklig att hon redan innan första refrängen hade tappat bort texten i vinnarreprisen och dessutom för att undvika att svära på bästa sändningstid utbrast i ett ”Tack så…  järnvägar!”.

Ett försök till tippning av deltävling fyra

Förra veckan var det sju våndor när jag skulle tippa utgången på lördagkvällen. Det blir nog sju våndor till denna vecka. Julia Alvgard känns som en säker åttondeplats. De övriga kan i stort sett hamna var som helst. Det har varnats för Nicke Borg, Lasse Stefanz och Love generation pratas det mycket om, men alla kan inte gå till globen. Anders Fernette gillar jag skarpt men han har hamnat långt ner i publikundersökningen mellan Svenska spel, Melodifestivalklubben, Poplight och QX. Inget ont om dansband men jag tror ändå inte att grabbarna kommer få tillräckligt många röster för att ta sig till Globen. De kan nog hamna i högst andra chansen. Gissningen:

1. Love generation

2. Linda Pritchard

3. Melody Club

4. Linda Bengtzing

5. Nicke Borg

6. Lasse Stefanz

7. Anders Fernette

8. Julia Alvgard

Egentligen tycker jag inte att Fernette förtjänar att hamna så långt ner på listan men har en liten föraning om att Lasse Stefanz som haft 40 år på sig att bygga upp en fanskara kommer få fler röster än Anders bara av den anledningen.

Bengtzing får scenen att explodera igen

Linda Pritchard talar om att hon vill vinna och kanske är en lite för mycket tävlingsmänniska ibland. Linda Bengtzing döps till gullefjun av Rickard Olsson och rabblar upp statistik som visar varför hon borde vinna ikväll. Nicke Borg får frågan om inte hans egp riskerar att bli större än en hockeyhall och pratar projiceringar av bilder med Rickard medan Love generation tränar på segerskrik inför en eventuell seger ikväll. Besöket i green room blir ju vad man gör den till och det brukar ofta roa.

Den andra lottade globenfinalisten blev Bengtzing som i detta nu sjunger ut hur hennes karl ska vara och är samt frågar om det är fel på henne. Får jag gissa får hon emellertid bara applåder som svar efter detta.

Linda trivs i sin genre

Linda Bengtzing är knappast någon nykomling i dessa sammanhang. Hon har varit med hela fyra gånger om man räknar med detta år.

Linda berättar att det känns fantastiskt att få göra E de fel på mig på scenen och att hon trivs som fisken i vattnet och får en kick av att göra numret, särskilt nu när hon fått ordning på allt. Trots att det är fjärde gången för henne känner hon sig inte lugnare.

– Jag tror inte jag har något som heter lugn. Det är ganska så pirrigt här inne hela tiden men en viss erfarenhet, som till exempel när min körtjej ligger sjuk så har man ändå fötterna på jorden och känner att det kommer gå bra ändå.

Om Linda är nervös?

– Som bara den.

Kläderna har Lars Wallin gjort, både klänningen och skorna, för det är egentligen skor där under som slutar ganska långt ner.

Om hon får välja något att göra i sin karriär som hon ännu inte gjort så skulle hon välja att rocka loss.

– Jag är glamrockare i själ och hjärta så jag skulle nog vilja dra på mig hårdrockskitet och göra någon dedication till kanske Europe.

Dock skulle hon välja att göra det utanför Melodifestivalen då hon trivs så bra med sin egna lille genre här.

Får Linda som hon vill kommer hon stå på händer om hon får för sin hårtjej. Varför hon då ska just stå på händer beror på att hon slappnar av då och tycker att allt är så roligt upp och ner. När jag frågar om hon är bra på att stå på händer kvittrar hon snabbt:

– Ja, det är jag. Men det kan jag inte visa här för då blir det troschock.

Fredagens genrep i en kortversion

Kvällens genrep är över och de lottade vinnarna blev Lasse Stefanz och Melody club. Själva genrepet inleddes emellertid av att programledarna välkomnade till den färde och sista deltävlingen samt framförde en mindre musikal som var godkänd åtminstone. Därefter framförde artist efter artist sina bidrag. När Linda Bengtzing fyrade av sitt pyro blev det reaktioner från publiken i form av utrop och lite extra glädje.

Allt verkade flyta på ganska bra men om guldsoffan står på samma plats imorgon som den gjorde idag vet jag inte om det är den bästa platsen direkt, som Marie Serneholt påstod. Den stod nämligen lite på sidan. Maffigt blev det när The Ark drog igång sin låt iklädda gröna armédressar och en radda av soldater klampade längs ena sidogången framtill och upp på scenen. The ark drog sedan av sig sina kamouflagekläder och visade mycket vackrare och mer stilfulla vita kläder under. Publiken gillade läget. The ark fortsatte och passade även på att avfyra en hel del pyro. Det slår inte Lena PH förra veckan men är tillräckligt snyggt för att gå om de övriga mellanakterna med råge. Om de sedan verkligen kommer att skiljas åt som grupp är en annan femma…

Love generation orsakade uppståndelse vid entrén

Gårdagens fest i rådhuset var lika trevlig som de föregående årens med samma upplägg och avsaknad av den där kniven dessutom.  Artisterna kom i limousiner och gick uppför den röda trappan in i rådhuset för att sedan traska uppför trappan till övervåningen där buffén i vanlig ordning stod uppdukad mitt i salen . Bland annat tonfisk på rädisa, skinka och annat gott. Även räkor fanns om man ville ha det. Till dryck fanns förutom alkoholfritt alternativ både champagne, rött och vitt vin. Till efterrätt fanns till exempel chokladmousse och kakor med citronfyllning.

Artisterna som anlände en efter en stoppades i trappan för att fastna på bilder innan de fortsatte in i salen. När Love generation stoppades kom de knappt ifrån trappan för att det alltid var någon ny fotograf som bad om ”ett kort här också bara…”. Bakom gruppen stod Linda Pritchard och väntade snällt ett bra tag innan hon och hennes sällskap valde att gå runt för att komma uppför de sista trappstegen. Väl uppe fick en ur sällskapet order om att ”fotografera uppståndelsen”. Linda Bengtzing var en av de sista som kom, då hade redan välkomsttalet avklarats.

Bengtzing fick senare besök av SR vid buffén och passade på att schasa iväg sitt sällskap innan hon och Annika Jankell dök in i en intervju. Därefter tog Bengtzing sin tallrik och plockade av maten för att sedan leta upp ett bra bord. Under hela kvällen minglades det och Kristofer i Melody club var lätt att hålla koll på. Han liknade nämligen Willy Wonka litegrann så vid väl valt tillfälle var jag bara tvungen att be om kort på honom och två ur bandet – härliga killar!

Festen höll på ända fram till 22.30 och förmodligen lite längre än så. Dock hade de flesta valt att dra vidare före det, förmodligen drog sig många till Babel där just Melody Club hade en spelning senare under kvällen. Jag letade mig istället tillbaka till hotellet för att ta det lugnt då man inte kan vara med på allting.

Bengtzing bjuder på fyrverkeri

Linda Bengtzing sjöng upp bakom scenen, klev ut och drog av E de fel på mig. Hon har fem tygklädda kuber som upphöjning på scenen och två körmedlemmar en kvinnlig som lystrar till Evelina och en kille som förmodligen inte heter Evelina. Ljuset går i grönaktigt och rosa. Bakgrunden och LED-ringen går även den i grönt, i form av bollar som förvandlas till explosioner så fort refrängen kommer.

Kören rör sig på scenen runt Linda som sätter sig ner under en av verserna för att sedan resa sig igen. När tonartshöjningen kommer står kören på de högre kuberna bak på scenen och har precis sjungit ut ”exploderar”. Då kommer fyra dansare med attachéväskor flygande in på scenen och landar med en duns och en explosion målas upp bakom de. Linda höjer tonarten och ger mer av sig själv. Där kan man tala explosion. Dansarna ställer ifrån sig väskorna för att sedan grabba tag i de igen lagom till sluttonerna.

Det här numret blir i alla fall jag glad av.

Malmös startfält – sammanfattning av bidragen

Helylledansband, gångbart disco och klyschig Linda Bengtzing som sjunger om diskmaskin och hyckleri. Det är några av startfältets bidrag här i Malmö. Varsågod, här kommer den totala sammanfattningen av veckans bidrag.

1. The hunter – Melody club

Melody club har en låt jag trodde skulle vara mer fartfylld än den faktiskt är- Det är popigt tempo, trummor som uppbackning och en halvsnabb historia som inleds med ett ”Aaa…aaa…aaa…aaa, i hear the sound…” Precis innan de två sista refrängerna är ett lugnare parti insprängt vilket i och för sig är snyggt. Första gången kändes den halvklar men andra varvet kom en känsla av ”den här är ju ganska bra ändå, om man jämför andra i startfältet” då det trots allt finns lite tryck i låten.

2. Better or worse – Julia Alvgard

Även Better or worse går åt det popiga hållet men lite lugnare än föregående, med elektroniska inslag. Julia känns som ett tamt försök att låtsas vara en stor poptjej men hon tar sig lite mot slutet, omkring tonartshöjningen. Känns inte som någon vinnare efter denna uppspelning.

3. En blick och nånting händer – Lasse Stefanz

Lasse Stefanz har fastnat i en tidsmaskin som befinner sig ett antal år bak i tiden. Detta är äkta dansband. Så äkta och gammaldags att inte ens refrängen får liv. Killarna tuggar på i ungefär samma tempo från första till sista ton. Körandet bakom ledsångaren består av små ord instuckna här och var. Avslutet består av ett utdraget ”diiiiiig”. Ett perfekt tillfälle att springa iväg för att hämta mer dricka och snacks om det redan hunnit ta slut.

4. Alive – Linda Pritchard

Alive börjar med enkelt med piano som en av flera instrument. Det är en lugn låt som vaknar till redan i första refrängen. Inledningen är lite av ett sömnpiller men låten blir starkare. Det är fräckt mot slutet när Linda tar ner tempot väldigt under några ord, nästan så man tror att låten tonar ut, för att sedan snabbt öka i såväl styrka och takt. Personligen föredrar jag hennes tidigare låt mer, men hon har en snygg sista ton.

5. Run – Anders Fernette

Run skulle kunna passa på ett dansgolv. Starten är ganska lugn med såväl gitarr som Anders stämma men överlag är den ganska snabb. Under låten ”leker” Anders genom att gå upp och ned i tonerna och är stark i refrängen. Höjning mot slutet. Låten påminner om något välbekant men det irriterande är att jag inte kan plocka ut det välbekanta.

6. E de fel på mig – Linda Bengtzing

Här har ni en låt som dryper av roliga ordval och klyschor, lite åt ”Värsta schlagern”-hållet. Det är en ganska snabb lättsam poplåt. Bengtzing avslutar med en ton a lá Pernilla Wahlgren i Piccadilly Cirkus. Själva texten handlar om att hon har en man men att någonstans i min fantasi finns en annan i mitt liv. Apropå texten… Lindas första fras lyder Har hittat mannen med rätt kemi, och vad sägs om  vad sägs om ordvalen en familjefar,hyckleri, matbutik, som kan plocka ur diskmaskin eller kan det där med bygg och snickeri. Martin i äntligen hemma gör comeback på MF-scenen? Kul låt!

7. Leaving home – Nicke Borg

Leaving home känns lite släpande, som en hes Andreas Johnson som slagit ner på takten. Refrängen är skön dock och mot slutet blir den lite rockigare, bland annat med ett gitarrsolo, innan Nicke avslutar med ”Leaving home” som sista ord under det att låten dör ut.

8. Dance alone – Love generation

Snabb låt som har en stark refräng. Det är lite dunka-disco över låten. Trummor ligger hela tiden gansak tydligt i bakgrunden. Läckert gjort att låta Love generation låta burkigt precis innan sista refrängen sparkar igång. Tvärt slut.

Jag börjar ana vart det bär, men vågar inte slå klubban i bordet än. Dels för att en låt kan växa enormt på scenen och dels för att SVT som önskat någon bra uppspelningsutrustning fick en liten bergsprängare, kanske inte av årets modell heller… Vi hörde i alla fall låtarna och det är ändå det viktigaste även om det ju är kul att få höra de i bra kvalitet också. Imorgon är det repetitionsdags på scenen för artisterna och då kan saker och ting svänga. Då får vi höra de live och det brukar göra en hel del.

Fyra bidrag klara till MF 2011

3832 bidrag skickades in till Melodifestivalen 2011. Idag släpptes fyra av de 3o lyckligt lottade bidragen. Två webjokrar tillkommer. De fyra hittills klara är:

Desperados
Upphovsman: Pernilla Andersson
Artist: Pernilla Andersson

E de fel på mig
Upphovsmän: Pontus Assarsson, Thomas G:son, Jörgen Ringqvist
Artist: Linda Bengtzing

En blick och något händer
Upphovsmän: Alexander Bard, Ola Håkansson, Tim Norell
Artist: Lasse Stefanz

Me And My Drum
Upphovsmän: Teron Beal, Patrik Magnusson, Johan Ramström
Artist: Swingfly

Alexander Bard har tydligen blickat tillbaka mot Melodifestivalen och återkommer som låtskrivare till Lasse Stefanz. Thomas G:son med två kollegor är alltså också tillbaka i festivalen och lämnar till Linda Bengtzing att på bästa möjliga sätt framföra deras bidrag. Om jag inte är helt ute och cyklar blir detta hennes fjärde medverkan i Melodifestivalen. Första var 2005 med ”alla flickor”.

Swingfly heter egentligen Richard Silva II (källa: wikipedia) och har varit delaktig i Blacknuss. Det ska bli väldigt spännande att se vad han har att komma med.

På måndag startar omröstningen om Webjokern och den 8 november blir det webjokerfinal i svt24. Så nu börjar det hända saker… 🙂