Snabba kast när Måns på glid besöktes av hal banan

Måns Zelmerlöw & Sean Banan

Regnet vräkte ned i veckans allsång på Skansen och gjorde delar av scenen extremt hal. Måns inledde faktiskt programmet med att halka i trappan på väg ut i publiken. Nu lyckades han hålla sig på fötterna men det hade kunnat bli ett väldigt kort program. De som samlats i publiken för att se artisterna samt sjunga med i allsångerna var glada trots regnet och var gärna aktiva och delaktiga. Det var tvära kast mellan stilarna där gospel mötte äldre schlager, humoristiskt för små och stora barn samt rockiga toner.

Så snart Måns dragit av E’ de’ det här du kallar kärlek, denna Pridevecka, tog The Sounds över och ökade tempot i Shake, shake, shake fast från en trygg och torr position. Gruppen var den enda av kvällens artister som intig Sollidenscenen för första gången. Även Living in America som de sjöng närmare slutet av programmet var lite rockig och blev en spontanallsång då Maja tyckte att publiken kan låten och bjöd in till att hänga på.

Däremellan hamnade vi i ett Frälsningsarmémöte där Jonas Gardell agerade ledare tillsammans med Måns i allsången Pärleporten för att snabbt kastas in i en humoristisk text om just allsången på Skansen signerad den udda duon Sean Banan & Kalle Moraeus. Låten de framförde heter Kallsång. Sean Banan hade dragit på sig en folkdräkt i gult och blått och passade under låten på att bland annat sätta sig i Mark Levengoods knä. Den ålderstigna trion Trio me’ Bumba backade upp Måns från scenens trygga vrå i Man ska leva för varandra.

Nästa vurpa till följd av regnet gjordes under Lisa Miskovskys stund i strålkastarna. Sångerskan bjöd på Wild winds från sitt kommande album ”Umeå”. En skön lagom snabb poplåt. Allt gick bra ända tills det var dags för henne att leda allsång och Måns närmade sig för en pratstund. Vanligtvis ska inte roddarna synas i bild men den som hade fått i uppgift att norpa mikrofonstativet ur bild halkade till. Lisa kollade att allt gått bra och tyckte att här blev det minsann action. Hennes låtval var Leende guldbruna ögon.

Jonas Gardell

Kalle Moraeus framträdde tillsammans med Orsa spelmän i Om sommaren som Py Bäckman varit med och skrivit. Ytterligare tre allsånger hanns med under kvällen. Måns showade till Jazzgossen och kom uttrippandes tillsammans med två dansare i E.M.D:s gamla scenkläder från 2009 års Melodifestival. Den här gången höll han sig på benen trots att de vågade spatsera i takt nedför den större mattbeklädda scentrappan. Kalle Moraeus drog ut i publiken till Calle schewens vals liksom Sean Banan under sin favoritlåt Sånt är livet som hade riktigt bra drag. Inte ens ihållande regn kunde för övrigt stoppa bananen från att lägga sig på rygg i mittgången. Som avslutning intog Jonas Gardell scenen tillsammans med en gospelkör och rev av dragshownumret Mitt enda liv. Så snart tempot i låten höjdes och änglar samt transor kom ut i högklackat för att göra Gardell sällskap fick man känslan av ett väldigt annorlunda väckelsemöte. Han vågade sig ut på den genomvåta scentungan med stor inlevelse och såväl änglarna som transorna efter sig för att sedan springa tillbaka igen och avsluta där. Måns blev ett ofrivilligt inslag i numret då han efter att ha talat om nästa veckas artister faller omkull mitt på scenen. Han reser sig snabbt och smiter iväg. Ett maffigt avslut som gav publiken mersmak inför den följande extra halvtimmen på webben.

Efterfesten med Eufori(a)

Gårdagens efterfest höll på länge, som brukligt typ när det handlar om finalen. Jag kom inte dit förrän nån gång efter 23. Såväl årets artister som tidigare års deltagare och andra kända ansikten droppade in med ojämna mellanrum.

Några andra ville gå åt andra håller, nämligen ut. Det var inte det lättaste alla gånger. Under tiden Sean Banan med följer hade anlänt och omringats av fotografer kom det två personer, Christer Björkman med en vän, som får vara anonym. Bägge pratar glatt och försöker ta sig igenom högen av fotografer, det är rätt svårt.

vännen: Det är saker i vägen här.

Björkman (roat): Va, saker? Är det SAKER i vägen??

Bägge lyckas tränga sig förbi och försvinner ut.

Klockan tickade på och först efter midnatt hördes plötsligt Euphoria i högtalarsystemet. Segrarinnan var på intågande. Hon eskorterades upp till scenen där hon poserade med sin gigantiska blombukett samt en champagneflaska modell jumbo. Däremot blev det varesig sprutande eller skålande. Istället lämnade hon över flaskan till en annan:

– Don’t drink! sa hon sedan och skrattade.

Henrik Jonsson undrade sedan om det inte fanns några som ville höra vinnarlåten igen. Jodå, det fanns det förstås. Loreen fick mick i handen, musik sattes igång och vi fick höra segerlåten ännu en gång.

Utan personal som arbetar med Melodifestivalen på diverse sätt vore inte Melodifestivalturnén möjlig så Henrik ropade upp Christer Björkman som berättade om röstningsrekordet (som jag kommer ta upp i nästa inlägg) samt tackade diverse medarbetare. På det följde fler uppträdanden av årets finalister.

Med en så stor sal och så pass många människor i samma rum blir den en himla massa människor, varav en hel hög bekanta ansikten. Susie Päivärinta, Top Cats låtskrivare, hade tagit med sig systern Lili som även hon njöt av att få en chans att festa och umgås. David Lindgren hade en spelning bokad på annat ställe och försvann ett tag för att sedan återkomma till Annexet där han roade sig med vänner och släktingar under resterande kvällen och natten. Även Gustav Eurén, låtskrivare till Timoteijs Kom, var där liksom Christer Lindarw. Mot slutet av natten började drycken ta slut i bägge barerna, framför allt cidern men även en del annat.

Dansgolvet var fullt så det dansades till mycket schlagermusik även i anslutning till den vänstra baren, men närmare 04.30 tändes lamporna. Kort därefter tystnade musiken och DJ:n beklagade att han tyvärr inte får fortsätta spela trots att han skulle kunnat göra det ända till 8 på morgonen. Istället makade sig de kvarvarande sakta men säkert mot utgången och flera smakade på den tjocka kryddiga korven med bröd som erbjöds vid utgången. Några trötta själar som ville åka hem samlades i T-banan i väntan på morgontåget, däribland Gustav Eurén.

Lisa Miskovsky: Det är fantastiskt roligt

Lisa Miskovsky har haft någon vecka sedan sin semi att ladda om. På bilderna när kameran ligger på henne och hon ropas upp som första finalist i sin semifinal från Malmö ser hon helt chockad ut, som om hon inte riktigt trodde på det fast hennes namn sades. Hon har hunnit samla ihop sig men den stora glädjen, den har inte släppt. Lisa berättar vad detta betyder för henne, som ändå har varit med i musikbranschen ett tag.
– Man får göra det här tillsammans med andra och nya ansikten igen, och i ett fullsatt Globen. Det är fantastiskt roligt det är ju en av de största arenorna i Sverige. Det är inte så ofta man får göra det.

Umeåtjejen är inte nervös inför något, påpekar att alla runtom som ljud- och ljustekniker till exempel är så proffsiga i produktionen och då är det bara kul för det betyder att hon kan koncentrera sig på att göra det hon älskar, sjunga och spela.

Hon har svårt att se hela festivalen som en tävling. Med tävlingar blir det som med idrott, att hon ser startbanor och dyligt, och tycker egentligen inte man kan tävla på det viset inom musik. Därför kan hon inte svara på tankarna kring finalfältet men lägger fram teorin att tävlingen är till för att folk ska kunna var delaktig. De ska kunna rösta fram sin favoritlåt och sitt favoritframförande. Det kanske är en sund tanke kring vad Melodifestivalen egentligen är.

Lysande programledare fixar genrepet, där Miskovsky blir kvällens finalist

Fredag innebär genrep och denna vecka är det finalgenrept i Globen.

Precis innan kvällens genrep drogs igång gick Henric von Zweighbergk igenom alla kameror, nödutgångar med mera med publiken samt visade hur artisterna kommer göra sin entré på catwalken. Det var bara det att ljudkillarna valde att skämta med honom och satte igång LMFAO:s I’m sexy and I know it. Skratt från publiken.

När tonerna till Te deum, EBU:s nationalsång, hördes ut i arenan var det ett ljuvt klartecken för att dra igång själva genrepet. Det inleddes av programledarna som gjorde om Frank Sinatras New York till Baku, med upplysta höghus på LED-skärmarna.

När sedan artister och jurygrupper presenterats och sångfågeln kommit in var det dags för David Lindgren att ta sig upp på scenen och dansa sig längre in i folks hjärtan. Thorsten Flinck såg mer säker ut nu än han  gjorde i Nyköping. När sedan Dead by april presenterades ökade jublet. Innan bandet tre minuter senare tassade backstage visade sångaren upp hjärtat med händerna. Jag måste säga att det var otroligt effektfullt när Ulrik Munther som nummer sju ut och med nedsläckt arena fick läktarna att lysa upp av diverse färger genom alla batteridrivna leksaker som flera i publiken köpt i merchendisern. Kul också när Danny för att få igång publiken gjorde vågen sidledes. I stort var annars artisternas nummer och sånginsatser ganska så oförändrade.

En av höjdpunkterna var när Sarah Dawn Finer mellan Björn Ranelid & Sara Li (startnummer 8) och Molly (startnummer 9) agerade Azerbajdzjansk representant och skulle skicka en hälsning till Sverige. Med mörkt hår, brytning och att blanda ihop Sverige med Schweiz (vilket har hänt i ESC förut) var denna sketch alldeles klockren!

Det som gav genrepet lite extra färg var de händelser som visade att årets programledare inte bara är väldigt professionella och sig själva på samma gång utan också arbetar bra tillsammans.

Exempel 1: Gina befinner sig i green room, är helt avslappnad och säger att de ”sitter och väntar spänt på fejkresultatet ikväll” som om det stod i manus och var den självklarate sak i världen. Det slutade dock inte där. Någon minut senare avslutade hon med orden:
– Över till Sarah för vi har ett fejkresultat!
Denna kvinna är lika lysande som Dannys och hans dansares dräkter.

Exempel 2: Sarah har dragit fyra av de utländska juryrösterna, frågar sedan Gina hur stämningen är i green room. kameran riktad mot green room klipps in i bild och panorerar mot den plats där Gina borde befinna sig. Där står ingen Gina. Däremot hörs ett flås, sdan skymtas Gina, i snabb fart mot artisternas lilla näste. Sarah förvandlas till sportkommentator:
– Hon springer, hon springer och hon är framme!
Gina drar igenom hur stämningen är där inne och avslutar:
– Å herre gud jag har ingen kondition…

Gina under kvällens genrep

Det blev till slut Lisa Miskovsky som fick bli kvällens segrare, före Danny Saucedo, men innan jag avslutar måste också mellanakten få några ord. Helena Paparizou som var med som mellanakt redan 2006 då hon gjorde My number one. Nu gör hon istället en egen version av Eric Saades vinnarlåt Popular med kvinnliga dansare som stöd, i ett ganska så fartfyllt nummer i alla fall. Ett nummer som är koreograferat av Jenny Widegren och Rickard Engfors.

Helena Paparizou

Inget konstigt alls för Lisa Miskovsky

Lisa ser väldigt avslappnad och cool ut på scenen, som om hon varje morgon skulle kliva ut på melloscenen med sin gitarr och sjung, med ett leende på läpparna. Inget konstigt alls, som Petra ”Malena Ernman” Mede skulle sagt. Fortfarande väldigt fint med änglarna på var sida om Lisa.

Det har pratats en hel del mellan änglarna och en kille bredvid scenen här under repetitionen och de tycks nöjda ändå trots viss diskussion. Nu är det kaffepaus, därefter fortsätter repet.

Lisa Miskovsky håller kvar sitt vinnande koncept

Dead by april kör med rökpelare som gång på gång återuppstår och avslutar med det fina hjärtat tecknat med händerna. Det tecknet bör inte vara så vårt för teckenspråkstolkarna på lördag att översätta då det tecknet borde vara globalt.

Startnummer fyra, Lisa Miskovsky med sina två änglar har har nu äntrat scenen. Snart dags att ställasig frågan, varför starta en eld? Till att börja med beror det på vilken månad det är men då har vi i och för sig halkat in på ett helt annat spår. Dags att backa tillbaka till Melodifestival-spåret…

Champagne, dans och mingel på efterfesten

Efterfesten för den fjärde deltävlingen hölls på två våningar. På nedervåningen var bar och dansgolv beläget medan artisterna intog in maten vid borden i festvåningen en trappa upp. Axel Algmark var en av de som första på plats liksom Lotta Engberg & Christer Sjögren.

Sist att anlända var de glada finalisterna Danny och Lisa Miskovsky som kom strax efter midnatt. De gick ganska omgående till Lisas bord där champagnen väntade på de. Efter att ha fått en önskan från någon fotograf intill bordet att akta kamerorna ställde Danny en enda motfråga:

– Är era Linser dyra?

Lite skakande av flaskorna och borttagande av korkarna så var champagneregnet igång. Därefter kom glasen fram och finalisterna skålade. Danny valde dock att hälla innehållet i glaset över Aftonbladets reporter som fick torkhjälp av Lisa Miskovsky.

Dannys champagnesprutande

Lisa Miskovsky sprutar champagne
Skål!

Nu när alla låtar släppts på skiva spelades flera av de i högtalarna under kvällen, varvat med någon Eurovision och andra låtar. Ranelids Mirakel spelades till och med två gånger. Hanna Lindblad som dansade på bordet när hennes låt kom nöjde sig inte där, hon visade upp sina dansfärdigheter även på dansgolvet senare på natten.

Hanna Lindblads bordsdans

De utslagna OPA! valde också att visa några dansmoves när deras låt hördes i lokalen. Lisa Miskovsky syntes på lite olika platser, mestadels stående. Charlotte Perrelli däremot satt vid sitt bord med bekanta och umgicks, till och med när The girl spelades. Vid 02.30 var övre våningen nästan tom, de flesta hade letat sig ner till nedre planet där det var fullt ös på golvet och trångt vid baren.

Jag hittade också en Eric Saade-tårta nära entrén som någon skurit i men inte ätit av. Dessutom fanns det inga tallrikar intill. Vad den tårtan gjorde där egentligen och vem som ställt den där en ren gåta.

04 stängdes musiken av och alla gäster började saka bege sig ut i hotellfoajén där vi fastnade ett bra tag. OPA!:s sångare såg ganska förvirrad ut och frågade bland annat mig om jag visste om någon efterefterfest i något rum. Sedan plockade han fram sin mobil för att ringa någon men tycks inte ha fått något festnapp, åtminstone inte i första taget. Jag hade gärna hängt där ett tag till i foajén men ett morgontåg som tidigarelagts av SJ pga banarbete satte stopp för de planerna så jag fick vackert lämna artisthotellet närmare 05 någon gång.

Lisa Miskovsky är smickrad och chockad

Lisa Miskovsky som såg helt chockad ut när hon ropades upp som förste finalist till Globen grät glädjetårar vid segrarbordet i green room. Hon bekräftade att honvar i chock och inte riktigt förstod och hon tycker det är otroligt kul att svensk folket röstat fram henne, det är smickrande. Nu ska hon fira med vänner och släkten.

Charlotte Perrelli som jag  var bergsgäker skulle kommit till minst andra chansen åkte ut, precis utanför en andra chans. Men Perrelli sade själv om hon inte vet ifall hon verkligen var så nära att gå vidare då hon inte vet hur det ser ut. Hon förstod själv när det var hon och Danny kvar att det var klart, att Danny skulle ta det men verkade inte särskilt nedslagen för det.

Kring Danny flockades media så han var väldigt uppvaktad och troligtvis väldigt väldigt glad. Bör vara åtminstone. Nu ska Lisa, Danny, Charlotte och alla vi andra på fest så nu är det dags att fly pressrummet.

Änglarna ramar in Lisa i rutan

Har suttit och tittat på Lisa Miskovskys nummer på storbildsskärmen här inne och det ser både mysigt och snyggt ut med de två änglarna på var sida bakom henne. Enkelt men effektfullt, jag smälter nästan av det synmässiga. Eftersom hon sjunger lika fint som hon gjort under hela denna vecka finns det egentligen inget att tillägga där.