Håkan Hellström tog över allsången för en kväll

Håkan Hellström

Publiksiffran var närmare 26 000 när Måns Zelmerlöw och Sveriges äldsta allsång fick storbesök. Väldigt många hade letat sig dit för Håkan Hellström. För att uppmärksamma att fotbolls-EM strax börjar sparkade Måns igång kvällen tillsammans med Skansens ukuleleorkester i allsången Rulla in en boll och låt den rulla.

Fotbollsfantasten Håkan Hellström var först upp på scenen och rev av den nya Det kommer aldrig va över för mig från årets album med samma namn för att sedan köra en betydligt lugnare allsång i Ungmön från käringön från 1947. Han skulle även komma att få avsluta den ordinarie allsångstimmen.

Anton Ewald gjorde däremot allsångsdebut. Han körde sin hit och MF-låt Begging, även här med bra drag. Han hade valt en låt från förra årets Allsångsscenen är din-artist, nämligen Sandvikensonen Tomas Ledins Inatt är jag din. Denna debut gav Anton sådan mersmak att han senare på kvällen berättade att han gärna kommer tillbaka nästa år och då är det minsann hans tur att få en helkväll.

Grynet Molvig som på 60-talet togs över gränsen av Hasse och Tage hjälpte Måns att framföra just ett Hasse och Tage-potpurri medan Louise Hoffsten i blå mönstrad klänning tassade ut och framförde sin Only the dead fish follow the stream samt hjälpte till med sin röst i allsången Regnet det bara öser ned. Hur hon tänkt där förutom i jazz-kopplingen kom inte riktigt fram då regnet lyste med sin frånvaro under en dag med riktig sommarvärme och knappt något moln på himlen, även om de nu omöjligt kan välja allsång innan de spanat in väderprognosen.

Louise Hoffsten

Medina ”hafflade” loss i några av sina svängiga låtar och släppte dessutom upp ballonger i skyn. Kvällens överraskning var Joshua Radin från USA som inte visste vad Allsång på Skansen var men som verkligen fick lära sig ordentligt denna kväll. Han blev personligen inbjuden av Måns Zelmerlöw under sitt Sverigebesök och alltså några minuter i allsångsspotlightsen medan han sjöng för publiken om I’d rather be with you.

När den ordinarie allsångstimmen var över tog den alltid redo Håkan Hellström över hela Solidenscenen tillsammans med gäster som Helen Sjöholm, Tomas von Brömssen. Anna Järvinen och Rockridge Brothers fick inleda hans timme med den lugna Vid protestfabrikens stängsel innan Håkan själv klev ut och ökade farten. fansen väntat länge var genast med. De hoppade, sjöng med, grät, körde armarna i luften och var med i varenda steg han tog. Kvällen fortsatte på detta vis. Även vid sittplatserna ställde sig publiken upp då och då, framför allt i hans mer kända låtar. Lagom till den avslutande Ramlar åkte hans jacka av och publiken förvandlades till en flertusenhövdad kör som Gabriel Forss, sittande i publiken, kanske hade varit enormt stolt över. Hade det funnits ett tak över hela området hade det garanterat lyft. Håkan Hellström som pustade ut en stund efteråt var riktigt glad kunde inte ha önskar sig en bättre kväll över huvud taget.

Läktarna lyser under Louises nummer

Upptöckte plötsligt mitt under Louise Hpffstens nummer att hela läktarna lystes upp av diverse discobollar och annat lysande ting. Det var enormt snyggt och skulle nästan behöva ses för att förstås.  Louise själv har ju ett enkelt nummer och behöver egentligen inte tänka på någon svår koreografi. Då sången sitter för henne gäller det bara för henne att hålla formen och kanske lägga i en extra växel till kvällen.

Ralph däremot lät hes på rösten.

Ralph Gyllenhammar

 

Louise Hoffsten trivs med att vara ensam kvinna i finalen

Louise Hoffsten är en av de som gick direkt till final från sitt startfält, i hennes fall Göteborg. När hennes namn ropades upp som en av finalisterna såg hon förvånad och chockad ut. Nu fyra veckor senare har hon smält finalplatsen och förstår att hon är här i final av anledning. Men hur har dessa veckor använts?

– Jag har tagit det lugnt. Jag har vilat samtidigt som jag har simmat och tränat lite och gett tid åt min familj.

Har du jobbat någonting kring Melodifestivalen, inför denna finalvecka?

– Nej det har jag inte utan jag har förberett mig för ett projekt jag ska göra i maj där jag ska åka till Memphis och spela.

Om du skulle gå och vinna på lördag, kommer Memphis att krocka med Eurovision då?

– Ja, men det problemet tar jag då.

Du är enda tjejen i startfältet, hur är det?

– Ja men det är ju underbart. Jag får all uppbackning från alla män här så att kan det vara bättre?

Ett harem kanske…?

– Ett harem av män här, det är helt underbart, kommenterar Louise med ett leende. bredvid henne hörs ett skratt.

Vad säger du om finalfältet?

– Litegrann har jag väl koll på det. Jag vet inte vad jag ska svara riktigt där men det är en samling låtar som har jobbat för att komma hit. Det är väldigt bra trevliga människor men det är också många som inte har gått vidare som också har vart väldigt bra.

Det är första året på länge som finalen inte går i globen. Nu har den dessutom flyttat till en ännu större arena som kommer ta in kring 27 000 i publiken. Hur ska det bli att sjunga i denna arena?

– Jag hade föredragit Globen faktiskt för då hade jag haft nära till jobbet. Jag kunde gått till jobbet, konstaterar Louise kort.

Louise Hoffsten under repetitionen.

Louise Hoffstens låt får delar av pressen att nynna

Startnummer fem betyder Louise Hoffsten. Hon har kvar sina musiker i form av en bas och två gitarrer. Även de utdragna led-skärmarna med hoppande fiskar i vattnet är kvar. Louise genomför numret med sin härliga stämma och får applåder efter detta. Men koreografen Marie går igenom en del punkter med henne att tänka på. En jäkligt snygg låt som det trallas på här på parkett mellan genomkörningarna.

Händelsefull efterfest i välbekant festvåning

Det blev en lång, sprudlande, livlig och händelsefull efterfest. Festsalen var densamma som förra året så man kände sig hemma direkt. Maten var okej men man behövde läsa på lapparna bredvid för att se vad det var för något upplagt. Då var det lättare med desserten som bestod av frukter och något gott bakverk. Kaffe fanns det också.

G:son kom tidigt och hängde innanför dörrarna med vänner och bekanta. Bert Karlsson som också kom förbi blev inte ens insläppt då han inte stod på gästlistan.

G:son innanför dörrarna

I sedvanlig ordning firade finalisterna med champagne. Sean Banan var först in av de två. Han skakade champagnen och sprutade glatt flaskans innehåll runt sig. Därefter klev han upp på bordet och vinkade upp bland annat Ola Lindholm. Ola lydde snällt sin artist, det är ju ändå fest och de har gått vidare.

Sean Banan sprutar champagne
Ola Lindholm och Sean Banan

Louise Hoffsten, andra finalisten, stod på tur. Hon visades till bordet, slog sig ned, fick flaskan och öppnade den. Men champagnen uteblev. Louise var lika glad för det och hällde istället upp drycken i glas. Kort därefter dök Sean upp vid hennes bord för att skåla och fira med sin medfinalist.

Louise med skumpa

Ståborden som var utplacerade på dansgolvet försvann ganska snart efter midnatt och lämnade plats till alla dansanta. Dock var det hög ljudvolym så i samma rum som DJ:n var det ”skrika och gestikulera” som gällde. Om man inte valde att smita in till det anslutande mindre rummet med bar. Försök gjordes tidigt att få upp Joacim Cans på dansgolvet till sin egen låt men att göra det INNAN finalisterna anlänt och festen verkligen dragit igång var inte så genomtänkt. Jag tror inte ens att han hunnit komma den tidpunkten. Inte ens när Dannys gamla låt In the club kort därefter spelades kom artisten springande. Annars var det stor blandning på låtarna som spelades. Jennifer från Warner festade gärna med vänner och bekanta och var under kvällen på ett sprudlande humör.

Många valde att stå utanför dörrarna och umgås för där gick det att prata med varandra i normal samtalston. Passagen mellan garderoben och festlokalen fungerade alltså som spring- och hängställe för att hämta eller lämna saker, besöka toaletten eller bara umgås. Många av kamerakillarna och teknikerna satt till exempel i trappan och tjattrade. Felicia syntes på dansgolvet mot kvällens slut. Joacim Cans stod oftast med ett gäng antingen i passagen eller i närheten av borden. Bland annat med Babsan som kom förbi för att kolla in efterfesten, som utlovat sedan vi träffats på en matbutik hemma i Gävle i julas. Han jobbar med After dark på Rondo och stod nu i livlig konversation med Joacim Cans till jag kom fram och hälsade.

– Men hej! kul att se en till från Gävle… utbrast Babsan.

Jag kan avslöja att Lars-Åke Willhelmsson från början fått förfrågan att göra Sean Banans nummer men i slutändan inte fick, han skulle blivit för dyr.

Sean Banan, Danny och Babsan. sean hade för övrigt en tendens att dyka upp på flera av bilderna för att han var i ständig rörelse.

Jenny Silverlämnade festen kring 01 eller så efter att ha visat upp familjens sovande nytillskott i babystolen.

Sean Banan var flirtig med många under kvällen och delade ut pussar till flera. Förutom att besöka dansgolvet förstås, ibland med sina dansare. Senare på kvällen dansade han glatt till sin låt från 2012, omringad.

Lite över 03 tystnade musiken och kort därefter tändes lamporna. Folk dröjde ändå kvar i salen tills vakter gav en fin pik att lämna salen genom att tala om att nattklubben öppnat en trappa ned. Trots det tog det säkert 20 minuter innan alla till slut lämnade platsen, av tvång. Antingen till nattklubben eller mot rummen. Pernilla Wahlgren tillhörde en av oss som var sist att lämna stället. De enda som satt kvar vid borden där inne var Christer Björkman, studiomannen herr von Z och Camilla från Warner. Om de satt kvar där inne när dörrarna stängdes förtäljer inte historien. Vi drog ner till nattklubben dit några från övevåningens efterfest fortsatte att festa men det verkar inte ha varit många som stannade där länge. Själv lämnade jag nattklubben vid 04.30 då inget särskilt hände mer.

Proffsiga Gina räddar, igen… när Hoffsten fick sjunga repris

Kvällens andra finalist blir Louise Hanson, ursäkta Hoffsten. Gina är snabb på att snappa upp Dannys klavertramp och väljer att inför vilka som är kvar och fotfarande har chans att gå vidare. Efter att Anton Ewald och Swedish house wives gått till andra chansen ropas just Louise Hoffsten upp som andra finalisten och grattas av sin bolagstjej Camilla. Att komma på plats tar ett tag så Gina får prata på ett tag och passar på att fråga publiken hur de har det. Att ta Gina bredvid Danny känns som ett väldigt bra val faktiskt.

Louise bara växer och växer

En av veckans personliga favoriter börjar växa fram. Det är Louise Hoffstens Only the dead fish folow the stream. Det är något i musiken, takten, som tilltalar. Det och Louise röst kombinerat med munspel blir en bra kombination. kanske inte värkldens snyggaste med det brutna ”led-vattnet” som scenogafi men låten… Puibiken tycks också falla för den för det genererar en hel del applåder.

Även efterföljande Rikard Wolff får en del applåder men inte fullt så mycket. Måste sga att publiken är rätt så aktiv idag.