Anton Ewald och Louise, två helt olika bidrag men båda blickar mot kvällen

Anton Ewald har klivit fram i rampljuset. Han är dansare i grunden och sågs redan förra året på festivalscenen men bakom Danny.

– Hur är et att ha tagit klivet fram och stå i fokus i år?

– Det är roligt. Fantastiskt att få underhålla en publik längst fram på scenen. Det är superroligt verkligen.

Har du strävat efter att vara soloartist och stå längst fram?

– Det har varit som ett mål men som alltid legat och smugit bara. Det har inte varit att jag kämpar efter att vara artist. Jag har velat bli bäst på att dansa, att vilja dansa bakom artister. Sen har alltid det sidospåret legat bredvid min danskarriär men jag har inte fått möjlighet att ta tillfället i akt liksom förrän nu.

Hur var det att stå inför genrepspubliken och framföra Begging?

– Det var skitroligt, verkligen svinkul. Jag fick bra stöd så det var jätteroligt. Det var inte så svårt mer jobbigt rent fysiskt . Det är väldigt fysiskt krävande att göra det jag gör.

Vem ligger bakom koreografin din?

– Det är jag! Säger Anton utan att blinka. Det är jag så det är mer att döma.

Hur går tankarna nu inför morgondagen (läs: ikväll)?

– Det känns bra. Det var skönt att få köra så jag är taggad, redo att prestera än bättre.

Louise Hoffsten har varit i musikbranschen länge. Redan som barn kom hon i kontakt med den via familjen. 1987 slöpptes hennes första soloskiva Genom eld och vatten där hon redan då själv varit delaktig i att skriva några låtar. Hon har fått flera utmärkelser genom åren, till exempel Evert Taube-stipendiet 2010.

Hur är det att ta klivet in i Melodifestivalen?

– Ja, det är ju en ny erfarenhet Jag trodde jag hade gjort det mesta i musikbranchen här i  Sverige men det här har jag inte gjort förr så det är rätt kul att få vara med om.

Hur känns det att ha genomgått genrepet inför publik nu?

– Det är alltid skönt att ha publik tycker jag. Man repar och repar och repar. Sen publik är nödvändigt, man får lite energi på det.

Märker du av publiken på scenen eller är du mer fokuserad på det du gör?

– Ja jag märker faktiskt av publiken mer än jag trodde här i Scandinavium, så jag tycker det, att jag märker av de.

Louise ser fram emot resten av veckan med direktsändningen som kommer.

– Det ska bli jättekul men det har varit skönt att ha ett genrep tycker jag.

om cirka en timme ska det andra och sista genrepet genomföras så jag önskar Louise lycka till. Om mindre än ett dygn har vi fått ytterligare tåv finalister och två till andra chansen. Hur det går för Louise Hoffsten respektive Anton Ewald får vi se då.

Louise låt börjar sätta sig på hjärnan

Louise Hoffsten har valt Everybody Will Be Happy av he Staple Singers och går nu i förmniddag med lite hjälp upp till scenen under tiden. Av själva numret har jag inte så mycket mer att säga. Scenografin är kvar och de är fortfarande fyra stycken på scenen. Även om alla är svartklädda blir det lite upplivat genom att Louise sticker ut med sin glittrande kavaj. Det märks vilken fokus ska vara på.

Louise har vissa problem med kamerorna men text och sång sitter. Den börjar sätta sig på hjärnan av någon anledning.Numret är bra och låten både snabb och stark. Munspelet ger stort pluspoäng. Fast den där fläkten kanske inte behövts egentligen.

Hoffstens låt växer på scenen

Louise Hoffsten har  kommit ut på scenen och satt sig på kanten på en barstol. med sig har hon hela tre gitarrister/körsångare. Hennes eget instrument är munspel som hon inleder med medan kören får stå för sången. Låten drar igång på allvar, med delar av scenens kanter utdragna mot mitten. Vatten visas på dess led-skärm med fiskar ”simmande” förbi. Låten tar sig, kanske för att man nu även får se shownumret. Dock tyckte jag mig höra någon falsk ton mitt i. Munspelet får även avsluta. Helt okej ändå.