Leksands lyckade varma efterfest

Nej, jag har inte glömt efterfesten. Går det över huvud taget att göra det?

Liksom välkomstfesten höll efterfesten till på Delacarlias övervåning. Däremot var det betydligt trängre i lokalen med mer minglande folk, lite andra rätter och plockmat i buffén samt att det var rejält varmt i lokalen. Det var så varmt att det till slut kändes som att man skulle svimma så vi gick ut för att få lite syre och svalka. Uppiggad och på väg tillbaka upp till festen mötte jag två andra på väg ner.

– Vad varmt det är! sade den ena av de och torkade sig i pannan med handen.

De två programledarna var först in, sedan droppade artisterna in en efter en. Finalisterna Molly Sandén, Björn Ranelid och Sara Li anlände i stort sett samtidigt närmare midnatt och avancerade snabbt till ett gemensamt bord där fotografer (längre än mig) trängdes runtom för att invänta champagneduschen.

Björn Ranelid hade fått en väldig kick efter sin finalplats och sprang runt en hel del, kanske den som minglade runt mest samt hälsade på vänner och bekanta. På det välfyllda dansgolvet kunde de dansanta Youngblood hittas, bland annat. Det spelades väldigt lite schlager under kvällen men när Love generations Just a little bit hördes i högtalarna hittade gruppen snabbt trappan mellan baren och dansgolvet där de bjöd alla som ville på en repris med med lite annorlunda koreografi förstås.

Love generation i ny koreografi

En glad Christer Björkman stod gärna i samspråk med bland annat Warner-Camilla. Vid 03 stängdes musiken av men trots att klungor började dra sig därifrån var det ändå rätt många i närheten av baren som inte tycktes vilja lämna lokalen. Jag, en syntolk och en tjej från hänt extra planerade hemgång när det började tunnas ut. Jag hann till och med säga godnatt till Britta som satt ett tag vid flygeln och lyssnade på två tjejer samt ge  respons och reflektion på musiken. Sedan fastnade vi med en ung lokal kille som lyckats smita in bakvägen på festen. Han gav bland annat en historielektion om Leksand. 03.40 ungefär när det hade tunnats ut ännu mer på gäster, varav flera artister, slet vi oss slutligen därifrån. En mycket lyckad och fängslande efterfest.

Love generation värmer och bländar

Love generaation som i år har blivit en trio tar med sig två väggar på hjul med x antal lysande värmelampor upp på scenen. dessa väggar gör också att de lyckas få tre scener i en under sina tre minuter.

Scen 1, där står väggarna isär med lamporna ut mot publiken och ett upphöjt block i mitten som de sitter på när musiken startar.

Scen 2 är när väggarna vänds upp mot trion stående mitt på scenen, som om de stod i en gränd.

Scen 3 där har de hunnit klampa ut på catwalken en sväng i sina platåskor och när de kommer upp har väggarna dragits ihop och står kortsida mot kortsida med lamporna mot parkett.

Smart drag där. Låten känns starkare live mot igår och vad det gäller sången har jag inget alls att klaga på. Trots att de är svartklädda i Maries Serneholts spioners tighta trikåer finns chans att de här kommer blända publiken – på flera sätt.

Det finns förfrågan om de kunde gå ut längre på catwalken men tjejerna protesterade och sa att det hinner de inte, så de planerna ströks.

Love generation

Från Eric Saade-light till Ranelids unika Mirakel

I veckans startfält, denna tredje deltävling från Leksand, är minst sagt intressant. Vi har gospeltoner signerade Andreas Johnson med band, några ballader och lugnare låtar samt Ranelid som pratar sig igenom sin låt med hjälp av Sara Li, samt några mer eller mindre anonyma låtar som kommer kräva lite extra på scenen för att locka till sig röster. Här är veckans bedömning.

Youngblood – Youngblood
Jag får Eric Saade-feeling i början. Dock är Youngblood lite tamare än Saade. Det är också en väldigt upprepande text där titelordet hörs ofta i refrängen. Låten byggs upp under tidens gång och hörd såhär uppspelad i ett rum önskar jag att den kunde komma igång lite tidigare för när killarna får fart är den faktiskt en aning medryckande. Den har potential att växa. Fredrik Kempe brukar ha tonartshöjningar och den här låten är inget undantag.

Maria Benhajji – I mina drömmar
I denna ballad sjunger Maria ödmjukt till vackert pianokomp om kärlek och närhet till en älskad. Den är något svag men vacker och blir starkare redan efter första refrängen. Bakom sig har hon en kör som då och då knappt hörs. En andra snygg tonartshöjning ligger lagom till avslutande refräng där Maria verkligen tar i för att sedan avsluta nedtonat. Jag kommer närmast att tänka på en ung Sanna Nielsen med sin svensktoppslåt ”Till en fågel”. Tror dock hon måste ha ett starkt scennummer för att få låten att lyfta och nå tv-tittarna på lördag.

Mattias Andréasson – Förlåt mig
Mattias Andréasson låter bitvis som om han har hakat upp sig. ”a-allting slut a-allting slut”. Dessutom svär han i låten, han har nämligen inte någon jävla aning om vad han ska ta sig till samt ber sin baby om förlåt. En ganska tråkig låt som rör sig i regionerna mellan pop och disco, jag går inte igång på denna. Däremot undrar jag ibland hur han ska orka pratsjunga utan särskilt många andetag emellan, särskilt i den långa bryggan fram till sista refrängen där den sedvanliga tonartshöjningen hittas. När låten dör ut låter det som ett band som fastnar i en kassettbandspelare och inte längre kan spelas upp, vilket i och för sig är läckert. Här krävs dock en hel del för att låten inte ska bli anonym.

Love generation – Just a little bit
Denna halvsnabba poppiga låt, där själva refrängen gör låten, inleds rockigt med gitarr. Kort därefter hakar tjejerna i Love generation på. Lätt upprepning  av fraser i refrängen. Låten slås snabbt av kort efter att de sjungit sista tonen. Just a Little bit känns inte alls i samma klass som Dance alone från 2011.

Carolina Wallin Peréz – Sanningen
Carolina sjunger fram en historia i något som kan liknas vid snabbare vispop. Till andra versen har hon lagt i en lite högre växel. Instrumenten i bakgrunden är bland annat stränginstrument och trummor. Det låter litegrann som en upphottad Lisa Nilsson men där jag har svårt att minnas texten efteråt.

Andreas Johnson – Lovelight
Andreas Johnson med sin kör där Britta Bergström är med lala-lar sig tillsammans fram till ordet tillika titeln Lovelight. Låten ökar till första versen där Andreas ensam tar över. Detta är en glad rockig låt med gospeltakter inbyggda. Andreas till och med sjunger om att allt han behöver är din gloria. I andra versen hörs kören ”aha-a” mellan Andreas rader. Lala-lallandet utgör även brygga till den avslutande refrängen. Snabbt avslut på en väldigt medryckande låt där trummor och gnisslande stränginstrument får sista ordet.

Molly Sandén – Why am I crying
I denna ballad sjunger en skör Molly Sandén som om hon är ledsen. Det vill säga fram till andra versen där en tonartshöjning gör att hon plötsligt låter starkare även som person. Melodin är riktigt skön. Texten handlar om en person som hon säger sig inte kommer sakna eller behöva om hon faller och undrar sedan varför hon gråter. Svag låt som växer i takt med att Molly ger mer.

Björn Ranelid feat. Sara Li – Mirakel
En eurotechno med Ranelids poesiläsande och Sara Lis vackra stämma i ett enda hopkok. Låter det rörigt? Det är inte fullt så rörigt men jag har i alla fall aldrig hört något liknande.
Björn Ranelid börjar, kompad av den eurotechnoinspirerande musiken, prata om kärleken. Kärleken beskriver han som ett under, ett mirakel på denna jord samt ett vapen mäktigare än något annat. Det är egentligen detta han hela tiden ”sjunger” om under sina tre min. Skönsjungande Sara Li kommer in först på refrängen och fyller ut med sin ljusa stämma, dessutom hoppar hon in med några fraser på andra ställen. Inför avslutande refräng ändras Saras röst och låter burkig/långt bort men blir sedan ljus och närvarande igen. Om Mattias svär så riktar sig Ranelid till högre makter och får fram ett ”Herre gud” mot slutet.

I höstas sade Ranelid följande:
– Musiken och texten och framträdandet tillsammans kommer borga för att det blir något enastående och unikt.
Efter att ha hört låten ikväll är jag beredd att hålla med. Framför allt är det unikt!

Love generation om sin låt: ”Den är väldigt explosiv”

Love generation som återkommer till Melodifestivalen men de har bantat ner sig till en trio från att ha varit fyra.
– Ja precis, Mikaela kände för att göra klart skolan och andra grejer, hon kände sig klar och det är ju bara bra att hon är ärlig. Allting handlar ju om att det ska vara en vilja att hålla på. Så nu är vi en  trio.

Melanie beskriver låten på följande sätt:
– Den är väldigt explosiv skulle jag vilja säga och man kommer bli glad av den. Den är väldigt vi och det är härligt att ha en sån låt man kan, vi kan få komma fram med våra personligheter och energi.  Vi älskar den.

Vid jämförande  med låten de hade förra året så är det fortfarande dansant pop och något av en refränglåt men Just a little bit har en helt annan feeling, gladare, mer rockig och mer hoppfull och mer de, förklarar Cornelia.  En del av den förklaringen kan ligga i att låten verkligen är skriven för de.
– vi har hunnit finna oss som grupp på ett år och den har liksom identifierat sig med oss under det året. Det känns som att det är väldigt mycket vi.
– Så det är två olika grejer som liksom har mött varandra på rätt tidpunkt, vi och låten, fyller Charly i.

Vad innebär det för framförandet att kvartetten blivit en trio?
– Mer identitet skulle jag kunna tänka mig. Alla kommer ju få lite mer, den här låten ger ju väldigt mycket rum för personlig indentifiering för varje individ i gruppen och det har vi jobbat väldigt mycket med i år och det känns som verkligen vi är en trio. Det kommer kännas som mer personligt det här framträdandet, man kommer lite närmre, säger Charly.

Tjejerna tycker givetvis att de skulle vara jättekul att ta sig till finalen men deras främsta mål är att kunna göra låten rättvisa. Detta genom att ha en show som de bygger själva och som levererar samma energi, samma glada nivå som låten är, och känna att de har gett allt.

Love generation

Jenny lottad vidare i duell 1

Som brukligt så är det inget konfetti eller pyro på lördagsförmiddagen då det sparas på till kvällens direktsändning. Därför kom inget silvrigt konfetti ned från taket men personligen kan ja inte släppa att Jenny är lite av en favorit med ett glittrigt läckert nummer men någonstans finns en känsla av att Love generation mycket väl kan gå om henne ikväll.

Love generations nummer är nämligen minst lika läckert det och de har ju använt sig av samma beprövade metod som Ernman med den vita mattan. Måste också säga att Love generation är lite fräcka som ber publiken att rösta på de med bland annat frasen ”vad fan kom igeeen”.

Nu på förmiddagen gick emellertid Jenny Silver vidare, men publiken verkar väldigt sömnig.

Love generation en taggad kvartett

För Love generation är det nu andra veckan i rad och tjejerna är fortfarande lika taggade.

– Oja, mycket taggade.

– Ännu  mer nu…

De kommer att ha 50/50-dräkten även på lördag, alltså den med svart rygg och vit fram då den dräkt som är mer svart bara är repkläder. De har alltså två uppsättningar varav en uppsättning är för rep och den andra är de riktiga scenkläderna. Om Jenny Silvers låt Something in your eyes har de bara gott att säga.

– Den är jättebra. Stark och väldigt klatschig.

Om de har något ”vapen” eller taktik för att ta Jenny Silver i första duellen?

– Glädje, energi, vilja. En jättestark vilja. Förhoppningsvis starkare än Jenny Silver, säger tjejerna.