Välbesökt DJ-bås på efterfest

Jenny Silver gick enligt källor ut och in ganska ofta då hon hade ärende ut till friska luften. När festen närmade sig halvtid testade Swingfly, någon tjej och en till person hur många som får plats i ett DJ-bås. Svaret var fyra men det hade säkert gått att trycka in några till om det önskats. Swingfly och Danny hade verkligen hittat varann och rapade i mikrofonen samt fick alla på dansgolvet att stämma upp i allsång med Danny som ”försångare”. Le Kid kunde ses på dansgolvet, men det spelades ganska lite schlagerlåtar förutom ett sjok som kom närmare 01. Rickard Olsson gick runt och minglade i rummet under kvällen och umgicks med bl.a. Marie Serneholt.

En annan som inte fått nog av att sjunga var Rasmus ”Karlsson på taket” som så fort Social butterfly spelades kom kutande över dansgolvet och in i båset för att ta micken och sjunga till sig själv.

Det fanns två barer och i den närmast artistborden stod det under hela kvällen både artister och SVT-personal i mer eller mindre livliga samtal. Klockan 03 slutade musiken tvärt utan någon lugn sista låt. Lamporna tändes med folk hängde ändå kvar till 03.30 då vakterna började schasa ut alla gäster ur lokalen. Om det blev någon efterfest på det vet jag inte för vi beslutade oss för att dra hemåt istället för att kolla upp eventuella efter-efterfester på artisthotellet.

Champagneregn när Danny korkade upp

Danny hade inte fått nog av entréer och gjorde en enkel entré tillsammans med den andra Globenfinalisten Swingfly men först runt 00.10 eller däromkring, utan blommor. Det dröjde ett antal minuter men sedan hade finalisterna samlats vid ett bord med en korkad champagneflaska på kylning. Danny fick äran att öppna den medan order om vilket håll han skulle spruta åt gavs. Flaskan skakades, öppnades och champagnen sprutade medan Swingfly som först höll om Danny backade och tog betäckning. Det låg taket fick också smaka på en del av innehållet. Den obligatoriska skålen följde självklart till breda leenden och mer poseringar.

Skål!

Några få minuter kvar till lördagsgenrepet

Jag är på plats i arenan, på parketten. Det är inte lång tid kvar till starten lördagens genrep och Rickard Olsson i rosa byxor och silverskjorta har precis dragit av en slask och presenterat vidrag nummer fyra på ett sätt som inte kommer presenteras ikväll.

Medan studiomannen Henke von Z pratar med och för publiken  byggs det upp en vis förväntning här inne i arenan.

”Det är Robin Hood jag vill ha”

nu kommer färgkalaset! Le Kid har ställt sig på scenen med godiskostymer, extremt färgglada kläder och allting. De på ljuset har också vaknat till efter kaffepausen och målat hela scenen med färggranna strålkastare. Innan gruppen fick köra igenom låten efterlyste studiomannen godiskostymerna som kort därefter bars upp på scenen. Mitt i all väntan ropar den av dansarna som kryper in under den vänstra engelska konfekten:

– Det är Robin Hood jag vill ha!

Det plötsliga infallet resulterade i muntert gensvar på golvet.

Johanna i Le kid

Dilba har mjuknat, ser mer säker ut idag

Fredag brukar betyda klädrep för artisterna. I år inget undantag. Efter en något sen presskonferens med programledarna sitter jag framför scenen igen och tittar på hur det går och vad om händer.

Det som hittills hänt är att Dilba har gått både på och av scenen med sina sex dansare. Dilba är klädd i vit klänning med svartlodräta ränder och ett svart livstycke typ. De sex dansarna är också klädd i svart och vit men i en kroppsstrumpeliknande kreation. Hon såg mycket säkrare och mindre stel ut idag. Vi fick till och med se leenden från henne. Hon har definitivt börjat klättra på min lista.

Dilba

Norrländsk kommunfest väntar

Första repetitionsdagen är avklarad och snart bär det av till teatern för årets första välkomstfest och mingla, äta lite mat och bara ha kul. Klockan 18 drog jag från arenan inåt centrum medelst buss. Lite finslipning med bilder på bloggen och ett ombyte så är jag redo att mingla lite och se vad kvällen har att bjuda. Det är tänkt att kvällen ska inledas utomhus men hur länge jag står ut där får vi se. Är inte precis den typen som gillar att stå ute längre stunder om man inte rör på sig så det kan mycket väl bli besök i en kåta för uppvärmning. Rapport från kommunfesten kommer självklart senare. 🙂

Torsdag morgon i Norrland

Torsdag. Den första av sex proppfyllda torsdagar med rep hela långa dagen. Apropå proppar borde jag springa på Proppen någonstans i arenan eller på välkomstfesten ikväll. Då pratar vi inga sådana där som får ett rum att bli kolsvart om det säger ”poff” i hallen utan en väldigt trevlig security-kille som ser till att säkerheten kring denna turné är på topp.

Nu är det dags att studera en karta och bege mig mot Coop arena för årets första repetitioner och jag längtar redan. En liten frukost har intagits och allt som ska med är nedpackat så det börjar bli hög tid för ett litet ”motionspass” på kanske 20 minuter till ackrediteringsboden.

ABBA, Jason Mraz, Rybak o Lovestoned gömmer sig i Luleå

Ikväll spelades de första åtta låtarna upp för oss, och det kommer nog bli en intressant första semi. Luleås startfält kan sammanfattas på detta vis:

1. Dilba – Try it again

Elektronisk dunka dunka á la ungdomsdisco, med pratpop. Känns väldigt enformig och tråkig här vid första lyssningen. Den fastnar inte heller riktigt och är svår att hänga med i.

2. Swingfly – Me and my drum

En barnvisa insprängd i tung rap, med glad refräng. Swingfly har en mörk röst och rappar på ett sätt som får mig att måla upp bilder där han står med två fingrar i luften och viftar till takten. Men låten är trots allt rätt katchig. Barnvisan? Jo den kommer in när Swingfly börjar sjunga ”Bom shiki bom shiki bom bom bom”…

3. Jenny Silver – Something in your eyes

Detta är en poplåt som fullkomligt skriker ABBA! En journalist kring vårt lilla bord pratade om att kasta i ett antal ABBA-låtar i en mixer. Låten är väldigt melodisk, lättlyssnad och glad. Redan mot slutet av första versen ökar Jenny tonarten som i en trappa, för att sedan hålla sig på den nivån under refrängen. Här kommer säkert minst två läger skapas. Ett som avskyr allt vad ABBA-influenser heter och ett som slukar låten till fullo trots att det kan kännas lite FÖR välbekant.

4. Jonas mattson – On my own

Denna webjoker har starka vibbar av Jason Mraz.  Det är gitarrklink och en genomgående känsla av en artist som sitter på en hög barstol och spelar gitarr samtidigt som han sjunger ut sina känslor på ett fint sätt. Visslingar ingår. Detta ät en glad, svängig och trallvänlig och låt med tvärt slut.

5. Le kid – Oh my god

En snabb poplåt som känns lite intetsägande, mer som om det vore en lättsam tonårskärlek. Något som ofta förekommer, och då menar jag OFTA, är frasen oh. Jag försökte räkna antalet gånger vid andra lyssningen men tappade räkningen redan före refrängen. Trummorna bär upp låten litegrann.

6. Rasmus Viberg – Social butterfly

Någonsin undrat hur det låter om Alexander Rybak möter Lovestoned? Här har ni svaret. Rasmus låter lite som Rybak när han sjunger i denna poplåt, dock lite trött i versen medan han piggnar till i refrängen. Tonartshöjning självklart!  Är jag inte ute på isen och halkar omkring så handlar även denna låt om en kärlek, Rasmus avslutar åtminstone med frågan ”where is she now”.

7. Pernilla Andersson – Desperados

Enda svenskspråkiga låten här i Luleå, vilket bara där gör att hon sticker ut. Desperados är en vispop, startfältets enda. Det är tydlig gräns mellan vers och refräng. Låten fastnar snabbt under lyssningen men efteråt tappade jag den ganska snabbt.

8. Danny – In the club

En klar poplåt, vilket man kunde ana redan på artisten. Den börjar lugnt med en stark vers och ökar tempot i refrängen. Tyvärr är refrängen väldigt ordfattig med ett ”In the club, the club oh oh” på repeat medan ett disco pågår bakom sångaren. Tonartshöjningen i slutet hänger med.

Rent spontant känns det inte som att vi har Melodfestivalvinnaren bland dessa men jag blir inte förvånad om Danny och Pernilla Andersson hamnar högt upp. Hur det går för Jenny Silver beror nog till stor del på huruvida svenska folket vill/orkar rösta fram något med så tydliga ABBA-vibbar men om Värsta schlagern har rätt kommer Jenny att gå långt.

”Om man inte vill sabba
sina chanser att vinna
Kan man sno nåt från abba
och se risken försvinna”

Jenny Silver 2010

Snövitt Luleå bjuder in till fest igen

Lite före åtta imorse rullade tåget in på Luleå järnvägsstation, i ett snövitt landskap. För övrigt andra gången Luleå får Melodifestivalen, första gången var 2003. Då stolen bredvid mig på tåget inatt var tom och täckningen på det mobila bredbandet i stort sett obefintligt var det lika bra att inta vågrät ställning, hopkurad under jackan, och försöka få lite sömn åtminstone.

Just nu är min övriga packning inlåst i ett rum på Park hotell medan jag sitter med dator, papper och penna för att bli mer påläst på veckans artister. Ska försöka möta upp Pia som också jobbar som press denna vecka och åkte det senare nattåget. Sedan står en dusch på önskelistan innan det är dags för kvällens genomlyssning av de allra första åtta låtarna.

Startfältet för Luleå och Göteborg

Artisterna för deltävling 1 i Luleå:

1 Desperados – Pernilla Andersson
2 In the Club – Danny
3 Me And My Drum – Swingfly
4 Oh My God – Le Kid
5 On My Own – Jonas Matsson
6 Social Butterfly – Rasmus Viberg
7 Something In Your Eyes – Jenny Silver
8 Try Again – Dilba

Artisterna för deltävling 2 i Göteborg:

1 Elektrisk – Anniela
2 Ge mig en spanjor – Babsan
3 I’m In Love – Sanna Nielsen
4 Like Suicide – Christian Walz
5 My Heart Is Refusing Me – Loreen
6 Oh My God! – The Moniker
7 Seven Days And Seven Nights – Brolle
8 Vaken i en dröm – Elisabeth Andreassen

Mer info om låtskrivarna kommer senare…