Manda är vacker på sitt sätt

Manda går upp på catwalken till tonerna av Pinks ”Raise your glass”. Den där ”snöbollen” till klänning visade sig vara en kjol med väldigt mycket tyll som faktiskt ramar in hennes ben väldigt snyggt. Till det en svart topp, glitterdetaljer i midjan och tatueringar på armen så blir hon som en tuff söt som vill klä sig sött. Sedan sjunger hon ju också att man är vacker på sitt eget vis – passande!

Scenshowen ser bra ut även på skärmarna, mycket tack vare det avskalade numret som färgas rosaaktigt och får en mystisk aura kring sig. Tonerna och sången sitter hos henne.

Manda: ”Folk får gärna snacka…”

Manda

av veckans debutanter på Melodifestivalscenen är Manda. Hon går ut som nummer tre med sin låt Glow, skriven av Charlie Mason, Joy Deb, Linnea Deb och Melanie Wehbe. Sångerskan gillar att befinna sig här.
– Det är roligt, man är i sin egna värld. Jag kan inte fatta jag är här liksom. Jag tror jag fattar det först dagen efter sändningen eller så.

Klänningen som vid uppvisandet under repet såg ut mer åt snöbollshållet ombads hon beskriva hur den kommer se ut på henne sedan. Hon gav ett lite hemlighetsfullt svar.
– Jadu, den är väldigt speciell kan man säga. Den syns väldigt mycket. Jag gillar att experimentera ganska mycket just med kläder och outfits. Folk får gärna snacka ”vad är det hon har på sig”. Det är lite kul.

Manda tror att det som gör hon och låten Glow speciell i veckans startfält är att den har en bred målgrupp och att numret är väldigt annorlunda och avskalat. Förhoppningen är att det kommer gå hem. Om de långa pimpade naglarna kommer hjälpa henne vet hon ej.
– Men de kommer ju absolut synas. Vem vet, för de som tycker om naglar kanske, säger hon och skrattar.

Mandas scenkläder en vit snöboll i tyll

Inför fixandet till Mandas bidrag fixades det lite på en av puckarna, samtidigt som en av violinisterna stod på den. Hon skrek till och höll i sig under skratt. Kläderna Manda ska ha liknar för övrigt en vit ballerinadress med ett antal  extra tyllager eller som en snöboll. Nu ska dock sägas att den hölls upp på sin galge, när manda sedan befinner sig i den kan den ha antagit något mer normala former.

Manda ser ganska trygg ut i enkelt nummer

Manda ser liten ut där längst fram på scenen där hon står i sina svartvita kläder och sjunger medan violinisterna står på plattformar, fastknäppta i pjäxor som dols av något slags vit lång dress som täcker allt och får dessa tre att se ut att ha väldigt långa ben. Kören har förpassats till bakom scenen och syns inte alls. Mandas stativ lyser i rosa liksom kanten på scenens delar. Spotlighsen går däremot i vitt och rosa. Bakgrunden har likande färgkombination. Mitt i låten hissas skärmarna upp och visar snurrande mönster. Såväl violinisterna som Manda böjar sig åt olika håll, mestadels violinisterna. Vid tonartshöjningen blixtrar det till mer och manda lägger sångmässigt i en aningen högre ton. tjusigt enkelt nummer där Manda ser rätt så trygg ut. Låten har växt och blivit starkare sedan gårdagens uppspelning.

Spretigt svårt startfält i Linköping

JEM – Love trigger
Love trigger låter inledningsvis som något väldigt bekant. Detta är rap blandat med sång i taktfast discostil som ”tar paus” i katchiga musikaliska toner mellan vers och refräng. Delar ur BWO skulle kunnat vara med på något hörn. Tycker också att texten är extremt upprepande. Fördelen är att det kommer vara i stort sett omöjligt att missa låtens titel, då den återkommer x antal gånger.

The Refreshments – Hallelujah
Det är en svängig låt i välbekant stil och med bekanta röster. De är lite som en äldre upplalite ga av The Playtones rockabilly, kan man likna det vid. Det skulle kunna vara till fördel för grabbarna då rockabilly funkat bra tidigare i tävlingen men funkar det i denna version? I instrumentalsolot som kommer mot slutet hörs gitarr och handklapp innan killarna åter kommer in med ny fart. En av de skönare låtarna i startfältet ändå.

Manda – Glow
Manda börjar lugnt och lite målande då hon öppnar munnen och tar ton. Lagom lugnt. Den växlar sedan tempo och blir mer poppig med stråkar som dyker in i låten då det blir dags för refräng. Dessa gör väldigt mycket för själva låten, som en extra krydda. Den är lättslyssnad med en tonartshöjning efter sticket, inför avslutande refräng där Manda tar över, för att sedan avsluta på samma sätt som hon började. Det vill säga lugnt och stillsamt.

Panetoz – Efter solsken
Nej, Panetoz kommer inte få er att sätta läsken i vrångstrupen på lördag kväll. Detta är Panetoz rakt ut i deras fingerspetsar, med väldigt mycket text till den snabba musiken.  Det är faktiskt väldigt svårt att sitta och höra låten spelas upp första gången och kunna hänga med i texten. Då är det lättare att se framför sig hur killarna kommer att studsa runt på scenen och vifta mot bland annat publiken. De sjunger om att regn kommer efter solsken och att inget kan trycka ner de men hur många refränger har de egentligen?? Det känns som cirka 10 refränger och att låten är mer än tre minuter lång. Ett problem de kan ställas inför är att många kan komma att jämföra denna med deras tidigare hit ”Dansa paus”.

Pink pistols – I am somebody
I am Somebody inleds direkt med att en kvinnlig röst sjunger just titeln på låten. Sedan hoppar resten av gruppen in och låten kommer igång. Jag får lite Young blood-känning om än svagare.  Det är en snabb låt åt rockhållet med vers och refräng som växlar in i varandra. Ett stick följs av tystnad innan tonartshöjning och ett lite rockigt avslut kommer. Den kan troligen gillas av både gamla och unga rockkillar men jag sätter ändå ett frågetecken på de.

Sanna Nielsen – Undo
Veteranen Sanna Nielsen har även detta år en ballad. Det är hon och ett piano som inleder Undo. Hon brukar vara tonsäker och sjunger lika bra här på inspelningen av låten. Dock lite för stilla låt för min smak. Den måste växa till sig för att får mig att nappa. Visserligen ökar takten till andra versen och en tonartshöjning ingår innan Sanna avslutar lika stilla som hon öppnat upp. Inte riktigt som man förävntade sig att hon skulle låta så det är en ny Sanna vi kommer få se och höra. Sen är frågan går det hem?

Little great things – Set yourself free
I Set yourself free landar vi i en rockkonsert. Det är bas, trummor och hes småskkrkig sång av de unga killarna samt ett instrumentalsolo mitt i. Det är hårdrock light och svårt att bitvis höra texten, något som förhoppningsvis blir bättre under resterande veckan.. Avslutet är snabbt och tvärt. Startfältets tuffaste bidrag.

Martin Stenmarck – När änglarna går hem
Den tidigare Melodifestivalvinnaren Martin gör som Sanna här i Linköping och inleder lugnt med endast något enstaka instrument som uppbackning till sången. Tempot smygökar successivt upp till refrängen där han tar ny fart och låten blir starkare. Det hörs att det är en låt signerad Stenmarck. Dock växte den väldigt mycket andre genomlyssningen där man ”upptäckte” låten på nytt, vilket kan vara till hans nackdel.

Sammanfattning: Panetoz o Martn Stenmarck är de enda med svenska texter. Det är extremt svårt att säga något om startfältet då det är spretigt samtidigt som flera av låtarna tittar lite åt det ryckigare hållet. I dagsläget känns det inte som ett jätteroligt startfätlt, snarare svagare än förra veckan. Dock brukar det växa under veckan och detta är förhoppningsvis inte något undantag.