Skumpa, karaokeshow samt lugnare mingel på lång efterfest

 

Artisterna dröjde väldigt länge på att göra entré, åtminstone de två finalisterna Molly Sandén och Frans som inte behagade anlända till sitt bord förrän omkring 15-10 minuter innan midnatt. Några som var desto tidigare dit var två Gävleprofiler. Dels Lars-Åke Wilhelmsson som hade suttit på plats inne i arenan under direktsändningen och gärna tog sig ett litet snack om bland annat deltävlingen strax intill buffébordet samt tjejen som underhöll oss på torsdagens välkomstfest, Britta.

Dolly Style samt Panetoz gjorde storstilad entré medelst mycket glädje och en del spex. Panetoz behagade ha en egen liten minishow med både dans och sång vid borden bara en stund innan finalisterna till slut lyckades hitta dit för att fira med skumpa. Frans fick visserligen spreja ner vissa ur journalistkåren men fick snabbt en flaska fanta i handen av teamet runt sig när det så var dags att skåla. Detta då han likt Isa ännu inte har åldern inne för att själv dricka innehållet.

Festen började lugnt och lite stelt, mycket på grund av att många tycktes ha svårt att hitta dansgolvet. Buffén hittade samtliga till samt till borden men i vilket rum är dansgolvet? Finns det ett sådant? Jodå, det visade sig att dansgolvet höll till i restaurangens bar. Det blev allt mer välbesökt ju längre tiden bar och omkring 02-03 på natten sjöng Martin Stenmarck till sin egen låt på dansgolvet tillsammans med Molly Sandén som hakade på i festruset.

De som ville ta en paus från allt ljud kunde hänga i buffésalen där det var betydligt lägre ljudnivå samt en liten bar eller helt enkelt hänga i foajékorridoren nedsjunken i någon soffa eller fåtölj. Vid 04 stängdes musiken av. Då var fortfarande många uppe på benen med liten lust att gå och lägga sig. Panetoz, som gav undertecknad en lektion på dansgolvet sent på natten, samt Martin Stenmarck och en och annan husdansare var bara några som stannade kvar för att umgås innan vi alla blev utschasade ur lokalen. Då förflyttades festen till annat håll för de som var pigga nog att haka på.

Buffébordet.
Mannen bakom många geniala manus, Edward af Sillén.
Jon Henrik Fjällgren var speciell gäst i mellanakten tidigare under kvällen.
Sarah Dawn Finer beundrade Ginas feststass för att sedan posera med sin programledarkollega.
Linda Bengtzing passade på att pussa pojkvännen Peter Ståhlgren.
Lars-Åke Wilhelmsson hade lämnat Babsan hemma och kom som sig själv.
Molly Sandén hugger tag i skumpaflaskan.
Molly poserar med fulla händer efter att ha öppnat champagnen på sedvanligt segrarsätt.
En av de första sakerna Frans sa var att han inte har en aning om hur man öppnar flaskan. Medan Erik Stenhammar hjälper till med att ta bort papperet tränar Frans på att hålla.
Frans får tips av Erik hur han ska göra.
Panetoz kom förbi och ville fira med Frans. De passade på att lära tonåringen hur man ska fira bäst…
… dvs att ta sikte på Aftonbladets reporter Tobbe Ek. Lärlingen lärde sig snabbt vilket gillades av såväl teamet runt honom som Panetoz.
Frans champagneflaska byttes mot en oskyldig fantaflaska när det blev dags att fira finalbiljetten med sin artistkollega Molly Sandén.

Fortsatt stark Stenmarck

Martin Stenmarck fortsätter starkt. Hans sång både textmässigt och röstmässigt sitter som en smäck. Det krackelerade glaset gör, i de klipp det används, en effekt som får det att se ut som vågor på en vattenyta.

Det är ingen större förändring alls, förutom att då vissa här med skarpa ögon insett att han tydligen har bytt färg på sin näsduk.

Gott och blandat i Gävles startfält

Gävles startfält är helt klart starkare än föregående vecka. Man kan också konstatera att det är ett mer blandat startfält som ställer upp sig här, med allt från släpig slowpop á la Frans till ballad signerad Molly Sandén och så riktig rock levererat av Eclipse. Det här kommer kunna bli en intressant vecka.

Eclipse – Runaways
Det börjar i rockstil här i Gävle. Bandet Eclipse låter tunga basar inleda. Leadsångaren Erik har en ”ung” röst och det blir en härlig kombination när hans sång möter rockmusiken. Själva låten är snabb, en sån där lagom snabb rock där man faktiskt också hör vad som sjungs, alltså ingen hårdrock. Det är heller inget problem att förstå vad låten heter då ordet ”Runaways” är ofta återkommande i refrängen. Instrumentalt solo ingår. Runaways kan liknas vid ettt ungt Alien.

Dolly Style – Rollercoaster
Välkommen till karnivalen. Men förvänta er inget ”Hello hi”. Det här är en mer vuxen Dolly Style. En halvsnabb ganska trallvänlig Timoteijdoftande glad låt som möter discon. Dock känns den lite för svår för att bli det där klistret på hjärnan. Det finns risk att man tre bidrag senare har glömt bort hur den gick, det har åtminstone jag gjort redan.

Martin Stenmarck – Du tar mig tillbaks
Här möter vi en berättande Martin Stenmarck som minns tillbaka till när han och partnern var 15 år yngre, alltsammans under pianokomp som är det enda som hörs under den första versen. De övriga instrumenten hakar på när refrängen kommer. Riktigt härlig mogen, modern ballad som ger ungefär samma känsla som när man den där sista sommardagen hänger med ett gäng nya vänner och bara önskar att den inte ska ta slut. Stenmarck ber innerligt om att dra tillbaka tiden i denna starka text och fina ballad. Lyckas han fånga tv-tittarna kan han bli farlig i detta startfält.

Linda Bengtzing – Killer girl
Killer girl är en typisk lightschlagerpop modell Linda Bengtzing. Det som gör att vi ändå får möta en ny bengtzing är texten som är ganska fräck och bestämd. Bestämt är också vad Linda är när hon sjunger. Hon vill verkligen vill ha den där killen som inte finns där riktigt än och verkar vara väldig krävande. En modern text som mycket väl kan vara den första i MF-historien att innehålla ordet ”instagram”. Efter ett stick där kören tillfälligt tar över avslutar Linda starkt.

Frans – If I were sorry
Den lilla Zlatanpojken har vuxit upp till en tonåring. Frans tycks på kuppen ha tagit till sig James Blunt-inspiration inför detta deltagande för han har en säregen släpig sångstil som också gör att orden ibland flyter ihop. Själva låten skulle jag säga inte har en chans i detta startfält men så kommer Frans och gör denna slowpop på ett ”osvenskt” sätt. Det är kluvet här. Samtidigt som bidraget känns lätt trist har den en intressant sida också.

Panetoz – Håll om mig hårt
”Håll om mig hårt” Kanske inte den låttitel man i första hand kopplar ihop med Panetoz. Det som dock är sig likt är att de har en dansant festlig poplåt, hade ni väntat er något annat? Även här är det mycket text de har att ta sig igenom men mellan verser och refränger ligger en tacksam utdragen fras med endast två ord som skiljevägg. Sången får de sköta själv men dansa till den skulle jag kunna göra i rätt sällskap (dansar vanligtvis inte).

Molly Sandén – Youniverse
Hjärtslag är det första som hörs i stort sett i Molly Sandéns Youniverse. Molly sjunger vackert i en tvättäkta ballad med moderna tongångar. Man känner igen den nya Molly i låten Dock kändes den inte kändes så stark som man först hade förväntat sig. Den lyfter inte riktigt förrän mot slutet på uppspelningen men det är just det är slutet som skvallrar om att jag tror den kommer lyfta ganska bra när det blir live.

Martins låt en memory lane komponerad av sin bror

Först ut av nästa års artister att ta på pulsen är Martin Stenmarck som ska tävla i den fjärde deltävlingen som är förlagd till… just det, Gävle. Tittar man igenom hela startlistan så är det endast Martin Stenmarck (frånsett Krista som tävlade för Finland 2013) som har fått den stora och få förunnade äran att delta i Melodifestivalens två år äldre ”storasyster” Eurovision Song Contest.

Något som Martin när han väl insåg att inga fler artister kommer att tillkomma, kommenterade denna information med ett ”Men dåså, då är det dags för skärpning då”. Som väl är så är Martin redo att ge sig in i festivalen igen och det med stor lust.
– Det ska bli superspännande. Jag hade otroligt… Jag har varit med två gånger hittills. Första gången vann andra gången förlorade jag. Men jag hade kul, väldigt kul, förra gången och nu har jag en låt som är superfin. Då känner jag att det här kommer bli väldigt kul.

Brodern har skrivit låten
Som kompositör till bidraget som heter ”Du tar mig tillbaks” står brodern David Stenmarck. Förutom Sjumilakliv så har David skrivit låtar till giganter som Celine Dion (se där, ännu en som varit med i ESC…) samt Westlife. Detta är hans andra bidrag i Melodifestivalen, det första slank igenom nålsögat 2009 då 1000 miles med hårdrocksgruppen H.E.A.T kom med.

För Martin innebär ”Du tar mig tillbaks” något av ett nytt kapitel sångmässigt då den är något annat mot vad Las Vegas stod för.
– Jag får sjunga som jag inte gjort sen jag var 15-16 bast. Det är en riktigt… Brorsan som har skrivit låten, när han spelade upp den satt vi och garvade och sa det att det här är memory lane sen när vi var 15-16 och båda sjöng de här riktigt stora låtarna som When a man loves a woman och A whiter shade of pale. Då sa vi såhär, vi skickar in den och bara ser vad som händer och så kom den med. Då är det fler som gillar den, det märker man.

Han avslöjar att det blir lite av en ny sida av Stenmarck som vi kommer få möta och förklarar hur det kommer sig.
– Jag har aldrig sjungit på det här sättet, faktiskt. I början där på Las Vegas-grejen det var i och för sig också sång men det var ju ganska mycket show, entertainergrejen. Änglarna och sjumilaklivet det är mera historiaberättande. Det här är nog där jag sjunger mest, på riktigt använder mitt instrument som är sång.

Tufft startfält
Martin har bra koll på sitt startfält och spår att han kommer få en tuff konkurrens. Under det att vi pratar om hur det kommer bli i vår går han igenom och rabblar upp de flesta i sin grupp från minnet.
– Jag tror det kommer bli jättespännande. Det är ju otroligt mycket kan jag tycka rutinerat folk som är med och många publikfavoriter. Jag kan säga min deltävling i Gävle blir inte lätt med Molly Sandén, Panetoz. Vad hade vi mer, Dolly och Eclips. Eclips har jag ingen aning om. De är supertrevliga men har de en bra låt… en bra hårdrockslåt är alltid en bra hårdrockslåt. Så att jag tror det blir tufft.

När sångaren bläddrar fram till den fjärde deltävlingen i papperet och blir påmind om att Linda Bengtzing är med i samma grupp så säger han direkt att hon blir livsfarlig att möta, för att sedan blicka framåt på ett skönt positivt sätt.
– Jag kan sjunga mest av alla i alla fall, det kan jag ju. Molly lär ju köra på också… Nej men det kommer bli tufft, men på ett härligt sätt.

Hur tufft motståndet än må vara så är Stenmarck väldigt nöjd över att ha placerats i just Gävles deltävling. Gävle är, som han själv säger, på vägen upp till sitt lantställe och därmed tillräckligt nära för att känna sig hemma. Martin funderar ett tag innan han börjar med att nämna en av stadens just nu högaktuella kändisar i de tre sakerna som han tycker är bäst med Gävle.
– Vad tycker jag bäst om med staden. Jag tycker bäst om… julbocken, säger han och skrattar till.
– Nej men ert konserthus är jättefint. Det tycker jag om. Sen är det jättebra, de har ju en fantastisk thaimassage nära centralen. Jag hade riktigt ont i ryggen, var där för några veckor sedan och det ska jag säga, det släppte sen när jag hade varit där. De var grymma! Sen gillar jag närheten till vattnet.

Hatten av för Martin…

Stenmarck har gjort lite olika med sin klädesel, hattat fram och tillbaka. Det slutade med att han gick in med just hatten på men tämligen omgående for den av, redan innan sången börjat. Som det proffs han är så vet han hur man levererar något på scenen, och det gjorde han med denna. Inte übertjusigt med alla röda tygbita som viftar på parkett visserligen men det har en viss effekt på det visuella tv-mässigt.

Stenmarck trivs som fisken i vattnet bland rockkillarna

Martin Stenmarck har under den tiden han väntat på att få ta sin väska och fara till Lidköping, bara varit hemma och varit pappa vilket han funnit väldigt skönt.

Stämningen i green room tycker han är underbar och öser lovord över alla rockkillarna.
– Man får tro vad man vill om hårdrockare men det är världens bästa, snällaste del av befolkningen. Jag kommer själv ur den skolan så jag känner mig hemma i det här gänget. Sen har vi underbara Helena och Linus. Det är många som bjuder på sig själva, så det är ett skönt gäng, summerar han startfältet.

Numret har han inga problem med, vilket också syns på repen.
– Det känns bra, nu börjar vi komma någon vart. Imorgon (Läs: ikväll) smäller det!

Det enda han ska sluta tänka på är kameravinklarna som de ändrat lite på, nä han gjort det ska det vara hellugnt.
– Numret kommer gå jättebra sen får vi se om jag går vidare!

Tiffanys metalldetektor ger utslag på Linus i green room

Nu kommer Tiffany ut, alias Anders Janson. Han är vök kanske inte snyggast i guldglittrig klänning, men går gärna med på tjejkväll hemma hos Nour. Det vore spännade att se. På väg nedför handikapprampen springer han på en ung person och fortsätter till en mamma med dotter i knät för att prata med de ett tag. Därefter bär det ner till green room för att ta en selfie med Stenmarck, kolla metall på Linus, och får utslag hos maskinen även när ”maskinen” rörs nedåt. Vad som nu skulle ge utslag där? Därefter vidare till Helena Paparizou för lite chitt chat. Skämten var något förändrade och kändes inte lika roliga idag men det kan också bero på att just vi har sett detta en gång förut.

Glittrande välkomstkväll i sann glad festivalanda

Lidköping må vara en liten ort med max 35-40 000 invånare men de vet hur man ordnar en välkomstfest. Röd matta var utrullad och på den gick samtliga artister vägen upp till entrén. Ellinore Holmer kom en halv meter före Helena Paparizou och vände sig snabbt mot henne för att de skulle fotograferas tillsammans, när den samlade pressen bad Ellinore att posera.

JEM
State of drama

Stenmarck gjorde en lugn entré, gav fotograferna vad de ville ha snurrade sedan 45 grader för att ta en välkomstdryck. Då började kamerorna att smattra. En road Stenmarck konstaterade med glimten i ögat:
– Jaså, det tyckte ni var roligt.

Sist in var Ammotrack som gjorde sitt numera berömda vrål som vi hörde åtminstone 2 gånger under presskonferensen på dagen. Någon av de kvinnliga gästerna, möjligen Helena Paparizou, konstaterade högt någon meter bakom oss att ”Där är rockkillarna…”.

När alla anlänt och samtliga kommit tillbaka upp från utställningen på nedre plan, efter missvisande order, var det dags att ta plats vid borden. Förrätten bestod av Vänerlaxröra på kavring med löjrom. Förrätten bestod av en mör dovhjortsbiff med tillbehör och till dessert kunde vi chokladbegäret stillas med någon sorts trippelchokladmoussebakelse. Schlagrig dekor låg på borden, ett glittrigt draperi hängde för de stora fönstren och stora discokulor hade hängts upp i ena hörnet, allt i sann MF-stämning.

Nour El Refai anlände senare efter ett pogramledarrep och kunde hitta hitta sitt bord. Stolen bredvid mig var tillfälligt ledig då ägaren var ute och sprang. Hon hade förmodligen kunnat satt sig där om inte tallriken visat att platsen redan va upptagen samt att Jamie från Live nation visade henne till rätt bord snett intill.

Filip Adamo från Sony blev uppdragen på scenen av grabbarna i Ammotrack och en väst sattes på honom.

Härligt initiativ av Lidköping att hyra in ett liveband som klätt ut sig till sent 70-tal, tidigt 80-tal och spela välkända låtar från den tiden. Populärt hos många som valde att resa sig och dansa loss på dansgolvet. Jeremy från JEM fick feeling redan mellan borden. Glad stämning under hela kvällen och hade det inte varit så att många bodde en bra bit bort hade säkert festen kunnat fortsätta längre än till midnatt. Nu drog många istället därifrån till hotellbaren där minglandet fortsatte. Jag hamnade i ett intressant samtal med bland annat Svenska spel och låtskrivaren Linnea Deb om allt från personliga topp-5 listan av årets bidrag till Avicii och låtskriveri innan sängen kallade.

Stenmarck provar olika varianter, med nya scenkläder

Marin Stenmarck går upp med silverjacka och hatt samt en röd tygbit instucken i hans högra bakficka. Frånsett kläderna och det röda tyget är numret som sist. Av någon okänd anledning, som jag inte finner särskilt effekfullt egentligen för numret, så kastar han ganska tidigt bort det. En stund senare far hatten. Roligt tänkt med att använda tygstycken på ljusriggen och de ger förvissa viss effekt i rutan men kommer det att ge honom en puff framåt eller bakåt? Till andra genomsjugningen åkte hatten av redan innan start men är tillbaka till den tredje och sista gången. Stenmarck provar uppenbarligen olika vaianter inför lördagen.

Skulle personligen vilja se mer av hans glittriga tröja under jackan. Sången hans sitter däremot och det låter inte som att han håller igen så mycket på rösten.