Karlskrona bjöd på avslappnad och en gnutta galen efterfest

Den efterfest som Karlskrona bjöd in till var en positiv överraskning. Visserligen vet man aldrig vad en sådan kan bjuda på men denna var både trevlig, avslappnad, rolig och en gnutta galen. Till liten del beroende på den passande lokalen men idel glada gäster klar fördel.

Jag gjorde en kort visit till pressrummet på festen för att göra klart det sista och hann sedan ut festsalen för att inspektera buffén på närmare håll strax innan vinnarna David Lindgren och Yohio anlände. Yohio omringades omgående och fick en svans av hungriga fotografer efter sig. De som inte trängdes där stod vid David Lindgrens bord, ivrigt väntande på att finalplatsen skulle firas med att champagne. Flaskan öppnades och ett lokalt lättare regn kom. Lycklig David var sugen på mer regnskapande men fick snart sällskap av Yohio som skålade och öppnade egen flaska.

Festlokalen var öppen och bra planerad, utan alltför trånga passager eller dyligt. Längst in i lokalen var dansgolvet beläget, som ganska tidigt besöktes men så satte DJ:n på en av BWO:s låtar och dansgolvet tömdes helt. Uppenbarligen ett dåligt låtval av killen i skivbåset, som för övrigt blandade hej vilt mellan såväl Swedish house maffia som tidigare festivalbidrag samt ”vanlig” pop- och dansmusik.

Utslagna Michael Feiner & Caisa kom galopperande i sick-sack mellan borden när deras låt plötsligt strömmade ut i högtalarna och visade upp sina danskunskaper. Michael utan sax…

Därefter byttes We’re still kids ut mot Gosa. Mary valde att dansa runt sitt eget bord med dansarna och uppmanade till allsång. Men tycktes ha fått blackout först textmässigt.

– Jag kan texten, bedyrade hon och uppmanade sedan till att man gärna fick sjunga med.

Jay-Jay befann sig lite överallt, ibland vid borden, ibland på eller nära dansgolvet och ibland vid baren. Det var vid sistnämnda plats jag fann honom när vi tog en pratstund om hans röst, som har lite samma klang/stuk som Fredrik Kempe.

– Men jag har hållit på längre så det är han som låter som mig, bortförklarade sig Jay-Jay med.

Någon som först inte hittade till dansgolvet var en ut Yohios sällskap som två meter därifrån fast med ryggen mot frågade Mary:

– Var är dansgolvet nånstans?

Riktningen pekades ut och efter detta syntes de ganska flitigt där tillsammans med Yohio som bland annat lyftes upp i luften sitt gäng och tycktes njuta av det. Det var dock inte de som lyckades få en av takplattorna av ramla bort under kvällen så att vakterna fick plocka fram en stege och sätta tillbaka den.

Körsångerskan Dea som värmer upp publiken inför genrep och direktsändning tillsammans några artistkollegor fanns förstås även hon på plats och minglade runt. Hon reagerade direkt när vi träffade på varann i lokalen. Jag fick veta att hon även kommer vara med på två bidrag i år, dels bakom Janet Leon och dels köra på ett av bidragen i Malmö. Själva artistens namn har tyvärr försvunnit ur medvetandet.

Vid 03 spelade DJ:n Jay-Jays Paris som sista låt. Jay-Jay var dock inte alls ledsen över att ”komma sist” här heller utan tog det väldigt roat. Ljuset tändes, gästerna rörde sig allt närmare receptionen och entrén men ville inte riktigt sluta festa än. Några åkte upp med hiss. Själv lämnade jag hotellet cirka 03.30.

Trygg Mary utstrålar glädje på scenen

Mary N-Diaye som går in till You can call me al med Paul Simon kör igång tämligen omgående efter att ovanstående låt startat. Till denna låt som det är lite party över passar hennes scenkläder i form av röd jacka med svarta axlar och mönstrade byxor såväl som småprickigt Koreografin tycks sitta liksom sången. Jag börjar gilla låten allt mer, denna fartfyllda sång som man faktiskt blir glad av. Mary själv verkar nöjd efter första genomkörningen och skuttar över scenen. Studiomannen Henke vill dock säga några ord och visar henne hur hon ska göra med händerna. Mary gör som visat och ger sedan High five.

Glasskö, Choklad och dansant Mary på kommunfest

gårdagens välkomstfest var lugn men riktigt trevlig. Artister och SVT-folk anlände i busslaster kring 20-slaget. festen höll till på marinmuseet så på väg till välkomstdrinken gick man genom en väldigt lång korridor med både vapen, modeller av båtar och stationer där man själv fick prova på saker.

Cookies n beans poserade villigt framför en karta på vägen dit.

Efter välkomstminglet var det mat och sötsaker till dessert som stod på menyn. 2/3 av Cookies n beans hittade överlyckliga en lucka i väggen där det gick att krypa in, deras kontakt försökte kalla till sig den tredje medlemmen, utan att lyckas. Desserten var förresten något udda. Det är första gången jag har sett en glasskö under någon av melodifestivalens fester. Lika sällan har jag sett chokladpraliner i såväl metallicfärg som orange, blå. och gul. Riktigt häftigt! På bottenplanet var det rätt lugnt hela kvällen, gästerna stod i grupper och umgicks eller satt vid borden. Den enda som stack ut från mängden i det sammanhanget var Mary N’diaye med sällskap som dansade till musiken DJ:n spelade. Hon hade en hel del energi kvar efter dagens repetioner med mera.

David Lindgren och Jay-Jay var den man såg till mest förutom Mary.   Vid 23 var det fortfarande en hel del kvar även om många började dra sig.

Nej, det är inte små leksaker eller snidade skulpturer. Detta är chokladpralinerna.

Aktiv Mary vill gosa

Mary kliver ut på en grönt upplyst scen tillsammans med fyra dansare. en del av scenen är målad i färgglada ringar. Inget mer finns med. Mary och dansarna är verkligen aktiva. Det blir såväl handklapp som att gnugga händerna och skingra sig som en mask, stående.

Mary får en lektion i var kamerorna är när innan det är dags igen.