Rik blir rikare – killarna har tagit över scenen tillsammans

Albin och Mattias börjar faktiskt erövra scenen, de känns inte längre som myror på en tom yta med två väggar. Det där med närheten och samarbetet mellan de har också blivit mer tät, gapet mellan de har minskat. Om det är för  att de har gjort smärre förändringar i koreografin eller vad kan inte sättas fingret på just nu. De kanske kan bli något ändå av ”Rik”. Själva sången behövs egentligen inte nämnas något om då den är säker och det låter bra.

Från avklätt party till kamp om rösterna i veckans startfält

Samir & Viktor – Bada nakna
Detta är en låt som starta 2016 års fest. En riktigt modern schlager med dansvänlig EMD-musik. Dock väldigt konstig. Dels själva innehållet i texten men även det faktum att det känns som att texten och musiken inte riktigt passar ihop alla gånger. Lars-Kristian från Melodifestivalklubben tycker att refrängen är som en allsång där man kommer att sjunga med. Jag själv hamnar på läktaren mitt i en fotbollsmatch under VM. Vi är däremot oeniga i huruvida Bada nakna sätter en markör för vad man kommer att lyssna på under 2016. Jag är tveksam, vi får se vem som har rätt.

Pernilla Andersson – Mitt guld
Pernillas guld är vi ganska eniga om. Det är en lugn visa som har en viktig detalj i sig, det vill säga gitarren! Utan gitarr ingen melodi. Hennes sång är tydlig men har en mer positivare text än den låt som ”Mitt guld” har drag till – nämligen Sara Vargas ”Spring för livet”. Introt som är väldigt lik en annan visa som jag tyvärr inte kan komma på nu får Lars-Kristian att se det som upptakten på en film målad framför sig.

Mimi Werner – Aint no good
Mimi har en snabb countrypop där sång och instrument tar ungefär lika mycket utrymme. Den här är en riktigt modern låt som fastnar lätt på grund av att den är så pass varierad rytmmässigt, vilket gör den levande. Litet minus kan vara att versen och refrängen flyter ihop något. Efter Pernillas nätta sömnpiller kommer Mimi att väcka den delen av publiken som råkades somna innan att vakna till liv igen. Här kan årets första skräll komma.

Albin & Mattias – Rik (kan bli farlig pga spottat hits)
Här har ni veckans tungvrickare. Albin & Mattias vars röster passar ihop utmärkt går ut hårt. Man undrar hur de kan hinna med att formulera alla ord på rätt plats i verserna. Det är något lättare att hänga med i refrängen. Låten doftar Albin lång väg. En bra hip-hoplåt som är mycket hitvänlig, som har potential att bli en sommarhit.

Anna Book – Himmel för två
Kan Anna Book göra annat än schlager? Visst skulle hon kunna det i teorin men i år är hon ingen som överraskar. Detta är helt klart en schlager vilket lär bero på låtskrivarna bakom. Man känner direkt igen att ”himmel för två” är signerad schlagertrojkan genom just kombon schlager och glädje (XXX). Det som vi gillar med denna är att låten är mer modern än hennes tidigare även om hon inte riktigt kommit in i 2016. Ett annat sätt att beskriva Annas bidrag är att det är en upphottad Fredrik kempe/Sanna Nielsen (Du och jag mot världen).

Robin Bengtsson – Constellation prize
En mäktig pop som är Lars-Kristian ”guilty pleasure”. Den innehåller såväl munspel som trumpet. Titeln på bidraget nämns bara en gång så man skulle kunna tro att den egentligen heter något annat. Jag har dock svårt att säga något om detta då det är som en helt vanlig radiopop som inte till en början sätter några större spår hos mig. Lars-kristian har en helt annan mening. Låten kunde gjort sig bra i Eurovision om den kom från ett annat land till exempel Danmark där sådana här låtar gör succé och som flera av de andra bidragen så känns som att det kommer dansas mycket i år. Det dansmässiga kan vi vara två om.

Ace Wilder – Don’t worry
Ace Wilder levererar varorna sina. Man känner igen hennes stil på flera mils avstånd. Nu har hon tillsammans med Joy och Linnea Deb skrivit låten vilket kan vara en stor anledning till varför bidraget passar henne som hand i handsken. Men… hon har blivit lite mer vuxen. Låten är snabb med mycket rim i verserna vilket gör att texten blir uppdelad på ett skönt sätt. Det som drar ner ”Don’t worry” något är avsaknaden av pushen som ”Busy doin’ nothin’ hade. Istället för att vara levande rakt igenom så blir den ganska monoton i och med avsaknaden av tonartshöjning.

Det måste komma mer när hon väl står på scenen. Här blir det troligen kamp mellan Mimi och Ace där vi tror att Mimi drar vinstlotten. Mimi vinner på att hon är helt ny och därmed har kortet att kunna skrälla, vilket Ace inte har.

Mattias var rädd för att inte kunna leverera sångmässigt

Mattias Andréasson har ögonen med sig och ser bilen av Carola på T-shirten, det första han gör. Han har sjungit med henne i idol och berömmer hennes artisteri:
– Vilken pipa, blir de avslutande orden.

Det har varit helt okej för honom att repetera sin låt Förlåt mig. Stämningen på kvällens genrep tycker han gärna kunde fått vara bättre och ger fredagens publik en 4 av 10.
– Men det är helt okej, det är ändå ett genrep. Jag tror det kan bli mycket bättre än såhär. både för min egen del och för publikens del.

Hinner du med all text? Vissa delar har ju ganska mycket text.
– Ja det är det som jag vart mest orolig för egentligen från början, att jag inte skulle klara av och liksom leverera sångmässigt för att jag inte hinner andas. Sen upptäckte jag på första repet att jag faktiskt hinner andas. Jag trodde inte att jag skulle det men den är cool, alltså den funkar men absolut, den är ganska krävande att sjunga.

Ranelid ber till gud, medan du Mattias svär…
– Jag svär och min svordom, jag har fått ta det här med min mormor också för att hon avskyr när folk svär. Men jag förklarade för henne att den här svordomen är inte bara en svordom utan ett sätt att förstärka känslan av vad jag säger liksom. Det förstärker den här känslan av att jag är desperat och vet inte vad jag ska göra. Annars brukar jag undvika det.

Vad tycker du om startfältet?
– Jag tycker det är starkt startält men jag vet inte om det är för att jag är helt inne i den här bubblan o tycker att alla är bra men det känns som det starkaste hittills i alla fall. Jag tycker det är väldigt svårt att säga vem som går vidare. Det är hård konkurrens.
Hur det går för Mattias får vi se imorgon kväll men liksom de andra hoppas han på att gå vidare till final, konstigt vore det annars.

Mattias Andréasson på catwalk under genrep

Mattias: Vart är stativet?

Mattias Andréasson sjunger Förlåt mig nu, Den där rappen som jag funderade på i onsdags hur han skulle fixa är numera som en del av en helhet i hans låt, en del som inte stör över huvud taget, snarare bara är positiv och hottar upp låten.

Första genomkörningen här går smärtfritt men direkt efter att musiken tystnat ställer sig Mattias frågande till en sak:

– Vart är mitt stativ?

Stativet som skulle stå i bågen av ljusstavar är nämligen spårlöst borta. Nu till andra genomkörningen kom det i alla fall på plats.

Mattias Andréasson

Sarah Dawn Finer peppar Mattias

När det är dags för Mattias att repetera tar han hjälp av ett tremannaband med två keyboards och ett trumset. Han använder sig också av en båge med ljusstavar i vitt och grönt som han ställer sig mitt i. Den trehövdade kören som inleder stående vid trädet upplyst av tå vita spotlights dansar fram och norpar varsin vit ljusstav och håller sig sedan bakom Mattias tills han lämnar den för att gå mot mitten. Innan han började repa kollades scenen upp lite extra, och han konstaterade att det fall fallrisk vid trappan till catwalk och att det nog var bäst att stå still där sen.

Mattias Andréasson

På skärmarna målas upp allt från ljusstavar till diverse mönster. I pausen mellan genomkörningarna får han pepp av Sarah Dawn Finer som tycker att det ser jättefint ut och inga konstigheter alls. Jodå, programledarna sitter också här och kikar på repen.

Men är det inte Pernilla Anderssons lillasyster som står där vid den främre keyboarden?

Pernilla anderssons lillasyster?

Från Eric Saade-light till Ranelids unika Mirakel

I veckans startfält, denna tredje deltävling från Leksand, är minst sagt intressant. Vi har gospeltoner signerade Andreas Johnson med band, några ballader och lugnare låtar samt Ranelid som pratar sig igenom sin låt med hjälp av Sara Li, samt några mer eller mindre anonyma låtar som kommer kräva lite extra på scenen för att locka till sig röster. Här är veckans bedömning.

Youngblood – Youngblood
Jag får Eric Saade-feeling i början. Dock är Youngblood lite tamare än Saade. Det är också en väldigt upprepande text där titelordet hörs ofta i refrängen. Låten byggs upp under tidens gång och hörd såhär uppspelad i ett rum önskar jag att den kunde komma igång lite tidigare för när killarna får fart är den faktiskt en aning medryckande. Den har potential att växa. Fredrik Kempe brukar ha tonartshöjningar och den här låten är inget undantag.

Maria Benhajji – I mina drömmar
I denna ballad sjunger Maria ödmjukt till vackert pianokomp om kärlek och närhet till en älskad. Den är något svag men vacker och blir starkare redan efter första refrängen. Bakom sig har hon en kör som då och då knappt hörs. En andra snygg tonartshöjning ligger lagom till avslutande refräng där Maria verkligen tar i för att sedan avsluta nedtonat. Jag kommer närmast att tänka på en ung Sanna Nielsen med sin svensktoppslåt ”Till en fågel”. Tror dock hon måste ha ett starkt scennummer för att få låten att lyfta och nå tv-tittarna på lördag.

Mattias Andréasson – Förlåt mig
Mattias Andréasson låter bitvis som om han har hakat upp sig. ”a-allting slut a-allting slut”. Dessutom svär han i låten, han har nämligen inte någon jävla aning om vad han ska ta sig till samt ber sin baby om förlåt. En ganska tråkig låt som rör sig i regionerna mellan pop och disco, jag går inte igång på denna. Däremot undrar jag ibland hur han ska orka pratsjunga utan särskilt många andetag emellan, särskilt i den långa bryggan fram till sista refrängen där den sedvanliga tonartshöjningen hittas. När låten dör ut låter det som ett band som fastnar i en kassettbandspelare och inte längre kan spelas upp, vilket i och för sig är läckert. Här krävs dock en hel del för att låten inte ska bli anonym.

Love generation – Just a little bit
Denna halvsnabba poppiga låt, där själva refrängen gör låten, inleds rockigt med gitarr. Kort därefter hakar tjejerna i Love generation på. Lätt upprepning  av fraser i refrängen. Låten slås snabbt av kort efter att de sjungit sista tonen. Just a Little bit känns inte alls i samma klass som Dance alone från 2011.

Carolina Wallin Peréz – Sanningen
Carolina sjunger fram en historia i något som kan liknas vid snabbare vispop. Till andra versen har hon lagt i en lite högre växel. Instrumenten i bakgrunden är bland annat stränginstrument och trummor. Det låter litegrann som en upphottad Lisa Nilsson men där jag har svårt att minnas texten efteråt.

Andreas Johnson – Lovelight
Andreas Johnson med sin kör där Britta Bergström är med lala-lar sig tillsammans fram till ordet tillika titeln Lovelight. Låten ökar till första versen där Andreas ensam tar över. Detta är en glad rockig låt med gospeltakter inbyggda. Andreas till och med sjunger om att allt han behöver är din gloria. I andra versen hörs kören ”aha-a” mellan Andreas rader. Lala-lallandet utgör även brygga till den avslutande refrängen. Snabbt avslut på en väldigt medryckande låt där trummor och gnisslande stränginstrument får sista ordet.

Molly Sandén – Why am I crying
I denna ballad sjunger en skör Molly Sandén som om hon är ledsen. Det vill säga fram till andra versen där en tonartshöjning gör att hon plötsligt låter starkare även som person. Melodin är riktigt skön. Texten handlar om en person som hon säger sig inte kommer sakna eller behöva om hon faller och undrar sedan varför hon gråter. Svag låt som växer i takt med att Molly ger mer.

Björn Ranelid feat. Sara Li – Mirakel
En eurotechno med Ranelids poesiläsande och Sara Lis vackra stämma i ett enda hopkok. Låter det rörigt? Det är inte fullt så rörigt men jag har i alla fall aldrig hört något liknande.
Björn Ranelid börjar, kompad av den eurotechnoinspirerande musiken, prata om kärleken. Kärleken beskriver han som ett under, ett mirakel på denna jord samt ett vapen mäktigare än något annat. Det är egentligen detta han hela tiden ”sjunger” om under sina tre min. Skönsjungande Sara Li kommer in först på refrängen och fyller ut med sin ljusa stämma, dessutom hoppar hon in med några fraser på andra ställen. Inför avslutande refräng ändras Saras röst och låter burkig/långt bort men blir sedan ljus och närvarande igen. Om Mattias svär så riktar sig Ranelid till högre makter och får fram ett ”Herre gud” mot slutet.

I höstas sade Ranelid följande:
– Musiken och texten och framträdandet tillsammans kommer borga för att det blir något enastående och unikt.
Efter att ha hört låten ikväll är jag beredd att hålla med. Framför allt är det unikt!

Mattias ska visa vem han är, på svenska

Mattias Andréasson är inte ny i festivalen, han har varit med förr tillsammans med de två andra kollegorna i EMD. 2012 gör han dock solodebut, vilket han inte har något emot, tvärtom är det kul att få tävla själv och visa svenska folket vem Mattias är. Han beskriver sig som ”en kille som sitter i studio o producerar o spelar in rubbet, ensam, i mörkret”. Mer än så vill han inte säga.

– Men jag har gjort rubbet själv så det känns lite extra nervöst o roligt. Att få presentera det i ett så stort sammanhang, det e skithäftigt.

Låten kom till när han ville testa och skriva låtar på svenska och helt enkelt satte sig för att skriva några. Därefter fick managern lyssna och han tyckte om det. Det slutade med att de skickade in Förlåt mig, som alltså kom med. Men skiljer sig låten mycket från EMD?

– Ja det tycker jag, den är inte alls som EMD, det tycker i alla fall inte jag, säger han.

Även Danny från EMD deltar med en låt men de är inte i samma semifinal. Något Mattias tycker är lite skönt då Danny är en farlig konkurrent, men om de bägge i vår tar sig till final tycker han bara vore roligt, då får de tävla mot varandra för en gångs skull.

Mattias Andréasson