Ett försök till tippning av deltävling fyra

Förra veckan var det sju våndor när jag skulle tippa utgången på lördagkvällen. Det blir nog sju våndor till denna vecka. Julia Alvgard känns som en säker åttondeplats. De övriga kan i stort sett hamna var som helst. Det har varnats för Nicke Borg, Lasse Stefanz och Love generation pratas det mycket om, men alla kan inte gå till globen. Anders Fernette gillar jag skarpt men han har hamnat långt ner i publikundersökningen mellan Svenska spel, Melodifestivalklubben, Poplight och QX. Inget ont om dansband men jag tror ändå inte att grabbarna kommer få tillräckligt många röster för att ta sig till Globen. De kan nog hamna i högst andra chansen. Gissningen:

1. Love generation

2. Linda Pritchard

3. Melody Club

4. Linda Bengtzing

5. Nicke Borg

6. Lasse Stefanz

7. Anders Fernette

8. Julia Alvgard

Egentligen tycker jag inte att Fernette förtjänar att hamna så långt ner på listan men har en liten föraning om att Lasse Stefanz som haft 40 år på sig att bygga upp en fanskara kommer få fler röster än Anders bara av den anledningen.

Charmig Kristofer med band borde hamna topp-5

En väldigt charmig kristofer Östergren i Melody club, som för övrigt har ett väldigt läckert nummer följs av en Julia som ser mer medelålders än ung ut i sin blå kreation med puffärmar och ljusbruna moccaskor. För Julia kan det gå hur som helst men när det gäller Melody club ska det nog till väldigt mycket om de ska placera sig sist imorgon. Mer troligt där är en topp-5 plats.

Melody Club i full gång på scenen

Tidigare idag var det programledarkonferens där även The ark som är veckans pausnummer deltog. Direkt efter den var det så dags för förmiddagens repetitioner och Kristofer i Melody club har precis hoppat ner från deras piano en  andra gång utan att varken golvet eller han tagit skada. Kläderna de hade igår har de på sig även idag så det är faktiskt deras scenkläder som användes redan igår.

Love generation orsakade uppståndelse vid entrén

Gårdagens fest i rådhuset var lika trevlig som de föregående årens med samma upplägg och avsaknad av den där kniven dessutom.  Artisterna kom i limousiner och gick uppför den röda trappan in i rådhuset för att sedan traska uppför trappan till övervåningen där buffén i vanlig ordning stod uppdukad mitt i salen . Bland annat tonfisk på rädisa, skinka och annat gott. Även räkor fanns om man ville ha det. Till dryck fanns förutom alkoholfritt alternativ både champagne, rött och vitt vin. Till efterrätt fanns till exempel chokladmousse och kakor med citronfyllning.

Artisterna som anlände en efter en stoppades i trappan för att fastna på bilder innan de fortsatte in i salen. När Love generation stoppades kom de knappt ifrån trappan för att det alltid var någon ny fotograf som bad om ”ett kort här också bara…”. Bakom gruppen stod Linda Pritchard och väntade snällt ett bra tag innan hon och hennes sällskap valde att gå runt för att komma uppför de sista trappstegen. Väl uppe fick en ur sällskapet order om att ”fotografera uppståndelsen”. Linda Bengtzing var en av de sista som kom, då hade redan välkomsttalet avklarats.

Bengtzing fick senare besök av SR vid buffén och passade på att schasa iväg sitt sällskap innan hon och Annika Jankell dök in i en intervju. Därefter tog Bengtzing sin tallrik och plockade av maten för att sedan leta upp ett bra bord. Under hela kvällen minglades det och Kristofer i Melody club var lätt att hålla koll på. Han liknade nämligen Willy Wonka litegrann så vid väl valt tillfälle var jag bara tvungen att be om kort på honom och två ur bandet – härliga killar!

Festen höll på ända fram till 22.30 och förmodligen lite längre än så. Dock hade de flesta valt att dra vidare före det, förmodligen drog sig många till Babel där just Melody Club hade en spelning senare under kvällen. Jag letade mig istället tillbaka till hotellet för att ta det lugnt då man inte kan vara med på allting.

Melody club växer enormt

Melody club bär vad som ser ut att kunna vara lördagens scenkläder. Alla fem har svarta byxor och blankpolerade svarta skor som glänser lika mycket som deras svarta glansiga jackor. Utställda lite varstans på scenen står svarta och vita schackpjäser. Instrumenten som rullats ut är trummor, piano med lampor längs hela kanten som lyser samt bas.

Ledsångaren startar uppe på pianot med ett hopp ned på scenen. Ljuset går bland annat i rött och vitt. Bandet har kört igenom två gånger och har ytterligare två genomsjungningar kvar. Men jisses vad mycket bättre låten har blivit nu! Denna jagar nog efter en globenbiljett.

Malmös startfält – sammanfattning av bidragen

Helylledansband, gångbart disco och klyschig Linda Bengtzing som sjunger om diskmaskin och hyckleri. Det är några av startfältets bidrag här i Malmö. Varsågod, här kommer den totala sammanfattningen av veckans bidrag.

1. The hunter – Melody club

Melody club har en låt jag trodde skulle vara mer fartfylld än den faktiskt är- Det är popigt tempo, trummor som uppbackning och en halvsnabb historia som inleds med ett ”Aaa…aaa…aaa…aaa, i hear the sound…” Precis innan de två sista refrängerna är ett lugnare parti insprängt vilket i och för sig är snyggt. Första gången kändes den halvklar men andra varvet kom en känsla av ”den här är ju ganska bra ändå, om man jämför andra i startfältet” då det trots allt finns lite tryck i låten.

2. Better or worse – Julia Alvgard

Även Better or worse går åt det popiga hållet men lite lugnare än föregående, med elektroniska inslag. Julia känns som ett tamt försök att låtsas vara en stor poptjej men hon tar sig lite mot slutet, omkring tonartshöjningen. Känns inte som någon vinnare efter denna uppspelning.

3. En blick och nånting händer – Lasse Stefanz

Lasse Stefanz har fastnat i en tidsmaskin som befinner sig ett antal år bak i tiden. Detta är äkta dansband. Så äkta och gammaldags att inte ens refrängen får liv. Killarna tuggar på i ungefär samma tempo från första till sista ton. Körandet bakom ledsångaren består av små ord instuckna här och var. Avslutet består av ett utdraget ”diiiiiig”. Ett perfekt tillfälle att springa iväg för att hämta mer dricka och snacks om det redan hunnit ta slut.

4. Alive – Linda Pritchard

Alive börjar med enkelt med piano som en av flera instrument. Det är en lugn låt som vaknar till redan i första refrängen. Inledningen är lite av ett sömnpiller men låten blir starkare. Det är fräckt mot slutet när Linda tar ner tempot väldigt under några ord, nästan så man tror att låten tonar ut, för att sedan snabbt öka i såväl styrka och takt. Personligen föredrar jag hennes tidigare låt mer, men hon har en snygg sista ton.

5. Run – Anders Fernette

Run skulle kunna passa på ett dansgolv. Starten är ganska lugn med såväl gitarr som Anders stämma men överlag är den ganska snabb. Under låten ”leker” Anders genom att gå upp och ned i tonerna och är stark i refrängen. Höjning mot slutet. Låten påminner om något välbekant men det irriterande är att jag inte kan plocka ut det välbekanta.

6. E de fel på mig – Linda Bengtzing

Här har ni en låt som dryper av roliga ordval och klyschor, lite åt ”Värsta schlagern”-hållet. Det är en ganska snabb lättsam poplåt. Bengtzing avslutar med en ton a lá Pernilla Wahlgren i Piccadilly Cirkus. Själva texten handlar om att hon har en man men att någonstans i min fantasi finns en annan i mitt liv. Apropå texten… Lindas första fras lyder Har hittat mannen med rätt kemi, och vad sägs om  vad sägs om ordvalen en familjefar,hyckleri, matbutik, som kan plocka ur diskmaskin eller kan det där med bygg och snickeri. Martin i äntligen hemma gör comeback på MF-scenen? Kul låt!

7. Leaving home – Nicke Borg

Leaving home känns lite släpande, som en hes Andreas Johnson som slagit ner på takten. Refrängen är skön dock och mot slutet blir den lite rockigare, bland annat med ett gitarrsolo, innan Nicke avslutar med ”Leaving home” som sista ord under det att låten dör ut.

8. Dance alone – Love generation

Snabb låt som har en stark refräng. Det är lite dunka-disco över låten. Trummor ligger hela tiden gansak tydligt i bakgrunden. Läckert gjort att låta Love generation låta burkigt precis innan sista refrängen sparkar igång. Tvärt slut.

Jag börjar ana vart det bär, men vågar inte slå klubban i bordet än. Dels för att en låt kan växa enormt på scenen och dels för att SVT som önskat någon bra uppspelningsutrustning fick en liten bergsprängare, kanske inte av årets modell heller… Vi hörde i alla fall låtarna och det är ändå det viktigaste även om det ju är kul att få höra de i bra kvalitet också. Imorgon är det repetitionsdags på scenen för artisterna och då kan saker och ting svänga. Då får vi höra de live och det brukar göra en hel del.

Kempe, Ljungren och Danny i MF 2011

Ytterligare åtta av bidragen har nu släppts, och bland låtskrivarna hittar vi bland annat Bobby Ljunggren, Fredrik Kempe och Danny Saucedo. Danny kommer även att framföra sitt bidrag själv. Några av de övriga artisterna är Sanna Nielsen som återvänder till Melodifestivalen, för sjätte gången eller något i den stilen samt Melody Club.

Det här är de åtta bidrag som avslöjades vid lunchtid igår:

1. Enemy
Upphovsman: Niclas Lundin, Anton Malmberg Hård af Segerstad
Artist: Sara Lumholdt

2. I’m In Love
Upphovsmän: Bobby Ljunggren, Thomas G:son, Irini Michas, Peter Boström
Artist: Sanna Nielsen

3. In the Club
Upphovsmän: Figge Boström, Peter Boström, Danny Saucedo
Artist: Danny

4. My Heart Is Refusing Me
Upphovsmän: Moh Denebi, Björn Djupström, Loreen
Artist: Loreen

5. Social Butterfly
Upphovsmän: Amir Aly, Henrik Wikström
Artist: Rasmus Viberg

6. The Hunter
Upphovsmän: Kristofer Östergren, Erik Stenemo, Jon Axelsson, Niklas Stenemo – Melody Club
Artist: Melody Club

7. Tid att andas
Upphovsmän: Fredrik Kempe
Artist: Simon Forsberg

8. Try Again
Upphovsmän: Niklas Pettersson, Linda Sonnvik
Artist: Dilba