”Jag tycker inte det funkar med saxen”

Michael Feiners och Caisas sistagenomkörning avslutas abrupt mitt i.

– Nej hörrni, jag tycker inte det funkar med saxen, hörs en klämkäck Henke kommentera. Michael viker sig av skratt bakom sitt DJ-bås och hela arenan skrattar.

Det tar några minuter men sedan kan de sparka igång igen och den här gången får de sjunga klart. Detta var också avslutande repet. Nu är det bara genrep som återstår innan lördagens final. Tråkigt? Nej det händer mycket…

Michael Feiner får ballongbesök på scenen

Det går bra för Michael och Caisa. Först måste musiken tas om eftersom Michael inte har något ljud och alltså inte kan börja spela saxofon där han ska. Sedan kommer den gigantiska ballongen flygande och träffar Michael Feiner under det att han spelar på sin saxofon. Den där ballongen är inte uppskattad av oss men lär vara desto mer uppskattad av delar av publiken ikväll.

Fartfyllt när Michael och Caisa kliver på

Michael Feiner har placerat sig högst upp bakom ett gigantiskt DJ-bås med led-skärm framtill. På var sida om båset ligger en stor puck. Caisa kliver upp på den högra och två Sången låter inte helt rätt först. Under repet kastas det slängkyssar, skuttas runt på scenen och dansas tillsammans med dansarna som vuxit i antal från två till fem. Mot slutet kliver Michael fram och spelar saxofon. de avslutar mitt på scenen tillsammans. Sången lät inte bra första gången och efteråt pustades det ut högljutt.

Michael Feiner & Caisa: Det var som håret ställde sig upp på armarna

 

Michael Feiner & Caisa

Michael Feiner och Caisa är sist ut på lördag. Idag var det flyg till festivalstaden som gällde följt av incheckning och torrep I arenan, Caisas allra första torrep.
– Det gick jättebra, tror jag I alla fall.
Michael som varit med förut intygar att torrepet var lyckat men tillägger att det är ett märkligt tillfälle när man inte repar fullt ut med ljud eller scenkläder.

Båda har fått musiken med sig tidigt I livet. Medan Caisas pappa var sångare och en av de som startade det gamla jazzbandet tolvan big band var Michaels mamma anledningen till hur han kom in I musiken från början.
– Mamma spelade piano när jag låg I hennes mage så att det är nog därför, omedelbart när jag kom ut ville börja spela på allt, banka på allt och spela på piano. Ja, jag började spela direkt I stort sett.

Duon började arbeta tillsammans för 12 år sedan och gjorde några låtar. Michael letade efter en sångerska och hon letade musiker att jobba med. Eftersom hon då var på tv4 och hade ett ganska strängt kontrakt kunde de inte fortsätta med det men förblev vänner och har gjort lite småsaker tillsammans. Bland annat tvingade Caisa honom att hjälpa henne när lillasystern gifte sig. Hon ger ifrån sig ett skratt.
– Det gjorde du verkligen. Jag har sagt nej till massa samarbeten men Caisa tvingade mig verkligen, framför allt nynnade hon en bra melodi som jag tände på. “shit, det här var ju bra! Det här gör vi nåt av”, förklarar han. Den låten heter I do.

De har flera låtar gjorda men har valt att vänta lite med dessa. Sedan kom lusten att göra en bra låt förra året.
– Då hade vi suttit ganska länge på natten och plötsligt på morgonen när vi träffades igen, skulle fortsätta jobba så hade båda två hittat ungefär samma melodi. Då var det som att “Yes! Där är den!” Det var som håret ställde sig upp på armarna och man bara, wow nu, nu känns det I magen liksom. Så gick det till. Caisa pratar om deras bidrag We’re still kids.

För Michael är det väldigt kul att vara tillbaka I festivalen (tävlade 2007 med The Attic) och nämner att då var de tre. Nu är de två vilket gör att det känns ännu tightare, mer som en kärna. För nykomlingen Caisa är det skönt att ha honom med.
– Michael är ju mitt stora stöd I det här livet. Vi har ju känt varann så länge. Vi har ju varit ut och spelat I nästan ett år tillsammans, han är så rutinerad och när han är så lugn och så rutinerad då känner jag mig lugn och rutinerad. Jag har ju varit ute med andra band men man smittas av varann Det känns bra.

Är det någon av deras mottävlare som de är lite mer rädd för på papperet? Michael förklarar att det finns de som är mer kända än de två men att allt kan hända. Caisa hållet med och säger att det är sån stor variation. De kommer in på önskan om att alla ska vinna. Vilket jag påpekar är omöjligt. Caisa inflikar:
– Egentligen är vi ju vinnare allihopa.
– Ja det är vi ju, vi kom hit allihopa, vi som är med på lördag. Det är ju en vinst I sig.

Någon nervositet finns egentligen inte. Det ska vara om Caisa som gillar att dansa och röra på sig inte ska sticka iväg och hitta på alldeles för mycket själv. Deras koreograf heter Thomas Benstem och har stött upp väldigt bra. Michael å sin sida tar upp att det inte vore så bra om strömmen går.

Den som är mest hängiven melodifestivalen är Caisa som har vuxit upp med melodifestivalen och förklarar att det är stort och en av de största händelserna på våren.
– Det finns ingen genre I det här. Jag tycker det är kul att festivalen finns och tittar absolut om jag har chansen.

Hur är det då att tävla I musik, vilket många säger inte går? Caisa hugger snabbt.
– Det är precis det jag säger. Det går inte för vi sjunger inte samma bidrag nån av oss. Om alla skulle sjunga samma, då hade man kunnat tävla. Å andra sidan kan man säga såhär, det gäller att vara närvarande på scen I nuet, när du väl är där. Jag tror den som har bäst närvaro kommer också kanske få de röster som inte riktigt vet vems nummer de ska rösta på, den kvällen. Så det handlar väl kanske egentligen mer om en tävling om närvaro på scenen.
– Och en låt som folk gillar. Det är ju en MELODIfestival, ingen sångfestival fast…det kanske är nummerfestival också. Vem gör bäst konst på scenen? Filosoferar Michael.

Tävlingen som forum ser han som jättebra då det är en stor bred spridning på programmet. För Caisa som är ny I det här sammanhanget finns det ytterligare en aspekt.
– Det spelar inte så stor roll att jag sjungit hela livet för det är ingen som vet vem jag är för det. Nu kanske man får namnet lite mer förknippat med “ja men det var ju hon som var med I…”.
Caisa tillägger att de faktiskt deltar för att det är roligt, inte för att planera nästa karriärsteg.

De vill förstås ta sig till finalen I Friends arena och tycker det vore fantastiskt om så pass många kan gilla just deras låt, som har ett viktigt budskap. Det får Caisa berätta mer om.
– I första hand tror jag melodin kommer spela väldigt stor roll för man kanske inte riktigt hör all text det första man gör MEN…man ska veta att texten handlar om att man får vänner och att man kan vara ung i hjärtat tillsammans med dessa vänner när de nu än kommer I livet. Ibland kommer vännerna  senare I livet, inte direkt fast man vill ha en bästis när man går I förskolan. Den kanske inte kommer förrän man är 20, men den kommer!
Eller vid 30…
– Eller 30! Ja! Exak! För ju äldre man blir, man kan acceptera varandra men man blir fortfarande som ett barn när man är tillsammans, fortsätter hon.
Michael nämner också att man ska vara barn I hjärtat och glad I stunden, att man hookar ihop.
– Jag gillar budskapet I låten och det är mycket glädje och energi.

Förutom att gå till finalen ifrån sin semifinal har de målsättningen att fortsätta med att turnera världen över, förutom Sverige jobbar de I såväl latinamerika som Asien. Caisa nämner att deras låt är internationell.
– Vi gör ju musik för att vi gillar göra musik. Vi kan inte hålla oss ifrån att göra musik. Avslutar Michael och hon fyller i.
– Det ska vara kvalitativt.