”Logdans”, uppträdanden och flygande flaskor på glädjerik efterfest

Örebro vet också hur man ordnar efterfester för denna hör till de bästa efterfesterna i år. En fördel är förstås om det är ”rätt” artister som deltar. Dinah Nah till exempel kom bara till andra chansen men fixade ändå en liten flaska med bubblande innehåll som hon va extremt sugen på att öppna på det festligare sättet. Efter att ha förvarnat oss med ett ”Ni är väl medvetna om  att jag kommer att spruta champagnen??” och vi var fullt med på det beordrade hon sitt team att ta bort alla mobiltelefoner från bordet. De gjorde som hon sa och Dinah visade lyckligt upp sina kunskaper i att skapa en dryckesfontän.

Efter att så äntligen JTR beslutade sig för att dyka upp och dragit upp Hasse Andersson från grannbordet för att dansa lite med honom blev det skumpafirande även från deras sida och så småningom även från Måns som kom ytterligare en stund senare. Självfallet skålade de fyra finalisterna tillsammans, med härligt breda leenden och skratt.

Nu hade redan samtliga artister och programledarna gjort entré, vissa mer storstilat än andra, och festen var i full gång. Såväl JTR som Måns – finalisterna – var tidigt uppe på festlokalens scen för att sjunga till sina egna låtar, under jubel från en stor samlad skara.

Dinah Nah
Hasse Andersson
Sanna & Robin
Midnight boy

Många var flitiga på dansgolvet och/eller riktigt duktiga på att mingla. Annika Herlitz syntes en hel del på dansgolvet och Caroline Wennergren fann Christer Björkman som danspartner. Tillsammans hade de väldigt roligt och Björkman sjöng med i texterna medan han ledde Caroline i dansen. Till att börja med blev det väldigt livat när ”Guld och gröna skogar” hördes i högtalarna. Då förvandlades den bortre delen av dansgolvet till dansloge och flera ur produktionen, som Hence och Christer Björkman med flera kunde plötsligt ses dansa armkrok och byta partners.

Svängig ”Logdans” på dansgolvet

När denna tystnat hördes så Midnight boys ”Don’t say no” och Midnattpojken själv intog scenen. I andra delen av sale stod vi några stycken vid ett ståbord och såg Caroline dansa loss med ”mellobossen” Björkman. De tu dansade in i ståbordet med ganska god fart och välte i princip alla flaskor som hade placerats på det. Jag hann rädda mitt vinglas samt hoppa undan. Likaså bordsgrannen.

Caroline Wennergren på scenen

Fler som hann ställa sig på den lilla scenen bredvid DJ:n var Caroline Wennergren som även här dansade i högklackat under det att hon hade allas fokus, Dinah Nah samt som näst sista låt ut för kvällen Annika Herlitz med sin sjätteplacerade ”Ett andetag”. Hon måste vara en av de lyckligaste deltagarna någonsin som hamnat på en sjätteplats, för man skulle lika gärna kunna trott att det funnits en finalbiljett i hennes väska.

Annika Herlitz ställde sig på scenen och framträdde till sin egen låt ”Ett andetag”.

Lite över 03 tystnade musiken och förkunnade att festen var slut, vilket fick allt folk att börja skingras. Måns hade emellertid redan lämnat salen för han stod nära en bil precis bredvid hotellet och sjöng högt, med ett litet sällskap intill sig, när jag lämnade artisthotellet för att få några timmars sömn.

Enda säkra tipset i detta ormbo: Måns går till final

Två saker är helt garanterat helt säkert ikväll.

1. Måns Zelmerlöw går till final (under förutsättning att folk inte anser att det är så självklart att de inte behöver rösta själva och Måns faller igenom.)

2. Resten av fältet är stört omöjligt att tippa!

Många pratar om att Hasse Andersson i förhandstippningen att han kommer gå vidare. Med tanke på den glädje han utstrålar så ja, det är inte omöjligt men jag har ändå svårt att se honom ta en finalbiljett. Andra chansen-plats är mer troligt för honom, om han nu går vidare. JTR, Annika Herlitz och Dinah Nah är också starka och har dessutom totalt olika stilar så vem som går vidare är enormt svårt att säga.

För att ändå våga mig på en tippning så ser toppen ut såhär.

Till Final: Måns Zelmerlöw

Till Final: JTR

Andra chansen: Annika Herlitz

Andra chansen: Hasse Kvinnaböske Andersson

5. Dinah Nah – som om hon kommer bland topp-4 möjligen petar bort Hasse Andersson.

Caroline Wennergren med sin klubbjazz tror jag i slutändan faller bort från toppen. Men egentligen finns det ingen låt som är så dålig att den förtjänar att komma sist eftersom det är just så pass jämnt och ovisst.

Kan skrälla åt två olika håll
Om nu Måns inte går till final kommer det att bli en stor skräll och dundersnackis. Likaså känns det som att någon skulle kunna skrälla åt andra hållet. Till exempel att Midnight boy flyger upp och går till final tillsammans med veckans storfavorit och man står där med hakan i golvet och undrar vad som hände.

Midnight boy om 80-talet: ”Det var en liten bubbla”

Midnight boy är artistnamn för Johan Petter Krafman. Hans karriär startade 2008 i och med deltagande i Mix megapols talangjakt Artistjakten som han gick och vann. Han har sedan dess gjort en miniturné i USA , släppt några singlar och varit förband åt exempelvis Ace Wilder i somras. Nu följer han Ace väg och tar klivet in i Melodifestivalen med låten ”Don’t say no”, men orsaken är så enkel som att han är med här just för att han vill det. Även om de två ligger på samma skivbolag.

Midnight boy berättar om sin låt med sina egna ord och förklarar tanken bakom låttexten.
– Den heter ”Don’t say no” och den handlar egentligen om att man har rätt till sitt eget uttryck. Det är en energisk upptempolåt och kommer bli mycket höfter och sådär, mycket energi.

Mycket 80-tal förstås
Han erkänner att det är ganska mycket 80-tal i låten. Nu är också just 80-talet hans sound och liknar det årtiondet vid en bubbla.
– Om man ser musikaliskt gillar jag mycket liksom groovet och melodierna och man tänker 80-talet mer i stort. Som jag ser på det så var det liksom en liten bubbla och det är så jag känner mig när jag står på scen. Då hamnar jag i en bubbla.

Många eller de flesta brukar likna Melodifestivalen vid en bubbla. Det borde då betyda att det inte är någon större skillnad på 80-talet som helhet och Melodifestivalen. Oavsett vilken av dessa bubblor Midnight boy befinner sig i, eller kanske till och med båda bubblorna samtidigt, så gillar han att äntligen få vara här på plats i MF.
– Ja det är också en bubbla, det är helt rätt. Den är som en bubbla men det är väldigt kul. Jag har ingen aning om vad som kommer och vad jag har att vänta mig egentligen men det tycker jag är väldigt kul.

Midnight boy valde rött

Midnight boys känns väldigt tillgjord och det som genast slår mig är att jag fastnar vid att försöka se om hans mun är synkad med sången. Det som förbryllar hjärnan är nog kombon av hans ständiga slingrande men snygga dansmoves och den inspelade delen i själva refrängen som hörs tydligt även när han själv inte sjunger. Vid andra genomkörningen kollas det återigen lite extra på just detta och jo – han sjunger definitivt själv. Så inga konstigheter här inte.

På skärmarna ser det fräckt ut med sångaren och hans två manliga YMCA-dansare med bar överkropp som bara saknar skärmhattarna. det verkar för övrigt som att de har valt ut den röda skjortan som scenklädsel.

Svårt att välja kläder, Midnight boy?

Nu har Midnight boy bytt till en leopardmönstrad skjorta i samma stil. Då han alltid håller sig på ungefär samma plats och oftast tittar rakt fram behöver han inte växla mellan 511 kameravinklar vilket underlättar enormt för honom just på den punkten. Hans sång är bra men känns ibland lite tam då man överlag får en känsla av att han är lite för passiv sångmässigt i vissa delar.

Till tredje genomkörningen har tröjan bytts ut igen till en mindre variant i svart med färgglatt mönster av ränder som går i kors. Verkar som han har problem att bestämma sig vilka kloäder han ska ha? Tips, ta dne röda som användes först.

Midnight boy har öppnat dörren till 80-talet

Midnight boy börjar vid ett mikrofonstativ där han dansar med ryggen mot publiken i ormliknande rörelser, det vill säga i det här fallet oss som publik. Fyra dansare har han med sig, två som är klädd för att smälta in med dockorna och ytterligare två stycken som visar bar överkropp och i övrigt bär svarta byxor. Fast de har ett linne på sig från början. Ljuset går i vitt, lila och mörkblått och discoljus fladdrar över allt. Allt tillsammans gör att man kastas tillbaka till 80-talets dansgolv. Huskören Mia och Simon får vackert höras men inte synas där de står bakom scenen.