Veckans allsång lyfte inte riktigt i det retfulla vädret

Ida LaFontaine med konfettiskjutglada dansare

Någon där uppe måste ha haft väldigt roligt igår, ty vädret verkade misstänksamt retfullt. Någon timme före genrepet ville inte vädret vara med publiken längre och det fortsatte så under kvällen med några avbrott. Först vid 21 – 21.30 snåret slutade det regna, vilket förstås var passande nog då alla kameror stängdes av och det var dags att masa sig hemåt.

Det kan också ha varit vädret som gjorde att det inte var lika många som hade hittat till Solliden denna kväll även om avsaknaden av ett stort dragplåster bland Petras gäster säkerligen bidrog. Visst fick vi både dansband, mer poppiga låtar blandat med lite humor á la Sussie Eriksson och någon slags körsång från Kjell Lönnå med sin kör men temperaturen på publiken tycktes inte vara den hetaste.

För att presentera Sundsvalls kammarkör fick de inleda gästkavalkaden med en vacker och framför allt storkörs-doftande ”så skimrande var aldrig havet”. Det kändes lite som att vara tillbaka vid majkasen och välkomna våren.

Därefter blev det betydligt mer moderna toner då proffsiga Ida LaFontaine kom in tillsammans med fyra kvinnliga dansare för att framföra sin ”Shut up and kiss me”. Hon gav oss det i särklass festligaste numret då såväl en knippe ballonger som konfettistavar var en del av hennes scenografi. Ida har bland annat trots sina unga 18 år arbetat med Måns Zelmerlöw samt som 14-åring brytit ett skivkontrakt för att det inte kändes rätt. Det lär krävas styrka för att klara av något sådant. Allsång är något som Ida också klarar av att leda och hon hade valt ”é dé det här du kallar kärlek”, som togs emot väl av en ganska så sångtörstande publik.

Olle Jönsson med sitt band Lasse Stefanz parkerade backade upp sin turnébuss bredvid scenen under dagen för att göra sig hemmastadda på Skansen. Mikael Wiehe gjorde Olle sällskap i en duett med titeln ”Leva tills jag dör”. Tråkigt framträdande scenmässigt då de två egentligen bara stod rakt upp och ned och sjöng. Själva låten var desto bättre och kan beskrivas som en modern dansbandslåt. Om än med lätt negativ klang textmässigt trots det faktum att texten går ut på att han har mycket kvar att leva för och därför inte tänker låta liemannen komma än. Vilket han tyvärr gjorde för Robert Broberg natten till tisdagen. Robert Broberg blev 75 år. Förra veckans allsång ”Båtlåt” hade kanske passat bättre den här veckan.

Mikael Wiehe & Olle Jönsson (Lasse Stefanz)

För att Petra Marklund inte skulle Marknadsföra sig som artisten September i nästa allsång fick en viss Caroline af Ugglas plockas upp ute u publiken och ensam leda såväl publiken som ”miljonkören” framför tv-apparaterna igenom en fulllängdsversion av ”Händerna mot himlen”. Också denna allsång mottogs väl och händer sträcktes mycket riktigt mot himlen. Någon bar däremot var det ont om så att lägga pannan mot baren var betydligt svårare.

Humorinslagen den här veckan var betydligt bättre och undrar om de inte tilltalade en bredare publik också. Komikern Sussie Eriksson äntrade nämligen scenen och gav oss en svensk version av Greaseklassikern ”Helplessly devoted to you”. I den här versionen fick den titeln ”Ohjälpligt förälskad i dig” och synkroniseringen mellan orkester/sångerska var kanske inte den allra bästa. Rätt kul plojakt där Sussie fick agera frustrerad och mot slutet stampade i golvet samtidigt som hon skrek order till orkestern. Efter weballsången, Gyllene tiders stora hit ”Sommartider” kom nästa lilla humorakt då Kjell Lönnås kammarkör fick sjunga/rappa/ljudeffekta fram något som skulle föreställa en timmerhuggslåt från Norrland följt av att ”Den gamla vaktparaden” som en hyllning till alla blåsorkestrar. Väldigt underhållande med upphov till skratt här och var.

Alltsammans avslutades med allsången Kalle på spången som Olle Jönsson fick hjälpa Petra med. Urik Munther hade valt ”Luffarvisan” som allsång vilket passade honom väldigt bra. Dinah Nah stängde butiken med sitt Mellonummer. Helt okej nummer men publikens respons tycktes mer ljum än het och direkt efter att programmet slutat var det väldigt många som valde bort webbens extranummer, flera för att söka sig ett varmare och torrare ställe. Det känns som att det fattades något extra för att krydda programmet och gjort det hetare, till exempel iaf en större artist. Någon sådan fattades tyvärr här vilket gjorde att programmet inte riktigt lyfte helhetsmässigt.