Från Eric Saade-light till Ranelids unika Mirakel

I veckans startfält, denna tredje deltävling från Leksand, är minst sagt intressant. Vi har gospeltoner signerade Andreas Johnson med band, några ballader och lugnare låtar samt Ranelid som pratar sig igenom sin låt med hjälp av Sara Li, samt några mer eller mindre anonyma låtar som kommer kräva lite extra på scenen för att locka till sig röster. Här är veckans bedömning.

Youngblood – Youngblood
Jag får Eric Saade-feeling i början. Dock är Youngblood lite tamare än Saade. Det är också en väldigt upprepande text där titelordet hörs ofta i refrängen. Låten byggs upp under tidens gång och hörd såhär uppspelad i ett rum önskar jag att den kunde komma igång lite tidigare för när killarna får fart är den faktiskt en aning medryckande. Den har potential att växa. Fredrik Kempe brukar ha tonartshöjningar och den här låten är inget undantag.

Maria Benhajji – I mina drömmar
I denna ballad sjunger Maria ödmjukt till vackert pianokomp om kärlek och närhet till en älskad. Den är något svag men vacker och blir starkare redan efter första refrängen. Bakom sig har hon en kör som då och då knappt hörs. En andra snygg tonartshöjning ligger lagom till avslutande refräng där Maria verkligen tar i för att sedan avsluta nedtonat. Jag kommer närmast att tänka på en ung Sanna Nielsen med sin svensktoppslåt ”Till en fågel”. Tror dock hon måste ha ett starkt scennummer för att få låten att lyfta och nå tv-tittarna på lördag.

Mattias Andréasson – Förlåt mig
Mattias Andréasson låter bitvis som om han har hakat upp sig. ”a-allting slut a-allting slut”. Dessutom svär han i låten, han har nämligen inte någon jävla aning om vad han ska ta sig till samt ber sin baby om förlåt. En ganska tråkig låt som rör sig i regionerna mellan pop och disco, jag går inte igång på denna. Däremot undrar jag ibland hur han ska orka pratsjunga utan särskilt många andetag emellan, särskilt i den långa bryggan fram till sista refrängen där den sedvanliga tonartshöjningen hittas. När låten dör ut låter det som ett band som fastnar i en kassettbandspelare och inte längre kan spelas upp, vilket i och för sig är läckert. Här krävs dock en hel del för att låten inte ska bli anonym.

Love generation – Just a little bit
Denna halvsnabba poppiga låt, där själva refrängen gör låten, inleds rockigt med gitarr. Kort därefter hakar tjejerna i Love generation på. Lätt upprepning  av fraser i refrängen. Låten slås snabbt av kort efter att de sjungit sista tonen. Just a Little bit känns inte alls i samma klass som Dance alone från 2011.

Carolina Wallin Peréz – Sanningen
Carolina sjunger fram en historia i något som kan liknas vid snabbare vispop. Till andra versen har hon lagt i en lite högre växel. Instrumenten i bakgrunden är bland annat stränginstrument och trummor. Det låter litegrann som en upphottad Lisa Nilsson men där jag har svårt att minnas texten efteråt.

Andreas Johnson – Lovelight
Andreas Johnson med sin kör där Britta Bergström är med lala-lar sig tillsammans fram till ordet tillika titeln Lovelight. Låten ökar till första versen där Andreas ensam tar över. Detta är en glad rockig låt med gospeltakter inbyggda. Andreas till och med sjunger om att allt han behöver är din gloria. I andra versen hörs kören ”aha-a” mellan Andreas rader. Lala-lallandet utgör även brygga till den avslutande refrängen. Snabbt avslut på en väldigt medryckande låt där trummor och gnisslande stränginstrument får sista ordet.

Molly Sandén – Why am I crying
I denna ballad sjunger en skör Molly Sandén som om hon är ledsen. Det vill säga fram till andra versen där en tonartshöjning gör att hon plötsligt låter starkare även som person. Melodin är riktigt skön. Texten handlar om en person som hon säger sig inte kommer sakna eller behöva om hon faller och undrar sedan varför hon gråter. Svag låt som växer i takt med att Molly ger mer.

Björn Ranelid feat. Sara Li – Mirakel
En eurotechno med Ranelids poesiläsande och Sara Lis vackra stämma i ett enda hopkok. Låter det rörigt? Det är inte fullt så rörigt men jag har i alla fall aldrig hört något liknande.
Björn Ranelid börjar, kompad av den eurotechnoinspirerande musiken, prata om kärleken. Kärleken beskriver han som ett under, ett mirakel på denna jord samt ett vapen mäktigare än något annat. Det är egentligen detta han hela tiden ”sjunger” om under sina tre min. Skönsjungande Sara Li kommer in först på refrängen och fyller ut med sin ljusa stämma, dessutom hoppar hon in med några fraser på andra ställen. Inför avslutande refräng ändras Saras röst och låter burkig/långt bort men blir sedan ljus och närvarande igen. Om Mattias svär så riktar sig Ranelid till högre makter och får fram ett ”Herre gud” mot slutet.

I höstas sade Ranelid följande:
– Musiken och texten och framträdandet tillsammans kommer borga för att det blir något enastående och unikt.
Efter att ha hört låten ikväll är jag beredd att hålla med. Framför allt är det unikt!

Finalfesten i bilder

Sanna Nielsen anländer till festen
Jenny Silver kom också till efterfesten
Uppassade vinnaren Saade kollar in läget vid ankomsten till annexet. "Är det många fotografer där bakom?"
En av dansarna fastnar i (eller för?) Moniker, får hjälp med att ta sig loss.
Brolle kör akustistisk. "Ta bort bakgrunden, jag vill bjuda er på en lite annorlunda version... kan gitarren höjas?"
Saade sitter med glas i handen och njuter av kollegors uppträdande, Molly bredvid har kamera i högsta hugg
Linda Bengtzing underhåller från scenen