Montenegros ”The real thing” en rörig historia

highway_zps5edadget
Det blir än mer rock när Montenegro intar Euovisionsscenen. Deras ”The real thing” är en riktigt rörig historia. Highway kör av motorvägen och ned i källaren på närmsta hus. Samtidigt känns numret totalrörigt bildmässigt. Det är som att se på en riktig hårdrockskonsert och alla klippen mellan kamerorna gör inte den röriga känslan bättre. Visst, det handlar om rock och rock kan vara riktigt bra men detta är uppenbarligen ingen kopp kaffe som passar undertecknad.

Artisterna gillar Malmö

Efter en lång dag i arenan med löpande repetitioner och varje lands presskonferens inbakade här och var hann klockan bli cirka 22.30 innan kvällen var slut. Två av länderna som igår repade och tävlar om en av 10 biljetter till finalen från den första semifinalen är Montenegro och Irland.

Montenegros delegation anlände i måndags och ser fram emot denna vistelse. De har några veckor på sig att upptäcka Sverige. Deras första intryck är att Malmö är toppen. Att de två sångarna har astronautdräkter och Nina en ganska spacead dräkt beror på att partyt de sjunger om är ett rymdparty där hon är värd och de är där för att dansa.

– Det är lättare att dansa i rymden på grund av gravitationen där, förklarar de.

Montenergros trio. Copyright: Sander Hesterman (EBU)

Ryan Dolan, den irländska sångaren, trivs i Sverige. Han berättar att Malmö är vackert och att svenskarna verkar avslappnade. Det är första gången han fått möjlighet att komma hit. Det är även första gången han ställt upp i den irländska uttagningen till ESC och förklarar att detta helt enkelt föll på hans lott. Eurovision är något han gillar själv.

– Jag har alltid tittar på ESC och jag gillar showen.

Låten är en av flera som handlar om kärlek och det är ingen tillfällighet.

– Vi ville ha en låt med budskap i. Det är inggen låt som handlar om en relation utan om kärlelk i allmänhet. Budskapet är att om du inte har någonting alls, inte ens pengar men familj och vänner så är det det som räknas.

Ryan känner ingen press på sig att vinna bara för att Irland vunnit flest gånger genom ESC-historien. Tvärtom är han avslappnad och stolt.

– Jag är mycket stolt över att det gått så bra för Irland tidigare. Allt jag kan göra här och nu är att göra mitt bästa och förhoppningsvis kommer det att gå bra för oss. Jag känner ingen press utan ska bara njuta av detta.

Ryan Dolan med delegation på presskonferensen. Copyright: Sander Hesterman (EBU)

För mycket, Montenegro

Emmelie hade en stund efter sin repetition en fin liten presskonferens där hon bland annat berättade att hon är så van med att vara barfota till vardags att det är helt naturligt för henne att även vara det på scenen, alltså inget som hon tagit efter någon tidigare ESC-artist. Hon försökte också lära den samlade pressen att spela flöjt, eventuellt kommer jag kunna lägga upp ett filmklipp på det senare.

Jag missade därför de efterföljande repetitionerna och halkade in på Montenegro sedan, vilka gick ut direkt efter ett break. Här inne lät det mycket bas när de repade och de där rökpelarna som omgav trion fräste lite för mycket. Hur ljudet går ut genom rutan är däremot svårt att säga här. Kul effekt att Nina kommer upp ur golvet. Häftigt nummer som jag kan tycka blir lite för mycket ibland.

Montenegro hip-hopar oss in i framtiden

En ny dag har grytt i Eurovisionland. Vi som är på plats har fått bevittna Montenegros första repetition, en av 3-4 genomsjungningar de ska göra. Artisten heter Who see, en hiphop-duo bestående av Dedduh och Noyz. Till sin hjälp har de Nina Zizic med sig på scenen.

Jag förstår inte ett skvatt av texten som i engelsk översättning handla rom att att ta sig till ett party. Det brukar inte vara något problem men just här stör det. Musiken känns som dunka dunka bara och numret är Sci-fi-inspirerat. Dedduh och Noyz kliver ut ur ett rökmoln som astronauter i full utstyrsel (frånsett avsaknaden av visir). Bakgrunden är riktigt häftig uppdelad i former som trianglar och fyrkanter. Nina sjunger i refrängen i något slags utsyrsel med metallarm och glasöga framför ena ögat. Min tanke är en blandning av robot och CIS-agent från framtiden.

Visst är numret häftigt att se på men frågan är om det viktigaste, låten som är väldigt upprepande och kör i samma takt i stort sett hela tiden, kan fånga tillräckligt många.