Nanne gasar vidare – i skinnbyxor och högklackat

Nanne Grönvall ligger och sprattlar på sitt fina lilla plexiglaspodie de första sekunderna av dessa fartfylla tre minuterna, cirka…

Nanne som iklätt sig svarta skinnbyxor och rosa överdel med midja, förutom sina högklackade skor då.  Samtliga dansare ser lite ut som mekaniker i blå overaller. Riktigt snyggt och kul och glatt. Det går inte att inte gilla Nanne och hennes bidrag. Finalplats känns dock lite svårt för Carpool karaoke men räkna inte bort henne på lördag!

DSC02485

DSC02526

Varierat i Malmös startfält

Malmö har fått den sista deltävlingen i år, så nu är det alltså de sju sista artisterna med respektive bidrag som hoppas på att få en finalbiljett på lördag kväll. Startfältet är ganska så varierat. Från countrydoftande pop till balladduett och så ett bidrag där man har kastat Scotts och Brolle i en skål och blandat dessa till en carpool karaoke. Ett spännande startfält som just nu ser ganska så öppet ut. Det finns alltså ingen låt som tydligt sticker ut och skriker finalplats så självsäkert som vissa andra har gjort tidigare.

We are one – Frida Öhrn
Vet inte riktigt varför men det kändes lite som att Andreas Johnson sitter med i något hörn här, trots att varken han eller Peter Kvint syns till.
Hur som helst är det här en något lugn men taktfast låt. Det är en Midtempo/upptempolåt mot det mastiga hållet. Versen är talande medan refrängen är lite snabbare och stark. Frida har en hes röst och dessutom känns det som att hon verkligen menar vad hon sjunger. En brygga ligger upp till sista refrängen, innan ”We are one” slutligen slås av tvärt.

Molnljus – William Stridh
Williams ”Molnljus” är en lite sävlig historia. Den börjar avskalat och fint med målande text. Det är också vad verserna är, fina och lugna. Refrängen är något starkare. Skön låt, javisst! Den lyfte dock inte över taken. Den kommer inte ens till andra våningen såhär i en högtalare i ett konferensrum. Dessutom känns det som att låten går i loop så pass mycket att de där tre minuterna borde överstigas. Eller?
Något mer känslan över låten fick man andra genomlyssningen så den kräver nog flera lyssningar innan den fastnar.

Carpool Karaoke – Nanne Grönvall
Vad får man om man korsar Scotts med Brolle? Och därefter kastar in en kort Nanne Grönvall i högklackat, som ligger och puttrar på ettan, redo att gasa? Jo, Carpool karaoke!
Med några väl valda första fraser gasar hon iväg för att sen landa i en härligt svängig och glad låt där titeln återkommer flera gånger i de tydliga refrängerna. Det här är troligen veckans lyckopiller.

Troubled Waters – Victor Crone
Victor Crones Troubled waters kan beskrivas som en midtempo countrydoftande pop med ett stänk av rock. En skön, svängig låt där Victors röst får bidraget att lyfta genom att leka med tonerna, bland annat med en tonartshöjning. Gitarr hörs tydligt och denna sätter tempot i låten. Det låter modernt. Detta gillas och har nog potential att plocka röster från flera grupper av musiklyssnare.

Surface – Ellen Benediktson & Simon Peyron
Det här känns litegrann som årets Hanna Ferm & Liamoo. Simon och Ellen har en balladduett som någonstans är på väg att lyfta och gör det först mot slutet, men det känns som lite sent då. Den behöver lyfta mer och det har den potential för. Till exempel genom ett samspel mellan artisterna som inte kommer fram riktigt här. Är dock övertygad om att den lilla pusselbiten kommer imorgon.
Refrängen är ganska upprepande och har en tendens icke-live att få hjärnan att stänga av. Tror alltså att det här är mer av en livelåt än en radiolåt.

Om du tror att jag saknar dig – Jakob Karlberg
Här har vi en snabbare poplåt på svenska, ljungen med Jakobs ljusa, lite släpiga sång. Om du tror att jag saknar dig kommer fram bra, är en poplåt som är lätt att hänga med i då refrängen snabbt sätter sig. Sen undrar jag, är det en klocka där som håller takten?

Brave – Hanna Ferm
Hanna Ferm kändes mogen redan förra året men i och med Brave så känns det som att hon växt mer, än än mer mogen nu. Hon har en rakt igenom engelsk poplåt i ett härligt medryckande tempo som ökar när refrängen kommer. Det är en stark låt som har krokar redo att kastas ut för att fånga in dig. Notera också ”hoandet” av kör instoppat på strategiskt utvalda ställen i ”Brave”.

genrepet avslöjar: Det blir en fartfylld spännande final

Det här året har artisterna blivit utfrågade för att kontrollera om de platsar i festivalen samt fiskat röster medelst covers med nya texter. Till finalen får de alla i sina presentationsvideor möta ett mellanting av läkare och forskare som ska kontrollera att deras form verkligen är på topp, vilket den är på samtliga. Programledarna turas om att prata med någon bekant till artisten under genrepet tog de folk ur publiken för att åtminstone ha med momentet.

Allting börjar med att Rickard och Marie står på Globens tak och sjunger en svensk passande text till den gamla välbekanta Up where we belong. De kommer sedan nerhissandes från taket, hängandes i remmarna som Sanna Nielsens dansare snurrar i under de sista tonerna av I’m in love. Därefter rullar det på med bidrag efter bidrag. Enda skillnaden på fredagens genrep gentemot direktsändningen är att Sara Vargas möte med doktorerna ännu inte är klartvilket gjorde att de istället tog en repris på utfrågningen från deltävlingen.

Brolle siktar högt, kanske mot flyget med destination Düsseldorf?
Linda mitt i strålkastarljuset
Danny hoppas på att få dansa sig via "The club" till ESC
Playtones hoppas på att bli krönt Melodifestivalvinnare 2011
Eric Saade hoppas vara tillräckligt populär för att få den åtråvärda Tysklandsbiljetten

Som mellanakt går Hurrycanes fyra artister Nanne, Lena Ph, Ola Salo samt Christer Sjögren ihop och rockar loss rejält till Scorpions Hurricane. Det är inte ofta man får se Christer Sjögren med en Scorpions-T-shirt och upphissad i BWO:s gamla hiss.

Den andra mellanakten består av rockbandet Dynamite som gör sin egen version av förra årets vinnare This is my life med Anna Bergendahl som ska ge sångfågeln till vinnaren sedan.

Under kvällen fick alla artister ganska bra respons men det fanns ingen självklar vinnare sett efter det. Såväl Danny som Eric Saade fick ungefär lika mycket applåder och The Moniker drog också en del. Dock tror jag att när det gäller publikpoängen kommer det

stå mellan Saade och Danny. Hur sedan de elva internationella jurygrupperna kommer rösta har jag mindre koll på. Där kan poängen hamna i stort sett var som helst.

Halvfyllt i Coop arena på fredagens genrep

Det första genrepet i Luleå var inte särskilt välbesökt. Cirka halva parketten var tom och på läktarna var det inte särskilt många heller. Det där härliga draget som man gärna vill ha på en Melodifestival infann sig inte riktigt. Håll öronen på helspänn och ögonen vidöppna vid inledningen för då kommer Rickard Olsson och Marie Serneholt att både byta kläder ett antal gånger, sjunga och dansa, även om Marie kanske inte kommer ramla på det sätt som hon gjorde idag för det såg väldigt farofyllt ut. Frågan är om det ens var tänkt att hon skulle halka?

De små inslagen till artistpresentationer står  Per Andersson och Katrin Sundberg för när de fått det ärofyllda uppdraget att se till att den som ses ut att presentera oss i ESC ska vara kompetent. Något som den duon kanske inte är helt rätt personer för… Men vissa repliker är verkligen klockrena och lockar till skratt, särskilt Katrins.

Artisternas nummer har inte ändrats särskilt mycket, vilket lär tyda på att det sitter bra hos de flesta. Dock började jag fundera på huruvida Jonas hade den lilla skärmen på scenen under förmiddagens rep eller ej. I vilket fall har den nu tagits bort och anänds alltså bara i början.

På minussidan kan Nannes mellanakt placeras. Inte för att hon är dålig för det är hon absolut inte! Däremot hade jag förväntat mig något mer än en simpel cover på en av Whitney Houstons hitar.

Imorgon förmiddag kommer ett nytt genrep och senare på kvällen är det ”blodigt allvar”.

Scenen 2011
Rickard & Marie
Nanne

Luleås kommunfest började kallt

Kommunfesten igår kväll skiljde sig lite från de föregående årens på det viset att det var första gången som vi var på s.k offentligt område och hade möjlighet att hälsa på renar, lyssna till livemusik från en kör och värma oss i kåtor bland annat. Det höll på i cirka 20 minuter. Thomas Gson stod påpälsad ute i snön och pratade med några under tiden som underhållningen pågick. Le Kid och Danny kramades med renar medan flera ur pressen fotade de, tyvärr var jag lite för sen med att upptäcka detta. Efter det gick vi in i värmen för mingel och mat. Det var flera av artisterna med följe som tyckte det var skönt att lämna kylan utomhus. Jag och fem till satte oss vid ett bord som stod precis intill buffén. Dessutom hade Rasmus Viberg sitt bord snett bredvid oss och Danny precis intill. Just Rasmus, som först inte hittade var kön började och blev upplyst av hans eget team, blev stoppad på väg från buffén med en rak fråga om hur mycket han äter egentligen medan den fulla tallriken zoomades in av en kamera. Nanne som ska vara pausunderhållning på lördag kom sist av alla och gick först av alla, redan innan den goda efterrätten serverades.

En lång Jenny Silver bar mönstrade byxor och skor med extremt höga klackar. Pernilla Andersson gick mest fram och tillbaka vad jag såg av henne i alla fall. Flera av artisterna gick ganska snart efter att den lilla efterrätten ställts fram. Dock såg jag programledaren Rickard Olsson stå i ett livligt samtal med några stycken nära utgången för att sedan dra sig mot hotellet. En liten stund efter det valde vi också att lämna det lilla som var kvar av festen. I samma veva beslutade sig Le Kid för att göra samma sak.

Det kändes som en rätt lugn tillställning som tidigt dog ut, men på lördag lär det bli annat!