Limousiner, välfyllt buffébord och mingel

Eftersom det är cirka 30 minuters bussresa ut till arenan smet jag ifrån Jöbacks sista repetition för dagen och hann med 19-bussen in mot stan. Väl vid rådhuset en timme senare, där festen hölls, var röda mattan utrullad och artisterna anlände i limousiner. Sibel kom precis när jag slöt upp med några vänner utanför.

Buffébordet mitt i festsalen var uppdukat på samma sätt som förra året. Skillnaden låg i bufféns innehåll. Det som bjöds var falafel, lax med löjrom, litegrann med skaldjur i, kycklingtapas och grillade grönsaker bland annat. Till dessert fanns bollar fyllda av choklad och chilismak, frukt, chokladfromage och annat smarrigt.

Dagens talare som välkomnade oss till Malmö gjorde först tabben att säga att detta var den tredje semifinalen, men rättade sig själv sedan. Det kom snälla små protester lite varstans ifrån.

Det fanns bara några bord att sitta vid, resten var ståbord. Det resulterade i att även de flesta artisterna med sällskap stod vid bord. Därför blev det lite rätt omgående mer av mingelfest än det annars har en tendens att bli. Pernilla Wahlgren var en av de sista att anlända till festen. Camilla Bjering, denna vecka Pernillas kontalt, tog kommandot i sitt sällskap och valde ut ett passande bord. Peter Jöback såg jag knappt ens till, var rätt upptagen med att smaka maten och givetvis desserterna samt prata med de kring mitt bord. Hann dock ändå se Sibel lite varstans samt en glad NEO och Py Bäckman. Fredrik Kempe smakade på desserten och Arash gästade också festen. Efter mat och flera omgångar dessert fastnade vi i samtal med schlagerprofilerna från QX, Edward Af Sillén och senare även med Claes Johan från SR.

Närmare 22 eller däromkring hade många redan börjat dra sig hemåt och likaså Pernilla Wahlgren som såg ut att längta någon annan stans. Ungef’är en halvtimme senare var festen i stort sett över och vi med många andra drog oss också hemåt. Sibel var en av de sista artisterna att lämna. Annars var det mest press och SVT-folk kvar.

Det var trevlig stämning rakt igenom och framför allt en av de bästa välkomstfesterna det här året.

anna-fest

NEO repar för fullt

NEO kan hantera en käpp modell elegantare. Han använder den för att snurra mellan fingrarna och har hittills inte trasslat in sig alls. Det är fyra dansare med på scenen. och två stycken höga skapelser som liknar vattentorn bakom allihopa. ljussättningen är vitt med inslag av lila. Själva scenen lyses upp i lila och ljust grön.

Rök ska också användas och det ”fyras av” uppåt, mellan de två vattentornen.

neo

Startfältet ger mer att önska

Stop – Sibel
Sibels låt startar med ett elektronisk återkommande ljud samt en ”flygplansröst” inleder. Sibel har en tuffare låt som är väldigt snabb. Så snabb att jag kommer att tänka på en duracellkanin. Det är mycket upprepningar i refrängen och låten känns mest jobbig. Den avslutas med minst åtta ”stop” på rad.

Magisk stjärna – Py Bäckman
Py har en lugn och mjuk låt med en doakör i bakgrunden Refrängen är lite snabbare. Även om själva musiken är skön känns låten lite svag. Som en ung version av Shirley Clamp. Kort tonartshöjning i slutet.

Human frontier – NEO
NEO har blandat pop med disco i en snabb låt där det känns lite som Bee Gees i refrängen, röststilsmässigt. Jag får inget riktigt grepp om låten som avslutas tvärt. Den har också en tendens att snabbt falla ur minnet.

Thursdays – Lovestoned
Lovestoneds Thursday är en poplåt med Lambadastuk i inledningen. Det är sköna rytmer med bland annat dragspel samt den välkända tonartshöjningen. De tar i lite mer i refrängerna. Låten är gunga med-vänlig. En tamburin får äran att avsluta låten ensam.

This is my life – Anna Bergendahl
This is my life startar släpande. Det är lite ”Anna och en gitarr”. Sedan hakar fler instrument på. Låten lyfts egentligen inte någonstans och den känns aningen enformig. Anna avslutar med ett ”This is my life, my frieeeeend….”

Jag vill om du vågar – Pernilla Wahlgren
Trummor i bakgrunden ger extra tryck i låten. Pernilla går ut lagom lugnt men ökar sedan rejält i refrängen. Det är elektroniska inslag även i denna låt. Eftersom det är Pernilla Wahlgren så finns här självklart en tonartshöjning.
”Jag vill om du vågar” upprepas ofta men utan att störa, snarare på ett snyggt sätt. Några slätstrukna Ciss får vi inte höra men Pernilla avslutar ändå med en hög ton. En riktig schlager!

Idiot – Noll disciplin
Vad är detta?? Påminner mig först om barnprogramsduon Nicke och mojje för att snabbt bli tuffare. Det är ösig pop som har en önskan om att vara rock, men utan att lyckas. Låten känns väldigt rörig! Själva texten verkar handla om att han på grund av sitt beteende är en idiot.

Hollow – Peter Jöback
Jöbacks Hollow är en skön låt. I inledningen hörs hjärtslag. Peter går ut ganska lugnt för att sedan öka, redan i andra versen har låten kommit igång bra. Verserna avslutas med en utdragen ton och sedan kommer refrängen. Behöver jag säga att låten innehåller tonartshöjning?

Överlag är det svagt startfält i Malmö. Om man utgår från dagens lyssning bara så är det de gamla schlagerrävarna Wahlgren och  Jöback samt Lovestoned som tillhör de bättre låtarna. Dessvärre ger ingen av de ger mig rysningar. Än…