Tekniska svårigheter vid juryrösterna men väl genomfört genrep av artisterna


Kvällens genrep av finalen i Friends arena inleddes med att Chaerlotte Perrelli satt som en sjöjungfru på en sten och sjöng samt fick sällskap av en man med treudd och närmare sju par som dansade runt henne. Därefter kom en verkligen maffig presentation med en vamp i form av Rasmus Seebach ”Jag kallar på dig” med presentation av artisterna, inte i startordning utan i en annan ordning i stil med veteraner, skåningar och dyligt. På given signal avlöste artisterna varandra på pucken och scenen under detta moment.

Efter att röstningsreglerna dragits väldigt snabbt och programledarna tillagt att man måste vara en fysisk person för att rösta och ingen robot presenterades första artisten, ”bygdens son” Anton Ewald. Ewald lyckades undvika att förvandlas till ett penntroll ikväll men så hade han också tagit i lite mer hårmousse i sitt hår innan avslöjade Jennifer från skivbolaget för mig efteråt. I övrigt gjorde alla artisterna sitt bästa i sina bidrag och det var väl egentligen bara Linus Svenning som jag kände direkt att hans chanser inte bör vara så stora att vinna, tyckte även att Ace Wilder inte kändes lika vass som sist även om hon förstås fortfarande gör sin låt väldigt bra. Helena Paparizou ser väldigt beslutsam ut när hon sjunger om att vara en Survivor, samtidigt har hon tid att le då och då, vilket är nog så viktigt i denna tävling för att få röster. Yohio hade också steppat upp och sjöng bättre idag.

Mitt i allt detta kommer vi till green room där lilla Sigrid går återbesök i festivalen och ger Yohio en maskot, sin docka. Nu är hon bara sju år och enormt duktig på svåra manus för sin ålder, men just detta kändes mer som läst direkt ur manus än när hon hade gett Nour svar på tal i deltävlingen.

Årets finalmellanaktbestår av ett ABBA-medley med Marit Bergman, Malena Ernman som just denna kväll ersatts av den kvinnliga halvan av Svt:s huskör, Charlotte Perrelli som kom nedhissad från taket likt Hannah Holgersson blev under Golden star (Elysion) 2006. Det hela avslutades med Robin Stjärnbergs tolkning av ”Thank you for the music” samt uppvisandet av Sångfågeln. Dock kan man undra om Robin lånat Christer Sjögrens plymtjejer för det var väldigt likt när dansarna snurrade runt Robin med sina fjädersolfjädrar.

Väldigt mycket hände också när de skulle testa linjerna till de olika jurygrupperna och provade 3-4 länder. De flesta utan den riktiga jurymedlemmen. Därav den första kommentaren från Nour till Italien:
– Please give me your votes in your non-swedish language.
Det blev även lite strul med rösterna så de fick ta om dessa efter att Anders kastat ut sig att de riskerade att bytas ut mot Luxemburg och att det stod länder på kö för att vara med i Melodifestivalen.
Efter andra landets röster kände sig Nour tvungen att förvarna publiken om att detta är lottat.
– Hur det ändå kan bli fel med rösterna är därför för mig obegripligt.

Efter att de kände sig nöjda och avslutade röstningsförfarandet och programledarna genomfört en duett på ny text till Robin Stjernbergs ”You”, en text som för övrigt är godkänd av Joy Deb, och fejkade telefonröster som måste ha gjort med röstningsrobotar då någonting på 200 miljoner röster eller dyligt nämndes, så presenterades Sanna Nielsen som genrepsvinnaren. Ett resultat som mycket väl kan vara möjligt även imorgon kväll.

Så firade artisterna inatt

Så var det dags för Lidköping att bjuda på efterfest. Artisterna, låtskrivarna kom i vanlig ordning in till festen vart eftersom under kvällen. Finalisten Linus var faktiskt en av de första att komma och blev snabbt hänvisad till sitt bord där champagnen öppnades, först lugnt och fint sedan något blötare för mestadels omgivningen. Både outtrigger och Ammotrack visade sina lungkapaciteter när de anlände. Outtrigger skapade kö i spiraltrappan bakom sig när de gjorde allt för att göra alla fotografer mer än nöjda. Ammotrack fick en extra medlem för kvällen i programledaren Anders Janson. Även Sofia Wistam besökte efterfesten.

Linnea och Joy Deb
Nour el Refai
Anders Janson rockade loss med Ammotrack
Martin Stenmarck som i green soom varit riktigt nervös och inte velat gå upp mot just Linus Svenning kom i kostym.
– Alltså, mina barn har gått runt och sjungit på den låten hemma. Jag kände ”fan nu blir det tight” men jag hoppades in i det sista.
State of drama
State of drama skålar

Om det inte varit blött nog på dansgolvet närmast dj:n efter Linus firande av sin finalplats såg Helena Paparizou till att det blev mer champagne på golvet när hon till slut behagade titta in och började spruta lite champagne för att sedan hälla resten av innehållet över en av reportrarna i skaran. Helena fick för övrigt, passande nog, öppna champagnen till sin egen ”My number one” som hon inte kunde låta bli att röra sig till.

Finalistglad Linus gör tummen upp
Linus firade med mamma på plats
Helena Paparizou med blommor
Paparizou med låtskrivare

När Linus och hon skålat tillsammans började många mingla runt i lokalen. Buffén bestod av diverse plockmat medan desserten var tårta med vit choklad samt pannacotta.

Såväl State of dramas medlemmar som Outtrigger var mycket delade och sprang runt i olika delar av lokalen medan Åsa Jinder tyckte hålla sig till en väninna. DJ:n var så pass bra att denne fick upp folk på dansgolvet tidigt och där var det sedan fart, snurr och danssteg ända fram till 03 då musiken stängdes av och hela salen protesterade, man ville ha mer. Då hade änsdå bland annat Linus hunnit upp och gjort ett uppskattat gästframträdande hos DJ:n.

Linus besöker dj:n och höll vad han sagt på presskonferensen.
– Jag är speechless, det var helt sjukt. Det kändes så jäkla skönt. Jag ska fira rejält alltså, det kan du hoppa upp och sätta dig på!

Den sista som sades lämnat ska vara Emil i State of drama som inte hade någon som helst lust att avsluta festen.

Glittrande välkomstkväll i sann glad festivalanda

Lidköping må vara en liten ort med max 35-40 000 invånare men de vet hur man ordnar en välkomstfest. Röd matta var utrullad och på den gick samtliga artister vägen upp till entrén. Ellinore Holmer kom en halv meter före Helena Paparizou och vände sig snabbt mot henne för att de skulle fotograferas tillsammans, när den samlade pressen bad Ellinore att posera.

JEM
State of drama

Stenmarck gjorde en lugn entré, gav fotograferna vad de ville ha snurrade sedan 45 grader för att ta en välkomstdryck. Då började kamerorna att smattra. En road Stenmarck konstaterade med glimten i ögat:
– Jaså, det tyckte ni var roligt.

Sist in var Ammotrack som gjorde sitt numera berömda vrål som vi hörde åtminstone 2 gånger under presskonferensen på dagen. Någon av de kvinnliga gästerna, möjligen Helena Paparizou, konstaterade högt någon meter bakom oss att ”Där är rockkillarna…”.

När alla anlänt och samtliga kommit tillbaka upp från utställningen på nedre plan, efter missvisande order, var det dags att ta plats vid borden. Förrätten bestod av Vänerlaxröra på kavring med löjrom. Förrätten bestod av en mör dovhjortsbiff med tillbehör och till dessert kunde vi chokladbegäret stillas med någon sorts trippelchokladmoussebakelse. Schlagrig dekor låg på borden, ett glittrigt draperi hängde för de stora fönstren och stora discokulor hade hängts upp i ena hörnet, allt i sann MF-stämning.

Nour El Refai anlände senare efter ett pogramledarrep och kunde hitta hitta sitt bord. Stolen bredvid mig var tillfälligt ledig då ägaren var ute och sprang. Hon hade förmodligen kunnat satt sig där om inte tallriken visat att platsen redan va upptagen samt att Jamie från Live nation visade henne till rätt bord snett intill.

Filip Adamo från Sony blev uppdragen på scenen av grabbarna i Ammotrack och en väst sattes på honom.

Härligt initiativ av Lidköping att hyra in ett liveband som klätt ut sig till sent 70-tal, tidigt 80-tal och spela välkända låtar från den tiden. Populärt hos många som valde att resa sig och dansa loss på dansgolvet. Jeremy från JEM fick feeling redan mellan borden. Glad stämning under hela kvällen och hade det inte varit så att många bodde en bra bit bort hade säkert festen kunnat fortsätta längre än till midnatt. Nu drog många istället därifrån till hotellbaren där minglandet fortsatte. Jag hamnade i ett intressant samtal med bland annat Svenska spel och låtskrivaren Linnea Deb om allt från personliga topp-5 listan av årets bidrag till Avicii och låtskriveri innan sängen kallade.

Nour fick biljettproblem på tåget hem

Efterfesten blev precis som Oscar Zia siat – lång. Festlokalen utrymdes lite efter 04 men några hängde kvar en stund till. Som det ska vara på en efterfest. Dock lämnade jag trött artisthotellet närmare 05 eller något sådant. Nu rullar tåget som bäst hem från Göteborg med säkert halva Melodifestivalen ombord om inte mer. På tåget har såväl Jessica Marberger som värmer upp publiken på fredagarna som kamerakillarna, Oscar Zia tillsammans med Helene från skivbolaget, Johan Glans, EKO-Anna, Camilla Bjering med ett fång fina rosor i handen, SVT-personal, Anders Janson och Nour El Refai klivit på.

Nour slog sig ned i samma vagn fast några stolar bort, helt ensam. Ingen i hennes team är med. Utan biljett att visa upp fick hon tala om samt bokstavera sitt namn för tågvärden som ändå inte kunde hitta henne i sin maskin. Då blev det istället att ”ringa en vän” för att tala om att hon sitter på rätt tåg för det gick bara ett den tiden, men att hon ej har biljett att visa upp och inte kan hittas av tågvärden. Hon fick då information i andra änden om någon som ska befinna sig längre bak i tåget och ska veta mer om det. Nour tackade så mycket och konstaterade att då är det bara att försöka hitta åt människan medelst en promenad.

 

Här kommer vattnet Nour…

Dags för Nour att få en groda i halsen och få ett glas vatten av sin assistent. Anders blickar när assistenten går förbi honom behöver inga ord. Inte heller minen när hans eländiga assistent tycks vara tappad bakom en vagn. Apropå vagn, börjar gilla inslgart där kedjan av ”olyckor” leder fram till hur Anders får kuvertet med slutgiltiga resultatet inrullandes på städvagnen.

 

Några tekniska problem och tungvrickningar samt en mognare Banan

Inledningsakten

Linköpings första genrep började festligt. In på scenen rullades två stora tårtor och såväl ABBA som Herreys firades. Cliff Richards ”Congratulations” gjordes om till en kort version ”Vi gratulerar” där Nour El Refai och Andes Jonson deltog. Lägg till konfetti på detta var festen komplett.

Nour försökte också lugna alla ”arga människor” som klagat på förra veckans flöjtbål.

– Det går precis lika bra att bränna andra blåsinstrument…

Därefter presenterades artisterna och så var ”tävlingen” igång på allvar. det började dock mindre bra med att JEM fick lite tekniska problem och därmed skulle få sjunga om sin låt direkt efter att hela startfältet var klart. Kanske var detta anledningen till att de inte lyckades få fram låten riktigt på ett bra sätt.

Refreshments körde på som de gjort under förmiddagen med viss ändring på frisyrerna. Manda gjorde också ett bra framträdande och Panetoz energi gick inte att ta miste på. Pink Pistols gjorde ett godkänt nummer men det är osäkert om de verkligen gick igenom rutan. Så kom Sanna Nielsen. Hon gjorde ett magnifikt framträdande och fick bra gensvar hos publiken förutom att folk lyste med saker under hennes låt. Little great things har definitivt en läcker scenshow men även om det är snyggt för tv-tittaren kan det vara än läckrare för publiken på plats. Martin Stenmarck missade lite i texten precis i inledningen till andra versen. Inte så mycket men lagom för att märkas tydligt.

Ljudproblem var det även hos anders när han skulle presentera de fem som gått vidare till andra chansen. Nour å sin sida hade senare problem med annat, som att hålla reda på vilka artister som hamnat var.

Mellanakten bestod av en tribute till ABBA och Herreys där Sean Banan först visade publiken en dockteater för att sedan kliva ut i grå kostym och sjunga innan han presenterade Herreys. Tillsammans avslutade de mellanakten till tonerna av Diggiloo diggilei kombinerat med ett ”Sean Banan-potpurri.

Till slut lottades Sanna Nielsen och Little great things till final. Håll också ögonen på en 7-årig tjej imorgon som totaltgolvar Nour El Refai och tar över vuxenrollen medan Nour krymper till ett barns nivå.

 

Ett okej genrep med några småfel och en borttappad webbprogramledare

Programledarna drar igång genrepet

Första deltävlingens första genrep avverkades tidigare ikväll. Nu är det ju första gången för våra nya programledare och första gången artisterna sjunger  inför publik, vilket kan förklara varför Nour hade en del problem med sina repliker under kvällens gång. Anders däremot hade lite bättre koll på manuset.

I inledningen visas en film om hur det såg ut förra året och när Danmark vann i Eurovision i just Malmö, med flöjt som hjälpmedel. Denna flöjt och flera andra beslutar sig två tv-tittande Nour och Anders för att bränna och uppmanar andra till att anslutas sig. Därav fanbärare och ett flöjtbål på scenen. Anders tar sedan hjälp av publiken för att klappa igång tävlingen. Artisterna klev av och på scenen en efter en. Det var egentligen bara Mahan som inte sjöng riktigt rent utan tappade några toner/ord i mitten men återfann sig ganska snabbt. Som jag förutsett så uppmanade sångerskan också till publikflirtning och försökte få med sig arenan i att klappa med. Linus nummer blev väldigt effektfullt med lampor som lyste runtom på de fullsatta läktarna ich tungröken som lade sig över parketten och catwalken där han höll till större delen av sin sång. Elisas schlagerlåt fick ganska bra reaktioner från publiken. En liten fadäs skedde dock och det var att Sylvesters gitarr inte var på plats i tid, något som emellertid snabbt rättades till. Anders kommer också att be er att ta röstandet på allvar för priset ”ska hem igen”, som han tyckte.

Den jobbigaste delen under kvällen var ett inslag som skulle spelas in ifrån green room med webbens programledare som tack vare alla omtagningar och borttappande i manuset kändes extremt ung, oerfaren och nervös. Det gav upphov till en närmast pinsam stämning. Klippet har ändå svt en pan kring så i slutändan låter det som att det kommer bli bra ändå. Då var det desto roligare när Nour fick fram en ipad för att prata med Gina Dirawi som gav henne diverse instruktioner för att sedan föras runt i publiken, självklart fortfarande kvar i ipaden. Lysande inslag! Då gillar jag sämre inslaget där de ska driva med danskarna och hur de planerar ESC. I mina ögon kunde de gärna få driva om ämnet men på ett lite snyggare sätt. Nu kändes klippet mer hopslafsat och lite odärdigt/fånigt.

webbens nya programledare

Imorgon blir det ännu ett genrep och då har förhoppningsvis alla fått ordning på allt. Elisa icg Alvaro fick kvällen till ära bli lottade vinnare och köra om sina låtar inför publiken, vilket tyckte uppskattat av folket inne i arenan.