Så var genrepet

Det var väldigt bra drag inne i Halmstads arena idag vilket torde vara ett gott betyg på vad som komma skall. Inledningsakten börjar i äkta james Bond 007-stil där när ljuset till slut tänds på hela scenen så syns samtliga artister på scenen stående i sina duellgrupper.

När musiken tystnat tillfälligt och artisterna tassat av scenen börjar vad som närmast kan kallas för en minnesduell mellan Jöback och Salo där de minns hur det har gått för varandra, som exempelvis Ola Salos minnen av Jöbacks dåliga placeringar i MF tidigare år som Jöback hugger tillbaka på. Det vill säga tills Gina avbryter de för att påbörja själva tävlingen.

I den första duellen stod plötsligt Molly Pettersson Hammar i en svart klänning när de under gårdagen hade visat upp en röd klänning. Detta orsakade frågor hos vissa om vilken klänning som egentligen gäller. Det visade sig senare under samtal med henne på presskonferensen att det är den svarta hon bar ikväll som det ser ut att luta mest åt.

Mellan de olika duellerna fylldes tiden ut med Bland annat vb: n med Helena Bergströms karaktärer som vid ett tillfälle önskade att Magnus Carlsson kunde specifiera tid, plats och dag för en träff i gamla stan, samt Gardells schlagerskola där han denna vecka tar upp hur mellanakterna kan se ut samt reaktionerna som vinnarna kan få efter att ”guds vilja” sagt sitt – hysteriskt kul som ni ej får missa!

För den inbitne är det också kul att få höra en MF-expert sitta och prata med Gins om tävlingen för att sedan avsluta samtalet med att schlagern inte alls är död för att sedan kasta över bollen på ett riktigt snyggt sätt till Hasse Andersson som står redo på scenen.

Intressant var också att till slut under fejkomröstningen se vilken startordning låtarna kommer att få imorgon för den där listan ned de åtta som redan är klara måste stämma redan nu. Det är svårt att se att det skulle totalförändras till imorgon kväll.

Conchita Wurst kvällens stora publikdragare

Conchita Wurst

Traditionen att ta in lite fler Melodifestival- och Eurovisiondeltare än vanligt under prideveckan håller i sig. det som möjligen drog den nyfikna publiken till Skansen denna tisdag var Eurovisionvinnaren Conchita Wurst som har ett väldigt fullt schema under sin Stockholmsvistelse men även Alcazar, Panetoz och Ola Salo som skrivit årets Pridelåt var populärt inslag hos publiken. Weeping Willows och Anna Stadling tillsammans med pianisten Stefan Nilsson stod för de lugnare inslagen mellan allsångerna, som för övrigt var okej.

Först ut av gästerna var Alcazar, trion som knappt verkar veta hur man står still. De rev av ett mindre medley med fyra av deras låtar genom åren där den avslutande låten var deras nyaste singel Good lovin. deras allsångsval var Robert Brobergs Båtlåt.

Weeping Willows med Magnus Carlsson i spetsen stod för ett betydligt lugnare inslag, nämligen den vaggvisedoftande (We’re in) different places och hade stråkar till hjälp. Stråkarna var även med när Magnus sjöng duett med programledaren i bröderna Gärdestads fina Sommarlängtan.

Den andra gruppen som inte heller står still särskilt många sekunder när de spelar är Panetoz. De hann knappt komma in på scenen innan bad publiken att stå upp och dansa med i deras Melodifestivallåt Efter solsken. I efterföljande allsången Jag vill vara din Margareta delade gruppen upp sig så att några ledde publiken från scenen medan några drog ut i gångarna för att låna ut sin mikrofon till sånglystna.

Anna Stadling & Stefan Nilsson

Anna Stadling och Stefan Nilsson tillsammans med Monettkören gav Så som i himlen-känsla när de bjöd på den riktigt härliga och fina Jubelsång som kom till utifrån en dikt Stefan fått. En sång som också gav en del sommarkänsla. Conchita Wurst från Österrike var kvällens mest storslagna gäst och framförde sin Eurovisionsvinnarlåt Rise like a Phoenix. Därefter skickade Ola Salo upp en manskör och tre trumslagare på scenen för att sedan bana väg ned genom kören. I mörka byxor, randig tröja,  svart skinnjacka och solbrillor rörde han sig mellan scenens olika delar medan han sjöng Pridelåten I got you under bra drag. Vilket också fick avsluta kvällen.

En väldigt bra allsångskväll överlag med en av de bättre gästuppställningarna hittills. Vissa delar av programledarens prat kliar det dock fortfarande i fingrarna över att klippa ned, även om de var få denna kväll.

Därför är Kult en rockopera

När Ola Salo kom ut på Sollidenscenen i sommarens finalprogram var det för fjärde gången han besökte allsången. Skillnaden nu var att han kom ensam. De tre föregående årens besök har The Ark stått på artistlistan. Så här kommenterade han det faktum att han för en gångs skull står på egna ben:
– Det är lite underligt men det funkar det med.

Hur var då kvällen denna sommarens allsångsfinal?
– Jag tycker kvällen var jättekul och det har varit jätteroligt. Roligt upplägg och jag känner mig väldigt nöjd med alla nummer jag var inblandad i. sen tycker jag Ole gjorde en fantastisk version av min låt.

Ola hade väl egentligen två olika roller under kvällen. Dels var han där för att kunna presentera Ole och berätta om sin rockopera Kult som sänds i Sveriges radio i november. Dels fick han en förfrågan om att sjunga något när han ändå var där.
– I och med att folk inte känner till Ole sen innan och inte känner till låten heller så ville de gärna att jag skulle vara med och liksom presentera låten. Då tyckte de att när du ändå är med kan inte du sjunga en låt också? jag tyckte att det kan jag väl bjuda på.

Kristina från Duvemåla, Jesus Christ superstar och nu Kult. Är det något särskilt med musikaler och i så fall vad?
– Generellt så är jag ju väldigt förtjust i musikdramatik, just kombinationen av musik och dramatik. Jag tycker att dramatik är som starkast när det är musik inblandat och jag själv kan bara agera när det är musik inblandat. Jag kan inte spela teater om jag inte får sjunga, förklarar han och skrattar. Men om jag får sjunga så kan jag vara ganska duktig på att spela teater.

Har du provat spela teater utan att sjunga?
– Ja, och jag tycker att jag är usel på det. Över huvud taget när jag har skrivit något samma sak där, det är mycket lättare skriva dramatik om det är sjungen dramatik. Det är därför Kult är rakt igenom sjungen. Kult inte en musikal på så vis att man sjunger låtar och sen talar emellan. Det är därför jag kallar den rockopera för i opera är det sång rakt igenom.

Berätta mer om Kult, hur föddes den?
– Jag fick en idé till det här för 10 år sen. Då jobbade jag tillsammans en producent som heter Leif Molin. Vi tog fram och jobbade med en idé om att det skulle bli en tv-serie. Sen jobbade vi med idé om en film.

Projektet lades sedan åt sidan och det var ungefär då som SR skickade en förfrågan till honom om att göra musikdramatik för de, men Salo hade redan hoppat på ett annat tåg som möjligen gav honom än mer inspiration.
– Vid den tiden jobbade jag med Jesus Christ Superstar. Jesus Christ Superstar var från början inte en film eller en föreställning utan en skiva. Då tänkte jag så skulle man kunna göra med Kult också, bara göra den som ljud. Så jag nappade på deras förslag och använde erbjudandet för att göra Kult. det är många års arbete som kulminerar i den här verket. Det är över 2 timmar av musik o sång, berättar han.

Även om det länge varit en stor dröm för honom att få göra ett eget projekt som Jesus Christ Superstar vilket han fått nu i samband med Kult, så stannar inte hans planer där.
– Min förhoppning är, att i nästa steg att det kommer bli en föreställning. Kanske till och med en film av det i framtiden.

Lekfullt och mäktig avslut på allsångssommaren

Finalprogrammet såg ut att kunna bli ännu en våt historia men till direktsändningen stod vädergudarna på rätt sida och det blev en ljum härlig sommarkväll som värmdes av artister som Mando Diao, Edda Magnason och Ola Salo i ett sprakande avslut.

Finalkvällen till ära denna sommar lade Måns Zelmerlöw till en specialvers i Stockholm i mitt hjärta. Redan i signaturen visade han hur avslappnad han var och stormtrivdes. Efter en kort summering av sommaren skuttade det skånska energiknippet ut i publiken för att tillsammans med den fråga Var ska vi sova inatt? Mando Diao drog sedan ned tempot i den släpiga Säv säv susa, en tragisk dikt av Gustaf Fröding som gruppen tonsatt. Då var Strövtåg i hembygden som de gjorde senare under kvällen betydligt gladare och kändes som sammet i öronen. Den efterföljande lite snabbare allsången Det var dans bort i vägen var även den signerad Gustaf Fröding och leddes med hjälp av Ola Salo.

Ola hade även en bekant att presentera. Ole Bang som är med i Salos rockopera Kult tassade in och framförde ett vackert känslofyllt smakprov ur nämnda musikal. Arja Saijonma var kvällens överraskning. Hon klev upp på scentungan i röd klänning och ledde publiken i Högt över havet därifrån medan det blåste lätt i tyget hennes.

Kim Cesarion

Den av artisterna som stod för en av årets genombrott heter Kim Cesarion. Undressed sjöng till stor del i falsett av sångaren som tycktes populär. Kim hade valt Sommar, sommar, sommar som allsång. Edda Magnason som har huvudrollen i den kommande filmen Monica Z vägledde passande nog publiken genom Zetterlunds Sakta vi gå genom stan.

Förutom sång bjöd finalen även på dans. Dansgruppen Flying steps visade breakdance till tonerna av Bach och fick stora applåder. Måns får faktiskt ändå sägas ha lite av huvudrollen detta program. Dels passade han på att sätta sig på trappan och slita av sig flugan för att sedan leverera ett specialnummer om sig själv. Tillsammans med fyra kvinnliga dansare i helrött och boa fick de numret att bli till ett sprakande shownummer.

De sista minuterna av allsången 2013 fylldes av tonerna till Dancing in the street. Publiken på såväl stå- och sittplatserna stod upp och sjöng med medan Måns tillsammans med alla artisterna avfyrade låten med fart, fläkt, dans, glädje och lekfullhet. Måns passade även på att tacka för tre fantastiska år på Skansen. Ett mäktigt avslut som kan liknas vid uppskjutandet av raketer en nyårsafton. Stämningen var på topp och det kändes som att man inte ville att kvällen skulle ta slut.

genrepet avslöjar: Det blir en fartfylld spännande final

Det här året har artisterna blivit utfrågade för att kontrollera om de platsar i festivalen samt fiskat röster medelst covers med nya texter. Till finalen får de alla i sina presentationsvideor möta ett mellanting av läkare och forskare som ska kontrollera att deras form verkligen är på topp, vilket den är på samtliga. Programledarna turas om att prata med någon bekant till artisten under genrepet tog de folk ur publiken för att åtminstone ha med momentet.

Allting börjar med att Rickard och Marie står på Globens tak och sjunger en svensk passande text till den gamla välbekanta Up where we belong. De kommer sedan nerhissandes från taket, hängandes i remmarna som Sanna Nielsens dansare snurrar i under de sista tonerna av I’m in love. Därefter rullar det på med bidrag efter bidrag. Enda skillnaden på fredagens genrep gentemot direktsändningen är att Sara Vargas möte med doktorerna ännu inte är klartvilket gjorde att de istället tog en repris på utfrågningen från deltävlingen.

Brolle siktar högt, kanske mot flyget med destination Düsseldorf?
Linda mitt i strålkastarljuset
Danny hoppas på att få dansa sig via "The club" till ESC
Playtones hoppas på att bli krönt Melodifestivalvinnare 2011
Eric Saade hoppas vara tillräckligt populär för att få den åtråvärda Tysklandsbiljetten

Som mellanakt går Hurrycanes fyra artister Nanne, Lena Ph, Ola Salo samt Christer Sjögren ihop och rockar loss rejält till Scorpions Hurricane. Det är inte ofta man får se Christer Sjögren med en Scorpions-T-shirt och upphissad i BWO:s gamla hiss.

Den andra mellanakten består av rockbandet Dynamite som gör sin egen version av förra årets vinnare This is my life med Anna Bergendahl som ska ge sångfågeln till vinnaren sedan.

Under kvällen fick alla artister ganska bra respons men det fanns ingen självklar vinnare sett efter det. Såväl Danny som Eric Saade fick ungefär lika mycket applåder och The Moniker drog också en del. Dock tror jag att när det gäller publikpoängen kommer det

stå mellan Saade och Danny. Hur sedan de elva internationella jurygrupperna kommer rösta har jag mindre koll på. Där kan poängen hamna i stort sett var som helst.