Stark inledning av Perrelli

CharlottePerrelli kom ut, gick upp på scenen och fyrade av sitt dansanta läckra nummer.

Så här genom rutan och högtalare i pressrummet låter inte OPA! särskilt bra, sången tycks tam och inte helt ren, tyvärr. Ääven om det ser aningen lite bättre ut hopkomprimerat i rutan än på en stor i övrigt tom scen.

Men vilken ton var det egentligen som Sarah använde sig av när hon presenterade Dynazty?

OPA! lyckas få med sig publiken

OPA! lyckas med något de inte gjorde igår kväll. Sångaren i gruppen har under såväl repetitionerna som gårdagkvällens genrep viftat med armen i slutet av låten. Men först nu får de med sig publiken, åtminstone den på parketten då ett flertal armar åker upp i luften och härmar sångarens rörelse. På det följer en del applåder, men det lär inte komma i närheten avreaktionen på Dannys entré senare ikväll. Faktum är att det inte ens når upp till Dynaztys respons och då har de inte ens pyro på förmiddagen.

Några småändringar för OPA!

OPA! har bytt ut de irländskt gröna bladen på bakgrunden till orange istället. Sångaren är klädd i helsvart medan de övriga har svarta byxor och vita skjortor. Sångaren rör sig visserligen i slalom mellan fyra av sina bandmedlemmar men mycket mer än så är inte ändrat. Det blir bra igen helt enkelt.

OPA!

Inget händer, OPA!

Vanligtvis brukar något pausnummer kunna vara ett bra tillfälle för en kaffepaus eller för påfyllning av chipsen men denna vecka har vi en kaffepaus bland artisterna. OPA! som går ut direkt efter den glittrande Perrelli är helt enkelt sex killar som står på scenen med ett fladdrande svartvitt mönstrat tyg samt irländska gröna blad på bakgrunden. ”Avatarträdet” som Loreen kallade det lyser helt i blått. Förutom sångaren som bara tycks kunna några få rörelser och inte rör sig särskilt mycket på scenen har de banjo, gitarr, trumma, kontrabas och dragspel med på scenen. Låten känns väldigt upprepande. Jag brukar inte såga ett nummer men i det här fallet känns det tyvärr som ett gäng svenskar som försöker hålla liv i en utdöende grekisk fest. Bara tråkigt.

Om inte numret ändras så att de ger låten mer fart den vägen kommer de troligtvis inte komma långt, särskilt inte med sin startposition direkt efter Sveriges kronprinsessa i schlager.

OPA!

Mycket snabbare låtar i malmös startfält

Nu har vi hört kvällens låtar. Malmö saknar helt ballad, det mesta är pop, rock, lite schlager och någon grekisk fest som har smugit sig in mitt i alltihopa. Startfältet lyder som följer:

Charlotte perrelli – The girl
The girl är en snabb dansant discolåt. Perrelli börjar ganska milt för att snart öka. Det är en lite tuffare Perrelli än sist. Hon sjunger också ”I’m changing” i låten. Några insmygande toner låter ABBA. Tonartshöjning mot slutet och låten slås av med fyra trumslag. Foten hänger med i musiken.

OPA! – Allting blir bra igen
Detta är en låt med konstig takt. Det är som att vara på en grekisk släktträff fast de sjunger på svenska. Kan närmast liknas vid Andra generationen men ändå inte. Den här är tamare. Dessutom är sången stakande, för att kunna höra samman med musiken. Jag har svårt att se att denna kommer gå hem hos varesig svenskarna eller de med grekiskt ursprung.

Dynazty – Land of broken dreams
Land of broken dreams med heavy metal-bandet Dynazty är ingen heavy metal. Detta är en rocklåt med bra sång som man förstår och kan hänga med i. Faktiskt en medryckande lättsam rocklåt med Alien-feeling. Mitt i låten hörs ett gitarrsolo och mot slutet kommer en tonartshöjning, hur nu det kan gå till. Helt enkelt en skön rocklåt, där ”oh oh oh oh land of broken dreams” avslutar alltihopa.

Lotta Engberg & Christer Sjögren –  Don’t let me down
Inledningsvis låter inte detta som dansband, och det sa de ju också i radiohuet i höstas att det inte var någon klassiskt dansbandslåt. Men det luktar schlager lång väg. Artisterna har helt olika röster. Lotta med sin ljusa röst och Christer Sjögren med sin mörka röst turas om att ta varannan versrad för att sedan förenas i refrängen. Nu blir det lite mer dansbandskänsla inbakat i det hela. Refrängen låter väldigt mycket en annan låt och det stör mig, särskilt som den inte vill tillkännage sig. Avslutet är typisk schlager. Jag kan se framför mig hur de inleder numret med att gå mot varann från varsin del av scenen för att sen mötas på mitten och avsluta i en kram eller puss.

Hanna Lindblad – Goosebumps
Goosebumps är typisk discolåt men med technotoner och även här aningen stakande versrader. versen är ganska lugn men det tar Hanna igen till refrängen. Stränginstrument får ett eget solo mitt i låten och ”hjärtslagen” leder till en nytändning av låten. Jag får inga goosebumps här vid dagens genomlyssning men det kan ändras imorgon när vi får se Hanna live på scenen. Tvärt avslut och hur det än går på lördag kommer nog denna bli populär på dansgolvet.

Axel Algmark – Kyss mig
Kyss mig är en gladpop och radiopop med mycket lallande inledning. Lallandet återkommer för övrigt en hel del under dessa tre minuter. Låten känns gammal, mer som Jimmy Janssons lillebror. Axel sjunger bland annat ”Samma gamla skiva spelas” och jag tycker mig vara benägen att hålla med. han avslutar med ett bedjande kort ”kyss mig”. Kören på vad som låter som tre personer lallar sig fram samt följer Alex i vissa ord.

Lisa Miskovsky – why start a fire
Lisa Miskovsky låter som Lisa Miskovsky. Musiken består bland annat av läckra trumtakter som ändras. Den är halvsnabb poppig. Vid bryggan frågar Lisa lugnt varför starta en eld för att sedan tystna och ta ny fart inför avslutande refräng. Skön låt.

Danny Saucedo – Amazing
Danny har, oväntat nog, ännu en poplåt. Amazing är snabbt. Melodin är tuff med mycket styrka i instrumenten samt handklapp i versen. Till refrängen ökar Danny. Särskilt läckert är technosolot som utgör brygga mot avslutande delen där Danny gasar på. Inga egentliga överraskningar förutom technososlot då.