Zia kan konsten att leverera – ljuset har en del att jobba på

Måste medge att Oscar Zia som står själv på scenen (medan kören i form av Stefan Nyqvist, Anna-Klara Folin, Maria Smith samt huskören Mia Stegmar och Jonathan Jaanek Norén står i kulissen) gör sitt nummer ”Human” väldigt snyggt och modernt. Det är en mer mogen artist vi får se i år mot för två år sedan. Dock är Zia väldigt utfrätt på vissa bilder vilket inte alls är snyggt och ska så heller inte vara. Möjligen att tungröken inte ska dränka honom så som den gjorde i den första och andra genomgången – men det såg kul ut! Fläktar blåser bort rökmolnet i slutet.

Hans sång är säker, både med stående stativ och med omkullputtat. Stark musiker som går genom rutan.

Spretigt startfält i Norrköping

Norrköpings deltävling är ett väldigt spretigt startfält där vi får höra såväl rockwannabe-bidrag som afrikanska toner och glamourös glad-diveschlager. Kvalitetsmässigt är jag tveksam till om vi kommer att finna MF-vinnaren 2016 här. Det känns inte så såhär på onsdagskvällen. Framför allt med tanke på vilka artister och bidrag som redan väntar i finalen. Det här är veckans sju melodier.

SaRaha – Kizunguzungu
För första gången möter Melodifestivalen den afrikanska djungeln á la ”The lions sleeps tonight”.
SaRaha sjunger både på engelska och på swahili i en halvsnabb historia. Engelskan återfinns i versen medan brygga och refräng mestadels sjungs på Swahili. Detta gör att mycket av den text som man faktiskt förstår försvinner. Det är bra gung i musiken, så pass att man hör de dansanta takterna. Torde funka bra på dansgolv efter Melodifestivalen 2016 har släckt sina kameror.

Swingfly feat. Helena Gutarra – You carved your name
Nu går vi tillbaka till 80-talet. Detta bidrag börjar nämligen med tv-spelstoner typ Nintendo. Väldigt snart kommer Swingfly in med en väldigt snabb rap där man undrar hur han själv hinner med. Helena Gutarra kommer in i refrängerna, med något färre ord och ett skönare tempo. En udda duo musikaliskt där de bollar vers och refräng mellan varandra i två olika låtar som lagts ihop till en. I alltsammans har också hjärtslag lagts in. Swingfly är väldigt upprepande, vilket kan göra att det blir lite för mycket. Det här är definitivt ingen låt du ska lyssna på om du är trött.

SMILO – Weight of the world
Det här är tre killar med rockröster som inleder sitt bidrag lugnt för att sedan byta till snabbare pop.
”Weight of the world” känns som en 90-talspop med en önskan om att egentligen vara rock. Flrutom detta har fingerknäpp lagts in. En stor nackdel för SMILO kan vara att det krävs flera lyssningar här och hör man låten första gången i programmet så lär inte den här vara det första man fastnar för.

After Dark – Kom ut som en stjärna
After Dark är alltid After Dark. Det är mer ”(Åh när ni) tar saken i egna händer” 2007 än ”La dolce vita” men mer modernt. Det finns två ord som kan beskriva hela deras visa: glamourös glad-diveschlager! Kom ut som en stjärna skulle lika gärna kunna skriven för Babsan, som ju samarbetar en del med After Dark. Den käcka upprepande refrängen gör sitt bästa för att sätta sig på din hjärna och kommer att lyckas med det om du inte ser upp. En notering angående texten. Det är nog årets mest peppande låt. Har ni hört Kellys ”Upp mot stjärnorna så är det den typen av peppning – dvs ”strunta i vad de andra säger, gör det du känner för och lev ditt liv”. Kommer garanterat gå hem hos MF-fantasterna och på bögklubbarna.

Lisa Ajax – My heart wants me dead
Här blir det slowpop i verserna men snabbare i refrängen. Lisa Ajax sjunger skört och kanske inte helt övertygande även om hon blir starkare på slutet. Helt okej radiolåt som dock känns för anonym i detta startfält. Jag har svårt att komma ihåg hur låten går.

Boris René – Put your love on me
Put your love on me väcker intresse från första tonen. Sångaren som har en bra röst rappsjunger fram refrängen men går lite lugnare fram i verserna. Ett härligt lugnt stick ger önskan om mer vilket till viss mån också uppfylls.

Oscar Zia – Human
Ni som väntat er något med Zias förra ”Yes we can” får tänka om rejält. Det första man hör är en Oscar som sjunger med något låg, nästintill nedstämd röst. Tack och lov ändras detta snart och till refrängen har den unga sångaren fått mer kraft och energi i sången. Human är en popballad som växer under de tre minuter den framförs till att bli maffig med stark sång i sista versen.

Här ligger Oscar Zias fokus

Imorgon bär det av mot Norrköping och starten på veckan för deltävling tre. En av artisterna som nu troligen väntar ivrigt på att få känna på scenen inom en snar framtid är Oscar Zia. Killen som vi aldrig tycks komma ifrån. Är han inte sidekick till Behrang Miri 2013 så tar han över scenen ett år senare och provar lyckan med egna vingar och gott självförtroende till en låt med titeln ”Yes we can”. 2015 tävlade han visserligen inte men kunde inte hålla sig ifrån flera av festerna och nu återkommer han alltså till tävlingen.

Även After dark och Swingfly återkommer till festivalen och med sig tar han sångerskan Helena Gutarra och Andreas Kleerup som låtskrivare, en av de mer intressanta låtskrivarna i år. Det har väl inte undgått någon att Kleerup under hösten har suttit kring ett dukat bord och pratat minnen samt historier med artistkollegor varvat med att spela upp covers på deras låtar? Programmets namn får bli osagt men jag tror inte det kan bli så mycket bättre än att slå sig ner i soffan framför det en mörk trist lördagskväll där hösten närmar sig vinter… 😉

I Norrköping hittar vi också trion SMILO som fick fribiljett via svensktoppen nästa. Men åter till Oscar Zia som jag fick en stund med i höstas och som erkänner att han hade väldigt roligt och tycker att det var ”jävligt roligt att vara med”, vilket är anledningen till att han inte kan hålla sig borta.
– Jag hade låten och det kändes rätt. Därför kändes det som jag är tvungen att göra det, säger han om årets bidrag ”Human” som – lyssna nu – är skriven av Victor Thell och Maria Smith. Ja, samma Victor Thell som i Göteborg stod på scenen tillsammans med Samir.

Ballad som gör Oscar Zia ganska personlig
– Låten är en ballad, och den betyder väldigt mycket för mig, ganska personlig med mycket personlig text och handlar om att kunna få va sig själv i alla sammanhang och vara den man vill, förklarar Zia som har fokus på en sak – att leverera låten och göra den rättvisa.
Vi kan också förvänta oss mycket energi av Oscar Zia enligt honom själv och med tanke på att han själv beskriver den som en ”pampig arenaballad” så låter det i alla fall gott i mina förväntansfulla öron. Exakt hur ”Human” ter sig kommer kunna beskrivas för er imorgon kväll.

Ace Wilder och Oscar Zia i förhandssnacket

När jag lyssnade på denna låt i just nedanstående version kom jag att tänka på att textens innebörd känns väldigt aktuell idag. Förutom att han sjunger att vi behöver se varandra så är det en väldigt fin och tänkvärd text som även tar upp att vi behöver varandra när vinden blåser kallt. I finalen i Globen gick det inte så vidare bra för Tommy med denna låt. Ni kanske minns att han efteråt sa att ”Jag tror fortfarande på människan”… det är vad jag väljer att göra också för jag tror verkligen att vi vill om vi kan. I stort som smått. Visste ni förresten att One Voice som Tommy sjunger med här i klippet gjorde ett mellanaktsmedley i MF 2004? Nej, tänkte just det. Men det var de!

Vem vet, Tommy Nilsson kanske gör ett återseende i Melodifestivalen 2016? Det har däremot ryktats från rätt säkra källor om att Ace Wilder redan är klar för Mellon liksom Oscar Zia och Lisa Ajax. Lisa Ajax vann Idol 2014 men hon har ännu inte gjort sig så mycket hörd om man säger så. I så fall borde Lisa ha fördelen av att ha tränat upp sina tävlingsnerver under ett antal veckors tid till att ge den där rätta pushen inför att ställa sig på mellovärldens stora scen.

Sist Ace Wilder var med var hon extremt nära att ta hem segern. Å andra sidan har vi sett förut att ett andra deltagande i vissa fall snarare stjälper än hjälper i denna tävling. åt oss då hoppas att detta inte sker för Ace vid ett nytt deltagande.

Oscar Zia tycktes vara väldigt sugen på att vara med redan förra året så det kommer knappast förvåna om hans namn är med bland de artister som kommer avslöjas framöver här, tillsammans med trion ”Smajling swedes” som vann ”Svensktoppen nästa” tidigare i höstas och därmed en plats i Melodifestivalen.

Vad det gäller artister som inte kommer delta kan jag med ganska stor säkerhet lägga till trion Afro-Dite till den listan. Detta då de dels har fokus här i vinter på sin Motownkrogshow på Berns samt att Gladys nämnt att hon inte har gjort några försök till att komma med igen. Visserligen var hon inte en av låtskrivarna till deras ”The boy can dance” men lägg till att det finns några andra projekt i  planerna framöver så blir chanserna att se dessa glittrande tjejer i MF 2016 ganska små.

 

Oscar Zia är verkligen taggad

Riktigt härligt nummer av Alcazar men jag är osäker på om det luktar Danmark av de, trots stort jubel. Det går inte att ta ifrån de att hela numret glittrar. Fast hur går det med discokulan om de vinner.

Oscar som har startnumret direkt efter är väldigt taggad och ger typ allt i både sång och dans. Hans blick fångar kamerorna bra. Efteråt ser han ut att andas ut, lättad. Nu Oscar är det bara för dig att sätta dig i green room och vänta.

Oscar Zia inte helt hundra

Vi drar direkt till Oscar Zia, via en glittande och sprakande Alcazar som publiken gillade ganska så bra.

Det första den unge Oscar gör är att fråga om Stockholm är redo eller något åt det hållet. Fredrik Kempe får vinka backstage då han körar på just Zias nummer. Att springa från green romm backstage på max 20 sekunder är säkert ingen hit, särskilt inte när man ska sjunga. Sången lät inte helt hundra för honom just på genrepet nu.

Tekniska svårigheter vid juryrösterna men väl genomfört genrep av artisterna


Kvällens genrep av finalen i Friends arena inleddes med att Chaerlotte Perrelli satt som en sjöjungfru på en sten och sjöng samt fick sällskap av en man med treudd och närmare sju par som dansade runt henne. Därefter kom en verkligen maffig presentation med en vamp i form av Rasmus Seebach ”Jag kallar på dig” med presentation av artisterna, inte i startordning utan i en annan ordning i stil med veteraner, skåningar och dyligt. På given signal avlöste artisterna varandra på pucken och scenen under detta moment.

Efter att röstningsreglerna dragits väldigt snabbt och programledarna tillagt att man måste vara en fysisk person för att rösta och ingen robot presenterades första artisten, ”bygdens son” Anton Ewald. Ewald lyckades undvika att förvandlas till ett penntroll ikväll men så hade han också tagit i lite mer hårmousse i sitt hår innan avslöjade Jennifer från skivbolaget för mig efteråt. I övrigt gjorde alla artisterna sitt bästa i sina bidrag och det var väl egentligen bara Linus Svenning som jag kände direkt att hans chanser inte bör vara så stora att vinna, tyckte även att Ace Wilder inte kändes lika vass som sist även om hon förstås fortfarande gör sin låt väldigt bra. Helena Paparizou ser väldigt beslutsam ut när hon sjunger om att vara en Survivor, samtidigt har hon tid att le då och då, vilket är nog så viktigt i denna tävling för att få röster. Yohio hade också steppat upp och sjöng bättre idag.

Mitt i allt detta kommer vi till green room där lilla Sigrid går återbesök i festivalen och ger Yohio en maskot, sin docka. Nu är hon bara sju år och enormt duktig på svåra manus för sin ålder, men just detta kändes mer som läst direkt ur manus än när hon hade gett Nour svar på tal i deltävlingen.

Årets finalmellanaktbestår av ett ABBA-medley med Marit Bergman, Malena Ernman som just denna kväll ersatts av den kvinnliga halvan av Svt:s huskör, Charlotte Perrelli som kom nedhissad från taket likt Hannah Holgersson blev under Golden star (Elysion) 2006. Det hela avslutades med Robin Stjärnbergs tolkning av ”Thank you for the music” samt uppvisandet av Sångfågeln. Dock kan man undra om Robin lånat Christer Sjögrens plymtjejer för det var väldigt likt när dansarna snurrade runt Robin med sina fjädersolfjädrar.

Väldigt mycket hände också när de skulle testa linjerna till de olika jurygrupperna och provade 3-4 länder. De flesta utan den riktiga jurymedlemmen. Därav den första kommentaren från Nour till Italien:
– Please give me your votes in your non-swedish language.
Det blev även lite strul med rösterna så de fick ta om dessa efter att Anders kastat ut sig att de riskerade att bytas ut mot Luxemburg och att det stod länder på kö för att vara med i Melodifestivalen.
Efter andra landets röster kände sig Nour tvungen att förvarna publiken om att detta är lottat.
– Hur det ändå kan bli fel med rösterna är därför för mig obegripligt.

Efter att de kände sig nöjda och avslutade röstningsförfarandet och programledarna genomfört en duett på ny text till Robin Stjernbergs ”You”, en text som för övrigt är godkänd av Joy Deb, och fejkade telefonröster som måste ha gjort med röstningsrobotar då någonting på 200 miljoner röster eller dyligt nämndes, så presenterades Sanna Nielsen som genrepsvinnaren. Ett resultat som mycket väl kan vara möjligt även imorgon kväll.

Oscar Zia känner inte någon press, har bara jäkligt roligt


Oscar Zia vars passion är att underhålla människor ser Melodifestivaldeltagandet som en väldigt kul grej, har tagit det mest lugnt sedan sin deltävling. Det har varit en vecka i skolan och sedan sportlov. Klasskompisarna är vana och responsen från de har därför varit väldigt lugn frånsett att de kommit och sagt grattis och liknande. Att han inte gjort särskilt mycket inför finalen beror på en enkel anledning:
– Vi har varit klara så att nej, det har vart semester.

Hittills har det varit väldigt roligt deltagande och Oscar berättar att det är mycket som hänt så det har varit jättekul. Nu är bara finalen som väntar.
– Jag ser det som en extra grej. Jag är ganska så avslappnad och har kul. Det ska bli jättekul att stå på scenen och jag förväntar mig inget.

Oscar ska gå upp och ha roligt och sedan får det gå som det vill, han kan inte göra mer. Inget är heller förändrat i hans scenografi eller så.
– Jag känner att det är så pass starkt. Folk har röstat fram en grej som jag ser ingen anledning att ändra på. Jag känner mig bekväm med det så då blir det så.

De fem skärmarna och att få allt synkroniserat är det som tagit lång tid. Till de har det krävts en extra motor för att de ska kunna hissas upp och ned. Att dansarna inte är lika långa och att Oscar själv är huvudet längre ungefär är inget hinder alls. Nu känner han sig bara lugn, trygg och jättetaggad

Visst far tankarna till startfältet ibland men Oscar har valt att koppla bort det och inte tänka så mycket. Alla är i final för att de är så bra och har en bra låt. Sen är det vad folket känner och tycker på lördag som betyder något. På scenen till ”Yes we can” trivs han ypperligt.
– Det bara väldigt mycket glädje och att jag har skitkul med dansarna. Det är ett glatt nummer och, nej det är riktigt skönt, det är jäkligt roligt.

Hur det kommer gå har han ingen aning känner sig inte så favoriserad och tror sig komma in som en underdog.
– Jag känner inte någon press att det måste gå bra. Jag tror allt handlar om vad folket kommer rösta på, hur de känner. Allt handlar bara om låten och framträdandet, dessa tre minuter.

Han håller med om att man kan tävla i musik och säger att det ju fungerar ganska bra men att det finns en viss skillnad.
– Man kan ej tävla på så sätt att vara starkare än någon annan. Det handlar bara om en bra låt. Det handlar om vad folk gillar och vad de gillar just nu.

Hur det än går så kommer han ha en del att göra framöver. Det bli bland annat albumsläpp här i mars och en diggilooturné framåt sommaren så någon oro för framtiden finns inte. Han nämner att den finns där och är ganska planerad åtminstone fram till hösten än så länge. Sångaren är dessutom fortfarande i det stadiet där han försöker utveckla sin musik.

Ibland kan han sakna att stå bakom men Oscar har medvetet valt denna vägen, att liva fram i rampljuset, och han ser inget hinder eller att vilja ta steget tillbaka.
– Jag vill fortsätta denna vägen.

Med italienskt påbrå kan Oscar italienska men säger bestämt att ”Yes we can” aldrig kommer att framför på det språket då italienska är ett fint språk som passar fina och poetiska låtar.
– Men det också ett drömprojekt, att släppa en italiensk platta och försöka sig på den italienska marknaden, säger Oscar som förutom det gärna skulle vilja ha en egen arenaturné.

Svaret på om det då inte vore en fördel ur den italienska marknadens ögon att vara med i ESC är ganska svävande.
– Ja det är möjligt, jag vet inte. Kanske får jag representera Italien nästa år i ESC. Jag tror det finns inget finns inget rätt och fel. Allt kan hända.

Zias synkronisering med skärmarna skvallrar om hårt slit

Efter ett antal repetitioner och två genrep samt en deltävling med segrarrepris så syns det att Oscar och hans dansande kumpaner tränat och jobbat hårt för att det ska se bra ut. Det gör det också idag, där Oscars rörelser och bilderna på skärmarna blir ett. Som avslutning ett explosivt pyro som tar slut kika fort som de kommit och ganska omgående därefter studsar de av scenen.

Fokuserad Oscar Zia visar att de kan

Nu har de första av ett antal attiraljer hissats ned från taket, det är nämligen dags för Oscar Zia och ”Yes we can”. Till det behövs hans fem skärmar. Med sig och dansarna uppställda på rad bakom dessa börjar musiken. Även fast det räknas ned hoppar man till när basen dunkar igång. En bestämd och fokuserad Oscar genomför låten med bra sång och flirtar till och med lite med kamerorna. Det är inte nytt i koreografin att samtliga hoppar jömfota och landar med ett duns vid sörskilt valt tillfälle, däremot är det tufft fortfarande.