Outtrigger och Oscar Zia till final

För tredje lördagen igen sitter jag och funderar på hur resultatet troligen kommer bli i veckans deltävling. För tredje veckan i rad är det svårt. Vi lyssnar på låtarna säkert sju till nio gånger innan det väl är dags. Lite dividerande så har jag emellertid kommit fram till följande:

Till final går Outtrigger och Oscar Zia.

Oscar Zia – Yes we can för att han börjat bygga på sin fankrets redan och den består av många unga människor i den åldern som brukar rösta i sådana här sammanhang. Han vann gårdagens publikundersökning överlägset, en publikundersökning gjord av Svenska spel och OGAE Sweden. Dessutom ett rejält läckert nummer och  Oscar Zia har sjungit bra hela veckan i denna låt som är snabb och faktiskt har någon slags hook. Visar han bara lite glädje också mellan all beslutsamhet och fokusering kommer det hela sitta som  en smäck för honom.

Outtrigger – Echo har veckans hårdaste låt och det tuffaste framträdandet som nog få kan sudda ut från minnet i första taget. Dessa fem samspelta killar growlar och skriker och sjunger. Rock har förmåga att ta sig igenom, åtminstone en låt per festivalår. Jag tror att rocken 2014 tillhör just Outtrigger.  Dessutom topp-3 i publikundersökningen igår.

Till andra chansen går State of drama och CajsaStina.

Om Shirley Clamp – Burning alive och CajsaStinas – En enkel sång råder delade meningar. En del är övertygade om att CajsaStina tar hem det medan andra inte tror alls på henne. Åkerström faktiskt är den enda som sjunger på svenska, har den enda visan och får hjälp av publikens kameralampor som bildar ett hav av ljus runt sig. Det gäller också att sticka ut ur startfältet för att bli ihågkommen bland de andra låtarna. I det sistnämnda har CajsaStina en klar fördel med sin vackra visa så hon kan säkert överraska ikväll över Shirley Clamp.

Betydligt snyggare idag i Zias Yes we can

Klädrepet började inte bra för Oscar Zia. Det är lite svårt att höra hans röst i arenan när mikrofonens ljud inte är pådraget. Dessutom visade det sig att kören inte fanns på plats när de skulle. Med det fixat kunde det avbrutna repet startas om.

Det ser mycket bättre ut idag, de är mer synkade med skärmarna. kameravinklarna sitter däremot inte lika bra så Mari har en längre genomgång med honom om var han ska titta när. Det hojtas även på koreografen Mari innan de drar igång musiken på nytt.

Efter sista genomkörningen kan konstateteras att det börjar se och låta riktigt bra ut. Nu undrar jag bara var Kempe kommer hålla till ikväll när hans namn nämns som låtskrivare. Den troligaste tippningen är att han redan är bakom scenen om de nu inte vill ha en flåsande körmedlem.

 

Oscar Zia med dansare hänvisades till bollhav

Det är alldeles strax dags för klädrep med artisterna men Oscar Zia med dansare var lite för ivriga med att känna på scenen. De gick upp och skapade en fin formation som sjöng en omgjord kortversion av Stevie Wonders ”I just call to say I love you” samtidit som det filmades ev en i deras team. Alla hjärtans dag till ära.

När detta upptäcktes ombads de  att lämna scenen lite fint sådär, svordom inkluderat, samt hänvisades till ett bollhav någonstans här i arenan.

Fokuserat av Oscar Zia

Oscar Zia samt dansarna står på rad bakom varsin skärm och dansar. Oscar sjunger förstås och det med bra röst. När skärmarna hissas upp kliver de fram. Det blir mycket hopp, tuffa danssteg samt det där så kallade ”skamgreppet”. Oscar ger även hälften av dansarna en slags high five fast på lägre nivå. Skärmarna återkommer för en stund lite senare under framträdandet för att sedan försvinna vid tonartshöjningen. Frånsett att Oscar tycktes få mindre problem under sången är det en bra låt som Oscar för fram på ett snyggt sätt. Han är bestämd och fokuserad.

Den svårighet de har som är allra tydligast är att synkronisera bilderna på Zia som projiceras på skärmarna med dansarnas/hans rörelser.

Från visa till hårdrock i Göteborg

Så har då tredje semifinalens startfält spelats upp och Göteborgs skörd låter inte helt dumt. Det finns några bra, sköna låtar här. Bredden går från finstämd visa till hårdrock med möjlig headbangs-varning.

1. Outtrigger – ”Echo”
Göteborg går ut hårt med hårdrock som heter duga. Här är det dunka-dunka med trummor och hårda takter. Killarna sjunger men än med något hes röst. Distade gitarrer hörs genom hela låten. Överraskningen, som kanske inte är en överraskning ändå med tanke på genren är growlen. Denna stil som vi hörde av Dead by April i tävlingen första gången 2012. Vissa svårigheter fanns att hänga med i sången första gången.

2. Eko – ”Red”
Eko består av Anna Lidman på sång och Hannes Lundberg samt Michael Ottosson på synth/dator/drumpads & pukor. Trion har en elektropop med mer tydlig vers respektive refräng. Jag vill beskriva denna som en ”upphittad 80-tals Lili & Susie”. Musiken luktar 80-tal men sången är hårdare och modernare. En fräck blandning som har potential att sätta sig på hjärnan om man gillar denna typ av musik.

3. Oscar Zia – ”Yes we can”
Oscars Zias hopskrivna pophistoria är ganska snabb med något glatt i sig men den får mer liv längre in. Det är lite i stil med Eric Saade fast med en inbyggd, smygande ”OS-känsla”. Oscar sjunger väl och  ett instrumentsolo övergår till en brygga med tonartshöjning upp till avslutande refräng. Först vid andra lyssningen börjar man dock digga med lite.

4. Shirley Clamp – ”Burning alive”
Shirley återkommer till Melodifestivalen med en powerballad som visserligen är stark men det känns lite som att vi har hört den förut. Det är pianot och Shirley som gör låten. Det börjar lugnt, i andra versen vaknar den till mer. Möjligen svagare än Sanna var förra veckan.

5. State of drama – ”All we are”
Här hittar vi en snabb poplåt som möjligen försöker dra åt rockhållet. Det är trummor, bas och ”fotbollsklack” i refrängen. Apropå refräng så tycks största delen bestå av en väldigt upprepande refräng. De korta verserna dränktes mellan dessa refrängrader som till stor del består av själva titeln.

6. CajsaStina Åkerström – ”En enkel sång”
CajsaStina är enda artist som sjunger på svenska. Lägg till att detta är en visa, med mestadels gitarr och finstämd sång. Den passar förstås sångerskan (skriven av henne själv) och hon sticker ut ur starfältet. Trots att låten är skön och lär gillas av de som älskar lugna visor kan hon få svårt att gå vidare. Risken är att det är för lugnt. Gör CajsaStina som fröken Benediktsson så går hon troligen till andra chansen, då det inte lär finna två Ellen under ett och samma år.

7. Ace Wilder – ”Busy doin’ nothin'”
Under första lyssningen råkade denna kastas om med startfältets avslutande bidrag. Det ändrar förstås ingenting. Här hör vi ett något schizofrent men taktfast hopskrivet musikalisk verk där sångerskan har en bra röst och gör verserna fint. I refrängen kommer plötsligt från ingenstans en slags snabb rap från en kör samt slaginstrument. Kan mycket väl fungera att svettas till på ett gympass om några veckor, oavsett hur det går för henne på lördag.

8. Dr. Alban & Jessica Folcker – ”Around the world”
Nu kommer det rap signerad tandläkaren Alban samt ren sång som Jessica Folcker står för. De turas om att sjunga och Jessica tar refrängen. Ett läckert samarbete mellan dessa artister. Musikaliskt är det bra beat som man går igång på. En något högre växel som läggs i mot slutet. Dr. alban hejar på Jessica fler gånger under de tre minuterna. Jag har svårt att ”datera” detta. Det känns både modernt och äldre 90-tals-rap samtidigt.

Vita vidder och julkonsert med Johnny Logan

Julen närmar sig och det börjar märkas av allt mer överallt. Förutom en konsert med One Voice och Sarah Dawn Finer som bjöd på några jullåtar den 1 december passade jag på att ta med en kompis över sundet under helgen, närmare bestämt till Köpenhamn. Där höll Johnny Logan en julkonsert i Portalen. Fast undrar om det inte var mer en rockkonsert med inslag av jullåtar än en julkonsert. Vilket man absolut inte kan klaga på för han har en jäkligt bra repertoar för att inte tala om rösten och scenspråket. Vädret kunde däremot varit bättre. Det fattades bara solen så hade vi fått alla tänkbara väderlekar under den 25 minuter långa promenaden till tåget på söndagsmorgonen.

Johnny Logan, Portalen 2013

Han är väldigt stor i Danmark men känns tycker jag fortfarande lite underskattad här i Sverige. Inte lika många tycks känna till honom här. Åtminstone inte när man korsat Skånes landskapsgräns på resan norrut. Det är väldigt synd men förhoppningsvis blir det ändring på det på något sätt framåt då det var ett tag sedan han var här i Sverige med en riktig konsert.

På närmare håll har Musikhjälpen dragit igång och dit kommer bland annat Måns Zelmerlöw, Oscar Zia och Laleh på besök. Samtidigt skänker Pernilla Andersson sin röda gitarr som hon hade i Melodifestivalen sist så vill man äga den är det möjligt att lägga bud på den. Oscar Zia kommer vi ju också få träffa under Melodifestivalturnén som drar igång om mindre än två månader. Tick tack…eller tick tock som Nina Söderquist sjöng 2009.