Dans till och med på bord under efterfesten

Det var inte bara Bishara och John Lundvik som firade. Faktum är att det var så pass bra stämning att även Ann-Louise Hansson drog med litegrann. En DJ som var bra på att styra musiken och spelade väldigt  mycket musik från Melodifestivalen, både då och nu. Denne fick också upp i stort sett alla deltagande artister på dansgolvet när deras bidrag spelades, eller som i ett fall – på bordet.

Senare under kvällen/natten hade några törstiga personer svårt att fylla glaset med vatten eftersom behållaren började bli tom. Medan en höll i pipen och vred på tappen så hjälpte två andra till att luta behållaren i hopp om att snart kunna släcka törsten i alla fall litegrann…

_DSC6181
Arvingarna var de första icke-finalisterna att dyka upp på festen om man får säga så men det var en glad trio som passade på att fira sin andra chansen-plats när de intagit plats vid sitt bord.

_DSC6182

Ann-Louise Hansson kom femma denna kväll, strax utanför topp-4. Ganska snart efter ankomst passade mot och dotter på att skåla tillsammans med nära och kära.

_DSC6183

_DSC6186

Först spelades Antog Hagmans och Bisharas låtar i högtalarna. Båda omringades då på dansgolvet.

_DSC6201

När så Stormbringer hördes så valde Mia ”Arwen” Stegmar en annan taktik – att göra om bordet till ett podium! Bordet höll för detta och de två ljusstakarna fick bli rekvisita i hennes spontant omkoreograferade nummer, inför en upplivad publik.

_DSC6203

_DSC6206

Lisa Ajax syntes mingla runt lite liksom Anton Hagman som bland annat hängde en stund med ett gäng vid baren. John Lundvik var ena stunden på dansgolvet för att i nästa stå och prata med exempelvis en ur sitt team i närheten av baren. Bara för att i det tredje ha hittat ut till ett lite tystare ställe där han kunde stå och byta några ord med en ny bekantskap.
Bishara däremot syntes plötsligt inte till alls, hade troligen lämnat festen vid det laget.

Det höll på till 03 officiellt. Inofficiellt något längre då folk som inte ville att festen skulle ta slut försökte sitt bästa i att skapa allsång. Det gick ganska bra, åtminstone i den gruppen som var initiativtagare till det hela. Det känns också som att eftersom alla bodde så utspridda på minst tre hotell så bröts efter-efterfesterna upp i mindre grupper på diverse rum.

På mitt hotell bodde till exempel flera ut produktionen samt två av artisterna. Medan jag omkring 03.30 på natten/morgonen stod och väntade på hissen så mer eller mindre studsade ett helt gäng på omkring 8 personer förbi, höga på ren och pur glädje. Någon ropade att det var efterfest på ett visst rumsnummer och försvann runt hörnet. Hur länge den varade sedan har jag ingen aning om…

Vid frukosten runt 8.30 på morgonen kunde man nästan höra ekot av sina egna fotsteg i matsalen. Det var bara några få som hade lyckats ta sig upp för att smaka på utvalda delar av frukostbuffén och de få som satt där tillhörde produktionen. Såväl artister som management och dansare valde tydligen att ta sovmorgon ytterligare en stund till.

Det såg mörkt ut för Pagan Fury… Bokstavligen

Det började mörkt för Mia. Bokstavligen. Det var nämligen inget ljus över huvud taget på scenen i början. Det enda som syntes var steadyn vars röda lampa på kameran vandrade parallellt med scenkanten. Mia tog sig dock fram genom skogen av rör sjungandes, till synes oberörd. Man får hoppas att dansarna lyckades springa ur skogen på alla fyra utan att stå på näsan.  Dessutom är det en dansare mindre då Daniel är borttagen.

_DSC5769

Ännu en förändring i numret är att deras vita masker har blivit svarta.

God stämning på välkomstfesten hela kvällen

Välkomstfesten hölls på artisthotellet, i restaurangdelen. därav blev det med alla gäster ganska trångt, särskilt i passagen mellan baren och soffhörnen där man kunde sitta i grupper och chilla mjukt. Det hindrade dock inte stämningen från att hålla i sig i stort sett hela kvällen. Lidköping bjöd också på turnéns hittills bästa välkomstbuffé.

Anton Hagman och Arvingarna var bland de första att anlända till festlokalen. Ann-Louise Hansson och Pagan Fury (Mia Stegmar) var bland de sista att komma. Annars har artisterna anlänt i stort sett enligt startordning tidigare veckor men båda dessa bor på ett annat hotell. Allra sist hittade John Lundvik dit med hela sitt gäng och då var redan alla igång och mingla.

_DSC5737

_DSC5743_02

_DSC5739_01

Längre in stod en väl tilltagen buffé uppdukad med både varm och kall del. Till denna ringlade snart kön lång och även här blev det möjlighet till en del mingel. John Lundviks kör trivdes bra och njöt av att få vara här, vilket syntes på långt håll.

Arvingarna tycktes mest hålla sig i närheten av ingången, i alla fall av vad jag kunde se. Bishara tycktes också hålla sig mycket i den änden av lokalen, till att börja med. Lisa Ajax skymtades förbi emellanåt och tyckte runt 22.30 sikta in sig på det lilla efterrättsbordet. Hon höll åtminstone på att jaga assiett.

En liten miss man kan tyckas att de gjort var att elever från en musikskola under kvällen intog en liten scen i lokalen för att sjunga bland annat Carolas Evighet, men det var längst inne i lokalen dit egentligen ingen av de deltagande hittat in då alla höll sig utanför detta rum. Utom möjligen vissa produktionsfolk och den media som slagit sig ner för en bit mat. Artisterna hade ju sina bord i anslutning till maten eller bakom baren och hade ingen anledning att besöka den mörkare, mer folktomma delen av lokalen.

God, mysig stämning som höll i sig hela kvällen i de ljusare, mer folktäta rummen. Runt 23 var det i stort sett bara Arvingarna kvar enligt den utsände från ESC-panelen, och det såg ut att stämma ganska bra. Omkring den tiden valde jag själv att avvika och var inte den enda som kom på den idén. Både Mia Stegmar (Pagan fury) som Josefin Glenmark bland annat beslutade att det var tid att hämta ut sina jackor och lämna själva välkomstfesten.

 

Old school-rock som kan dela familjen

_DSC5537

Mia Stegmar börjar inne i den lätt upplysta fantasyskogen, hittar relativt snabbt ut ur denna och stannar sedan i förgrunden av den. De mystiska fyrbenta djuren (dansarna) springer snabbt genom skogen och lämnar henne ensam, ett tag i alla fall. Omkring andra versen stegar de tillbaka igen  och dansar i en klunga bredvid, och får en blick av sångerskan. De hinner därefter även röra sig i en ring runt henne samt så småningom kasta av sig sina kryckhandskar för att avsluta numret med henne utan dessa.

Det är ett ganska mörkt nummer. Man vet att hon kan sjunga, det finns en god anledning till det. Låten är en bra old school-rock men igenkännande toner. Däremot är det ett mörkt nummer som man aldrig sett förut vilket tar fokus från själva låten. Kommer säker kunna locka de som trånat efter hårdare musik. Rocklåtar brukar också kunna ta sig vidare bara genom att de tillhör den genren så man får inte på något sätt räkna bort denna. Trots att de yngre i familjen kanske gömt sig bakom soffan för att det är lite för skrämmande…

_DSC5564

Och om ni undrar, ja här har vi en säker sångerska, som passar på att visa upp några tuffa bensparkar och tuffa poser.

Order till dansarna i Pagan Fury: Slå inte ihjäl er

På scenen står ett gäng rundstavar som ska ge en känsla av en fantasyskog. Dansarna Daniel Koivunen, Edin Jusuframic, Ann Mirro och Mia Hellberg är redan nu klädda i sina scenkläder, där en del av denna består av handskar med inbyggda kryckor. På huvudet har de masker som när huvudet böjs nedåt ser det ut som att de ändå tittar framåt.

Sångerskan Mia ”Arwen” Stegmar har en helsvart kreation med en hel del fjädrar på sig.

Precis innan de drar igång hörs någon säga till dansarna:
– Slå inte ihjäl er nu.

Mycket lugnare toner i sista deltävlingen

Om det var mycket pop i förra veckan så kan man se en röd tråd i ballader och lugnare låtar här i Lidköping. Det finns några låtar som sticker ut i startfältet samt några som är svårgreppade vid en första lyssning, som kan få jobba i uppförsbacke. Såhär ser veckans startfält ut.

Pagan Fury – Stormbringer
I den fjärde och sista deltävlingen från Lidköping går vi ut tungt. Här blir det hårdrock med gästande poptoner och en kvinna vid rodret. Stuket är mer åt Outtrigger än Alien, för att beskriva nivån på rocken. Trummor samt handklapp sätter takten. Medan versen är lite seg sätts en högre växel in i refrängen och i och med att det känns här ikväll som att texten stundtals försvinner i musiken blir Stormbringer svår att greppa. Den kan dock lyfta imorgon när vi ser det på scenen också.

Anton Hagman – Känner dig
Anton börjar lugnt, nästan entonigt till melodiös lugn lowtempopop. Det här är något helt annat än hans senaste bidrag i Melodifestivalen. Jag är lite kluven här, samtidigt som det är en skön låt så känns den lite trött och fastnar inte riktigt vid en första lyssning. Det krävs något mer för att ”Känner dig” ska lyfta så Anton kan få jobba lite på det.

Lisa Ajax – Torn
Lisa har en ballad med ett skönt beat, där hon börjar väldigt lugnt. Man känner igen Lisa men det är en något mognare Ajax vi möter här. Hon har en stark sång. Det finns också en liten tonartshöjning mot slutet. En bra, lättgreppad låt som hon bär upp bra.

Arvingarna – I do
Nu får alla dansbandsvänner sin huvudrätt! Det här är en typisk dansbandslåt som Arvingarna kommer med där versen är lugn och refrängen gasar på lite mer. Det doftar dessutom bröllop eller på väg mot bröllop i ”I do” som faktiskt är en svensk låt. Förutom de där 36 gångerna som låttitelns två små ord nämns då. Värt att notera i denna klämkäcka dansanta låt är också falsetten som kommer in ibland.

Bishara – On my own
Bishara har en stark balladpop som kan beskrivas som en korsning mellan Sanna Nielsen och Jackson five. Men Bishara gör den på sitt eget sätt. Den är lite udda och sticker ut så den kan bli rätt farlig i veckans startfält.

Ann-Louise Hansson – Kärleken finns kvar
Inledningen i denna låt, det är en tydlig schlagerstart som man känner igen. Men det här är en söt och positiv schlagervisa. Till lugna toner sjunger Ann-Louise ömt fram texten som kommer fram tydligt.

John Lundvik – Too late for love
John Lundvik börjar lugnt och frågande om det är för sent för kärlek. När det sen närmar sig refrängen ökas takten och John tar i mer. Då hör man att det är en upptempopop. Han har kallat in en gospelkör som hjälper till att lyfta låten rejält. Den har tydlig vers och refräng och växer under de tre minuterna som går. I slutet blir den riktigt maffig. Man känner igen Lundvik direkt i ”Too late for love”.