Skumpa, karaokeshow samt lugnare mingel på lång efterfest

 

Artisterna dröjde väldigt länge på att göra entré, åtminstone de två finalisterna Molly Sandén och Frans som inte behagade anlända till sitt bord förrän omkring 15-10 minuter innan midnatt. Några som var desto tidigare dit var två Gävleprofiler. Dels Lars-Åke Wilhelmsson som hade suttit på plats inne i arenan under direktsändningen och gärna tog sig ett litet snack om bland annat deltävlingen strax intill buffébordet samt tjejen som underhöll oss på torsdagens välkomstfest, Britta.

Dolly Style samt Panetoz gjorde storstilad entré medelst mycket glädje och en del spex. Panetoz behagade ha en egen liten minishow med både dans och sång vid borden bara en stund innan finalisterna till slut lyckades hitta dit för att fira med skumpa. Frans fick visserligen spreja ner vissa ur journalistkåren men fick snabbt en flaska fanta i handen av teamet runt sig när det så var dags att skåla. Detta då han likt Isa ännu inte har åldern inne för att själv dricka innehållet.

Festen började lugnt och lite stelt, mycket på grund av att många tycktes ha svårt att hitta dansgolvet. Buffén hittade samtliga till samt till borden men i vilket rum är dansgolvet? Finns det ett sådant? Jodå, det visade sig att dansgolvet höll till i restaurangens bar. Det blev allt mer välbesökt ju längre tiden bar och omkring 02-03 på natten sjöng Martin Stenmarck till sin egen låt på dansgolvet tillsammans med Molly Sandén som hakade på i festruset.

De som ville ta en paus från allt ljud kunde hänga i buffésalen där det var betydligt lägre ljudnivå samt en liten bar eller helt enkelt hänga i foajékorridoren nedsjunken i någon soffa eller fåtölj. Vid 04 stängdes musiken av. Då var fortfarande många uppe på benen med liten lust att gå och lägga sig. Panetoz, som gav undertecknad en lektion på dansgolvet sent på natten, samt Martin Stenmarck och en och annan husdansare var bara några som stannade kvar för att umgås innan vi alla blev utschasade ur lokalen. Då förflyttades festen till annat håll för de som var pigga nog att haka på.

Buffébordet.
Mannen bakom många geniala manus, Edward af Sillén.
Jon Henrik Fjällgren var speciell gäst i mellanakten tidigare under kvällen.
Sarah Dawn Finer beundrade Ginas feststass för att sedan posera med sin programledarkollega.
Linda Bengtzing passade på att pussa pojkvännen Peter Ståhlgren.
Lars-Åke Wilhelmsson hade lämnat Babsan hemma och kom som sig själv.
Molly Sandén hugger tag i skumpaflaskan.
Molly poserar med fulla händer efter att ha öppnat champagnen på sedvanligt segrarsätt.
En av de första sakerna Frans sa var att han inte har en aning om hur man öppnar flaskan. Medan Erik Stenhammar hjälper till med att ta bort papperet tränar Frans på att hålla.
Frans får tips av Erik hur han ska göra.
Panetoz kom förbi och ville fira med Frans. De passade på att lära tonåringen hur man ska fira bäst…
… dvs att ta sikte på Aftonbladets reporter Tobbe Ek. Lärlingen lärde sig snabbt vilket gillades av såväl teamet runt honom som Panetoz.
Frans champagneflaska byttes mot en oskyldig fantaflaska när det blev dags att fira finalbiljetten med sin artistkollega Molly Sandén.

Studiomannen vill ha mer energi och glädje – Panetoz bjuder till lite extra

Panetoz bandade som bekant nedhissningen av två av dess medlemmar under gårdagen. Denna filmnsnutt har nu lagts in precis i inledningen av ”Håll om mig hårt”. Jag tror inte att studiomannen egentligen behöver be Panetoz om mer glädje och energi inför sista genomsjungningen men man hör ett ”jaja, han bad om det” i mörkret precis innan musiken startar. Dessutom lovade de ju igår på hotellet att ge 30% mer idag. Nu hände det ju en hel del under denna sista genomkörning också för först är Pa Modou Badje nära att krocka med en av kamerorna på väg ner från rampen och på väg upp igen blir plötsligt Aftonbladets Tobbe Eks keps en ny del av själva numret då den siste i ledet att kuta förbi oss uppenbarligen tyckte att han behövde en huvudbonad bara sådär… Detta resulterar i skrattsalvor här på parkett.

Panetoz: ”Vi har höjt ribban”


När det handlar om Pa Modou Badjie, Nebeyu Baheru, Johan Hirvi, Njol Badjie och Daniel Nzinga i gruppen Panetoz är det i stort sett omöjligt att inte komma in på deras energi. Det var också det första vi halkade in på när jag träffade de på deras hotell efter torsdagens repetition, där de måste ha slagit hastighetsrekord förbi den sittande pressen på parketten.
– När vi har tränat har vi inte vetat exakt hur lång den sträckan är så första gången tog vi det lite lugnare. Andra gången tog vi, på något sätt så måste vi justera med kameror och sådär så att det inte blir för lång stund där som vi tappar publik och/eller kontakt med de där hemma liksom. Så de ska göra lite justeringar men det är en jävla fart. Låten går ju väldigt fort också så ja, förhoppningsvis en partydänga, säger de om sitt bidrag ”Håll om mig hårt”.

Hur gick det överlag i repet idag?
– Det gick jättebra, alla säger att det var bra första kamerarep med alla ändringar. Hissningen upp och ned det var läskigt, jätteläskigt. Alltså det var jobbigt och vi skulle titta ned i kameran. Först var det bra när jag bara gjorde såhär (menar på att han bara behövde hänga) men sen skulle man titta ner och det kändes som allt bara rörde sig! Jag försökte le men jag tror det kommer synas alltså. Ja det var läskigt, jag gör inte om det, säger Johans gruppkollega som också fick hissas upp i trussen.
– Det kändes bra men samtidigt fick vi ju kortare reptid på scen eftersom de behövde filma introt där vi ska på något sätt hissas ned och beamas in. Så att vi fick ju kortare tid. Vi kollade på vårt andra repgenomgång och det kändes som att vi är där men vi är inte där 100% eftersom det är första gången vi kliver upp på scenen. Så vi kan ge mycket mer och det kommer bli mer energiskt. Vi måste fånga fler kameror och ta ut ännu mer liksom, förklarar de andra.

Men hur kan det bli än mer energiskt än detta?
Killarna faller in i skratt innan de får fram ett svar.
– Vi var koncentrerade på att vi var på scenen första gången, vi försöker känna storleken. Hur långt ska vi springa? Börjar de och fortsätter sedan.
– Men jag kan säga att vi var kanske uppe på 50% idag. Imorgon är vi nog uppe på 80%. Lördag kväll kan jag säga att då är vi uppe i 110%.

Är det någon svårighet i ert nummer eller går allt som en dans?
– Grejen i korridoren, där är lite krånglig för att man halkar och måste… speciellt när man ska tillbaka från pucken upp på scen igen. Där har vi så lite tid att det är lite läskigt, säger Johan.
– Det är egentligen för kort tid för att man ska kunna slappna av men annars har vi ju repat jättemycket på dans och koreografi. Vi brukar ju inte göra egentligen så koreograferade nummer. ”Efter solsken” var ju första gången för oss. Vi koreograferade något men det var ändå enklare danssteg då, så vi har höjt ribban litegrann.

Vad är det farligaste ni har gjort på scenen någon gång?
Det farligaste jag har gjort var när jag hoppade ner från scen en gång. Då hoppa jag ner från en scen som var kanske 2 meter. Den var högre än mig och jag är 1,80. Anledningen till att jag hoppade var för att det regnade och jag tänkte att det var halt att ta trappan. Jag gjorde det två gånger också. Första gången gick det bra men andra gången så landade jag fel så gjorde illa hälen, hade ont i hälen i 6 månader så det var det farligaste för mig. Säger Johan och inflikar att det var ren mjuklandning idag under flygturen.

Nåt ni ser extra mycket fram emot inför lördag och resten av veckan?
– Vi har gjort det en gång så vi vet ungefär vad som ska hända men det är fortfarande ett nytt nummer. Vi vet när det väl kommer publik på plats att det blir en annan… börjar de.
– Jag ser fram emot att få energi från publiken. Nu kör vi mot en tom arena, och att känna stämningen, det ser jag fram emot. Även när vi fick lite av er reaktion också var det jävligt skönt, kommer det till slut fram.

Berätta om er reaktion på vår reaktion?
Efter att ha fått en snabb motfråga och brustit ut i ett lättare skratt ges en förklaring.
– Jag tror att ni journalister blev lite positivt överraskade. Ni tänkte innan såhär ”Ja Panetoz, vi kan de”. Det var faktiskt… Det är lite annorlunda stuk också. Det är lite rockabillyaktigt men det är fortfarande Panetoz. Fast på ett lite fräschare sätt kanske.

Vad är de tre bästa sakerna med Melodifestivalen?
– Det bästa med Melodifestivalen. Folkfest, rakt av, kommer snabbt som en av tre bra detaljer.
– Möjligheten att få göra så mycket för en låt, alltså stort förarbete för att göra en låt i tre minuter. Sån möjlighet får man inte någon annan stans att kunna förbereda ett nummer så som man gör i Melodifestivalen. Så man kan säga förberedelserna och så sen så klart leveransen. Det är de tre bästa grejerna för sen när det är klart, då är det bara att släppa allt. Då har man inget mer att ge. Då har du get allt liksom.

Finns det delmål eller är siktet resan inne på ESC?
– Målet är ju direkt till final och det hoppas vi på. Sen kan vi bara göra vårt bästa så hoppas vi att folket där hemma… det är bra konkurrens, jävligt bra konkurrens. Vi har hört att det är starkaste startfältet hittills. Nej men vi siktar på final såklart och vi ska till final.
Panetoz är alltså väldigt målmedvetna och tävlingsinriktade. Det i en kombination med 110% energi och glädje ger en stor segerpotential nu på lördag kväll, om allt går killarnas väg.

Duracell-Panetoz är i farten

Panetoz startar med en fråga, får veta de ska köra två genomdrag sen filma. Musiken drar igång och killarna påbörjar sin ”motion” där de dansar runt som just en grupp. Det är steppande på ett ben sidledes, armar och ben som far åt nästan alla håll. På LED-bakgrunden målas det upp en skyskrapestad från ovan samt seriefigurer. Scenen är dock inte stor nog för de här fem energiknipperna som utan förvarning lubbar nedför rampen, drar i snabb fart förbi oss och upp till pucken där träningspasset fortsätter, för att en stund senare springa tillbaka upp på scenen. Det är bra gjort av de att kunna göra allt detta och samtidigt hålla tonen hela ”Håll om mig hårt” rakt igenom.

Gott och blandat i Gävles startfält

Gävles startfält är helt klart starkare än föregående vecka. Man kan också konstatera att det är ett mer blandat startfält som ställer upp sig här, med allt från släpig slowpop á la Frans till ballad signerad Molly Sandén och så riktig rock levererat av Eclipse. Det här kommer kunna bli en intressant vecka.

Eclipse – Runaways
Det börjar i rockstil här i Gävle. Bandet Eclipse låter tunga basar inleda. Leadsångaren Erik har en ”ung” röst och det blir en härlig kombination när hans sång möter rockmusiken. Själva låten är snabb, en sån där lagom snabb rock där man faktiskt också hör vad som sjungs, alltså ingen hårdrock. Det är heller inget problem att förstå vad låten heter då ordet ”Runaways” är ofta återkommande i refrängen. Instrumentalt solo ingår. Runaways kan liknas vid ettt ungt Alien.

Dolly Style – Rollercoaster
Välkommen till karnivalen. Men förvänta er inget ”Hello hi”. Det här är en mer vuxen Dolly Style. En halvsnabb ganska trallvänlig Timoteijdoftande glad låt som möter discon. Dock känns den lite för svår för att bli det där klistret på hjärnan. Det finns risk att man tre bidrag senare har glömt bort hur den gick, det har åtminstone jag gjort redan.

Martin Stenmarck – Du tar mig tillbaks
Här möter vi en berättande Martin Stenmarck som minns tillbaka till när han och partnern var 15 år yngre, alltsammans under pianokomp som är det enda som hörs under den första versen. De övriga instrumenten hakar på när refrängen kommer. Riktigt härlig mogen, modern ballad som ger ungefär samma känsla som när man den där sista sommardagen hänger med ett gäng nya vänner och bara önskar att den inte ska ta slut. Stenmarck ber innerligt om att dra tillbaka tiden i denna starka text och fina ballad. Lyckas han fånga tv-tittarna kan han bli farlig i detta startfält.

Linda Bengtzing – Killer girl
Killer girl är en typisk lightschlagerpop modell Linda Bengtzing. Det som gör att vi ändå får möta en ny bengtzing är texten som är ganska fräck och bestämd. Bestämt är också vad Linda är när hon sjunger. Hon vill verkligen vill ha den där killen som inte finns där riktigt än och verkar vara väldig krävande. En modern text som mycket väl kan vara den första i MF-historien att innehålla ordet ”instagram”. Efter ett stick där kören tillfälligt tar över avslutar Linda starkt.

Frans – If I were sorry
Den lilla Zlatanpojken har vuxit upp till en tonåring. Frans tycks på kuppen ha tagit till sig James Blunt-inspiration inför detta deltagande för han har en säregen släpig sångstil som också gör att orden ibland flyter ihop. Själva låten skulle jag säga inte har en chans i detta startfält men så kommer Frans och gör denna slowpop på ett ”osvenskt” sätt. Det är kluvet här. Samtidigt som bidraget känns lätt trist har den en intressant sida också.

Panetoz – Håll om mig hårt
”Håll om mig hårt” Kanske inte den låttitel man i första hand kopplar ihop med Panetoz. Det som dock är sig likt är att de har en dansant festlig poplåt, hade ni väntat er något annat? Även här är det mycket text de har att ta sig igenom men mellan verser och refränger ligger en tacksam utdragen fras med endast två ord som skiljevägg. Sången får de sköta själv men dansa till den skulle jag kunna göra i rätt sällskap (dansar vanligtvis inte).

Molly Sandén – Youniverse
Hjärtslag är det första som hörs i stort sett i Molly Sandéns Youniverse. Molly sjunger vackert i en tvättäkta ballad med moderna tongångar. Man känner igen den nya Molly i låten Dock kändes den inte kändes så stark som man först hade förväntat sig. Den lyfter inte riktigt förrän mot slutet på uppspelningen men det är just det är slutet som skvallrar om att jag tror den kommer lyfta ganska bra när det blir live.

Himlen öppnade sig när allsångssommaren invigdes

Petra Marklund

Vädergudarna tycktes helt klart ha något emot Allsångspremiären och behagade låta regnet komma lagom till genrepet, för att sedan fortsätta och fortsätta kvällen igenom. Detta hindrade dock inte publiken från att njuta av det som serverades när Petra Marklund varm i sina allsångskläder trots ett års vila skuttade ut och öppnade upp allsångssommaren. Idag med hjälp av ett energiskt yrväder, fem lätt vilda killar och herr Kvinnaböske vars karriär fick sig ett rejält uppsving i året MF.

Petra gick ut hårt med att välkomna Hasse Andersson. Hans ”Guld och gröna skogar” fick såväl unga som lite äldre att hänga med och när allsången ”Änglahund” följde blev det riktigt bra drag. Hasse själv var så nöjd över hjälpen och publikens sånginsats att han kastade iväg en slängkyss som tack.

Panetoz ville tala om för oss hur man dansar i Norge och fick hela sittplatssektionen att resa sig upp och vifta på sina bakar. Det såg faktiskt riktigt kul ut! Deras allsång ”Hey baberiba” tycktes emellertid inte gå hem lika väl. Petras egna framförda Evert Taube-medley som hon inledde sittande på en tramporgel var ett mysigt inslag i programmet. Innan Carola klev upp på scenen blev det sommarstämning i regnet med allsången ”Jag tror på sommaren”.

Carola med delar av sitt band

Det blev mycket av Carola i detta program. Förutom ”Make a change” som hennes 17-åriga son Amadeus skrivit, där delar av publiken dessutom stod upp, gavs det allsång i ”Idas sommarvisa”. Sångerskan fick dock mycket kritik för att inte ha lämnat ifrån sig micken särskilt mycket. Hon avslutade den ordinarie timmen efter att hennes stand-in hjulat och voltat över scenen med ett medley bestående av bland annat ”På egna ben”, ”Mitt i ett äventyr” och ”Sanna vänner”. Den sistnämnda är en av de bästa låtarna från hennes skiva Personligt från 1994. Här hade återigen samtliga hittat upp på fötter vilket Carola trivdes ypperligt med. Men, kära Petra… Carola firar INTE 30-årsjubileum som artist utan 32 år då hon slog igenom 1983. Det ska möjligen vara då om man räknar bort den tid då hon tog en paus i musiken för att gå bibelskola som ung.

Inbakat i kvällens program var också, förutom en Traktorkester, två humoristiska inslag som kanske inte var toppenbra nummer. Det första skulle föreställa Maria Montazami som gav tre sommarknep som hur man smörjer in barnen och hur man gör med elvispen – häng en tofs i den! Andra humoristiska inslaget höll ”Carolas fläkttekniker Birgitta” i, men skämtet var mest sådär och blev dessutom lite förkortat i direktsändningen.

Webhalvtimmen började sedan som premiären avslutades, det vill säga med Carola. Hon tackade Orup för sin nästa låt ”Sjung Hallelujah” för att sedan dra ”Evighet” från 2006. Med sig i bandet hade hon ingen mindre än Charlotte Centervall från Cookies ’n’ Beans som fick köra solo i en lightversion innan Carola tog över, drog upp takten och fick med sig den del av publiken som fortfarande valde att trotsa regnet. Hasse däremot valde ett lättsamt och småroligt extranummer vid namn ”God morgon”. Även Panetoz körde ett extranummer, det avslutande innan lampor släcktes och ljud stängdes av. Vad jag kunde se där mitt under numret var ett publikhav som hade börjat tunnats ut men att de som var kvar rörde på sig rätt bra till musiken.

dans, dans och åter dans från Panetoz

Sammantaget en bra allsångspremiär i och med att tre starka artister stod för de musikaliska delarna tillsammans med Petra. Det som drar ner betyget är de mindre lyckade humoristiska inslagen och att regnet aldrig ville upphöra.

Hasse Andersson ska ta med solen till allsångspremiären

Carola, Hasse Andersson & Panetoz kommer till premiärprogrammet

Om precis en vecka, tisdagen den 23 juni, drar Allsång på Skansen igång. De som inviger säsongen tillsammans med Petra Marklund är Carola, Hasse Andersson och Panetoz.

Hasse Andersson lovade under presskonferensen inför allsången att när det väl är dags kommer solen att gassa över Stockholm och Djurgården och att det då kommer det vara varmt och gott. Vi får hoppas att han har rätt på den punkten. Hasse har faktiskt besökt allsången vid minst två tidigare tillfällen. En gång då programmet stod under Måns Zelmerlöws vingar och minst en gång under Lasse Berghagens tid. I och med årets besök avverkar han nu sin tredje allsångsprogramledare i Petra Marklund. Vilken av de som är bäst kan han omöjligt säga.
– Alla har ju sina kvaliteter och det. Jag tycker det kan vara bra ibland att byta ut så att man får något nytt och det kommer lite nytt blod, att det händer lite nya grejer sådär.  Även om det är en institution med allsången är det viktigt att man förnyar lite även om man har kvar vissa traditioner och moment som att sjunga tillsammans.

Själva framträdandet i allsången liknar han vid Melodifestivalen. Det vill säga den biten att gå ut och göra sin grej och sen gå av scenen igen. Men där lär också likheterna ta slut i stort sett. Till exempel finns det inget som heter tävling här. Det enda målet som finns är att underhålla svenska folket på sommarens kanske bästa sändningstid.

Gamla allsånger är det som gäller

Nu är det allmänt känt att vår senaste Eurovisionsvinnare och forna Allsångsledare Måns Zelmerlöw har herr Anderssons ”Änglahund” som absoluta favoritallsång. Om man ska vända på steken så har Hasse någon favorit bland Måns låtar?
– Nej jag är ju inte så bra på det utan jag, du vet att när jag sjunger allsång är det mer äldre låtar som ”Svinnsta skär” och sådant och möjligen fram till ”I natt jag drömde”, som Fred Åkerström och Cornelis och Ann-Louise Hanson sjöng, säger Hasse och intygar att just dessa kan vara ett säkert kort att satsa på i allsångsväg från hans sida.

Panetoz deltar även de i premiären och detta kommer bli deras tredje gästande av programmet. De minns väl förra sommarens väldigt trevliga besök hos Petra, när frågan om det bästa allsångsminnet tas upp. Grabbarna minns till och med sin outfit de hade då. Nu hoppas kvintetten på att göra ännu bättre i år.
– Allsången är höjdpunkten på sommaren så det är en ära att vara där och vara en del av det.

Petra har gått emot alla odds

Med tanke på att de var med under Petras första år som ny allsångsledare och dessutom den första kvinnliga sådana så får killarna svara på vad de tycker om henne och det är väldigt positiva ord som kommer fram.
– Hon har verkligen gått emot alla odds. Alla som var emot henne och inte trodde hon skulle klara av det men hon är verkligen bra. Hon har varit professionell med hela grejen o behandlat oss jättebra också. Vi ser fram emot att jobba med henne i år igen.