Kvällens tippning – Danny och Silver tar guld

Inför kvällens direktsändning tänkte jag försöka mig på det svåraste inlägget och det är att sia hur sjutton slutresultatet kommer se ut ikväll. Det som känns mest troligt är att Danny går direkt till Globen tillsammans med Jenny Silver som klättrat uppåt på listan sedan torsdags. Pernilla Andersson och Le kids glättiga tuggummipop går till andra chansen. Den fartfyllda Me and my drum med Swingfly kommer femma. Rasmus Viberg, Jonas Matsson och Dilba hamnar utanför topp-5. Dilba låg sist redan på publikomröstningen med Poplight, Melodifestivalklubben och Svenska spel och det faktum att hon inte gick genom rutan i förmiddags gör att jag tyvärr sätter henne sist. Rasmus och Jonas är mer svårplacerade då de kan både slå underifrån och falla bort men de torde inte ha något att göra med Danny och Jenny Silver.

1. Danny

2. Jenny Silver

3. Pernilla Andersson

3. Le Kid

5. Swingfly

6. Rasmus Viberg

7. Jonas Matsson

8. Dilba

Det verkar sitta för Pernilla Andersson

För Pernilla Andersson verkar allting sitta och hon känns lika säker som igår. Den svarta klänningen hon bär slutar lite ovanför knäna och är ojämn i kanterna. Ärmarna är broderade. Även bandet bakom henne är svartklädda. Med allt det röda hon har i form av gardiner som ramar in scenen, en röd bakgrund med ett hjärta till höger och LED-ringen som även den lyser i rött komer det nog kunna bli ett väldigt tjusigt nummer.

Inför Pernillas sista genomkörning frågar pianisten om man kan få byta basist. Härliga Henke som är på väg av scenen säger kort.

– Det är försent.

Därefter räknas det ner inför hennes sista genomkörning.

Pernilla Andersson

Luleås kommunfest började kallt

Kommunfesten igår kväll skiljde sig lite från de föregående årens på det viset att det var första gången som vi var på s.k offentligt område och hade möjlighet att hälsa på renar, lyssna till livemusik från en kör och värma oss i kåtor bland annat. Det höll på i cirka 20 minuter. Thomas Gson stod påpälsad ute i snön och pratade med några under tiden som underhållningen pågick. Le Kid och Danny kramades med renar medan flera ur pressen fotade de, tyvärr var jag lite för sen med att upptäcka detta. Efter det gick vi in i värmen för mingel och mat. Det var flera av artisterna med följe som tyckte det var skönt att lämna kylan utomhus. Jag och fem till satte oss vid ett bord som stod precis intill buffén. Dessutom hade Rasmus Viberg sitt bord snett bredvid oss och Danny precis intill. Just Rasmus, som först inte hittade var kön började och blev upplyst av hans eget team, blev stoppad på väg från buffén med en rak fråga om hur mycket han äter egentligen medan den fulla tallriken zoomades in av en kamera. Nanne som ska vara pausunderhållning på lördag kom sist av alla och gick först av alla, redan innan den goda efterrätten serverades.

En lång Jenny Silver bar mönstrade byxor och skor med extremt höga klackar. Pernilla Andersson gick mest fram och tillbaka vad jag såg av henne i alla fall. Flera av artisterna gick ganska snart efter att den lilla efterrätten ställts fram. Dock såg jag programledaren Rickard Olsson stå i ett livligt samtal med några stycken nära utgången för att sedan dra sig mot hotellet. En liten stund efter det valde vi också att lämna det lilla som var kvar av festen. I samma veva beslutade sig Le Kid för att göra samma sak.

Det kändes som en rätt lugn tillställning som tidigt dog ut, men på lördag lär det bli annat!

ABBA, Jason Mraz, Rybak o Lovestoned gömmer sig i Luleå

Ikväll spelades de första åtta låtarna upp för oss, och det kommer nog bli en intressant första semi. Luleås startfält kan sammanfattas på detta vis:

1. Dilba – Try it again

Elektronisk dunka dunka á la ungdomsdisco, med pratpop. Känns väldigt enformig och tråkig här vid första lyssningen. Den fastnar inte heller riktigt och är svår att hänga med i.

2. Swingfly – Me and my drum

En barnvisa insprängd i tung rap, med glad refräng. Swingfly har en mörk röst och rappar på ett sätt som får mig att måla upp bilder där han står med två fingrar i luften och viftar till takten. Men låten är trots allt rätt katchig. Barnvisan? Jo den kommer in när Swingfly börjar sjunga ”Bom shiki bom shiki bom bom bom”…

3. Jenny Silver – Something in your eyes

Detta är en poplåt som fullkomligt skriker ABBA! En journalist kring vårt lilla bord pratade om att kasta i ett antal ABBA-låtar i en mixer. Låten är väldigt melodisk, lättlyssnad och glad. Redan mot slutet av första versen ökar Jenny tonarten som i en trappa, för att sedan hålla sig på den nivån under refrängen. Här kommer säkert minst två läger skapas. Ett som avskyr allt vad ABBA-influenser heter och ett som slukar låten till fullo trots att det kan kännas lite FÖR välbekant.

4. Jonas mattson – On my own

Denna webjoker har starka vibbar av Jason Mraz.  Det är gitarrklink och en genomgående känsla av en artist som sitter på en hög barstol och spelar gitarr samtidigt som han sjunger ut sina känslor på ett fint sätt. Visslingar ingår. Detta ät en glad, svängig och trallvänlig och låt med tvärt slut.

5. Le kid – Oh my god

En snabb poplåt som känns lite intetsägande, mer som om det vore en lättsam tonårskärlek. Något som ofta förekommer, och då menar jag OFTA, är frasen oh. Jag försökte räkna antalet gånger vid andra lyssningen men tappade räkningen redan före refrängen. Trummorna bär upp låten litegrann.

6. Rasmus Viberg – Social butterfly

Någonsin undrat hur det låter om Alexander Rybak möter Lovestoned? Här har ni svaret. Rasmus låter lite som Rybak när han sjunger i denna poplåt, dock lite trött i versen medan han piggnar till i refrängen. Tonartshöjning självklart!  Är jag inte ute på isen och halkar omkring så handlar även denna låt om en kärlek, Rasmus avslutar åtminstone med frågan ”where is she now”.

7. Pernilla Andersson – Desperados

Enda svenskspråkiga låten här i Luleå, vilket bara där gör att hon sticker ut. Desperados är en vispop, startfältets enda. Det är tydlig gräns mellan vers och refräng. Låten fastnar snabbt under lyssningen men efteråt tappade jag den ganska snabbt.

8. Danny – In the club

En klar poplåt, vilket man kunde ana redan på artisten. Den börjar lugnt med en stark vers och ökar tempot i refrängen. Tyvärr är refrängen väldigt ordfattig med ett ”In the club, the club oh oh” på repeat medan ett disco pågår bakom sångaren. Tonartshöjningen i slutet hänger med.

Rent spontant känns det inte som att vi har Melodfestivalvinnaren bland dessa men jag blir inte förvånad om Danny och Pernilla Andersson hamnar högt upp. Hur det går för Jenny Silver beror nog till stor del på huruvida svenska folket vill/orkar rösta fram något med så tydliga ABBA-vibbar men om Värsta schlagern har rätt kommer Jenny att gå långt.

”Om man inte vill sabba
sina chanser att vinna
Kan man sno nåt från abba
och se risken försvinna”

Jenny Silver 2010