Göteborg hajar hur en fest ska ordnas

Göteborgs välkomstfest på västkusten bjöd återigen på skaldjur. Den här gången kom de i portionslådor som stod vid varje plats. Man skulle kunna säga att denna fest gick i djurvärldens tecken då vi innan skaldjursmiddagen fick gå eller åka upp med hiss till akvariumet på Universeum ett stenkast från Scandinavium.

Väl där uppe fick man gå förbi hajarna som simmade runt i vattnet bakom glaset för att komma till bordet med välkomstdrinkarna.

Det togs champagne, kollades på fiskar och hajar, fotograferades och gicks runt i en ”karusell”. Flera var nämligen nyfikna på att gå och kolla i regnskogen på djuren där men dök en efter en upp igen i snurrdörren. Bland annat Sean Banans kumpaner kom tillbaka en efter en med kommenteraren:

– Man fick inte ta med sig glaset in dit…

Gott skratt vid åsynen.

Jenny Silver, Hanna Hedlund och Pernilla Wahlgren syntes inte till förrän på väg mot maten. Då stod de och Camilla utanför med barnvagnar och mindre pressuppbåd. (Denna bild har fått ben tillfälligt)

Vi satte oss till bords för att inta skaldjuren (eller mer vegetariskt för de som inte äter det), följt av kaffe med mjuk härlig brownie. Sean Banans bord var längst till höger och var kanske den mest uppvaktade av artisterna. Joacim Cans intill hade det lite lugnare men fick senare på kvällen sällskap av G:son. Runt 22.30 hade det börjat minglas bra igen, nån dansade lite smått till DJ:n som inte spelade en enda MF-låt under hela kvällen och Danny hängde lite smått med Sean Banan. Jag och några vänner hamnade i en större diskussion med en av de tekniskt ansvariga på turnén medan Petra Åkesson från Sony hade slagit sig ihop med ett större gäng vid ett bord. De flesta artisterna tycks ha lämnat festen runt 23.30. När jag gick vid 00.15 var G:son och några till låtskrivare också redo att lämna Universeum. En lång men mycket trevlig kväll.

Pernilla tog sig en närmare titt på scengolvet – mitt under repet

Silver, Wahlgren och Hedlund kommer upp för en trappa och stannar på toppen vid varsitt stativ. Fläkten är med. De går ner till refrängen men är ensamma på scenen. Mot slutet av den första refrängen dykerfyra dansare upp på guldtrappan bakom de. På samma trappa avslutar trion sedan, utan stativ. Lägg märke till deras guldmickar. Ett tufft och läckert nummer som dessutom har pyro i sig. sen måste självklart låten nämnas, fartfylld med självsäker text.

En miss av Pernilla Wahlgren mitt under repet var att hon plötsligt satte sig på scengolvet och fick en hjälpande hand upp av Hanna Hedlund under det att de fortsatte sjunga, som om det regnade och var det naturligaste sak i världen. Först när låten tonat ut bröt hon ihop tillsammans med de andra. Snygg räddning som visar att de verkligen är proffs ut i fingerspetsarna.

Pernilla gör segertecken efteråt.
Pernilla Wahlgren och Hanna skrattar gott ihop.

Artister, skivbolag med mera har installerat sig

Jag har kommit fram till Göteborg, välbehållen. För övrigt på samma tåg som Joacim Cans med följe åkte. Efter att ha installerat mig på rummet bar det av till artisthotellet för bland annat en pratstund med en av artisterna, vilken får ni veta liiite senare.

Ganska nyligen syntes Pernilla Wahlgren med sina kumpaner i foajén, tillsammans med deras skivbolagskontakt. Från samma bolag kommer en tjej som också åkte med samma tåg, som hanns hälsas på innan hon traskade vidare.

Närmast väntar att få höra alla veckans låtar. Tydligen ska samtliga låtar ha läckt ut redan även om de snabbt stoppades från allmänhetens öron.

Babsan konferencier på Melodifestivalklubbens årsträff

I lördags hade Melodifestivalklubben sin stora årliga klubbträff med årsmöte på förmiddagen och fest senare på kvällen med trerättersmiddag och underhållning i form av ett antal gästande artister.

Det var rätt trångt i foajén innanför dörren där det minglades en stund före trerättersmiddagen som det dukats upp för vid långborden. Hela tiden visades Melodifestivallåtar och Eurovisionlåtar på storbildsskärm. Det som nog de allra flesta väntade på var kvällens hemliga artister som en stund efter att vi huggit in på tårtor med bland annat Eric Saade avbildad på (tjejen framför mig i efterrättskön tog hans ögon) äntrade den lilla scenen som byggt upp i Münchenbryggeriet i Stockholm.

Babsan agerade konferencier inledde med att presentera sig själv samt sjunga sin låt om gala och glamour, väldigt passande för kvällen. Förutom att presentera de andra artisterna sjöng Babsan förstås sitt eget bidrag ”Ge mig en spanjor”. Jenny Silver inledde med ”A place to stay” iklädd den glittriga klänningen från i år, något hon fann lite konstigt. Det ledde snabbt till årets bidrag ”Something in your eyes” samt bjöd på en ny låt. Trots att Jenny gick av scenen sedan fick hon vackert tassa tillbaka upp och sjunga årets bidrag en gång till.

Jenny Silver på OGAE:s träff 2011

Spanska Anabel Conde näst ut lät oss höra hennes bidrag från sin Eurovision-karriär, bland annat den härliga Vuelve conmigo från 1995. Hon sjöng dessutom Andorras bidrag från 2006 (Sense tu) men på engelska, vilket råkar vara originalversionen som hon själv gjorde.

Anabel Conde, OGAE Swedens träff 2011

Pernilla Wahlgren sist ut av den kvinnliga trion (eller kvartetten?) har flera Melodifestivallåtar på sitt samvete. Något hon har mindre k0ll på är när och var hon deltog med respektive bidrag men det hon inte kunde fyllde klubbens medlemmar snabbt i, oavsett om det gällde vilket år hon bidrag med ”Let your spirit fly” eller i vilken stad detta var. Hon pratade minnen och roliga händelser samt konstaterade att detta verkligen var rätt publik att sjunga för. Hennes Melodifestivallåt från 1991, Tvillingsjäl, lät hon oss också få höra. En låt som hon tydligen inte kört så ofta hittills och som kanske inte är så känd för de som inte är insatt i festivalen, men här sjöngs det med inte bara i refrängen och det blev Pernilla rätt så imponerad över.

Pernilla Wahlgren, OGAE Swedens träff 2011

Efter lite blomutdelning satte Dj:n på schlagermusik och dansgolvet fylldes, sedan dansades det på ända in till sent på natten. Jag tror dessutom att en av högtalarna fick nog efter ett antal timmar av idel MF- och ESC-spelande för nån gång efter midnatt gjordes febrila försök att fixa ljudet. Exakt hur det gick sedan vet jag inte men ljudet var i alla fall inte lika högt i lokalen efter det. Kanske var det också därför som dansgolvet flyttades lite längre in i lokalen.

Efterfesten på Annexet höll på ända in till söndag morgon

Finalveckan betyder förutom stor spänning om vem vi tar fram som får representera oss även en stor efterfest. Det här året var inget undantag.

Jag anlände till festen nånstans runt 23.00. Då hade de flesta redan anlänt men några var eftersläntare. Maten bestod av såväl svenskt som norskt. Bland annat en slags norsk kladdkaka med något extra tillagt och romkolasås. Några av de artisterna som uppträdde med sin låt var Anna bergendahl, Andreas Johnson, Jessica Andersson och Salem Al Fakir. Även Frispråkarn och Sibel kom förbi och drog sina låtar.

Dansgolvet var välbesökt från första stund och besöktes av bland annat Pernilla Wahlgren, en finklädd Jessica Andersson, medlemmarna i Lovestoned och Sibel som hade någon form av vita fjädrar på sig och därmed såg lite ut som en fågel.

En bra bit in i lokalen mötte jag under kvällen en glad NEO som gärna tog sig en pratstund innan han och två till begav sig mot dansgolvet, vanligtvis en av NEO:s tre fobier. Att jag fann honom på sidan av dansgolvet en liten stund senare kan bero på denna fobi…

En hel del låtskrivare höll till lite varstans, bland annat i barerna. Dille Didriksson, Gson och Annas låtskrivare Kristian Lagerström minglade runt i festsalen under kvällen.

Programledarna var givetvis också där. Den mångsidige Måns ”mums-mums” Zelmerlöv kunde inte hålla sig borta från mikrofonen och valde mot slutet av kvällen att gå upp och sjunga… just det… Come and gt me now. Vad annars i Måns fall? Christine Meltzer agerade kör även här men Edward Af Sillén valde att ta semster från sitt körpraktiserande.

Vid 04 ungefär stängdes musiken av och det bildades grupper som stod kvar i mer eller mindre livliga samtal. Strax före det öppnade Pernilla Wahlgren med mindre sällskap ett stor champagneflaska. Utan att spilla eller spruta någonting. De hade tydligen inte fått nog av champagne och passade på medan tid fanns.

De tålmodiga vakterna fick nog närmare 05 och inledde arbetet med att schasa ut alla från Hovet. Den lilla kvarvarande skaran samlades precis utanför och flera såg ut att fudnera på åt vilket håll de skulle gå, om de skulle ta en av taxibilarna samt vart efter-efterfesten egentligen höll till. Jag, två stycken från Poplight samt en till gick vidare till Quality Globe hotel där bland annat låtskrivaren som kallas för ”Dimman”  satt i foajén. Det blev en liten stunds chillande där innan vi bröt upp och jag drog hemåt för att sova. Då var det mer söndagsmorgon än lördagsnatt…

Nu är Melodfestivalen 2010 officiellt över men om två månader är det dags för Eurovision Song Contest och då står vårt hopp till Anna Bergendahl och hennes This is my life. Jag följer Eurovision från soffan och skickar iväg ett stort lycka till till Anna med team!

Pernilla byter klänning igen

Pernilla Wahlgren byter klänning igen. Idag har hon dragit på sig den som hon bar de två föregående veckorna. Kan det vara så att den hon ska ha inte är helt klar (Pernilla hade ett blixtlås på önskelistan igår kväll) alternativt att de inte vill sy in henne i klänningen förrän ikväll då det verkligen gäller…

Ett medvetet val av Andreas Johnson

Det första Pernilla Wahlgren gjorde när jag kom fram var att titta på T-shirtens tryck och sådär klämkäckt notera:

– Carola, jul i betlehem… Då har du kommit fel!

För Pernilla är det tredje veckan på raken och det har inte varit så mycket annat att välja på än att fortsätta köra. Hon tror inte heller att startnumret spelar någon egentlig roll för det är den låt svenska folket gillar som de röstar på. Ingen startnummer-2 skrock här inte… Allt i själva numret sitter perfekt då de ju har kört det några veckor. Dock gjordes ett klädbyte till en annan klänning just för att få något att hända. Hur mycket konfetti som hon använt vid det här laget har hon ingen aning om men drar till med den mycket kvalificerade gissningen ”en väldig massa”. Startfältet är fantastiskt för det är en jätterolig blandning och underbara människor.

 

Andreas Johnson går ut som nummer tre och är nöjd med det, frånsett att det är en lång tid att sitta i green room och vänta på resultatet. Just den biten är det bara att hacka i sig, och då det är ett skönt gäng artister som peppar varandra har han ingenting emot det. Andreas är placerad mellan de enda två schlagerlåtarna i Melodifestivalen (Pernilla och Timoteij) och säger själv att det bra för hans del. Detta är första året som han är helt solo på Melodifestivalscenen och det är ett medvetet val då låten är en ballad. De två första gångerna var bandet med och sen kom duetten med Carola så nu kändes det rätt naturligt.

– Det är jag, det är min sång och min röst röst och jag hoppas att det räcker. Samtidigt är hans vinst redan gjord nånstans i och med att han är här och det har varit en kul resa. Resten av året består av skivinspelningar hela våren och en turné till sommaren. det blir även en stor turné i höst och en till jul. Dessutom blir det tillökning i maj. Ett väldigt hektiskt år som självklart ändå har tid till en eventuell vinst. Det enda som kan vara svårt att ändra tid på är en födsel tyckte han och fick sin skivbolagsrepresentant bredvid att skratta.

Tuff Pernilla vill om du vågar

På scenen glrs det nu om för Wahlgrens nummer sedan Darin blivit färdig med sitt nummer. Idag är Pernilla frisk men hon har en dansare kort. Han bör högst troligt dyka upp till lördag om inte tidigare. De har inga scenkläder på sig idag så dagens rep blir med tre dansare i mörka solglasögon och en mörkklädd Pernilla med en kort skinnjacka. Ingen guldklädd Pernilla här inte! Vågar svenska folket skicka henne till Oslo så lär hon inte backa…

wahlgren-tor

Champagne, mingelglada artister och programledare som tog ton

Örebros efterfest hölls på elite hotell, vilket inte var artisternas hotell men ändå fick hysa flera hundra festsugna människor under lördagskvällen och in på söndagen. När jag anlände till hotellet en studn före 23 hade önnu ingen av artisterna anlänt. NEO var den första att göra entré strax efter 23. Därefter kom Kalle Moraeus och Orsa spelmän samt Pernilla Wahlgren och Jessica Andersson. Det tog inte lång stund innan de två finalisterna tpg ett fast grepp om champagneflaskan för att öppna den så det sprutade. Jessica nöjde sig inte med att skåla med champagneglas, hon valde också att pröva på att halsa direkt från jätteflaskan. Såg något klumpigt ut, tycker jag.

Maten bestod av en buffé i form av olika sorters spätt, lite pasta och grönsaker samt bröd. Mathias Holmgren var en av gästerna, liksom Linda Pritchard som inte verkar kunna hålla sig ifrån Melodifestivalen trots tidigare utslagning.

Elits dansgolv var det mest välbesökta hittills och det var näst intill omöjligt att röra sig från ena sidan av lokalen till den andra utan att gå slalom mellan dansant folk. Några av de som syntes väldigt frekvent där var Pernilla Wahlgren, Tess Märkel från Alcazar och Annika Jankell från Sveriges radio. NEO och Pauline visade också upp några fina dansteg. NEO avslöjade några av sina fobier, varav dansgolv faktiskt är ett av de. Under kvällen spelades en del musik från årets och tidigare årgångars melodifestival. Mitt under kvällen hördes Jessica Anderssons Kom i högtalarna. Jessica stod i närheten av oss och reagerade inte förrän efter ett tag, men när hon väl vaknade till hördes från henne: Men, det är ju min låt!

Jessica Andersson
Jessica Andersson

Linda Pritchard stod i en lång diskussion vid ett anslutande rum och programledarna var lite överallt, bland annat sittandes i ett lugnare hörn och prata med några andra. Strax före 03 gick Måns, Christine och Edward af Sillén upp och bjöd på en egen version av webjokern Come and get me now.  Därefter avslutade DJ:n med Road salt och I did it for love.

Efter att musiken tystnat tömdes festvåningen sakta men säkert på folk som begav sig ner mot garderoben. Flertalet styrde stegen mot samma riktning, nämlien artisthotellet där det spontant  samlades ett glatt gäng i foajén. Det blev en ledig efterefterfest ända in på morgonen. Bland annat fick en upplivad Tess Merkel en lysande idé som vi i närheten fick oss presenterade – att de skulle göra en tredje chans där Alcazar, Orsa spelmän, Crucified Barbara och några fler skulle vara med. Att det sedan skulle gå i en konkurrerande kanal är en annan historia. 🙂

Jag lämnde artisthotellet 05 men en vän vandrade hem till sitt först vid 06.30 ungefär och då hölls det fortfarande på att festas. Efterfesten nästa vecka lär få svårt att slå Örebros härliga efterfest.

Två glada vinnare ska fira ikväll

Jessica hade inte förväntat sig att hon skulle gå vidare, och inte att hon skulle ta Alcazar. Hon älskar de och tycker at te gjorde ett fantastiskt framträdande, men eftersom de har så olika låtar var det folkets smak som avgjorde och det till en väldigt lycklig Jessicas fördel. Sekunderna innan hon ropades upp grattade hon Alcazar tyst, men när hennes namn sedan ropades upp blev hon förstås väldigt glad, vilket man såg. 

Hon har ännu inte smält detta och än mindre hunnit tänka någonting på att byta något i numret men eftersom detta gick hem så komemr de säkert köra på samma koncept. Nu ska hon fira sin seger med dans, champagne, mat (hon har tydligen inte ätit på länge) och att umgås med Pernilla, sina låtskrivare med flera…

Även Pernilla blev förstås oerhört glad och ska nu fira detta.