Så var genrepet

Det var väldigt bra drag inne i Halmstads arena idag vilket torde vara ett gott betyg på vad som komma skall. Inledningsakten börjar i äkta james Bond 007-stil där när ljuset till slut tänds på hela scenen så syns samtliga artister på scenen stående i sina duellgrupper.

När musiken tystnat tillfälligt och artisterna tassat av scenen börjar vad som närmast kan kallas för en minnesduell mellan Jöback och Salo där de minns hur det har gått för varandra, som exempelvis Ola Salos minnen av Jöbacks dåliga placeringar i MF tidigare år som Jöback hugger tillbaka på. Det vill säga tills Gina avbryter de för att påbörja själva tävlingen.

I den första duellen stod plötsligt Molly Pettersson Hammar i en svart klänning när de under gårdagen hade visat upp en röd klänning. Detta orsakade frågor hos vissa om vilken klänning som egentligen gäller. Det visade sig senare under samtal med henne på presskonferensen att det är den svarta hon bar ikväll som det ser ut att luta mest åt.

Mellan de olika duellerna fylldes tiden ut med Bland annat vb: n med Helena Bergströms karaktärer som vid ett tillfälle önskade att Magnus Carlsson kunde specifiera tid, plats och dag för en träff i gamla stan, samt Gardells schlagerskola där han denna vecka tar upp hur mellanakterna kan se ut samt reaktionerna som vinnarna kan få efter att ”guds vilja” sagt sitt – hysteriskt kul som ni ej får missa!

För den inbitne är det också kul att få höra en MF-expert sitta och prata med Gins om tävlingen för att sedan avsluta samtalet med att schlagern inte alls är död för att sedan kasta över bollen på ett riktigt snyggt sätt till Hasse Andersson som står redo på scenen.

Intressant var också att till slut under fejkomröstningen se vilken startordning låtarna kommer att få imorgon för den där listan ned de åtta som redan är klara måste stämma redan nu. Det är svårt att se att det skulle totalförändras till imorgon kväll.

Petra avslutade sin första allsångssommar på ett lysande sätt

Glad Petra Marklund har vuxit rejält i sin roll sedan premiären för åtta veckor sedan

När Petra med gäster igår stämde upp i allsång och andra musikaliska uppträdanden från Sollidenscenen för sista gången denna sommar var det med visst vemod, från vår sida och med lite sorg i bröstet hos Marklund. Denna finakväll var fullspäckad av välkända allsånger och såväl musikalsmakprov från duon Helen Sjöholm & Peter Jöback som lite tyngre musik signerat Jenny Wilson. John Martin först ut fick körde då mer popiga toner med syntinslag och fick dessutom köra hela två låtar under ordinarie timmen. Med andra gäster såsom Icona pop och Lise & Gertrud blev sommarens sista allsångskväll väldigt bra även om den inte slår förra veckans show.

Petra, den första kvinnliga programledaren för Allsång på Skansen, som visat att hon kan ta över stafettpinnen av Måns Z och klara av det riktigt bra, körde återigen utan manuskort i sitt prat. Något som gör henne mer levande än när hon läser ”innantill”. Numera kan hon dessutom gå runt och prata ledigt med publiken under dagen, bara en sån liten men viktig del när man ska bli något av en folkkär programledare. John Martin som i och med detta framträdande visar upp sig i svensk tv för första gången inledde med sin Anywhere for you för att sedan hjälpa Petra i Ted Gärdestads Fånga en ängel.

Duon Lise & Gertrud drog upp en flygel på scenen men lät cellon vila och sjöng nu om Birkastan. Alltsammans uppbackad av Stockholm concert orchestra. Även de valde en allsång av Ted Gärdestad, Satellit. Jenny Wilson både sjöng och spelade flöjt i sin Pyramids (Rose out of our pain) som kändes något enformigt. Petra och orkestern stämde sedan upp till den gamla men ack så underbara allsången Gå upp och pröva dina vingar. Som för övrigt är Anders Lundins samt undertecknads favoritallsång.

John Martin

John Martin dök upp igen för att sjunga Don’t you worry child medan Helen Sjöholm och Peter Jöback tassade upp och närmade sig varandra för att så mötas mitt på scenen till den nyskrivna Som skapta för varann från musikalen Livet är en schlager. Hjärnorna bakom denna heter Fredrik Kempe och Jonas Gardell. Fredrik satt för övrigt med i publiken kvällen till ära. Duon kunde inte få nog av schlager utan drog sedan igång allsången Bang en boomerang från 1975.

Duon Icona pop studsade därefter runt till en av deras nyaste låtar, Let’s get lost och fick respons i form a vett publikhav med viftande armar. Även deras hit I love it avverkades till bra drag. Petra knöt så ihop säcken genom att tacka för sommaren och allt hon fått dela genom att själv sjunga den så passande Tack för alla sånger, iklädd en svart klänning med vit överdel full med paljetter. Från hennes lilla uppbyggda podie gick slingor med lysande glödlampor. Det blev stående ovationer. Med den tackade hon publiken och alla andra för den här sommaren.

Jag hoppas faktiskt att Petra väljer att leda allsången ännu ett år. Då kommer det bli intressant att se hur mycket mer hon kan växa in sin roll som programledare. Hur långt kan hon egentligen gå? Var ligger hennes allsångsledartak? Den Petra vi såg i finalprogrammet har verkligen blivit rejält varm i programledarkläderna men jag tror att hon har ännu mer att ge och det är den utvecklingen jag skulle vilja fortsätta följa. Tyckte också det lät på Petra under sändningen som att hon gärna fortsätter nästa år.

Anna tog över kronan från Malena

Finalen är över och svenska folket har korat en vinnare tillsammans med 11 jurygrupper. Resultatet slutade egentligen föga oväntat och min känsla från gårdagens genrep visade sig helt sann. Jag tippade redan då att Anna och Eric skulle komma högt upp och att någon av de troligtvis var vinnaren. Nu var ju Anna svenska folkets favorit tätt följd av just Eric.

Dessutom blev topp 3 följande:

1. Anna Bergendahl

2. Salem Al Fakir

3. Eric Saade

I arenan under direktsändningen var stämningen närmast magisk. Folk stod upp under numren och klappade i takt, viftade med ballonger, dansade och sjöng med. Den som lyfte taket i mellanakten var Alexander Rybak som avslutademedleyt med sin Fairytale. I övrigt fick alla artister mer eller mindre respons. Malena Ernman dök upp och hjälpte Casablanca med operatonerna i slutet av deras La voix-tolkning. På såväl läktare som parkett reste sig publiken upp för drottningen som bara en liten liten stund senare skulle göra tronskifte och lämna över till den unga och överlyckliga Anna Bergendahl. Det är första gånfgen sedan 1998 som en ballad går och vinner i Sverige.

Stackars Peter Jöback fick väldigt få röster och låg ett tag sist på 0 poäng, ända tills någon av jurygrupperna gav honom åtminstone 1 liten poäng. Då visade publiken honom sitt stöd genom att applådera. Nu lyckades han till slut ta niondeplatsen, vilket var exakt samma placering som 1990. Jag passade på att ropa till mig Fredrik Kempe på presskonferensen för at prata lite med honom. Hade hoppats på att få byta några ord med Malena också men hon ska visst dra illa kvickt till Hannover. Nästa gång kanske… Hur som helst så var Kempe nöjd med resultatet. Hans Eric Saade kom ju trots allt tvåa hos svenska folket och trea totalt.

Hela resultatlistan kommer snart…

Saades dröm har gått i uppfyllelse

Precis efter delvinsten i Sandviken hade inte Eric Saade hunnit förstå riktigt vad han gjort. Nu, fyra veckor senare, har det sjunkit in.

– Det kanske var dags, var hans kommentar.

Eric går ut sist av alla men anser att det är en jätteliten bricka i spelet. Det handlar mer om att han måste leverera lika mycket i vilket fall, för om han inte gör det blir det ändå inte bra. Sedan han klev upp på scenen i Sandviken och gjorde sina tre minuter har han definitivt märkt av skillnad på ”före och efter” deltävlingen.

– Det var jätteroligt första gången man fick komma ut och träffa alla på signeringarna och för första gången förstod jag vad jag hade ställt till med lördagen den 13, i Sandviken. Det är en dröm som gått i uppfyllelse.

Apropå drömmar så skulle han väldigt gärna vilja slå i England och göra en duett med Justin Timberlake just för att han är en grym artist. Hur är det då att ta en dusch på scenen? Det är jätteroligt och på genrepet igår kväll tajmade de det exakt. Ikväll när det verkligen gäller ska han bara köra sitt, sedan sitta och se glad ut och hoppas på det bästa förstås!

 

Peter Jöback berättade att resan från Malmö och hit till finalen har varit kul men att det är lite annat nu när det tar tid att komma till finalen. 1990 var det en tävlingsdag och sedan var det över. Vänner och folk runtomkring har bland annat nämnt för honom att de gillar låten och det tycker han är jättekul. Den enda han kommer ha med sig idag till Globen är sin kille, men det räcker. Är Peter hemma brukar han se Eurovision Song Contest. I år har han bara hört Norges bidrag hittills eftersom det var ett gig inbokat i just Norge då. Han säger sig vara en lugn tävlingsmänniska och njuter bara för tillfället.

Favoriter, tjejmagneter, klädbyten, skandinaviska schlagerveteraner och så Björn Gustavsson…

Kvällens genrepspublik var till en början inte särskilt taggade till att haka på vad studiomannen Henke hade att säga. Det ändrades dock till själva direktsändningen som inleddes med att programledartrion stod och sjöng Eye of the tiger iklädda boxningsrockar med huvor. Dansarna och kören smög upp och ställde sig på rad bakom de med boxningskläder och stora röda handskar. Därefter presenterades varje artist medan de gjorde entré nedför en av trapporna längre bak i arenan.

programledare-globen

Frånsett att Christine glömde bort att hon hade ytterligare en replik så gick det mesat på räls, inte bara rälskameran alltså… 😉

När Ola som bäst uppträdde och jonglerade med mikrofonen satt jag och funderade på om han inte tappat micken någon gång. På presskonferensen efteråt svarade han att det visst hänt, dock inte i Melodifestivalen. Än… tillade han medan hans presskontakt knackade i bordet och sa ”peppar, peppar”. Något annat som Ola gjorde i nästan sista sekund var att göra om sitt nummer litegrann så att han numera kliver ut på pucken mitt i publiken en sväng. Och därmed också fick en 4-5 kameravinklar till att snabbt lära in. En publikflirt som gav honom högljutt publikgensvar.

Jessica hade bytt från svart till ljus klänning och såg helt bedårande ut och Salem Al Fakir tog hjälp av en humoristisk Björn Gustafsson vid flygeln. Jöback tog i ”för kung och fosterland” på kvällens genrep, och det både hördes i såväl sången som syntes på hans kroppsspråk att han gav allt. Vad det gäller Eric Saade så satt det en mindre tjejmaffia på högra parkett, på andra sidan om mittengången där jag satt, och skrek så högt att det lät som om någon stuckit de med ett spjut flera gånger om.

Pausnumret i form av ett Skandinaviskt medley där svenska låtar varvades med norska är som en dröm för den schlagerbitne fantasten bestod av ett antal låtar där originalartisterna sjöng själv. Om jag räknar rätt är det cirkus 14 artister som byter av varandra i en svensk-norsk sångduell. Mellan juryrösterna och publikrösterna gjorde Casablanca en annorlunda version av Malena Ernmans La voix, en något upphottad sådan med nyskriven text i det som för Malenas del är operadelen. Faktiskt en helt okej version!

Den lottade vinnaren blev till slut Tessan Löf som sjöng Lena Ph:s kärleken är evig.

Imorgon kväll gäller det – då är det 10 bidrag som ska bli ett och få åka till Oslo i maj. Och det börjar kännas att det närmar sig allt mer. Både hos artisterna men även uppe i pressrummet.

Jöback: Det tar sig

 – Uppvärmning… Sa Peter Jöback precis efter att ha sjungit sin låt första gången. Scenkläderna är inte med idag men röken, ljussättningen och lasern är det. Grymt snyggt med molnen och lasern! De sex körmedlemmarna står i en halvmåne längs sidorna och håller inte precis igen. Snarare försöker de nå högre höjder när de kliver fram vid tonartshöjningen.

Efter hans andra gång var tongångarna lite positivare:

– Det tar sig!

joback-tor

Efterfesten ville aldrig ta slut

Efterfesten i Malmö var väldigt lyckad och rolig. Jag och två från Melodifestivalklubben anlände i taxi till efterfesten i samma veva som Pernilla Wahlgren. Precis lagom för att hinna vara med då Peter Jöback och Anna Bergendahl öppnade en champagneflaska så det sprutade.

Det känns som att alla var där och några till, med en hel del tillhörande mingel. Festsalens planyta var ganska öppen och bestod av tre partier: en avlång del med artisternas bord samt en mindre bar. I anslutning till det ett ganska stort dansgolv och i andra änden en lite större del med ståbord, några soffor  i ena hörnet och en stor bar. Buffébord stod uppställda på tre ställen och innehöll någon röra med räkor i, en godare risblandning och lite kött samt några till saker. Dock ingen efterrätt vad jag upptäckte, men senare på natten kunde du få varmkorv. Varmkorv finns det tillräckligt i pressrummet under dagarna så den hoppades över.

Det var en härlig öppen stämning i hela salen som skvallrade om att det nog skulle bli en del dans, mycket riktigt blev det så. Eftersom de nu får börja spela alla årets låtar så hördes en hel del av årets bidrag, men även från tidigare årgångar. Anna Bergendahl var en av de första upp i en dans tillsammans med sin far. Även Sibel, Christine Meltzer och en dansglad Pernilla Wahlgren som visade att hon fortfarande kan sin Picadilly Cirkus var nog flitigast på dansgolvet Men det hände mer än en gång att man mötte Wahlgren, NEO och Kempe på väg åt något håll. En glad Warnerrepresentant Camilla Bjering med bror befann sig också där och det blev ett litet samtal med henne under kvällen.

 Klockan 03 spelades kvällens sista låt – en tryckare. Men det var tydligen inte riktigt slut för trots att festsalen tändes upp litegrann satte musiken igång igen, liksaså dansen. En av låtarna som spelades var Hollow som bland annat en viss låtskrivare valde att sjunga med till. Först ett antal låtar och 30 minuter senare tystande musiken. När man inte längre fick vara kvar bildades klungor i foajén och utanför istället under skratt och prat. Sibel och Lovestoned tillhörde de som inte ville göra natt än. Klockan var 05 när hotellet lämnades för att gå hem till kompisen och sova några timmar.

Bergendahl och Jöback hjälps åt med champagneflaskan
Bergendahl och Jöback hjälps åt med champagneflaskan
Bergendahl och Jöback hjälps åt med champagneflaskan
Champagneregn!