Petra Marlund tog adjö i en varierad final

image

Säsongsfinalen av allsången denna sommar dominerades av jazz och musikal och såklart tonerna av Sveriges radios Symfoniorkester som fyller så mycket som 90 år i år. Deras stöd i flertalet låtar gav upphov till en lätt mäktig känsla genom större delen av programmet. Dessutom avslöjade Petra en kanske någonstans väntande nyhet – hon slutar som allsångsledare efter två säsonger. Dock hade jag faktiskt trott mer att hon skulle få en säsong till iaf då Måns fick tre säsonger. Själva programmet var inte det bästa artistmässigt under säsongen men vad är väl en allsångsfinal på Skansen? Jo, den kan faktiskt vara riktigt riktigt vacker och härlig på sitt vis, med en ton av sorgsenhet.

Varför ändra på konceptet under finalen, den sedvanliga starten i år med att arbeta in artistpresentationen i signaturen ”Stockholm i mitt hjärta” kvarstod. Så snart den biten avverkats och Sveriges radios symfoniorkester firats med ett fyrfaldigt leve intar Lena Philipssom scenen i en lång, röd glittrande klänning sjungandes sin nya låt ”Jag är ingen älskling”. Första delen sjungs sittande vid en flygel, därefter lämnar hon den och vandrar ut på tungan för att avsluta den där, till väldigt gott gensvar från publiken. En kort tillbakablick på tidigare allsångsdeltagande med Petra Marklund innan de båda vandrade ut i publiken för att sjunga allsången ”Änglamark”.
Tillbakablickar hade Petra även med den gamla allsångsräven får man väl säga om Tommy Körberg. Enligt honom skälv var hans minne inte så bra, ändå mindes han en del i alla fall. Det var sången ”Flicka från Backafall” som han bjöd på. Undrar om inte Tommy är en av hennes svåraste intervjuoffer denna sommar. Föga förvånande blev Tommys allsång ”Drömmen om Elin”.
På scenen fanns under kvällen även Robert Noack Och Maria Ylipää från musikalen Kristina från Duvemåla. Förutom Marias vackra med något svagare version av ”Du måste finnas” (jämförande med Helen Sjöholms starkare stämma) framförde de en lugn ”Min lust till dig” tillsammans.
Viktoria Tolstoy och Rigmor Gustafsson fick hjälp av förutom Tommy Körberg ingen mindre än Petra Marklund i ett Beppe Wolgers-medley som var klart godkänt medan Symfoniorkestern spelade melodin ”Utskärgård” som inte riktigt föll i smaken, åtminstone från det här hållet. Då föll de fyra min allsång-vinnarna mig i smaken betydligt bättre när de med varsin mikrofon, glädje och ett väldigt gott självförtroende fyrade av den första versen av ”Kung för en dag” och sedan hjälpte Petra med resten av allsången från mittgången.

Nu återstår bara en fråga: Vem tar Petra Marklunds plats 2016?

Kvartetten Jersey boys livade upp på Skansens Solliden

"Jersey boys"
”Jersey boys”

Nej, det blev inte lika bra drag på Skansens platå idag när Petra Marklund bjöd in till fest. Vilket man också kunde räkna ut på förhand. Visserligen gjorde rapparen Petter, vissångerskan CajsaStina, systraduon Say Lou Lou och operasångerskan Christina Nilsson allt för att få till ett så bra program de bara kunde men det gick förstås inte att mätas mot mot en hel timme med det glittrande energiknippet Alcazar. Inte ens när de får draghjälp av den sköna kvartetten David Lindgren, Bruno Mitsogiannis, Peter Johansson & Robert Rydberg (Jersey boys) men det hade inte skadat att hotta upp programmet lite och eventuellt slopat en del trista delar av intervjuerna, framför allt i det partier som kändes som en bromskloss. Sett överlag var det dock ett helt okej program och intressant på så sätt att diverse olika musikstilar var representerade.

Första gäst ut var Petter som tagit hjälp av en trehövdad barnkör där hans lilla dotter Vita stod i mitten och backade upp pappa i ”Leva och dö”. Rap är inget som dagligen lyssnas på i det här hemmet men just den här var faktiskt ganska skön. Petter får sedan i uppdrag att hjälpa till att leda allsång i hans valda ”Kostervalsen”. Därefter tar CajsaStina Åkerström över och drar ned tempot i ”Är det såhär det känns att komma hem”. Det är en finstämd visa sjungen av en bra sångerska som kan vara ett fint inslag i ett musikaliskt program. Problemet här är att en intervju som känns ganska stel från Petra Marklunds sida går över i CajsaStinas stilla och allvarliga allsång ”Inatt jag drömde” där man hölls kvar i det sega partiet ytterligare några minuter. Kort sagt en mindre bromskloss.

Då var det skönt när veckans allsång ”Husvagn” drogs igång och publiken vaknade till för att kunna vara på alerten när kvartetten Bruno Mitsogiannis, David Lindgren, Peter Johansson och Robert Rydberg radade upp sig för att sjunga ett Four seasons-medley med bland annat låtarna ”Sherry” och ”Walk like a man”. Robert har varit webbprogramledare så för honom var det här verkligen lite som att komma hem. Sångmässigt imponerade Bruno med sina riktigt höga toner. Ett ganska snabbt medley som publiken gick igång på. Eller var det på killarna de gick igång? Deras allsång ”Det börjar verka kärlek” tycktes flera kunna utantill.

Nu kommer nästa lilla bromskloss rent musikaliskt. Christina Nilsson som fick Birgit Nilsson-stipendiatet så sent som i år och sjunger opera (likt hennes namne Kristina Nilsson född 1843 och internationell sångerska) intog plats bredvid den inrullade flygeln och bjöd alla på Skansen samt de framför sina tv-apparater på  ”Wien mina drömmars stad” som faktiskt Birgit Nilsson ofta sjöng. En fin röd tråd där men för den klassisk musikalist oinvigde blev detta tyvärr något som försvann ut nästan lika fort som ljudet gått in i örat och genom örontrumpeten.

Petter både inledde och avslutade allsångens sjunde program.
Petter både inledde och avslutade allsångens sjunde program.

Systrarna Miranda och Elektra Kilbey mer kända under artistnamnet Say Lou Lou lade sen i en högre växel i programmet och levererade sin ”Nothing but a heartbeat” som är en poplåt relativt lätt att ta till sig, vilket också märktes på publiken. Ytterligare en röd tråd hittas här i det faktum att systrarna är Australiensiska och där nere är ABBA riktigt populära. Varför då inte helt enkelt köra ”Ring ring” som allsång? Dessutom är det en odödlig poplåt som fortfarande sitter kvar i de flestas ABBA-medvetande även textmässigt. Det kunde bara inte gå fel. Petter satte punkt för denna och sommaren näst sista allsång genom att tillsammans med Daniel Boyacioglu, vars efternamn lär vricka tungan på många, rappade och sjöng fram ”Kul på vägen”. Frånsett några segare partier så som sagt en ändå ganska lyckad allsångskväll där solen och värmen faktiskt äntligen vågade visa sig vilket höjde glädjen ett litet snäpp till.  Kan det bli lika vackert väder nästa vecka tro då det blir säsongsfinal med bland annat Tommy Körberg och Lena Philipsson.

 

 

 

 

Molly Sandén och Alcazar bra recept på en riktigt lyckad allsång

Med en sådan gästuppställning som det sjätte programmet bjöd på kunde man nästan lukta sig till ett bra program. Nu visade det sig inte bli bara bra utan ett sprudlande program, mycket tack vare den glittrande proffsiga trion Alcazar och den härliga glädjespridaren Molly Sandén.

Så snart vår programledare Petra Marklund, vars spontana sida faktiskt lyste igenom på sina håll idag, presenterat samtliga artister så intog Alcazar scenen. Tess Merkel, Lina Hedlund och Andreas Lundstedt kom ut i färgglada kläder och rev av ”Young guns (Go for it)” till alltid livfull koreografi. Man kände snabbt en glädje spridas.

Diskogolvet packades tillfälligt undan då Gunilla Backman sedan ställde sig ute på tungan och sjöng Barbara Streisand på svenska. Streisands lugna ”People” fick en svensk text som Gunilla levererade med säker stämma i ett stillsamt men vackert nummer. Gunilla fick också vara med och leda kvällens första allsång ”Vår bästa tid är nu”, tagen ur musikalen La Cage aux Folles som hon passande nog ska göra i Uppsala i höst.

Genom hela programmet var faktiskt själva ordningen som gästerna uppträdde väl genomtänkt. Från disko till lugnt till pop i liten skala med Viktor Olsson till lugnt igen innan det blev disko och sedan dansant pop med Molly sandén som avslutning. Detta i kombination med riktigt välkända och flera upptempoallsånger gav en hög men relativt jämn nivå.

Jag nämnde att Viktor sjöng en småskalig poplåt. Själva popen var inte småskalig men däremot innebrden i själva texten eftersom den handlade om att bo i en lägenhet på ynka 27 kvadrat. Ett liv som många i framför allt Stockholm trångbodda innerstad säkert kan känna igen sig i. Själva låten kan närmast beskrivas som en upprepande slagdänga där man kunde sjunga med i texten redan halvvägs in i den.

Efter ett lugnare men ändå härligt svängigt parti där Svante Thuresson och Pernilla Andersson slagit sig ihop för att sjunga ett Monica Zetterlund-medley. När så Petra drog igång vals-allsången ”En gång jag seglar i hamn” och verkligen HELA publikhavet framför scenen krokade arm såg det lite ut som vågor på ett hav. Det var verkligen sång och glädje och gemenskap. Glädjen fortsatte när fyra väninnor från Norrland fick mikrofonen av Petra för att dra igång ”Michelangelo”, en låt som nog många i vårt avlånga land kan i stort sett utantill.

Molly Sandén gick ut som veckans sista gäst och fick upp publiken på fötter i den fartfyllda ”Like no one’s watching” efter att ha fått feeling och skrikit ut ”Skansen, ställ er upp!” Molly som tyckte att det var en helt magisk känsla lyfte fram tjejerna genom att kort prata om sitt crew bestående av endast tjejer för att sedan köra allsång på samma tema i ”Jag vill vara din, margareta”. Molly kändes totalt avslappnad rakt igenom. Hon strålade av glädje och kastade till och med in korta kommentarer i allsången. Ett ungt fullblodsproffs. Visserligen visade Petra ögonblick av spontansnack med gästerna, framför allt med Pernilla och Svante, men kanske att hon kunde ta hjälp av Molly för att bli än mer avslappnad i sitt ledande?

Efterföljande timmen med Alcazar blev för övrigt en riktig festkväll med stort drag, glitter, dansmoves och tre artister på ett topphumör. Synd bara att den timmen gick på tok för fort…

Veckans allsång lyfte inte riktigt i det retfulla vädret

Ida LaFontaine med konfettiskjutglada dansare

Någon där uppe måste ha haft väldigt roligt igår, ty vädret verkade misstänksamt retfullt. Någon timme före genrepet ville inte vädret vara med publiken längre och det fortsatte så under kvällen med några avbrott. Först vid 21 – 21.30 snåret slutade det regna, vilket förstås var passande nog då alla kameror stängdes av och det var dags att masa sig hemåt.

Det kan också ha varit vädret som gjorde att det inte var lika många som hade hittat till Solliden denna kväll även om avsaknaden av ett stort dragplåster bland Petras gäster säkerligen bidrog. Visst fick vi både dansband, mer poppiga låtar blandat med lite humor á la Sussie Eriksson och någon slags körsång från Kjell Lönnå med sin kör men temperaturen på publiken tycktes inte vara den hetaste.

För att presentera Sundsvalls kammarkör fick de inleda gästkavalkaden med en vacker och framför allt storkörs-doftande ”så skimrande var aldrig havet”. Det kändes lite som att vara tillbaka vid majkasen och välkomna våren.

Därefter blev det betydligt mer moderna toner då proffsiga Ida LaFontaine kom in tillsammans med fyra kvinnliga dansare för att framföra sin ”Shut up and kiss me”. Hon gav oss det i särklass festligaste numret då såväl en knippe ballonger som konfettistavar var en del av hennes scenografi. Ida har bland annat trots sina unga 18 år arbetat med Måns Zelmerlöw samt som 14-åring brytit ett skivkontrakt för att det inte kändes rätt. Det lär krävas styrka för att klara av något sådant. Allsång är något som Ida också klarar av att leda och hon hade valt ”é dé det här du kallar kärlek”, som togs emot väl av en ganska så sångtörstande publik.

Olle Jönsson med sitt band Lasse Stefanz parkerade backade upp sin turnébuss bredvid scenen under dagen för att göra sig hemmastadda på Skansen. Mikael Wiehe gjorde Olle sällskap i en duett med titeln ”Leva tills jag dör”. Tråkigt framträdande scenmässigt då de två egentligen bara stod rakt upp och ned och sjöng. Själva låten var desto bättre och kan beskrivas som en modern dansbandslåt. Om än med lätt negativ klang textmässigt trots det faktum att texten går ut på att han har mycket kvar att leva för och därför inte tänker låta liemannen komma än. Vilket han tyvärr gjorde för Robert Broberg natten till tisdagen. Robert Broberg blev 75 år. Förra veckans allsång ”Båtlåt” hade kanske passat bättre den här veckan.

Mikael Wiehe & Olle Jönsson (Lasse Stefanz)

För att Petra Marklund inte skulle Marknadsföra sig som artisten September i nästa allsång fick en viss Caroline af Ugglas plockas upp ute u publiken och ensam leda såväl publiken som ”miljonkören” framför tv-apparaterna igenom en fulllängdsversion av ”Händerna mot himlen”. Också denna allsång mottogs väl och händer sträcktes mycket riktigt mot himlen. Någon bar däremot var det ont om så att lägga pannan mot baren var betydligt svårare.

Humorinslagen den här veckan var betydligt bättre och undrar om de inte tilltalade en bredare publik också. Komikern Sussie Eriksson äntrade nämligen scenen och gav oss en svensk version av Greaseklassikern ”Helplessly devoted to you”. I den här versionen fick den titeln ”Ohjälpligt förälskad i dig” och synkroniseringen mellan orkester/sångerska var kanske inte den allra bästa. Rätt kul plojakt där Sussie fick agera frustrerad och mot slutet stampade i golvet samtidigt som hon skrek order till orkestern. Efter weballsången, Gyllene tiders stora hit ”Sommartider” kom nästa lilla humorakt då Kjell Lönnås kammarkör fick sjunga/rappa/ljudeffekta fram något som skulle föreställa en timmerhuggslåt från Norrland följt av att ”Den gamla vaktparaden” som en hyllning till alla blåsorkestrar. Väldigt underhållande med upphov till skratt här och var.

Alltsammans avslutades med allsången Kalle på spången som Olle Jönsson fick hjälpa Petra med. Urik Munther hade valt ”Luffarvisan” som allsång vilket passade honom väldigt bra. Dinah Nah stängde butiken med sitt Mellonummer. Helt okej nummer men publikens respons tycktes mer ljum än het och direkt efter att programmet slutat var det väldigt många som valde bort webbens extranummer, flera för att söka sig ett varmare och torrare ställe. Det känns som att det fattades något extra för att krydda programmet och gjort det hetare, till exempel iaf en större artist. Någon sådan fattades tyvärr här vilket gjorde att programmet inte riktigt lyfte helhetsmässigt.

Stabilt i andra halvlek med något för alla

Petra Marklund, hedrar här Bosse Larsson

Nu när vi kommit in i halvlek av allsången så plockades godispåsen fram ordentligt. Det fanns något för i stort sett alla. Darin var kvällens prins och fick sjunga hela fyra låtar med webbsången ”Nobody knows” inräknad. Veckans barnsånger stod Titti Sjöblom och Ehrling Isaksson för medan Brolle och Nanne presenterade rockgenren i form av ett rätt fartfyllt Elvismedley. Petra Marklund i röd klänning och matchande vattenmelonsörhängen tycktes lysa lite extra denna kväll om man ser tillbaka på hur säsongen har inletts. Kan det ha varit solen som under hela dagen fram till mitt under genrepet hade strålat över Skansen och Solliden eller kände hon sig bara väldigt väldigt hemma och trygg?

Så snart den sedvanliga signaturen ”Stockholm i mitt hjärta” sjungits med artistpresentationen inkluderad hedrades den i helgen bortgångne forne allsångsledaren Bosse Larsson med den extrainlagda allsången ”Sjung med” som var hans signatur på sin tid.

Därefter ropade Petra in Darin som började med att blicka bakåt fast med en fortfarande färsk låt. ”Ta mig tillbaka” tycktes gå hem hos publiken. Allsången ”Sommaren är kort” är väldigt svår att misslyckas med. De välbekanta tonerna forsattet när Petra gick vidare med att via veckans vinnares hjälp dra igång Herreys gamla ”Diggi-loo diggi-ley”, som gav Sverige vår andra seger i ESC 1984.

Brolle & Nanne

Från pop till rock blev det då Nanne och Brolle som åker runt på folkparker i vårt avlånga land stannade till vid huvudstadens finaste utomhuscen och bjöd på ett fartfyllt Elvismedley. Nannes höga smala klackar stoppade henne inte från att varesig springa runt på scenen eller att för den delen hoppa.

Trots att Titti och Ehrling direkt därefter drog ner farten rejält gjorde det ingenting. Låten ”Det tänker jag ofta på” med en text om att alla barn i världen ser på samma himmel är en söt historia med fin text. Skriven av Titti som även berättade hur hennes verk har fått egna vingar. Vilket osökt ledde till allsången ”Gå upp och pröva dina vingar” som dessutom är skriven åt Tittis mamma för filmen Örnungar. Publiken hakade gladeligen på.

Jakob Karlberg är ingen örnunge men en relativt purfärsk artist som för bara några månader sedan upptäcktes av sitt skivbolag efter att ha lagt upp några klipp på internet. Hans ”Fan va bra” är en riktigt härlig låt med bra tempo och den satte sig som klister. trots kortast artistkarriär i detta gäng fick han en stor del av  publiken med sig som klappade i takt.

Humordelen, om än lätt trist och gammalmodig, stod Peter ”Hjalmar” Flack (som tydligen väntade på sin fru) samt Jejja Sundström för. Den senare hjälpte även Petra att leda allsång i ”Styrman Karlssons äventyr”.

Zara Larsson

Efter att den friska fläkten Zara Larsson intagit scenen och med energi bjudit på sin häftiga ”Lush life” fick Darin sätta punkt för kvällen till tonerna av ”Juliet”, även den på svenska, om än inte lika populär som ”Ta mig tillbaka” om man ska gå på responsen som följde. Bra allsångsval och få dalar ger ett stabilt avsnitt med en bra nivå. Dock kan det ju alltid bli bättre så förhoppningsvis kan nästa veckas gästskara vässa till det ännu ett snäpp.

 

 

Gamla stan mötte Nashville

Jill o DougEn röd tråd denna säsong verkar vara att en av veckans artister har med sig ett eget band. Då Bo kaspers orkester var en av gästerna så hade, ganska logiskt, de fått den platsen bredvid den ordinarie orkestern. Petra skötte sig bra som hon brukat hittills under denna säsong men lyckades dessvärre mindre bra med ett i manus skrivet skämt som hon hade satt under genrepet. Kvällen i sin helhet blev väl godkänd. Det var visserligen ingen artist som kunde mäta skriket de/denne fick med det som Måns Zelmerlöw gav upphov till förra veckan. Samtliga levererade ändå bra nummer och fick flera gånger med sig publiken på både stå- och sittplats.

Bo Kaspers var först ut med vad som väl ändå måste vara en klockren start. Titeln på den sommardoftande låten är nämligen just ”sommaren”. En låt som känns både lättlyssnad och glad. Som allsång drog de igång Trio med bumbas ”Man ska Leva för varandra”.

Övergången från Petras prat med publiken till Danny som nästa artist ut kändes även den något klockrenare under genrepet även om jag tycker att den satt väldigt bra när det väl gällde. Danny hade tagit hjälp av Malcolm B som rappade fram en del av hans ”Det brinner i bröstet”. Effektfull med Danny och de fyra dansarna klädda i vitt medan Malcolm B spatserade ut på tungan i helsvart. Dock något trista färgval. Dannys allsång var Robert Broberg ”Båtlåt”.

Zvampen, veckans allsång som man kunde tävla med om en plats på vip:en med, var det helt okej men det kändes som att något saknades. Kanske Electric banana band behövts för att få det där riktiga draget i just denna allsång?

milda makterGlädjen spreds när gruppen Milda makter intog scenen och fyrade av ett Thore Skogman-potpurri med ett urval av Skogmans mest kända låtar. Det var sång, breda leenden och en härlig koreografi. Alltsammans kryddat med humor. Att sedan samtliga kom in på scenen i kostymer med en blå sida och en gul sida gjorde inte saken sämre. Dock var deras allsång lite för sömnig och sockersöt. De hade nämligen valt ett Alice Tegnér-medley som allsång. Medleyt bestod av flera gamla barnvisor som ”Mors lilla olle”, ”Lasse liten” och ”Dansa min docka”. Det är skönt med lugnare delar som bryter av men här blev det zzzz-varning.

Sist hade en kyckling effektivt satt stopp för Jill Johnsons medverkan i Allsång på Skansen tillsammans md Doug Seegers. Nu tycks Jill tack och lov ha låtit bli kycklingen för tillsammans gav de ett smakprov från sin duettskiva. Den engelskspråkige Doug Seegers slapp traggla sig fram i en allsång på svenska och överlät det till Jill ensam. Tillsammans med Petra drog Jill ut i publien och ledde hela Solliden i Ted Gärdestads fina ”Oh, Vilken härlig dag”.

magnus CSedan backades man bakåt i tiden några månader. Såväl Magnus Carlsson som Isa sjöng nämligen sina Melodifestivalbidrag. Med Magnus allsång ”Då står pojkarna på rad” blev det ändå lite VM-känsla mitt i alltihopa. Det var ändå som Petra nämnde inledningsvis så att förra veckans allsång knappt hade hunnit avslutas innan Sverige tog hem ett VM-guld i fotboll. Om detta var planerat eller ej vet jag ej men om det nu var en ren tillfällighet så blev det väldigt lyckat!

Jag tror faktiskt att alla artister utom Jill Johnson gav publiken på plats och på webben ett extranummer efteråt. Bland annat bjöd Doug på den som förändrat hans liv så radikalt och responsen han fick tillbaka var inte dålig. Nästa vecka kommer bland andra Darin till allsången,  förhoppningsvis tar han och de andra artisterna med sig solen då också så att den kan lysa över ett fullsatt Solliden på Skansen.

Måns Zelmerlöw vann publiken när Petra med gäster återigen intog Sollidenscenen

Måns Zelmerlöw

Norli och KKV, en rappande Siw Malmkvist och Tomas Ledin i all ära men den som vann publiken och gjorde det rejält var Måns Zelmerlöw. Så fort Måns namn hördes blev jublet högre och antalet mer eller mindre kreativa skyltar ökade markant när han intog scenen. Det var just Måns ”Mums-Mums” Zelmerlöw och Tomas Ledin av veckans artistskara som bör ha känt sig mest hemma på scenen då Tomas varit med flera gånger och avverkat samtliga allsångsledare samtidigt som Måns ledde programmet i tre år. Kvällens friska och härligt barnsliga inslag var hyllandet av Pippi Långstrump som Pernilla Wahlgren och Siw Malmkvist stod för.

Petra inleder som förra veckan med att presentera artisterna medelst sång, vilket ändå är ett lite kul sätt att göra det på. Dessutom när Petra sjunger ”Mums-Mums” Istället för hans riktiga namn. Den första att inta scenen var Tomas Ledin som tillsammans med sitt egna 4-mannaband levererade låten ”Livs levande”. Lite snack med Petra om sin långa karriär så gav sig Tomas och programledaren tillsammans sig an allsången Så länge skutan kan gå.

Fanns det ens någon möjlighet att den drygt 1 månad unga ESC-vinnaren Måns skulle framföra något annat än just ”Heroes” ur sin repertoar? Tror inte det. Det låtvalet lär ha varit hugget i sten eller dyligt och av alla artister kändes det som om just han var den som gav publiken det där lilla extra i sitt uppträdande. Det var tydligt att han kände sig som hemma. Sångaren som ska ut i Europa i höst valde dessutom att under kvällen klättra på stolarna ute i publiken inte bara en utan två gånger. Dock var hans allsång den vackra men något uttjatade En kväll i juni av Lasse Berghagen. Det betyder dock inte att låten är fin och somrig.

Sabina Ddumba, sångerskan som började sjunga i kör som 14-åring och släppte sin första singel ”Scarred For Life” förra året äntrade scenen i en vit dress och med två egna körtjejer för att sjunga sin ”Effortless” .

Gott försök att stoppa in balanskonstnären Richardo i programmet men han kändes ändå rätt malplacerad och blev snarare till ett slags fartgupp i själva programmet. Då var det ett betydligt roligare och lättsammare inslag när sex små Pippi-versioner skuttade in på scenen för att göra Pernilla Wahlgren och Siw Malmkvist sällskap i ett medley för att uppmärksamma att Astrid Lindgrens Pippi fyller 70 år i år. Rätt sångerskor för detta tillfälle också då båda har axlat rollen som pippi i musikaler och har en koppling till figuren.

Norli & KKV

Bra drag var det också när duon Norli & KKV äntrade scenen och rev av sin ”Ingen annan rör mig som du”. Veckans mest klockrena är dock inledningen av GES ”En jävel på kärlek” där Petra och Måns munhuggs kort om vad de är en jävel på. Detta avslutas med att Måns frågar Petra om hon har vunnit Eurovision. Det jublas i publiken och Petra har absolut inget som kan slå det så det så låt duetten starta.

Bland de övriga allsångerna fanns ”Sjörövarfabbe”, ”Jag ju vill va’ som du” och ”Trettifyran” men frågan är om inte även Tomas Ledins avslutande ”Inatt är jag din” kan räknas dit också. Överlag ett bra program där det kändes som att den som hamnade i fokus var just Måns även om Tomas Ledin visade att han minsann också kan få med sig en publik.

Petra Marklund leder allsång

Himlen öppnade sig när allsångssommaren invigdes

Petra Marklund

Vädergudarna tycktes helt klart ha något emot Allsångspremiären och behagade låta regnet komma lagom till genrepet, för att sedan fortsätta och fortsätta kvällen igenom. Detta hindrade dock inte publiken från att njuta av det som serverades när Petra Marklund varm i sina allsångskläder trots ett års vila skuttade ut och öppnade upp allsångssommaren. Idag med hjälp av ett energiskt yrväder, fem lätt vilda killar och herr Kvinnaböske vars karriär fick sig ett rejält uppsving i året MF.

Petra gick ut hårt med att välkomna Hasse Andersson. Hans ”Guld och gröna skogar” fick såväl unga som lite äldre att hänga med och när allsången ”Änglahund” följde blev det riktigt bra drag. Hasse själv var så nöjd över hjälpen och publikens sånginsats att han kastade iväg en slängkyss som tack.

Panetoz ville tala om för oss hur man dansar i Norge och fick hela sittplatssektionen att resa sig upp och vifta på sina bakar. Det såg faktiskt riktigt kul ut! Deras allsång ”Hey baberiba” tycktes emellertid inte gå hem lika väl. Petras egna framförda Evert Taube-medley som hon inledde sittande på en tramporgel var ett mysigt inslag i programmet. Innan Carola klev upp på scenen blev det sommarstämning i regnet med allsången ”Jag tror på sommaren”.

Carola med delar av sitt band

Det blev mycket av Carola i detta program. Förutom ”Make a change” som hennes 17-åriga son Amadeus skrivit, där delar av publiken dessutom stod upp, gavs det allsång i ”Idas sommarvisa”. Sångerskan fick dock mycket kritik för att inte ha lämnat ifrån sig micken särskilt mycket. Hon avslutade den ordinarie timmen efter att hennes stand-in hjulat och voltat över scenen med ett medley bestående av bland annat ”På egna ben”, ”Mitt i ett äventyr” och ”Sanna vänner”. Den sistnämnda är en av de bästa låtarna från hennes skiva Personligt från 1994. Här hade återigen samtliga hittat upp på fötter vilket Carola trivdes ypperligt med. Men, kära Petra… Carola firar INTE 30-årsjubileum som artist utan 32 år då hon slog igenom 1983. Det ska möjligen vara då om man räknar bort den tid då hon tog en paus i musiken för att gå bibelskola som ung.

Inbakat i kvällens program var också, förutom en Traktorkester, två humoristiska inslag som kanske inte var toppenbra nummer. Det första skulle föreställa Maria Montazami som gav tre sommarknep som hur man smörjer in barnen och hur man gör med elvispen – häng en tofs i den! Andra humoristiska inslaget höll ”Carolas fläkttekniker Birgitta” i, men skämtet var mest sådär och blev dessutom lite förkortat i direktsändningen.

Webhalvtimmen började sedan som premiären avslutades, det vill säga med Carola. Hon tackade Orup för sin nästa låt ”Sjung Hallelujah” för att sedan dra ”Evighet” från 2006. Med sig i bandet hade hon ingen mindre än Charlotte Centervall från Cookies ’n’ Beans som fick köra solo i en lightversion innan Carola tog över, drog upp takten och fick med sig den del av publiken som fortfarande valde att trotsa regnet. Hasse däremot valde ett lättsamt och småroligt extranummer vid namn ”God morgon”. Även Panetoz körde ett extranummer, det avslutande innan lampor släcktes och ljud stängdes av. Vad jag kunde se där mitt under numret var ett publikhav som hade börjat tunnats ut men att de som var kvar rörde på sig rätt bra till musiken.

dans, dans och åter dans från Panetoz

Sammantaget en bra allsångspremiär i och med att tre starka artister stod för de musikaliska delarna tillsammans med Petra. Det som drar ner betyget är de mindre lyckade humoristiska inslagen och att regnet aldrig ville upphöra.

Petra avslutade sin första allsångssommar på ett lysande sätt

Glad Petra Marklund har vuxit rejält i sin roll sedan premiären för åtta veckor sedan

När Petra med gäster igår stämde upp i allsång och andra musikaliska uppträdanden från Sollidenscenen för sista gången denna sommar var det med visst vemod, från vår sida och med lite sorg i bröstet hos Marklund. Denna finakväll var fullspäckad av välkända allsånger och såväl musikalsmakprov från duon Helen Sjöholm & Peter Jöback som lite tyngre musik signerat Jenny Wilson. John Martin först ut fick körde då mer popiga toner med syntinslag och fick dessutom köra hela två låtar under ordinarie timmen. Med andra gäster såsom Icona pop och Lise & Gertrud blev sommarens sista allsångskväll väldigt bra även om den inte slår förra veckans show.

Petra, den första kvinnliga programledaren för Allsång på Skansen, som visat att hon kan ta över stafettpinnen av Måns Z och klara av det riktigt bra, körde återigen utan manuskort i sitt prat. Något som gör henne mer levande än när hon läser ”innantill”. Numera kan hon dessutom gå runt och prata ledigt med publiken under dagen, bara en sån liten men viktig del när man ska bli något av en folkkär programledare. John Martin som i och med detta framträdande visar upp sig i svensk tv för första gången inledde med sin Anywhere for you för att sedan hjälpa Petra i Ted Gärdestads Fånga en ängel.

Duon Lise & Gertrud drog upp en flygel på scenen men lät cellon vila och sjöng nu om Birkastan. Alltsammans uppbackad av Stockholm concert orchestra. Även de valde en allsång av Ted Gärdestad, Satellit. Jenny Wilson både sjöng och spelade flöjt i sin Pyramids (Rose out of our pain) som kändes något enformigt. Petra och orkestern stämde sedan upp till den gamla men ack så underbara allsången Gå upp och pröva dina vingar. Som för övrigt är Anders Lundins samt undertecknads favoritallsång.

John Martin

John Martin dök upp igen för att sjunga Don’t you worry child medan Helen Sjöholm och Peter Jöback tassade upp och närmade sig varandra för att så mötas mitt på scenen till den nyskrivna Som skapta för varann från musikalen Livet är en schlager. Hjärnorna bakom denna heter Fredrik Kempe och Jonas Gardell. Fredrik satt för övrigt med i publiken kvällen till ära. Duon kunde inte få nog av schlager utan drog sedan igång allsången Bang en boomerang från 1975.

Duon Icona pop studsade därefter runt till en av deras nyaste låtar, Let’s get lost och fick respons i form a vett publikhav med viftande armar. Även deras hit I love it avverkades till bra drag. Petra knöt så ihop säcken genom att tacka för sommaren och allt hon fått dela genom att själv sjunga den så passande Tack för alla sånger, iklädd en svart klänning med vit överdel full med paljetter. Från hennes lilla uppbyggda podie gick slingor med lysande glödlampor. Det blev stående ovationer. Med den tackade hon publiken och alla andra för den här sommaren.

Jag hoppas faktiskt att Petra väljer att leda allsången ännu ett år. Då kommer det bli intressant att se hur mycket mer hon kan växa in sin roll som programledare. Hur långt kan hon egentligen gå? Var ligger hennes allsångsledartak? Den Petra vi såg i finalprogrammet har verkligen blivit rejält varm i programledarkläderna men jag tror att hon har ännu mer att ge och det är den utvecklingen jag skulle vilja fortsätta följa. Tyckte också det lät på Petra under sändningen som att hon gärna fortsätter nästa år.

John de sohn och Lasse Berghagen tävlade om att äga scenen

Lasse Berghagen

Det var bra drag när det stämdes upp i allsång och bjöds på gästartister för näst sista gången i sommar. Orup lät publiken ta över en del av sitt jobb i såväl sitt eget medley som i hans egen allsångslåt Regn hos mig. DJ:n John de Sohn med vänner fick hela Sollidenplan att stå upp dansa och tog hjälp av några vänner i sitt uppenbarligen populära medley. Linnea Henriksson tog hjälp av en bedårande söt barnkör medan Takida bjöd på lightrock. Lasse Berghagen å sin sida fick stående ovationer, framför allt när han senare avslutade den efterföljande webbdelen med bonusframträdanden.

Petra Marklund som för första gången körde utan manus inledde med att tala om hur hon kände över att vecka efter vecka få stå på scenen inför denna publiken och det hördes att hon verkligen gillar det. Bra val och Petra bör troligen hålla sig ifrån manuskorten även framöver då de blir mer äkta intervjuer. Därefter gav hon tecken till orkestern att dra igång Sjösala vals som första allsång. Timbuktu rappade i snabb takt fram en text om fotografering, foto och Annie Leibovitz. Leibovitz är en världsberömd fotograf, som dock inte fått chansen att liksom Timbuktu ta en selfie med Petra Marklund från scenen mitt under direktsändning. Orup uppklädd i kavaj, slips och hatt studsade så ut och fyrade av ett medley bestående av flera av sina största hits. Mitt i låten Magaluf överlät han sången till publiken som fick stämma upp a capella. Petra Marklund nöjde sig inte med att programleda utan dök upp i hela två duetter varav Orups Stanna hos mig var den ena. Med sin egen Regn hos mig i allsångshäftet blev det just denna och Orup ledde den medelst gitarr från scentungan.

Linnea Henriksson

Linnea Henriksson tog hjälp av en barnkör från Sjöstadsskolan i sin Halmstad. Ett nummer som var både tufft och publikfriande sött samtidigt. Takida tog tuffheten några steg längre när rockgruppen med Robert Pettersson i spetsen intog scenen och sjöng den ändå ganska lugna To have and to hold on. Lasse Berghagen som egentligen föga förvånande spatserade ut för att sjunga en av sina ”signaturmelodier” En kväll i juni fick sådana ovationer när han visade sig att han knappt kunde få en syl i vädret till en början, än mindre sjunga. När han så kom igång var det med stort hjärta och engagemang.

– Är ni med?? Frågade han och fick högt jubel som respons.

Petra som sjöng just Teddybjörnen Fredriksson i en annan kanal och ett annat program passade på att kasta allsångskorten med sångtexten innan de begav sig ut i publiken, med orden om att hon kan den. Ett skönt spontant drag och initiativ från programledaren som i ett nafs gjorde allsången än mer avslappnad.

Jakke & John de Sohn tillsammans med Petra Marklund

Dj:n John de Sohn framförde såväl Under the sun som Dance our tears away samt senaste singeln Wild roses tillsammans med vänner. Den senare rev Jakke Erixson av till både kolsyrerök och rosbladskonfetti. Det kändes som att ingen stod still till detta nummer och till och med på sittplats stods det upp och dansades. Känslan av ett open air-disco/festival infann sig vilket nog inte kunde avslutat den ordinarie allsångstimmen på ett bättre sätt.

Även om John de Sohn tävlade med Berghagen om att äga scenen denna kväll så var det extremt tydligt vem som regerade på den efterföljande webbdelen med extranummer. Det hade varit regelbrott av SVT att inte låta Lasse vara med i ett extranummer och när han dessutom fick avsluta allt så fanns det inget mer självklart val än just Sträck ut din din hand som han alltid avslutade programmen med på sin tid. Här och var reste sig folk upp från stolarna och sjöng med samt höll varandras händer. Lasse avbröt dessutom sången för en stund, om det var för att han tappade texten eller helt enkelt blev för känslomässigt berörd ska vara osagt men de som inte stod upp tidigare ombads mot slutet att stå upp även de och vem lyssnar inte när den mannen säger något. Ett riktigt vackert och värdigt avslut på alltsammans. SVT kommer få fiska fram något riktigt riktigt bra nästa vecka för att toppa det här.