Mysig sensommarspelning av Bo kaspers orkester i Allsångsscenen är din

2504

Sommaren lider mot sitt slut och det näst sista allsångsprogrammet visade sig sitta på ett ganska bra drag, inte minst i allsångerna där alla utom en var mer eller mindre popdängor. Gästerna denna vecka var Bo Kaspers orkester, Molly, Sandén och Lena Philipsson som bjöd på både gamla låtar ur sin repertoar samt några relativt nyskrivna låtar. Dessutom hyllades Jerry Williams av sitt eget band. Att Bo Kaspers orkester fått lotten att äga scenen med egna gäster i en hel efterföljande timme var ett oväntat val och började segt, om man frånser öppningsnumret. Men när de 20 minuter in i denna tog tonerna till ”I samma bil” så fick de till slut upp publiken på fötter i vad som till slut blev en trevlig liten sensommarshow. 

Vi har klivit in i augusti och Det firade Sanna Nielsen med att lägga i fyrans växel direkt medelst allsången Ljudet av ett annat hjärta som såväl publik som bandet gick igång på. En gammal klassiker från Gyllene tider.
Klassiker kan man inte kalla den av sina låtar som Bo Kaspers orkester sedan intog scenen för att ge den musiktörstande publiken men allt behöver inte vara det. Det går en man i mina skor drog ner tempot för en stund till melodiös skön och lättsam pop. I deras allsång däremot reste vi från Halmstad till Göteborg. Anledningen, de hade valt Håkan Hellströms fartfyllda och lite nyare Känn ingen sorg för mig Göteborg 

Det Petter hade att leverera är nog något som många längtar efter nu. Låten heter nämligen Regnet. En svensk svängig raplåt där han även tog hjälp av Sami och en annan av kvällens gäster – Molly Sandén. Petter började mitt på scenen men de tre möttes snart upp ute på tungan där Molly var den som glänste lite extra, klädmässigt.
Den allsång han valt var Janne Lucas Växeln hallå, en av kvällens två Melodifestivalslåtar faktiskt. Den andra är Lena Philipssons Kärleken är evig som avslutade ordinarie program.

Den enda lugnare allsången som stod på körschemat var Mitt sommarlov och den som sjöng in den för ett antal år sedan, Anita Hegerland, kom ut i egen hög person för att bistå Sanna i denna. Det lät nu som att Anita låg lite efter musiken.  Så var det även vid repet och möjligheten finns att det faktum att hon betonade/sjöng orden på ett lite annat sätt skapade den ibland smått förvirrade effekten. Nostalgi på hög nivå oavsett.

2581

Så var det Lena Philipsson ja… Som presenterades genom att Sanna fick publiken att utan texthäfte sjunga några rader ur Det gör ont. Lena hade något betydligt nyare att leverera, nämligen sin nya låt Galen som hon dansant flirtade fram.

Sanna hade sen ännu en allsång som hon ville passa på att sjunga. Titeln var något med sommar… Nej, det var inte ännu en Gesslelåt, inte heller Sommaren i city som bandet gissade. Publiken tillfrågades om vad den hette, vilken ju var Sommar sommar sommar. Hon fortsatte därefter på sommar-spåret men i en omgjord ”Hon kommer med solsken”. Med omskriven text, regnjacka, gummistövlar och fyra dansare i likadana stövlar samt badkläder från 60-talet bad hon vädergudarna om regn istället. Färgglatt och roligt nummer!

2630

Innan allsångstimmen var slut fick även Molly Sandén beträda scenen ensam för att sjunga Större från sitt nyaste album på svenska. En fin härlig poplåt med tillhörande fingerknäpp. Jerry Wiliams hyllades av sitt eget band som gav en lite annorlunda och fin tolkning av It started with a love affair.

När klockan tickat över till 21 och det blev dags för Allsångsscenen är din slog sångaren Bo Sundström två flugor i en smäll genom att börja spela Världens bästa band och presentera hela bandet under detta. Det var ganska stort publikskifte. Ett gäng drog och de som stått och väntat kom in och satte sig på de nu tomma stolarna. Det var också lite sisådär under de första 20 minuterna, fram tills I samma bil kom. Då ställde sig folk upp. Det mest upphetsande fram tills dess var väl att Danny visade sig vara en av deras hemliga gäster. Den andra halvtimmen var lite bättre, då kändes det som att både bandet och publiken blivit lite varma i kläderna. Här bjöds vi på bland annat ett gästspel av Sabina Ddumba, lite diskotek och ytterligare en av deras största låtar – Vi kommer aldrig att dö. ”Dog” gjorde kamerorna kort därefter men de ropades ut på scenen igen och avslutade passande nog kvällen, när solen hunnit gå ned, med låten Tack.

Med tanke på att för det första undrade över artistvalet till att få ta över allsångsscenen för en kväll så visade det sig bli en trevligt musikalisk kväll ändå. att njuta av sådär i sensommarkvällen. Bo kaspers orkester bjöd på sig själva med lite mellansnack samt en tur ut i publiken mitt i alltihopa, till helt akustisk låt. Deras största låtar fick också god respons. Däremellan var det till och från med det.

Kvartetten Jersey boys livade upp på Skansens Solliden

"Jersey boys"
”Jersey boys”

Nej, det blev inte lika bra drag på Skansens platå idag när Petra Marklund bjöd in till fest. Vilket man också kunde räkna ut på förhand. Visserligen gjorde rapparen Petter, vissångerskan CajsaStina, systraduon Say Lou Lou och operasångerskan Christina Nilsson allt för att få till ett så bra program de bara kunde men det gick förstås inte att mätas mot mot en hel timme med det glittrande energiknippet Alcazar. Inte ens när de får draghjälp av den sköna kvartetten David Lindgren, Bruno Mitsogiannis, Peter Johansson & Robert Rydberg (Jersey boys) men det hade inte skadat att hotta upp programmet lite och eventuellt slopat en del trista delar av intervjuerna, framför allt i det partier som kändes som en bromskloss. Sett överlag var det dock ett helt okej program och intressant på så sätt att diverse olika musikstilar var representerade.

Första gäst ut var Petter som tagit hjälp av en trehövdad barnkör där hans lilla dotter Vita stod i mitten och backade upp pappa i ”Leva och dö”. Rap är inget som dagligen lyssnas på i det här hemmet men just den här var faktiskt ganska skön. Petter får sedan i uppdrag att hjälpa till att leda allsång i hans valda ”Kostervalsen”. Därefter tar CajsaStina Åkerström över och drar ned tempot i ”Är det såhär det känns att komma hem”. Det är en finstämd visa sjungen av en bra sångerska som kan vara ett fint inslag i ett musikaliskt program. Problemet här är att en intervju som känns ganska stel från Petra Marklunds sida går över i CajsaStinas stilla och allvarliga allsång ”Inatt jag drömde” där man hölls kvar i det sega partiet ytterligare några minuter. Kort sagt en mindre bromskloss.

Då var det skönt när veckans allsång ”Husvagn” drogs igång och publiken vaknade till för att kunna vara på alerten när kvartetten Bruno Mitsogiannis, David Lindgren, Peter Johansson och Robert Rydberg radade upp sig för att sjunga ett Four seasons-medley med bland annat låtarna ”Sherry” och ”Walk like a man”. Robert har varit webbprogramledare så för honom var det här verkligen lite som att komma hem. Sångmässigt imponerade Bruno med sina riktigt höga toner. Ett ganska snabbt medley som publiken gick igång på. Eller var det på killarna de gick igång? Deras allsång ”Det börjar verka kärlek” tycktes flera kunna utantill.

Nu kommer nästa lilla bromskloss rent musikaliskt. Christina Nilsson som fick Birgit Nilsson-stipendiatet så sent som i år och sjunger opera (likt hennes namne Kristina Nilsson född 1843 och internationell sångerska) intog plats bredvid den inrullade flygeln och bjöd alla på Skansen samt de framför sina tv-apparater på  ”Wien mina drömmars stad” som faktiskt Birgit Nilsson ofta sjöng. En fin röd tråd där men för den klassisk musikalist oinvigde blev detta tyvärr något som försvann ut nästan lika fort som ljudet gått in i örat och genom örontrumpeten.

Petter både inledde och avslutade allsångens sjunde program.
Petter både inledde och avslutade allsångens sjunde program.

Systrarna Miranda och Elektra Kilbey mer kända under artistnamnet Say Lou Lou lade sen i en högre växel i programmet och levererade sin ”Nothing but a heartbeat” som är en poplåt relativt lätt att ta till sig, vilket också märktes på publiken. Ytterligare en röd tråd hittas här i det faktum att systrarna är Australiensiska och där nere är ABBA riktigt populära. Varför då inte helt enkelt köra ”Ring ring” som allsång? Dessutom är det en odödlig poplåt som fortfarande sitter kvar i de flestas ABBA-medvetande även textmässigt. Det kunde bara inte gå fel. Petter satte punkt för denna och sommaren näst sista allsång genom att tillsammans med Daniel Boyacioglu, vars efternamn lär vricka tungan på många, rappade och sjöng fram ”Kul på vägen”. Frånsett några segare partier så som sagt en ändå ganska lyckad allsångskväll där solen och värmen faktiskt äntligen vågade visa sig vilket höjde glädjen ett litet snäpp till.  Kan det bli lika vackert väder nästa vecka tro då det blir säsongsfinal med bland annat Tommy Körberg och Lena Philipsson.

 

 

 

 

Energisk allsångskväll med händer mot himlen och fallande scenografi

Allsångssommaren börjar lida mot sitt slut och det med rasande fart. Det näst sista programmet inleddes som vanligt med Stockholm i mitt hjärta och fortsatte sedan i snabb takt med en taggad Måns som stundtals tycktes ha lite överskottsenergi att göra av med. Flera av låtarna var även de av det snabbare slaget, till exempel Ravaillacs något uppgraderade text till En riktig jävla schlager, Styles allsång Vill ha dig och sist men inte minst Petters hopkok av egna låtar där publiken direkt hakade på och armar viftade åt alla möjliga håll.

Så snart kvällens första allsång Gå & fiska! rivits av kom Måns Zelmerlöw osökt in på gruppen Ravaillacs som under årets melodifestival gav kängor till höger och vänster. Gruppen med de fyra unga gubbarna kom ut och bjöd för första gången sedan Melodifestivalen en livepublik på deras käcka En riktig jävla schlager. Låten var dock inte riktigt som vi mindes då de bland annat hade petat in frågan ”Så varför fick vi inte er poäng?”. Under allsången Temperaturen hettade till till ytterligare med tillhörande kollektivt synkroniserad koreografi. Måns stortrivdes.

Hanna Norberg med vad som blev kvar efter att gärdsgården dök…

Sofia Jannok petade in lite lugnare somriga toner i Idas sommarvisa efter att ha gett publiken samiska toner i sin jojk Viviann. Därefter firades snart 75-åriga Lill-Babs genom ett medley av hennes egna låtar. Hanna Norman var en av deltagarna och sjöng Är du kär i mig ännu Claes-Göran. Mitt under sången fick scenografin nog och gärdsgården föll. Kvar stod Hanna med en avbruten pinne i handen men vad gör väl det när man är professionell? Bara att kasta pinnen och låtsas som att det var planerat för att sedan snyggt trippa över det liggande staketet nu när det inte gick att runda. Lill-Babs som gjorde en lite sen entré i medleyt fick problem med en imitatör som trodde sig vara henne (Rachel Mohlin) för att sedan framföra Jag vill leva. Buketten hon sedan fick bestod av 10 olika färger, en för var varje gång hon varit med i programmet. Den lite snabbare I sommarens soliga dagar var hennes allsång.

Style

En avslappnad Petra Marklund bjöd på sig själv i Händerna mot himlen och fick omgående med publiken som mer än gärna förde händerna mot just himlen. Style dök upp lagom till allsången Vill ha dig. De började på scentungan för att sedan studsa ut i folkmassan. Petter var den siste gästen ut och önskade avsluta programmet på topp. Till ett fartfyllt medley under en skär himmel och en diggande publik som agerade kör till Så klart avslutades en varm händelserik och skön allsångskväll.