Blöt, högljudd och glad efterfest med högt betyg

Med tanke på vilka artister som var med i Linköping kunde man ana att efterfesten skulle bli fartfylld och kanske något galen. Detta stämde. Artister och andra bekanta ansikten anlände en efter en till festen. Delar ur Panetoz kunde ses springa fram och tillbaka genom foajén en del. Den duktiga 7-åriga Sigrid anlände ungefär samtidigt som Sean Banan så efter att bananen vänt upp och ned på sig inför alla kameror försökte han sig på bland annat spagat men Sigrid var snäppet duktigare.

Sean Banan och Sigrid visar upp sina färdigheter

När väl hela Panetoz blivit festredo och hittat till matsalen sprutades delar av pressen ned med den sedvanliga segrardrycken champagne. Bland annat fick jag mig en mindre dusch och fick snart torka kameran torr. Sanna Nielsen väntade så länge på att komma ned att såväl JEM som Pink pistols hann posera mellan borden. Veteranen Sanna verkar dock inte ha lärt efter alla gånger hur man ska öppna flaskan på effektivast sätt men fick lite muntlig hjälp på traven. Min kamera slapp en andra dusch.

Pink pistols
JEM som norpade en plats i andra chansen.
Sanna Nielsen firar efter att ha gått till final

Buffén bestod av lammkorv, tunna knäckebröd med ost och en del annat gott. I artisternas matsal hade en chokladfontän ställts upp bredvid skålar med ananas, jordgubbar och geléhallon. Ofantligt gott! Det tyckte även artisterna förstås.

Manda med sällskap som kom sist i deltävlingen brydde sig inte om detta. De greppade också en champagneflaska och klev upp på bordet för att fira även de. Är det fest så är det…

Sean Banan gick runt lite överallt och hängde med folk. Närmare 03 eller så lade han beslag på dansgolvet tillsammans med Panetoz för att visa hur man dansar till bland annat ”sean den förste banan”. maten plockades så småningom bort även i matsalen och ett dansgolv skapades även där. Sanna Nielsen såg jag inte till så mycket mer sedan men Pink pistols tycktes vara överallt och ingenstans. Martin Stenmarck verkade föredra att hänga vid sidan om dansgolvet i samspråk med några vänner. På upploppet av festen hade Fredrik Kempe sökt sig ut till foajén där det var betydligt lugnare medan låtskrivaren Joy Deb gick runt och pratade med folk här och där under kvällen.

Vid 04 tändes lamporna, musiken tystande och kvastar togs fram för att sopa ihop guldkonfettin på dansgolvet. sakta men säkert hittade kvarvarande festskara ut i foajén där det pratades i grupper. Grönvalls-pojkarna satt på en bänk och chillade med ett gäng runt sig och såg ut att fundera på vart de skulle dra på efter-efterfest.

Hur det gick sedan och vart alla drog kan inget svar ges på men innan stegen bar mot mitt eget hotell hördes en och annan fundering om vem som skulle gå vart samt några funderingar om när frukosten var. Även Linköping kan konsten att fixa en efterfest med hög klass.

Metall och svart när Pink pistols drar på sig scenkäderna

Pink Pistols har inte direkt veckans finaste scenbekläder. För att matcha deras hjärtan som hänger ned från taket bär de också svart. Samtliga är dock olika med såväl någon slags metallutstyrsel till klänning som överdel som visar ganska så mycket. Tuffa kläder men kommer förmodligen inte alla fall 90-åriga Selma i smaken som väldigt gärna vill hålla för ögonen på sitt 4-åriga barnbarn. Koreografin och sången är det däremot inget fel på. Den sitter som den ska, för det mesta. Det verkar vara en del kameror som är deras problem just nu. Tycker just nu att Pink pistols vidare framtid i tävlingen känns oviss. Särskilt i detta startfält.

Pink pistols helt okej

Som sades igår så är Pink Pistols I am somebody en snabb historia. Den är också modern. Gruppen har lite problem med en del kameror och den rutinerade Tine Matulessy är där uppe och går igenom några med dem. Inför sista genomkörningen justeras ljuset. Spänd förväntan råder för en stund. dansen och sången sitter rätt bra och säkert hos de, även vid ”parbyterna”. Det är Lite PayTv över de fast med en bättre låt och stilrenare nummer, men den kan fortfarande få svårt att gå till final.

 

Önskas låna: Yohios solbrillor. Anledning: Pink pistols strålkastare

Pink pistols kör inte särskilt mycket rosa. Det är väl pussmunnen på skärmarna då. Med sig har de fyra gigantiska hjärtan. som de börjar i. Lila och gröna strålkastare blinkar i takt med musiken under det första instrumentala partiet. Det är bra fart musikaliskt och en del dans med snurrar och olika poser, några lite mer utmanande. Det är ett bländande nummer, i huvudsak beroende på att starka vita spotlights på scengolvsnivå rör sig och ibland möter ens blickar dessa starka lampor. Någon som har solglasögon? Yohio, var är du?!

Spretigt svårt startfält i Linköping

JEM – Love trigger
Love trigger låter inledningsvis som något väldigt bekant. Detta är rap blandat med sång i taktfast discostil som ”tar paus” i katchiga musikaliska toner mellan vers och refräng. Delar ur BWO skulle kunnat vara med på något hörn. Tycker också att texten är extremt upprepande. Fördelen är att det kommer vara i stort sett omöjligt att missa låtens titel, då den återkommer x antal gånger.

The Refreshments – Hallelujah
Det är en svängig låt i välbekant stil och med bekanta röster. De är lite som en äldre upplalite ga av The Playtones rockabilly, kan man likna det vid. Det skulle kunna vara till fördel för grabbarna då rockabilly funkat bra tidigare i tävlingen men funkar det i denna version? I instrumentalsolot som kommer mot slutet hörs gitarr och handklapp innan killarna åter kommer in med ny fart. En av de skönare låtarna i startfältet ändå.

Manda – Glow
Manda börjar lugnt och lite målande då hon öppnar munnen och tar ton. Lagom lugnt. Den växlar sedan tempo och blir mer poppig med stråkar som dyker in i låten då det blir dags för refräng. Dessa gör väldigt mycket för själva låten, som en extra krydda. Den är lättslyssnad med en tonartshöjning efter sticket, inför avslutande refräng där Manda tar över, för att sedan avsluta på samma sätt som hon började. Det vill säga lugnt och stillsamt.

Panetoz – Efter solsken
Nej, Panetoz kommer inte få er att sätta läsken i vrångstrupen på lördag kväll. Detta är Panetoz rakt ut i deras fingerspetsar, med väldigt mycket text till den snabba musiken.  Det är faktiskt väldigt svårt att sitta och höra låten spelas upp första gången och kunna hänga med i texten. Då är det lättare att se framför sig hur killarna kommer att studsa runt på scenen och vifta mot bland annat publiken. De sjunger om att regn kommer efter solsken och att inget kan trycka ner de men hur många refränger har de egentligen?? Det känns som cirka 10 refränger och att låten är mer än tre minuter lång. Ett problem de kan ställas inför är att många kan komma att jämföra denna med deras tidigare hit ”Dansa paus”.

Pink pistols – I am somebody
I am Somebody inleds direkt med att en kvinnlig röst sjunger just titeln på låten. Sedan hoppar resten av gruppen in och låten kommer igång. Jag får lite Young blood-känning om än svagare.  Det är en snabb låt åt rockhållet med vers och refräng som växlar in i varandra. Ett stick följs av tystnad innan tonartshöjning och ett lite rockigt avslut kommer. Den kan troligen gillas av både gamla och unga rockkillar men jag sätter ändå ett frågetecken på de.

Sanna Nielsen – Undo
Veteranen Sanna Nielsen har även detta år en ballad. Det är hon och ett piano som inleder Undo. Hon brukar vara tonsäker och sjunger lika bra här på inspelningen av låten. Dock lite för stilla låt för min smak. Den måste växa till sig för att får mig att nappa. Visserligen ökar takten till andra versen och en tonartshöjning ingår innan Sanna avslutar lika stilla som hon öppnat upp. Inte riktigt som man förävntade sig att hon skulle låta så det är en ny Sanna vi kommer få se och höra. Sen är frågan går det hem?

Little great things – Set yourself free
I Set yourself free landar vi i en rockkonsert. Det är bas, trummor och hes småskkrkig sång av de unga killarna samt ett instrumentalsolo mitt i. Det är hårdrock light och svårt att bitvis höra texten, något som förhoppningsvis blir bättre under resterande veckan.. Avslutet är snabbt och tvärt. Startfältets tuffaste bidrag.

Martin Stenmarck – När änglarna går hem
Den tidigare Melodifestivalvinnaren Martin gör som Sanna här i Linköping och inleder lugnt med endast något enstaka instrument som uppbackning till sången. Tempot smygökar successivt upp till refrängen där han tar ny fart och låten blir starkare. Det hörs att det är en låt signerad Stenmarck. Dock växte den väldigt mycket andre genomlyssningen där man ”upptäckte” låten på nytt, vilket kan vara till hans nackdel.

Sammanfattning: Panetoz o Martn Stenmarck är de enda med svenska texter. Det är extremt svårt att säga något om startfältet då det är spretigt samtidigt som flera av låtarna tittar lite åt det ryckigare hållet. I dagsläget känns det inte som ett jätteroligt startfätlt, snarare svagare än förra veckan. Dock brukar det växa under veckan och detta är förhoppningsvis inte något undantag.