Gina är lysande i green room

Norrländskt kalhygge säger LaCamilla om sin krona. Gina tycker man kan använda henne som fyr. Dessutom blir tronen kallad för permobil av Gina. Alexander bard däremot lockar Gina med bastu på hotellet efter efterfesten och stora feta schweiziska bankkonton.

Det blir ockå lite härligt snack med Ralf om hans eld och Gina passar på att visa hur publiken ser ut när elden kommer. DET hade jag gärna velat sett med egna ögon.

 

peremobil fyr

Ralf Gyllenhammar om sin medverkan: Någon gång ska vara den första

Ralf gyllenhammar är vanligtvis med i gruppen Mustasch. Nu står han ensam på scenen utan sina bandkollegor, vilket han tycker är lite nervöst. Mycket beroende på att han nu befinner sig i ett helt nytt koncept. Med sig på scenen har sångaren en flygel som han ska sitta och spela på. Ingen mer finns med i hans nummer.

– Jag har aldrig suttit, aldrig framfört musik tidigare ensam med ett piano men någon gång ska vara den första, säger han.

Han har gillat melodifestivalen ända sedan 1970-talet som han kallar för den gamla hederliga tiden, då man hade orkester och hade inräkning till musik med en dirigentpinne. Ändå är detta första gången han skickar in något till tävlingen. Hur kommer det sig?

– Det har liksom inte funnits. För det första har det inte funnits tid och sen har jag inte vågat. Jag har känt att men inte ska jag… Men nu kör vi!

Han beskriver själv sin låt som en bombastiskt powerballad med stråkar och sång där han tar i så att det ryker. Hur är då nerverna?

– Som person, jag är en kolerisk natur sa en lärare till mig en gång. Jag är lite stressig, lite nervös kanske.

Ralf har spelat piano sedan han var en liten grabb på nio år och konstaterar att han kan sjunga så att det ska nog inte vara några problem alls i numret. Observera att han därefter lyckades tappa texten hela två gånger under repetitionen så det svåraste kanske blir för honom att komma ihåg texten.

Hur känner han då inför direktsändningen då det verkligen gäller?

– Jag ska behålla lugnet men då har jag repat några gånger så då tror jag att då är man varm i kläderna och då sitter det nog helt enkelt.

Vi får hoppas på att allt sitter och önska ralf Gyllenhammar lycka till.

Ny textmiss men Ralf lika glad för det

Sista gången Ralf sjöng igenom bed of fire körde han för ovanbygga lighetens skull med hela pyrot. Det brukar de annars spara med till kvällens genrep. Denna gång kom han av sig ännu mer och skakade på huvudet medan han inväntade refrängen. När hans reptid var ute släcktes flygeln och Ralf passerade förbi oss med en ursäkt och en förklaring.

– Det är bara för att bygga upp en spänning, kommer han att klara det?

Någon av journalisterna tipsade om fusklappar medan studiomannen nämnde att man annars kan  ha någon annan som sjunger åt en. Men jag tror inte Brittas röst skulle passa till Ralf… 😉

Liten textmiss av annars säker Ralf

Måste erkänna att jag inte var hel med nyss, var fullt fokuserad på att kolla på hur det ser ut på storbildsskärmen, men det lät som att han missade texten där.  Det visade sig också att han hade gjort det eftersom Ralf själv påpekade det när han klev åt sidan och lovade att det inte ska ske imorgon. det ser hur som helst bra ut i bild. Koreografen Marie får hjälpa till med kameravinklar mellan genomkörningarna.

 

Ralf Gyllenhammar gillar blåvitt, inte Gais

Ralf Gyllenhammar repar för fullt. Han gick in till Björn Skifs vilket ska vara hans favoritlåt i melodifestivalen. Då hans nummer är enkelt har inget ändrats även om man först kunde tro att han skulle lagt till dansare. De där dansarna visade sig bara repetera Behrangs nummer i pausen mellan Sylvia Vrethammar och den sportintresserade Ralf. Ralf är säker och det låter bra när han sjunger. Mellan genomkörningarna passar han på att kolla sportsupportrarna här på parkett.

– heja Blåvitt! Skrek han.

Någon media hejade istället på gais och Ralf bad om att få den killen utkastad.

Även pyroskotten, de sneda provsköts, så snyggt!

 

 

Ralf sitter i helvetets finrum och spelar

Ralf Gyllenhammar lägger till rök, i alla fall inledningsvis. När den väl försvunnit kommer det inget mer, vilket inte är till något negativt för honom. För att korrigera färgen på traporna för övrigt… de är glittrigt silvriga. Kanske därför som någon längre bak utropade ”Så jävla gay!” efteråt.

Inför sista genomkörningen frågar Ralf om det är någon annan låt vi vill höra här, någon svarar något och Ralf berättar att det tar vi ikväll på hans hotellrum, varpå numret ropas ut. Apropå elden… det blir HETT! Mycket och starkt pyro som bitvis gör att det ser ut som att han sitter i helvetets finrum och spelar. Och ja, även flygeln brinner.

Det verkar också som att han ska ha dessa kläder på sig på lördag då inga andra visats upp.

Upptempo, hårdrock och bossa nova i Malmös startfält

Melodifestivalen 2013 års sista semifinal ger ett upptempostartfält. Det är mycket mer fart denna vecka. Det finns en balladpop, en bossa nova signerad Sylvia Vrethammar och en rocklåt. I övrigt är det mycket pop, eurodisco och disco. Med andra ord kan ni lägga ner era cigarettändare redan nu. En mycket bättre idé är att dra vardagsrumsbordet åt sidan så att ni kan ställa er upp och dansa när den börjar spritta i benen. Jag skulle vilja säga att de två sista semifinalerna är bra mycket starkare än de två första i år. Här kommer mina betyg över de sista åtta bidragen.

Rockin the rideArmy of lovers

Rockin the ride är en klar Eurodisco. Det är väldigt lite vers och väldigt mycket upprepande ord. Samt en mörk röst som dyker upp på några ställen. Allt smälter ihop, man får ingen tydlig gräns mellan vers och refräng och frasen ”Rockin the ride” är irriterande upprepande. Dock kul och snyggt när La Camilla kommer in, presenterar sig och talar om att hon regerar över världen. Alltihop slutar med några klink på en keyboard eller dyligt.

Must be loveLucia Pinera

Denna låt påminner mycket om Duffys Rollin the deep. Det är en modern poplåt i discotakter, innehållande handklapp. Refrängen fångar upp dig efter den första lugna versen och fortsätter sedan leda dig genom resten av låten. Tonartshöjningen den finns där. Lucia har en kör bakom sig som backar upp henne och det riktigt bra. Sammanlagt snyggt hopsatt låt.

YouRobin Stjernberg

Denna börjar visserligen lugnt men det är ingen ballad. Snarare en snabb poplåt med känsla. Trummor och gitarr är några av instrumenten som hörs. Refrängen är upprepande och tanken på att räkna antalet ”you” dök upp under tidens gång. Dock inget som förstör låten. Däremot tar Robin väldigt höga toner så frågan är hur han kommer klara det.

TrivialitetSylvia Vrethammar

Trivialitet är enda låten helt på svenska i veckans startfält. Det är bozza nova a lá Maja Gullstrands Här för mig själv. En dansant melodi där Sylvia sjunger med stark röst om en dag med trivialitet. I bakgrunden hörs en kör. En länk mellan just Maja Gullstrands låt och Sylvias bidrag stavas för övrigt Thomas G:son.

Bed on fireRalf Gyllenhammar

Ralf börjar med en lagom snabb vers, som skulle kunna vara vilken annan poplåt som helst, men det är bara början. Det lilla ordet ”Burn” kommer några sekunder senare och skriks ut. Därefter fortsätter sångaren i samma stil. Det är en hårdrockslåt som det ryker om. Den som sovit sig över 20-slaget på lördag lär garanterat vakna av denna. Läckert avslut med antingen sträng- eller stråkinstrument som tystnar kort innan låten slås av. Får jag gissa så luktar detta nummer pyro, knäböj och mycket fart.

Jalla dansa sawaBehrang Miri

Nu har vi kommit till veckans fotbollslåt. Det är fart, takt och rap. Som en Markoolio som fått lov att göra Sveriges VM-låt fast han har blickat åt discogolvet på vägen till den färdiga låten. Låten är inte bara på ett utan tre språk – svenska, franska och arabiska. Den här kommer bli en plåga på dansgolven landet runt. Dock låter det som något man hört förut och den påminner faktiskt om Fridas Upp och hoppa, som just låtskrivaren Anders Wrethov också varit med på.

Breaking the silenceTerese Fredenwall

Pianoklink inleder. Terese kommer in, sjunger balladigt med en aningen snabbare refräng. Breaking the silence kan beskrivas som en balladpop. Refrängen kommer in hela två gånger efter andra versen. Tonartshöjning har hon också. Mot slutet tonas musiken ned och endast piano och Terese avslutar. Dock sjunger hon lite smågnälligt i vissa toner.

Tell the world I’m hereUlrik Munther

Ulrik börjar ganska lugnt de första raderna, blir lite rockigare när han kommer till refrängen. Detta är inte som förra årets bidrag av honom, Soldiers. Årets låt visar en tuffare och mer upptempo Ulrik Munther. Det är tydliga verser och refränger. Sticket är lugnare och består av ett stegrande ”on my way, on my way…” som sedan övergår i avslutande refräng, med tonartshöjning.