Efterfest med artistuppträdanden och konfettifyllt dansgolv

När jag anlände till efterfesten någonstans efter 23 så hade redan Nicke Borg öppnat sin champagneflaska men runt Lindas bord var det fullt av förväntansfulla besökare. När Linda kom fick hon veta vad vi önskade av henne varpå Linda fiskade upp flaskan ur hinken för att öppna den. En ur hennes bordssällskap ställde sig upp precis framför kameran och skymde effektivt sikten så jag fick snabbt improvisera och göra mig längre med en stol, vilket också gjorde denna plats mer utsatt men lite champagneskvätt får man räkna med vid dessa sammanhang.

Buffén var en av de mindre hittills med bland annat potatisgratäng, korv, skinka, rostbiff, pasta och lättare grönt. Någon glashållare på tallrikskanten syntes inte till och alla reserverade bord var vid det här laget upptagna så det var ståplats som gällde. Julia Alvgard blev stoppad vid buffén av två småtjejer för att skriva autograf vilket hon snällt ställde upp på. Tjejerna gick helnöjda därifrån och såg ut att leta efter fler potentiella autografoffer. Love generation bar klänningar som fick en del av dem att se ut som dockor. Cornelia var klädd i en kort vid tyllkjol som slutade långt upp på låren och fick tankarna att gå till den där lilla ballerinan som dansar runt i ett smyckeskrin när man lyfter locket.

Bland övriga gäster hade Rasmus Viberg letat sig dit och minglade glatt runt samt smakade av maten. Han syntes mycket på eller runt dansgolvet där även bland annat Love generation syntes. Bredvid DJ:n hade en låg scen byggts upp. Där uppträdde under kvällen Anders Fernette, Linda Bengtzing och Love generation. När Fernettes låt hördes i högtalarna och det blev folkskockning framför scenen hittade jag en perfekt glasvaktare till mitt vinglas, satte glaset i hans hand och beordrade honom att hålla ett öga på det för att sedan smita framåt i klungan. Efter Run letade jag upp mitt glas igen och stötte på en glad Jennifer Dillane från Universal som presenterade sitt manliga sällskap Niklas från samma bolag.

Rasmus o Pernilla anlände sent

Till efterfesten anlände jag runt 23, då hade redan några artister kommit och satt och pratade lite här och var i rummet. Den artist som dök upp först efter att jag anlänt var Rasmus som gärna ställde upp på posering vid entrén. Buffén var lagom stor med både varmrättsbord och ett lite större bestående av kalla rätter. Som efterrätt väntade en kladdkaka med nötter och kaffe.

Längst in i rummet i en soffa satt bland andra Bert Karlsson och bredde ut sig. Jag passade på att prata med honom om vad han tyckte om startfältet. Schlagerkungen tyckte att det var ett bra startfält med hög lägstanivå och dessutom gillade han Swingflys Me and my drum, något jag absolut inte förväntat mig att få höra från Bert Karlsson. Någonstans mellan 23.40 och midnatt spatserade Danny med flickvän in och överhopades av blixtrande kameror. Lilla jag som bara är 161 cm ungefär såg endast ryggar på fotografer innan jag kom på den lysande idén att kliva upp på de mjuka fyrkantiga sittkuddarna precis bakom och växte därmed säkert 40 cm. Voilá! Efter Danny anlände Pernilla Andersson med Dregen vid sin sida.

Kvällens tippning – Danny och Silver tar guld

Inför kvällens direktsändning tänkte jag försöka mig på det svåraste inlägget och det är att sia hur sjutton slutresultatet kommer se ut ikväll. Det som känns mest troligt är att Danny går direkt till Globen tillsammans med Jenny Silver som klättrat uppåt på listan sedan torsdags. Pernilla Andersson och Le kids glättiga tuggummipop går till andra chansen. Den fartfyllda Me and my drum med Swingfly kommer femma. Rasmus Viberg, Jonas Matsson och Dilba hamnar utanför topp-5. Dilba låg sist redan på publikomröstningen med Poplight, Melodifestivalklubben och Svenska spel och det faktum att hon inte gick genom rutan i förmiddags gör att jag tyvärr sätter henne sist. Rasmus och Jonas är mer svårplacerade då de kan både slå underifrån och falla bort men de torde inte ha något att göra med Danny och Jenny Silver.

1. Danny

2. Jenny Silver

3. Pernilla Andersson

3. Le Kid

5. Swingfly

6. Rasmus Viberg

7. Jonas Matsson

8. Dilba

ABBA, Jason Mraz, Rybak o Lovestoned gömmer sig i Luleå

Ikväll spelades de första åtta låtarna upp för oss, och det kommer nog bli en intressant första semi. Luleås startfält kan sammanfattas på detta vis:

1. Dilba – Try it again

Elektronisk dunka dunka á la ungdomsdisco, med pratpop. Känns väldigt enformig och tråkig här vid första lyssningen. Den fastnar inte heller riktigt och är svår att hänga med i.

2. Swingfly – Me and my drum

En barnvisa insprängd i tung rap, med glad refräng. Swingfly har en mörk röst och rappar på ett sätt som får mig att måla upp bilder där han står med två fingrar i luften och viftar till takten. Men låten är trots allt rätt katchig. Barnvisan? Jo den kommer in när Swingfly börjar sjunga ”Bom shiki bom shiki bom bom bom”…

3. Jenny Silver – Something in your eyes

Detta är en poplåt som fullkomligt skriker ABBA! En journalist kring vårt lilla bord pratade om att kasta i ett antal ABBA-låtar i en mixer. Låten är väldigt melodisk, lättlyssnad och glad. Redan mot slutet av första versen ökar Jenny tonarten som i en trappa, för att sedan hålla sig på den nivån under refrängen. Här kommer säkert minst två läger skapas. Ett som avskyr allt vad ABBA-influenser heter och ett som slukar låten till fullo trots att det kan kännas lite FÖR välbekant.

4. Jonas mattson – On my own

Denna webjoker har starka vibbar av Jason Mraz.  Det är gitarrklink och en genomgående känsla av en artist som sitter på en hög barstol och spelar gitarr samtidigt som han sjunger ut sina känslor på ett fint sätt. Visslingar ingår. Detta ät en glad, svängig och trallvänlig och låt med tvärt slut.

5. Le kid – Oh my god

En snabb poplåt som känns lite intetsägande, mer som om det vore en lättsam tonårskärlek. Något som ofta förekommer, och då menar jag OFTA, är frasen oh. Jag försökte räkna antalet gånger vid andra lyssningen men tappade räkningen redan före refrängen. Trummorna bär upp låten litegrann.

6. Rasmus Viberg – Social butterfly

Någonsin undrat hur det låter om Alexander Rybak möter Lovestoned? Här har ni svaret. Rasmus låter lite som Rybak när han sjunger i denna poplåt, dock lite trött i versen medan han piggnar till i refrängen. Tonartshöjning självklart!  Är jag inte ute på isen och halkar omkring så handlar även denna låt om en kärlek, Rasmus avslutar åtminstone med frågan ”where is she now”.

7. Pernilla Andersson – Desperados

Enda svenskspråkiga låten här i Luleå, vilket bara där gör att hon sticker ut. Desperados är en vispop, startfältets enda. Det är tydlig gräns mellan vers och refräng. Låten fastnar snabbt under lyssningen men efteråt tappade jag den ganska snabbt.

8. Danny – In the club

En klar poplåt, vilket man kunde ana redan på artisten. Den börjar lugnt med en stark vers och ökar tempot i refrängen. Tyvärr är refrängen väldigt ordfattig med ett ”In the club, the club oh oh” på repeat medan ett disco pågår bakom sångaren. Tonartshöjningen i slutet hänger med.

Rent spontant känns det inte som att vi har Melodfestivalvinnaren bland dessa men jag blir inte förvånad om Danny och Pernilla Andersson hamnar högt upp. Hur det går för Jenny Silver beror nog till stor del på huruvida svenska folket vill/orkar rösta fram något med så tydliga ABBA-vibbar men om Värsta schlagern har rätt kommer Jenny att gå långt.

”Om man inte vill sabba
sina chanser att vinna
Kan man sno nåt från abba
och se risken försvinna”

Jenny Silver 2010