Mer konfetti hade inte skadat Ravaillacz

Gina berättar om det hektiska schemat för en fjärdedel av gruppen, där det handlar om att ila mellan stadsteatern och friends arena medelst taxi. Snabbtaxi får man förmoda. Tommy Körberg gastar på bra. De övriga hakar på.  Där åkte dessutom glasögonen av för Körberg när han tog sig ett närgånget prat med tv-publiken via kameran. Men pyrot måste antingen ha hamnat fel eller så skulle de haft lite mer för bättre effekt.

Bildspecial av Skellefteås efterfest

Caroline af ugglas anländer
Elin Petersson anländer
Tommy Körberg häller upp champagne
Ravaillacz skålar
Glada grabbar i Ravaillacz
Skumpasprut med State of drama
Emil nöjer sig inte med glas, varför inte ta flaskan direkt?
Dusch av champagne utdelas av Emil när State of drama firar
Ett födelsedagsbarn, en av låtskrivarna till ”En riktig jävla schlager” grattas.
Janet Leon på dansgolvet
Eddie Razaz med dansare kör Alibi.
Clas Malmberg minglar

 

Kupp mot Boström och G:son på livad efterfest

Även Skellefteå bjöd på en lång efterfest. Lokalen gillade jag skarpt! En stor rymlig välplanerad sal med stor plats för dans i ena delen av rummet, på lagom avstånd från borden.

Caroline af Ugglas och Elin Petersson var tidigt på plats. Först vid 23.30 anlände Ravaillacz och kort efter de State of drama. Körberg fastnade dock i receptionen till en början, där han skrev autografer till några småtjejer.

Körberg fick äran att öppna flaskan men undvek att duscha bordet och sin omedelbara omgivning med innehållet. Istället hällde han upp glas efter glas och delade ut.

Då var det mer livat och blött hos State of drama. Där var det Emil som greppade champagnen, skakade den och njöt av att ta sikte på de omringande fotograferna. Två gånger. Det som var kvar räckte till att både vattna sina bandmedlemmar direkt i gapet samt duscha i det.

Maten under kvällen bestod av en mindre buffé med lite kött, potatis, lax, sallad och bröd. Till dessert bjöds pannacotta och chokladmousse.

Musiken var väldigt blandad, både schlager, rockigt och annat. dessutom gjordes en kupp mot Boström och G:son där hans danska bidrag We own the universe (sjungen av Daze) spelades. G:son som stod i den mindre baren längre in bara skrattade. de låtar som ända hördes mest var Eddie Razaz Alibi och Janet Leons Heartstrings. Det var säkert 4-5 gånger/låt under kvällen. Elin peterssons Island spelades först mot slutet då de lugnare låtarna plockades fram. Då var klockan närmare 04.20. Ett plus för Eddie som kom upp och dansade varje gång hans låt spelades. Den första gången det skedde, tidigt på kvällen, visade han upp ett ”specialkoreograferat spontanummer” för oss tillsammans med dansarna, till stort jubel och många applåder. Just Eddie oc Amanda Fondell var väl de artister som var kvar till slutet och kanske någon mer som funnit ett lugnare hörn i någon enskild vrå.

Nöjd efter Skellefteå sitter jag nu på ett snabbtåg på väg hem. Bildspel från festen utlovas, förhoppningsvis väldigt snart. Beroende på hur bra internetuppkopplingen här är. Så håll ut i alla fall några minuter till. 🙂

State of drama om finalplatsen: ”Det är helt sanslöst, man är chockad”

State of drama som gick till finalen var överlyckliga över sin finalplats, som de inte var beredd på.

– Hur ska man kunna förbereda sig för det? Det går inte, vilket startfält det har vart idag. Det är helt sanslöst, man är chockad, svarade de.

Pirret i green room som de såg som största skräcken var inte så farlig ändå.

– Det var faktiskt rätt lugnt här nere för vi hade varann som stöd och kände energin ifrån varandra. Det jobbigaste var när vi blev bland de fem bästa. Där var det nervöst men det gick ju rätt fort allting, vi var först att berättas.

– Det gick så bra att man kände nu har vi gjort det bästa vi kan, sen var det inte upp till oss längre. Där släppte nervpirret lite. Det var så jävla roligt! Total dränering av allt vi kan ge.

Hur kommer ni festa ikväll?

– Det kommer bli galet, total lycka o mycket champagne!

Isvaksbadet som finalisterna sägs ska göra var dock inte högst på önskelistan. När jag frågade vilken tid de ska bada sade en av medlemmarna:

– Måste vi? jag låser in mig nånstans!

 

Martin Rolinski var nöjd då han är här för att presentera sig själv, framföra låten och visa numret, att han får göra det i andra chansen är mer än han kunnat önska sig framför allt. är en väldigt glad andra chansen-deltagare. att få vara kvar efter denna omgång är mer än han kunnat önska.

– Jag sa att alla kan vinna o det tycker jag bevisades idag.

Vattnet i glaset önskar han dock att han hade kunnat byta ut.

– Jag bli helt tom när jag är i green room, tänker att det går som det går. Jag önskar att jag kunde ersätta mitt glas vatten med lite sprit och försvinna in i min egen lilla värld.

Martin kommer fira med champagne, god mat och  mycket kärlek från goda vänner och sin underbara familj.

 

Ravaillacz var jätteglada över sin finalplats och tycker att det är jättekul.

– Vi ska dricka champagne och le mycket, krama familjen, sa de.

Ravaillacz med feeling har inte riktigt koll på koreografin

Ravaillacz låt sätter sig på huvudet även om man inte vill det. Det kan göra den farlig och det är inte omöjligt att låten skräller. Samtliga killar står i kavaj och färgglad väst under. De kan texten men rörelserna är det si och så med. Rabaeus får tydligen feeling och tappar bort sig lite, vilket han kommer på själv.

Deras kommentar efteråt:

– Det finns en tänkt struktur, det är den vi förhåller oss till…

Koreografen vera Prada kommer upp för genomgång.

Vera Prada går igenom koreografin med grabbarna.

deras repetitionstid avslutas med ett konfettiregn som var lite mindre lokalt över killarna idag men fortfarande höll sig på de tre främre raderna.

Bra inlevelse av Amanda Fondell

Ravaillacs avslutar med ett konfettiregn, somkanske pågick lite längre än tänkt. Malmberg kommenterade det unerfundigt.

Nu dags för Amanda Fondell att inta scenen. Hon har med sig fem speglar som rekvisita. Dessa rör sig (meds hjälp av folk bakom) både sidledes och skapar formationer, bland annat en halvmåneformation. allt under det att LED-balkarna lyser i vitt och vita samt gula strålkastare lyser upp scenen. Amanda börjar sittande på golvet med speglarna runt sig men reser sig snart och går/dansar fram och tillbaka i framkant. Låten känns fortfarande som en simpel radiopop även om det är en del tryck i den. Amandas inlevelse är det dock inget fel på! Hon ser ut att lida till texten och trycker bort spegeln bakom sig.