Fullbokat i Ö-vik – Då kommer The Refreshments hit…

Det är  inte bara Melodifestivalen som är här i Ö-vik de närmaste dagarna. The Refreshments som har några spelningar uppåt landet den här helgen gör ett stopp i staden på fredag kväll. Men det här torde ju vara HELT fel vecka komma hit till Ö-vik för ett gig – logimässigt. Enligt en säker källa är nämligen alla hotellrum i hela staden uppbokade redan.
Ekvationen är lika lätt som 1+1=2 att fullbokningen beror på den här ”lilla” turnén som förkortas MF…

Blöt, högljudd och glad efterfest med högt betyg

Med tanke på vilka artister som var med i Linköping kunde man ana att efterfesten skulle bli fartfylld och kanske något galen. Detta stämde. Artister och andra bekanta ansikten anlände en efter en till festen. Delar ur Panetoz kunde ses springa fram och tillbaka genom foajén en del. Den duktiga 7-åriga Sigrid anlände ungefär samtidigt som Sean Banan så efter att bananen vänt upp och ned på sig inför alla kameror försökte han sig på bland annat spagat men Sigrid var snäppet duktigare.

Sean Banan och Sigrid visar upp sina färdigheter

När väl hela Panetoz blivit festredo och hittat till matsalen sprutades delar av pressen ned med den sedvanliga segrardrycken champagne. Bland annat fick jag mig en mindre dusch och fick snart torka kameran torr. Sanna Nielsen väntade så länge på att komma ned att såväl JEM som Pink pistols hann posera mellan borden. Veteranen Sanna verkar dock inte ha lärt efter alla gånger hur man ska öppna flaskan på effektivast sätt men fick lite muntlig hjälp på traven. Min kamera slapp en andra dusch.

Pink pistols
JEM som norpade en plats i andra chansen.
Sanna Nielsen firar efter att ha gått till final

Buffén bestod av lammkorv, tunna knäckebröd med ost och en del annat gott. I artisternas matsal hade en chokladfontän ställts upp bredvid skålar med ananas, jordgubbar och geléhallon. Ofantligt gott! Det tyckte även artisterna förstås.

Manda med sällskap som kom sist i deltävlingen brydde sig inte om detta. De greppade också en champagneflaska och klev upp på bordet för att fira även de. Är det fest så är det…

Sean Banan gick runt lite överallt och hängde med folk. Närmare 03 eller så lade han beslag på dansgolvet tillsammans med Panetoz för att visa hur man dansar till bland annat ”sean den förste banan”. maten plockades så småningom bort även i matsalen och ett dansgolv skapades även där. Sanna Nielsen såg jag inte till så mycket mer sedan men Pink pistols tycktes vara överallt och ingenstans. Martin Stenmarck verkade föredra att hänga vid sidan om dansgolvet i samspråk med några vänner. På upploppet av festen hade Fredrik Kempe sökt sig ut till foajén där det var betydligt lugnare medan låtskrivaren Joy Deb gick runt och pratade med folk här och där under kvällen.

Vid 04 tändes lamporna, musiken tystande och kvastar togs fram för att sopa ihop guldkonfettin på dansgolvet. sakta men säkert hittade kvarvarande festskara ut i foajén där det pratades i grupper. Grönvalls-pojkarna satt på en bänk och chillade med ett gäng runt sig och såg ut att fundera på vart de skulle dra på efter-efterfest.

Hur det gick sedan och vart alla drog kan inget svar ges på men innan stegen bar mot mitt eget hotell hördes en och annan fundering om vem som skulle gå vart samt några funderingar om när frukosten var. Även Linköping kan konsten att fixa en efterfest med hög klass.

Refreshments och LGT ej vidare, men vinnare på sitt sätt

Gävlekvartetten Refreshments tog sig visserligen vidare till andra omgången under gårdagens semifinal men där tog det sedan stopp. De placerade sig på en snopen femteplats precis utanför de fyra som på något sätt nu tagit sig vidare.
– Det var lite retfullt nära kanske men i det stora hela är vi lyckliga för vi har varit med och fått visa upp oss och framträdandet gick bra. Vi har nått ut till en massa ny publik och förhoppningsvis vunnit lite nya fans så ja, sammantaget är vi lyckliga ändå.

Hur gick tankarna när det stod mellan er och Panetoz?
– Vi insåg faktiskt att då var det kört. De är så otroligt populära och har stor fanskara. Man blir så glad av deras framträdande att det bara är att kapitulera. De har en bra låt och deras glädje är allt som gör…det förstod vi att det var kört då.

De känner sig trots detta som vinnare.
– Vi har fått vara med om det här roliga på Melodifestivalen och vi kommer kunna skörda av det här. Vi kommer möta nya fans. Det kan bara bli bättre.

 Har ni fått blodad Melodifestivaltand nu?
– Ja, vi kommer gärna tillbaka. Det vore jättekul. Hemskt gärna igen om det går, vi satsar på det i alla fall, säger gänget.

 

LGT placerade sig snäppet sämre än Refreshments men är även de trots missad topp-4 väldigt glada över sitt deltagande och ångrar det inte.
– Vi har haft så skitroligt, de här dagarna har verkligen varit helt fantastiska för oss. Vi är jätteglada över att ha hamnat på plats sex. Vi kom in som ett okänt band och vi är så glada över alla röster och all respons. Det känns helt fantastiskt, verkligen.

Gruppen ska släppa sitt album, det första, nu i mars så arbetet med musiken fortsätter definitivt.
– Det ska bli så kul släppa vårt album i mars. Vi ska hem o lägga sista sången imorgon och sen ska det mixas borta i London. Attfå den här början känns så fantastiskt.

Vad mer än skivan har ni planerat framöver?
– Nu vill vi försöka komma ut och spela så mycket som möjligt och att ha det här som första spelning med den resa som vi ska börja just nu, det är helt magiskt. Det ska bli sjukt kul och vi är så taggade och peppade som band. Vi har verkligen fått drömstarten på den här resan också, att vara med i Melodifestivalen, Sveriges största musiktävling, kommit sexa med vår låt och allt det innan vi ens har släppt vår första skiva. Så det känns otroligt kul.

Hur snart får vi se er i Melodifestivalen igen? Killarna skrattar.
– Alltså vi skriver inte till melodifestivalen utan vi skriver hela tiden. Vi skriver nog inte till Melodifestivalen på det sättet men om vi nån någon gång skulle få en låt vi känner att, precis som den här, att vilken häftigt känsla att få göra den här i mello, då får vi väl se men någonstans nu är vi helt fokuserade på vårt album och vill bara fortsätta göra det vi gör så nu vill vi bara ut o spela!

Några tekniska problem och tungvrickningar samt en mognare Banan

Inledningsakten

Linköpings första genrep började festligt. In på scenen rullades två stora tårtor och såväl ABBA som Herreys firades. Cliff Richards ”Congratulations” gjordes om till en kort version ”Vi gratulerar” där Nour El Refai och Andes Jonson deltog. Lägg till konfetti på detta var festen komplett.

Nour försökte också lugna alla ”arga människor” som klagat på förra veckans flöjtbål.

– Det går precis lika bra att bränna andra blåsinstrument…

Därefter presenterades artisterna och så var ”tävlingen” igång på allvar. det började dock mindre bra med att JEM fick lite tekniska problem och därmed skulle få sjunga om sin låt direkt efter att hela startfältet var klart. Kanske var detta anledningen till att de inte lyckades få fram låten riktigt på ett bra sätt.

Refreshments körde på som de gjort under förmiddagen med viss ändring på frisyrerna. Manda gjorde också ett bra framträdande och Panetoz energi gick inte att ta miste på. Pink Pistols gjorde ett godkänt nummer men det är osäkert om de verkligen gick igenom rutan. Så kom Sanna Nielsen. Hon gjorde ett magnifikt framträdande och fick bra gensvar hos publiken förutom att folk lyste med saker under hennes låt. Little great things har definitivt en läcker scenshow men även om det är snyggt för tv-tittaren kan det vara än läckrare för publiken på plats. Martin Stenmarck missade lite i texten precis i inledningen till andra versen. Inte så mycket men lagom för att märkas tydligt.

Ljudproblem var det även hos anders när han skulle presentera de fem som gått vidare till andra chansen. Nour å sin sida hade senare problem med annat, som att hålla reda på vilka artister som hamnat var.

Mellanakten bestod av en tribute till ABBA och Herreys där Sean Banan först visade publiken en dockteater för att sedan kliva ut i grå kostym och sjunga innan han presenterade Herreys. Tillsammans avslutade de mellanakten till tonerna av Diggiloo diggilei kombinerat med ett ”Sean Banan-potpurri.

Till slut lottades Sanna Nielsen och Little great things till final. Håll också ögonen på en 7-årig tjej imorgon som totaltgolvar Nour El Refai och tar över vuxenrollen medan Nour krymper till ett barns nivå.

 

All in på 50- och 60-talet för Refreshments

Med scenkläderna på blir Refreshments en glad färgklick direkt efter JEM:s inte fullt lika färgglada nummer. Killarna som trivs bra och tycker att det är jätteroligt att att vara på plats förklarade igår tanken bakom numret.

– Vi har spånat lite vad som skulle ingå. Tanken från början var ju litegrann som amerikanska södern i och m ed att det är amerikansk musik. Så det här med bilen och kostymerna är lite amerikanskt 50- och 60-tal. Det har varit grundstommen i tanken.

Det här har de lyckats rätt bra med även om landskapet som sveper förbi kunde varit lite roligare. Varför inte någon gammal stadsdel i så fall i USA? Däremot var jag inte förberedd på att få se en rosaklädd kör. Än mindre beredd på att få samtliga att komma fram i knäkorta svarta klänningar under de små rosa sockersöta jackorna. Vid ett antal ögonkast på storbildsskärmaran såg det bra ut där och killarna som sjungit ihop sedan 1989 eller så ger intryck av att vara hur coola som helst där de gör sin grej. Samtliga på scenen såg också ut att ha roligt.

Kören som backar upp Refreshments, med Britta i mitten

Kommunfest i rätt anda fortsatte ända till nattens småtimmar

Jag undrade redan igår onsdag hur Linköping skulle sluta med tanke på hur roligt det var redan då. Ikväll var det kommunfest och Linköping visade återigen på att de kan hålla fester som folk trivs på och får mersmak av. Runt 20 på torsdagskvällen började alla gäster att trilla in på Konsert- och kongress. Det minglades runt i den stora foajén med ett intilliggande öppet rum där en man hade satt upp i stort sett hela sin vinylsamling från LP-singlar av Melodifestivalbidrag genom åren – i kronologisk ordning. Maffig vägg som gav flashbacks och var tvunget att förevigas.

.Jag vet nu inte exakt när alla artister anlände men Refreshments var en av de tidigare tillsammans med Sanna Nielsen, Panetoz och låtskrivare som Fredrik Kempe och Joy och Linnea Deb. Även Susie Päivärinta sprangs bokstavligen på och hälsade glatt när vi möttes. Hon och systern jobbar med samma team som ligger bakom Pink pistols låt

Sanna Nielsen

JEM

Susie Päivärinta

Runt 20.30 välkomnade värdarna in i en Melodifestivalpyntad sal med discokulor i taket och en vägg upplyst av Melodifestivalens färger. Melodifestviallåtar från äldre tider spelades på låg volym. När vi alla satt oss till bords gick Linköpings borgmästare upp för att hålla ett kort tal. Därefter kom maten in serverad av ett oräkneligt antal kypare. Förrätten var okej även om undertecknad önskat en benfri abborre. Varmrätten med sås, älgkött och något med vegetabilier i sig var också väldigt god om man bortser från det sega köttet. Kvaliteten var högst varierad på det. Även Refreshments hade fått segt kött. En stor miss av arrangörerna. Panetoz satt bordet bredvid oss och fick knappt någon matro för var det inte den ena så var det den andra som ville de något. Martin Stenmarck minglade runt rätt bra och Sean Banan var där som gäst. Han åker Norrut imorgon fredag och erkände att han saknade deltagandet i tävlingen, att vara en del av det hela.

Festsalen…

Närmare 22-snåret valde Panetoz att avvika men innan den sista av de gjorde det hälsade han på var och en av oss vid vårt bord, verkligen jordnära och en fin gest av de att ta sig den tiden att hälsa på väg ut. Liten stund därefter valde vi, en liten trio, att lämna festen som ännu levde men så sakteliga började dö ut. Innan dess togs en sväng förbi Refreshments bord för en kortare pratstund. Det blev inte bara det utan en photosession med hela Gävlegruppen samlad, det vill säga Britta Bergström tillsammans med samtliga fyra killar i bandet. De fem ställde snällt upp sig i en glad grupp för att föreviga denna stund.

Det var många som emellertid inte hade fått nog av festande och ju senare det blev började folk droppa in på artisthotellet, där ibland just Refreshments medlemmar, Sean Banan, lite skivbolagsfolk, låtskrivarna Fredrik Kempe och Joy Deb samt svt-personal. Jag själv fick trevligt sällskap av många ur festivalens sköna kamerateam av bland annat steadycams, krankillar och handhållna kameror. Den där tidiga hemgången vid 00.15 som från början var tänkt flög nu sin kos och ersattes av nästan två timmars längre festande. Vid 02 började det dock bli läge att dra sig hemåt och då hade folksamlingen faktiskt börjat tunnas ut även där. Några få artister vägrade envist släppa kvällen och hängde kvar i vilt samspråk med andra.