Lördagsgenrepet i full gång

Strax över 14.00 drog genrepet igång, det allra sista för i år. Ungefär samtidigt tog internetuppkopplingen någon form av rast. Jag kan i alla fall berätta att när klippet med Marie och Rickard som står på Globens tak och sjunger gick igång började publiken på både parkett och läktare vifta sakta fram och tillbaka med armarna i takt till musiken. Det hände inte igår.

Nu när Danny lämnat entrédörren till klubben sin och visat upp sig för publiken blir det ganska omgående drag här och många klappar takten här inne. Jublet efteråt kan bara betyda att han är populär även som solosångare, inte bara som en del av E.M.D.

genrepet avslöjar: Det blir en fartfylld spännande final

Det här året har artisterna blivit utfrågade för att kontrollera om de platsar i festivalen samt fiskat röster medelst covers med nya texter. Till finalen får de alla i sina presentationsvideor möta ett mellanting av läkare och forskare som ska kontrollera att deras form verkligen är på topp, vilket den är på samtliga. Programledarna turas om att prata med någon bekant till artisten under genrepet tog de folk ur publiken för att åtminstone ha med momentet.

Allting börjar med att Rickard och Marie står på Globens tak och sjunger en svensk passande text till den gamla välbekanta Up where we belong. De kommer sedan nerhissandes från taket, hängandes i remmarna som Sanna Nielsens dansare snurrar i under de sista tonerna av I’m in love. Därefter rullar det på med bidrag efter bidrag. Enda skillnaden på fredagens genrep gentemot direktsändningen är att Sara Vargas möte med doktorerna ännu inte är klartvilket gjorde att de istället tog en repris på utfrågningen från deltävlingen.

Brolle siktar högt, kanske mot flyget med destination Düsseldorf?
Linda mitt i strålkastarljuset
Danny hoppas på att få dansa sig via "The club" till ESC
Playtones hoppas på att bli krönt Melodifestivalvinnare 2011
Eric Saade hoppas vara tillräckligt populär för att få den åtråvärda Tysklandsbiljetten

Som mellanakt går Hurrycanes fyra artister Nanne, Lena Ph, Ola Salo samt Christer Sjögren ihop och rockar loss rejält till Scorpions Hurricane. Det är inte ofta man får se Christer Sjögren med en Scorpions-T-shirt och upphissad i BWO:s gamla hiss.

Den andra mellanakten består av rockbandet Dynamite som gör sin egen version av förra årets vinnare This is my life med Anna Bergendahl som ska ge sångfågeln till vinnaren sedan.

Under kvällen fick alla artister ganska bra respons men det fanns ingen självklar vinnare sett efter det. Såväl Danny som Eric Saade fick ungefär lika mycket applåder och The Moniker drog också en del. Dock tror jag att när det gäller publikpoängen kommer det

stå mellan Saade och Danny. Hur sedan de elva internationella jurygrupperna kommer rösta har jag mindre koll på. Där kan poängen hamna i stort sett var som helst.

Genrep med små missöden

Kvällens genrep gick inte helt felfritt men genrep är ju till för att se att allt sitter där det ska och att saker verkligen fungerar. Då upplägget i andra chansen ser ut på ett annorlunda sätt än i deltävlingarna så presenterades artisterna duellvis. De är dessutom redan är utfrågade av de mer eller mindre bortkollrade ”poliserna” så istället har de ändrat texten på redan kända låtar och gjort om de för att på sitt eget vis be svenska folket rösta på just de. Listan på de utvalda låtarna kommer längre ner.

Både Silver och L.G-kvartetten gjorde ett bra framträdande och pratade med Rickard Olsson under tiden ”rösterna räknades”. Love generation presenterades som segrarna i den duellen.

Inför nästa duell där det visade sig att Sara Varga gått vidare var det så dags för Marie att nollställa räkneverket. Hon fick en fjärrkontroll, tryckte på en knapp och lyckades få fram ett felmeddelande i rutan: ”sändningsuppehåll på grund av Melodifestivalen” med en tv4-logga under. Rickard tipsade om att trycka på ettan och de kom tillbaka i bild.

De två efterföljande duellerna avlöste varandra. Moniker klädde av sig i mörkret, något han inte gjorde i Göteborg. Pritchard gick vilse på scenen när hon skulle traska av och vinkade glatt medan hon smet in mellan Marie Serneholt och Shirley’s angels skärmar. Som om inte det vore nog glömde Rickard Olsson att inta plats bredvid Marie Serneholt som fick ta om sin replik. Andra gången kom han ihåg att ställa sig bredvid sin kollega men texten satt först inte där den skulle.

– Det där gick ju jättebra, sa Marie sedan.

– Tycker du?? Replikerade Rickard.

Genrepet avslutades med att Love generation slog ut Sara Varga medan Linda Pritchard satte stopp för Pernilla Anderssons vidare avancemang. Dessutom… hur mycket sanning det ligger i att Måns kommer ta en helikopter från Stockholm efter Romeo och Julia är färdigspelad på lördag kväll, om Loreen vinner, det kan diskuteras men det låter lite väl dyrt för en så pass lång flygtur.

——-

Hela listan på artisternas musikval till deras egna presentationstexter:

Jenny Silver – Tusen och en natt (Charlotte Perrelli)

Love generation – En dag (Tommy Nilsson)

Loreen – Jolene (Dolly Parton)

Sara Varga – Hellre jagad av vargar (Orup)

Moniker – Hej Monika (Nic and the family)

Linda Pritchard – Son of a preacher man (Dusty Springfield)

Shirley’s angels – Se på mig (Jan Johansen)

Pernilla Andersson – Eloise (Arvingarna)

Efterfest med artistuppträdanden och konfettifyllt dansgolv (del 2)

Att det var varmt längst in i lokalen var ingen överdrift så flera pendlade mellan det inre av lokalen och den lite mer svalare syrerikare delen nära entrédörrarna. Camilla Bjering från Warner music tyckte tydligen det var så skönt där att hon mest höll sig kring sistnämnda plats de gånger jag såg henne.

Musiken bestod till en början av mycket schlager men blev närmare kvällen allt mer utbytt mot ”vanlig” disco. Inte heller blev det någon tryckare eller MF-låt som avslutning vid 03 då DJ:n överraskande plötsligt slutade spela och det blev tyst. Folk drog sig sakta men säkert närmare utgångarna från det konfettifyllda dansgolvet (många var de händer som under kvällen samlade ihop redan slängd konfetti från golvet för att kasta upp i luften ovanför sig) men de flesta hängde ändå kvar i grupper, pratandes.

kring 04.30 satt Marie Serneholt i en fåtölj vid pressens hörna och samtalade när Björkman ställde sig bredvid henne. Rickard Olsson anslöt sig till G:son och Tobbe Ek med ett glas rött i handen och pratade långa lösnäsor i Söndagsöppet. Innan Rickard gick vidare längre in i lokalen kom vi bägge överens om att vi ses i Sundsvall nästa vecka, nära Gävle.

– Närmare Gävle än så kommer vi inte, sa Rickard och önskade trevlig kväll.

Rickard och Marie sparkar igång

Marie och Rickard Olsson har sjungit sin lilla musikal om Chicago eller Malmö som de faktiskt egentligen menar. En liten hyllning. De berättar att Percy Nilsson är dagens DJ, presenterar artisterna och berättar att vi är på historisk mark då Carola vann precis här i Malmö på dagen för 28 år sedan för att sedan berätta att vi ska fortsätta med att skriva ny festivalhistoria. Väldigt snyggt där Rickard och Marie!

Linköping vet vilken musik som går hem

Sara Lumholdt valde att använda pyro först på efterfesten och tände bloss som de viftade med, vilket kan förklara den svaga branddoft som jag kände vid hennes bord tidigare under kvällen också.

Baren var välbesökt och lite svårt att ta sig förbi den vägen men å andra sidan var det många att hälsa på i trängseln, bland annat Fredrik Kempe som ju stod bakom bägge finalbidragen denna vecka och nu kunde ses stå i livligt samspråk lite varstans, till exempel med Simon Forsberg i närheten av Saades bord. Eric Saade hade förstås Molly Sandén med sig och såg dessutom lite olik sig ut då han bar glasögon med svarta bågar.

Dansgolvet fylldes på allt mer ju längre tiden gick, mycket tack vare att de faktiskt körde bra musik den här gången med mycket schlager. Till exempel spelades Linda Sundblads Lucky you hela tre gånger under festen. Rickard Olsson hängde i metallställningen vid dansgolvet, Lumholdt syntes också där fast inte lika högt upp i luften och Shirley, Vera och Jessica kände sig hemmastadda i närheten av DJ-båset. Däremot verkade Dead by April undvika detta dansanta golv.

Vid 04.45 lämnade vi hotellet efter att ha stått i foajén ett bra tag och pratat med bland annat Sara Lumholdts kostymös. Då hade musiken tystnat för länge sen…

Lena Ph som du aldrig sett henne förut

Linköpings första genrep, fredagkvällens, är över för cirka 30 minuter sen. Lena Ph fick inleda då programledarna som är sena ska roa sig med att sno en liten elbil och köra gatlopp i kulissena. Att det sen inte är Cloettas kulisser utan TV-husets i Stockholm är en helt annan sak… 😉

Måste också säga att grafiken när loggan till bad cop, bad cop skjuts sönder och innandömet av Cloetta center visas live är extremt snyggt gjort. Det mesta gick bra under kvällen och den enda stora missen som syntes var att Playtones skylt tagit helg av misstag efter klädrepet och nu alltså inte ens kom ner. Bandet fick en extra minut på sig att göra sig redo för sitt framträdande medan skylten hissades ned och tändes, dock hängde den lite snett.

Något som kunde märkas rent publikmässigt var att Shirley’s angels hade ett väldigt tryck och fick bra respons av publiken. Att taket sedan lyfte så fort Erics bidrag nämndes är en annan sak och ingen hemlighet.

Sara Lumholdt lottades att få den ena Globenbiljetten och snubblade på väg upp till scenen där Marie väntade. Sara reste sig och ställde sig bredvid Marie som också varit med i A-teens. När de stod där tillsammans ropade Marie:

– Det här har alla fotografer väntat på!

Men förutom Eric Saade som inte helt överraskande var favorit, så blev Lena Ph den stora drottningen. Hon gjorde nämligen om sin egen Dansa i neon men till engelska och klev ut tufft klädd framför ett helt band, med mer pryo än artisterna hittills haft tillsammans, och drog av låten. En kompis ifrån Melodifestivalklubben som satt två stolar bort sa att Lena slår alla de andra pausartisterna med hästlängder men jag tror inte det räcker.

Det ska bli riktigt kul att se den igen imorgon!

Lång efterfest på två plan

Göteborgs efterfester brukar vara väldigt bra, men detta var nog första gången som festlokalen bestod av två våningar varav dansgolvet och en bar insprängd i ett litet intilliggande utrymme var placerad på bottenplanet. Maten, borden och ytterligare två barer var placerade en trappa upp.

Jag anlände precis efter Brolles och Sannas ankomst till hotellet. Cirka en timme senare grabbade Brolle tag i sin champagneflaska, skakade den inför en hel hop fotografer och bjöd på ett rejält champagneregn som både lampan ovanför och de närmsta runtom fick känna på. Sanna däremot hade lite problem med korken och valde att dricka direkt ur flaskan inför en samlad press istället då merparten av innehållet fanns kvar inuti den stora flaskan.

Maten bestod av utsökt gott mört kött och korv som skars upp på plats samt sallad, såser, pasta och bröd. Efterrätten i form av chokladfromage toppad med en bit jordgubbe låg på skedar med snirkligt handtag.

Den enda artist som tydligen inte brytt sig om att byta om efter direktsändningen och gick omkring i samma gula buddhasärk som han burit på scenen var Daniel Karlsson (The Moniker). Loreen och Babsan kunde ses bland annat på dansgolvet, Babsan tillsammans med Rickard Olsson som någon gång efter midnatt fick testa på att snurra runt i en av de ringar som använts under Sjögrens numer. Det gick sådär men med lite, eller kanske rentav en hel del träning, borde han kunna lära sig hantera den. Musiken bestod av ganska lite schager men Le Kids Oh my god, Rasmus Vibergs Social butterfly samt La dolce vita och Babsans Ge mig en spanjor var några av låtarna som det dansades till.

Bland alla minglande människor kunde även Neo och Tove Jaarnek ses, Tove var väldigt trevlig trots att hon blev störd mitt i maten. Vid klockslaget 03 tystnade musiken och en halvtimme senare eller så började allt folk schasas ut alternativt upp på sina rum. Istället samlades en klunga i foajén, bland annat Christian Walz i vilt samspråk med vänner och bekanta. Det gjorde de även närmare 04 då jag valde att dra hemåt.

Tove Jaarnek

Marie Serneholt

Rickard i greenroom

Rickard pratar med artisterna i greenroom. Efter att ha fått vet tanken bakom hans pärlhalsband var det dags för Brolle som fick veta var brylkrämen uppfanns.

– Jag trodde den uppfanns i en by utanför Boden, säger den klämkäcke Brolle.

Lite mer snack med Brolle innan han mellanlandade kort hos The Moniker för att gå vidare till Babsan. Babsan har tydligen dansat sönder sina dansskor och vet inte hur det ska gå att dansa ikväll. Kanske Sanna Nielsen eller Bettan kan låna ut ett par till henne?