Det luktar snyggt nummer här

robin_zpsop9stsmv
Robin börjar långt ute i kulisserna och tar sig steg för steg upp på scenen för att till slut komma in längst bak på scenen. Han samt dansarna Daniel Koivunen, Lamin Camara Holmén, Johan Forsberg och Kevin Foo hoppar upp på rullbanden. Där genomför den sedan resten av bidraget ”I can’t go on”.

Gänglige Robin själv ser stel ut medan dansarna på var sida om honom både visar sina muskler, ”poserar”, hoppar av och på bandet samt gör ok-tecken med fingrarna. Det är ett färgglatt nummer som ser väldigt snyggt ut när han och dansarna går på löpbanden. Det saknas bara scenkläder och lite mjukare rörelser från Robin så kan det bli ännu snyggare.

Här finns något för alla – från 60-talsboogie till modernt pojkband

Så har vi då fått höra veckans låtar som ska tävla här i Växjö och det var ett startfält som var svårt att sia något om i dagsläget. Flera låtar kändes ganska lika i stil medan några stack ut. Det här startfältet känns samtidigt som något familjen kan se tillsammans och njuta av.

Robin Bengtssoon – I can’t go on
Börjar midtempo med elektroniska toner typ och fingerknäpp. Robin sjunger hest och det han sjunger har en tendens att försvinna in instrumenten, utom i refrängen där texten fram ordentligt. Låten tar också relativt snabbt fart och blir något som är riktigt härligt att lyssna på.
Observera att även Robin svär i låten, minst åtta gånger nämner han ordet ”fucking”. Känns som en av veckans starkare låtar och skulle dessutom funka att dansa till på ett dansgolv klockan 02 på natten.

Krista Siegfrieds – Snurra min jord
Krista har en lugn låt. Hon sjunger helt på svenska. Trummor sätter akten i refrängen tydligt. Versen är däremot lite segare. Krista gör sitt bästa i låten men efter att ha hört ytterligare två låtar så har större delen av hur låten går försvunnit ur medvetandet här ikväll. Låttiteln framkommer dock väldigt tydligtt då den hörs upprepade gånger.

Anton Hagman – Kiss you goodbye
Här kommer en upptempo modern radiopop som låter som gjord av en singer-songwriter. Både vers och refräng kommer fram bra och gifter sig riktigt bra med musiken som har ett skönt tempo där en akustisk gitarr utgör en del av musikbakgrunden.

Jasmine Kara – Gravity
Jasmines låt börjar lugnt. hon sjunger med känsla. Så ökar tempot och låten får lite mer luft under sina vingar. I refrängen har orden en tendens att smälta in i varandra och det blir lite grötigt, särskilt när hon upprepar låttiteln två gånger efter varandra följt av ett ”ey”. Jag skulle vilja kalla det en korsning mellan 90-talets discolåtar och något mer modernt.

Owe Thörnqvist – Boogieman blues
Du kommer garanterat att känna igen Owe Thörnqvist! Egentligen behövs det ej sägas mer. Det är bra sväng i låten, hans sväng, men problemet för honom är att den är daterad till 1965 eller så och kommer möta hört motstånd av de övriga bidragen. Varmkorvgubben får vara med i Boogieman blues vilket gör att den blir som en uppföljare till ”Varm korv boogie” från 1959 mitt i allting. Tamburin hörs också i denna.

Bella & Filippa – Crucified
Här kommer en countrymidtempopop med mycket gitarr i. Det är som att blanda Timoteij med Cookies and beans. Det är en rätt glad låt. Enda problemet är att den blir lite seg i slutet.

FO&O – Gotta thing about you
Det här är en lite snabbare pojkbandspop sjungen av tre killar som man hör redan på uppspelningen spelat ihop ett tag ute på konserter och turnéer. Faktiskt är det lite som att höra ett ungt EMD och det är ju inte helt fel. Det känns hör som att refrängen tar väldigt mycket plats i låten vars tempo är är behagligt att lyssna på.

Fyra snabba med Robin Bengtsson

Du kom hit direkt från den första deltävlingen i Göteborg. Har det varit skönt skönt att vara ifrån ett tag eller har du längtat hit?
– Jag har längtat hit nästan varje stund sen dess. Det är ju en så häftig grej att vara med om så, man vill bara se hur det kommer gå. Det är spännande.

Har du känsla för hur det kommer gå eventuellt?
– Nej jag har ingen aning, jag är bara så himla nöjd med att komma till final så att och det går så pass bra för min låt så det spelar ingen roll. Men det vore kul om man kom långt upp.

Satt allting för dig fortfarande efter de här veckorna av MF-turnébreak eller tappades något?
-Nej det satt ju väldigt bra faktiskt. Det kändes jättebra idag (läs: igår) och jag hoppas det går lika bra imorgon (läs: ikväll).

Oavsett hur det går, har du fler åtaganden planerade framöver?
– Ja det vi kommer ut och spelar väldigt mycket i sommar och släppa lite nya låtar och sådär så det finns mycket.

Robin stark i Constellation Prize men räcker det?

LED-golvet har dragits in. Robin Bengtssons tur då att dra igenom sin ”Constellation prize” och se så att allting funkar som planerat. Han gör det med en stark röst (samt starka körröster som hörs i bakgrunden) som lyfter fram låten och små ibland lite rockiga rörelser bakom sitt stativ.

Det är svarta byxor och en vit tröja som gäller denna dag – samma scenkläder färgmässigt som under Göteborgs deltävling där han deltog. Tröjan är emellertid utbytt från en skjorta med halvlånga ärmar till en T-shirt med kortare ärmar. Skjorta är snyggare på honom så förhoppningsvis sitter skjortan på Robin på lördag.

Tror inte heller här på någon större chans till seger för Robin i detta startfält med stark konkurrens.

 

Välkomstfesten en gyllene tillställning

Efter fem veckor på turné har till slut Melodifestivalen landat på hemmaplan i huvudstaden. 13 rena tjejakter, 14 rena killakter och ett mixat bidrag har bantats ned till 5 rena tjejakter och sju rena killakter varav en manlig duo och en manlig energirik kvintett som måste inneha rekordet i 60 m parkettlöpning. Dessa artister inledde finalveckan med att festa loss i Stadshuset tillsammans med kollegor, produktionspersonal och andra inbjudna.

Kvällen började med mingel i blå hallen där artisterna fick posera på röda mattan efter ankomst medan gästerna minglade runt vid utplacerade ståbord. Vid flygeln satt Karin Westerlund från ”Så ska det låta” och spelade samt sjöng Melodifestivallåtar i pianobarsstil.

En trappa upp i Gyllene salen hade det dukats upp buffébord i anslutning till borden. Det minglades mellan borden och Panetoz som nu gör sin tredje vecka på raken såg inte det minsta trötta ut. Men så hade de också fått en sådan torrepstid att sovmorgon hade stått på åtminstone vissas schema. Framåt efterrätten och kaffet steg Christer Björkman upp för att hålla tal om att vi nu efter fem veckor ute på tur landat i den blivande Eurovisionsstaden och att detta var första mötet med ESC-staden för den/de som om bara några dagar kommer att koras som vinnare av Melodifestivalen 2016.

Som specialinbjuden gästartist denna kväll klev Maia Hirasawa upp och gjorde om såväl Afrodites ”Never let it go” som The Arks ”The worrying kind” samt som final gav en annorlunda version av Måns Zelmerlöws ”Heroes”.

Halvtid in i festen började några få hitta till dansgolvet. SaRahas dansare och delar av Panetoz var några av de. Annars var det överlag en ledig och mysig feststämning där ljudnivån var lagom hög och det fanns möjlighet att hänga antingen på den lite tystare balkongen, dansa loss till DJ:ns musikval eller bara sitta vid något bord en bit bort i salen och samtala. Det vill säga fram till midnatt då musiken tystnade. Trots det hängde folk kvar under mer eller livliga diskussioner fram tills det att samtliga till slut blev bortschasade mot garderoben och entrén. Flera tycktes ha planer på att fortsätta festandet någon annanstans trots väntande repetitioner imorgon.

Stadshuset
Elden brinner och det är inte många dagar kvar innan vi har en vinnare i MF 2016.
Karin Westerlund spelar MF-låtar som livemusik till minglet i blå hallen.
David Lindgren tycker tydligen att det är dags att kavla upp ärmarna såhär inför finalen.
Isa poserade efter ankomst
Robin Bengtsson, fokuserad.
Ace WIlder hade hoppat i en glittrande dräkt kvällen till ära och avfyrade ett brett leende.
Visar Panetoz upp en ny koreografi till sitt nummer?
SaRaha med dansare ställde upp sig på en rad.
På Frans hade återigen mössan åkt på. Visserligen var det lite kyligt nära entrén men kanske inte såhär kallt?
Molly Sandén kom iklädd en tuff dress och vad passar inte bättre då än en tuff pose.
Blå hallen ovanifrån.

Ganska jämnt startfält genremässigt slåss om de två finalplatserna

Sidådär 30 minuter kvar till startskottet går. Vet att ingen tippning kommit än men för att ni ska få en kort summering av ett troligt resultat så kan det mycket väl se ut som så att Ace Wilder (som låg i topp på gårdagens publikomröstning samt har fått väldigt god respons från publiken både igår och under förmiddagens matiné) och Robin Bengtsson (snyggt ”rock”-nummer till en bra låt som sätter sig ganska lätt) går till final medan Samir & Viktor gör en repris och får försöka ta sig till final via andra chansen, i år tillsammans med den andra duon i startfältet Albin & Mattias som har lite svårt att fylla ut scenen åtminstone för livepubliken.

Pernilla Andersson har en jättefin låt i ”Mitt guld” som visserligen sticker ut men på ett sådant sätt att den är för mild jämfört med de andra fem kvarvarande bidragen. Det riskerar att ge henne en oförtjänt sistaplats.

Nu brukar det nästan aldrig bli exakt som man tror men ett resultat något åt det här hållet känns inte alltför långt bort. Den mest svårplacerade är Mimi Werner som om hon skräller faktiskt kan röra runt en hel del.

MF-lyrisk Robin är ödmjuk nu men satsar på vinst vid finalplats

Robin Bengtsson är ytterligare en forna idoldeltagare som ger sig i kast med Melodifestivalen för att prova lyckan där. Nu var det några år sedan Robin stod på idolscenen, närmare bestämt 2008 då han kom trea där, men har sedan han var liten haft en dröm att vara med i MF.
– Jag har nog alltid velat vara med i MF sen jag var liten tror jag. Har alltid tittat på mello och liksom följt det så det är en liten livsdröm man haft liksom. Jag har minnen kanske ifrån när jag var 10 någon gång, säger den snart 26-åriga sångaren.

Det första som slog honom när han kom in på arenan i torsdags morse var ”wow vad stort det är”. Därefter beskriver han det som att det började pirra gött i magen. Just bidraget ”Constellation prize” beskriver honom själv bra som artist.
– Ja det tycker jag absolut. Det är mycket fokus på min sång, på melodispråket och känns modernt och fräscht i soundet.

Han är vad man nog skulle kunna kalla lyrisk över MF-resan hittills och vad den har gett.
– Vi har jättekul. Det är många duktiga människor och det är ett härligt gäng. Vi har kul backstage och vi har kul på kvällarna. Det är bara skoj. Hela den här upplevelsen har varit jättehäftig, målar Bengtsson upp.
Han har som förväntning att bara göra själva numret så bra som möjligt och ser som ett drömscenario att gå till andra chansen åtminstone. Med andra ord ganska blyga förhoppningar inför morgondagens deltävling då Robin inte är den killen om står och skryter om att han ska vinna.
– Det blir nästa mål om jag går till final. Då är det klart man går dit för att vinna men just nu är det bara att göra så bra som möjligt som gäller.

Vad har du bakom ryggen Robin?

Då Anna Book inte längre deltar inom tävlan så har vi raskt hoppat från bidrag fyra till bidrag sex och Robin Bengtsson med sin ”Constellation price”. Hans scen badade i gult igår, detta är mer nedtonat nu vilket å andra sidan ger en starkare effekt av spotlightsen som flyger och far och korsar varandra. Men att han för handen bakom ryggen minst tre gånger under tiden ser lite misstänkt ut. Korrigering av sina in-ears eller har han hittat en skön pose?

Robin Bengtsson växer på scen

Robin Bengtsson är liksom Albin och Mattias ensam på scenen men han lyckas med att fylla upp scenen. Nu har han visserligen byggt upp en scen på scenen vars kanter matchar LED-bakgrunden och det på ett ”beautiful” sätt. Plus också att hanv faktiskt rör sig på scenen trots utnyttjande av stativ under hela tiden. Om det var mäktig pop igår så har han vuxit ett steg till. Om Robin bär på någon slags nervositet döljer han det väl för sången låter bra.