Det var inte bara årets deltagande artister som kom till festen utan även fjolårsdeltagare och andra välbekanta gäster.




















Det var inte bara årets deltagande artister som kom till festen utan även fjolårsdeltagare och andra välbekanta gäster.
Linköpings välkomstfest höll till i stadens konsert- och kongress, liksom den gjort senast vi var här. Själva miljön kändes igen men artisterna var förstås inte desamma och den så kallade underhållningen var också ny.
Festen började med att artisterna gick på röda mattan upp mot ingången där de blev fotad än en gång framför ett svart skynke (därav den mörka bakgrunden på bilderna). Artisterna släntrade in med jämna mellanrum och veckans stora snackis Loreen anlände förstås sist. Man brukar ju säga att fint folk kommer sent…
FO&O var de första att kliva in genom dörrarna och ställde snällt upp sig inför kamerorna.
Därefter anlände De Vet Du, men DJ Hunk som traditionsenligt kom barbröstad fick dispens och slapp stå ute i kylan på röda mattan. istället stod han och tryckte precis innaför dörren innan hans mer påklädda polare lyckades ta sig förbi alla människor och in i värmen.
Axel Schylström poserade snällt vid ankomst.
Boris René fann alla kamerablixtar lite för jobbiga och vände blicken upp mot taket när det var som värst. Däremot sade han ingenting om det.
Dismissed gav en mindre kavalkad av poser samt fick förfrågan om att pussas från någon ur presskåren (vet inte riktigt varför…). De ställde upp på detta. Här ovan blev det dock bara en vanlig posering.
Lisa Ajax som sett lite trött ut tidigare här, kom i en svart kappa som hon lade ifrån sig efter att ha tittat på det svarta skynket. Sedan ställde hon upp sig och lyckades bland annat avfyra ett litet härligt skratt under den korta fotosessionen.
David Lindgren ursäktade sig vid ankomst med att han bar samma kläder som under presskonferensen tidigare under dagen, medan Hasse tyckte att det var svårt att få in fler än tre sådana här snygga personer på en och samma bild.
Anton Hagman tog det bara chill…
Efter lång väntan så hittade hon till festen, Loreen. Det var en ödmjuk Loreen som undan fördröjning vände sig mot oss och bjöd på sig själv som det proffs hon är, genom diverse sköna poser. Den enda nackdelen var väl kombon mörkhårig Loreen i svarta kläder mot en svart bakgrund…
Medan denna så underhållning där en tjej vid namn Åsa sjöng för samtliga gäster, slog vi oss ned vid borden i den upplysta och dekorerade salen för att så småningom inta en trerätters meny, där desserten fick toppbetyget. en tung liten chokladbit serverad med hallon, liten hallonspegel och någon sötare mousseaktig historia som gifte sig bra med chokladen.
Själva sittningen var avslappnad och uppsluppen men livemusiken gav inte precis upphov till en lust att resa sig upp och dansa loss hos någon. Jazz och lugna gamla covers på till exempel Elvislåtar skulle jag inte direkt passar så bra i Melodifestivalsammanhang. Visserligen satt flera av artisterna kvar vid bord och pratade i grupper i alla fall 30-45 minuter efter att desserten avsmakats men sen drog de flesta hemåt. ytterligare en stund senare drog i stort sett alla andra, likaså vi. Artisterna tycktes ha lämnat festligheterna helt för de syntes inte till på hotellet heller. Det gjorde däremot flera låtskrivare, några dansare och några från de olika skivbolagen som fann baren där riktigt trevlig att sitta och hänga i. Flera av dessa (utom bland annat Edin som gick någon timme eller så innan dess) hängde faktiskt kvar till över 02 då den lokalen bommade igen sina dörrar för natten.
På söndagskvällen invigdes Årets ESC officiellt med röda mattan utanför slottet. Vanligen brukar detta ske genom att artisterna anländer till stadshuset och går rakt in till välkomstceremonin via röda mattan. Slottet var emellertid ett bättre och smidigare val bland annat på grund av utrymme. I år var den röda mattan den längsta mattan någonsin och med 42 olika delegationer tog detta hela kvällen. Det är lite som Oscarsgalan eller vilken stor filmfestival som helst. Norge och deras Agnete var det enda landet som inte kom på eventet. De fokuserar bara på tävlingen.
Programledarna Måns Zelmerlöw och Petra Mede tog täten och skred längs mattan först av alla. Måns värdesätter fortfarande sin seger från förra året väldigt högt då det var en så stark känsla och sångaren har inte haft en dag ledigt under det här året. Han gillade att det har varit så mycket för honom och han ser fram emot att få vara programledare med en mycket grym och erfaren Petra Mede.
Flera artister såsom Bulgarien, Frankrike, Azerbajdzjan och Belgien talar samtliga om att det är kul och grymt. Det är en underbar känsla att tävla i Europas största musiktävling, som ju faktiskt sänds i länder även utanför Europa.
Artisterna är också väldigt enade vad det gäller Stockholm som värdstad. De tycker att Stockholm är en av de bästa städerna de har varit i och att det är en stor och fin stad som man kan vara turist i. Många är väldigt glada för att de nu när är på röda mattan hör hur fansen ropar deras namn som om de var de enda där. Belgiens Laura Tesoro är så nöjd över staden att hon bara njuter att vara här och älskar utgången – det vill säga att hon är sist ut på torsdag. Sångerskan avslöjar också att hon kommer göra massor av gig efter Eurovision och planerar ett album.
Frankrikes Amir som är en av storfavoriterna till att vinna Eurovision tycker staden är så exemplarisk och liknar invigningen vid att vara på filmfestivalen i Cannes förutom att här kommer man närmare fansen på ett annat sätt. Här kan man visa sig från sin bästa sida och det är en härlig känsla för Amir. Detta är som att se Frankrikes bästa sommardagar från sin bästa sida. Vidare så är det mycket att hantera nu eftersom Amir måste göra showen bättre.
Bulgariens Poli och Azerbajdzjans Samra har varit här tidigare och varje gång de är här älskar de staden. De är också väldigt nöjda med att ha med sig svenska låtskrivare och svensk kör. Just för att ”de är bäst”.
Aminata som förra året sjöng för Lettland i ESC är i år låtskrivare bakom landets bidrag ”Heartbeat” som sjungs av Justs. Hon förväntade sig inte alls att låten skulle vara så populär här vilket hon tycker är roligt. Vidare berättade Aminata att hon är glad för att hon inte tävlar som artist utan som låtskrivare. Hon hade haft ett projekt med att komma med i tävlingen och man kände direkt när Justs var med på demon att han var rätt person till ”Heartbeat”. Vidare så är det grymt att vara en del av Eurovision på ett eller annat sätt.
På röda mattan gick också Thomas G:son som i år är låtskrivare bakom Cypern men också producent på Georgiens bidrag. Det är en otrolig känsla att få vara här som låtskrivare då detta inte längre är någon självklarhet. Thomas berättade också att det är jätteroligt att Cyperns tv-bolag frågade honom tidigt i processen om att vara låtskrivare för Minus One och att detta var bästa röda mattan någonsin vilket han förklarar med att den är både längre, större och bättre.