Sannas besked – leder allsången även nästa år

Allsångssommaren är nu slut. Den avslutades med ett program som gick i ett ganska lugnt tempo. Det som gjorde att programmet tryckte lite på gaspedalen var i många fall allsångerna. Det blev också lite av ett nordiskt tema då två av artisterna är svenska medan Sissel Kyrkjebø är från Norge och Lukas Graham från Danmark. Sanna höll på svaret huruvuda hon stannar eller inte. Först efter att ha sjungit klart på den avslutande visan med hela husbandet runt sig avslöjade hon till sist att hon stannar kvar som allsångsledare ytterligare ett år.

Sanna Nielsen var finalkvällen till ära klädd i en guldfärgad outfit bestående av byxor och en kavaj. Så snart Stockholm i mitt hjärta tonat ut drog husbandet igång allsången ”Guld och gröna skogar”. Sanna tog genast ton och rev av en rad på den innan hon uppmanade publiken att slå upp rätt sida i allsångshäftet. Publiken kom snabbt på fötter och diggade med.

Norli och KKV var först ut denna kväll med ”Bilen”. En halvsnabb låt med skönt tempo som killarna levererade med en lika skön sång. Ganska bra drag ändå.
Efter en kort spontanquiz från Sannas sida där killarna blev något ställda över allsångsledarens plötsliga frågor om vad den andras föräldrar heter och dyligt, blev det så dags för allsång. Sonny och Kim som de heter gick båda ut i publiken som hakat armkrok med grannen och gungade med i ”Jag tror på sommaren”.

Lukas Graham fick göra hela två låtar i programmet. Den första som han bjöd den svenska allsångspubliken på var en av deras hits, ”Love someone”. Frontsångaren Lukas Forchhammer stod vid sitt mickstativ i svarta byxor och vit t-shirt och sjöng från hjärtat. Fint framträdande. Hans andra framträdande närmare slutet på kvällen innehöll lite mer energi då de mot slutet av programmet framförde ”7 years”, ännu en av sina hits. Under denna tog sig sångaren också nerför trappan och ut på scentungan för att komma närmare publiken.

Duon Gammal bestående av Peg Parnevik och Pontus Pettersson sjöng sin ”Sånger från förut” som bör ha varit svår att missa för den som lyssnar på radio. Nu visade det sig att Pontus tydligen gjorde scendebut i och med detta framträdande, men deras kemi och lugna utstrålning medan de stod där ute på scentungan och sjöng gjorde att det är svårt att tro. Låten togs emot väl då det klappades med på sina håll. Som allsång körde duon ”Inatt jag drömde”. Även här blev det gung med armkrok i stolsraderna.

Sanna hittade sedan Kristian Luuk bland publiken, men han ville inte leda någon allsång. Däremot skickades hans nya kollega Daniel Hallberg upp för att hjälpa Sanna i allsången ”Jag vill vara din, Margareta”. Den avbröts dock rätt snart av Daniel som, för att bli lite varmare i kläderna, provade att sjunga nämnda låt på olika sätt. Med andra ord som de skulle kunnat låta om Magnus Uggla, Hellström eller Timbuktu tagit sig an den. Efter detta lilla så kallade humorinslag som kändes mer som att det störde själva allsången, fick publiken till slut åtminstone vara med i refrängen.

Då var den efterföljande allsången ”Inget stoppar oss nu”, av dansbandet Black Jack som startade sin karriär i samband med filmen med samma namn. Riktigt bra drag här men så är det också en bra, snabbare allsång där många troligen kan texten utantill.

När vi kommit mer än halvvägs in i finalen fick så Sissel Kyrkjebø stiga ut och inta plats mitt på scenen, med en flygen intill sig där kapellmästaren tagit plats. ”Welcome to my world” är en lugn visa som utan problem skulle platsat i en Disneyfilm. Sanna Nielsen var inte sen att ta chansen nu när hon ändå hade Sissel på besök att be om en duett. Tillsammans gjorde de den otroligt vackra ”Inners i sjelen” som undertecknad vill minnas att hon ska ha gjort under en av OS-ceremonierna 1994. Hur som helst så blir den ju inte sämre i duettversion med sångfåglarna Sissel och Sanna när de tar ton tillsammans.

Tess Merkel gjorde därefter ett överraskningsbesök. Hon kom in för att hjälpa Sanna i den svängiga allsången ”Leva livet”. Medan det riggades om på scenen inför säsongens absolut sista nummer fick här Lukas Graham roa tittarna och publiken på den andra halvan av scenen under några minuter med ”7 years”.

Finalkvällen led mot sitt slut och så snart Lukas tackats och lämnat scenen vände Sanna blicken mot kameran. Detta för att tacka såväl tittarna som säsongens gäster och publiken på plats för den här säsongen samt berättade att hon njutit av varenda sekund under dessa fyra år.

Sittande på en stol med husbandet runt sig gav gav de ”Följ mig bortåt vägen”. Mörkret hade fallit runt den upplysta scenen. Husbandet kompade vackert Sanna där hon gav ett finstämt nummer i denna lilla visa, för att sedan citera delar ur den och avsluta meningen med… ”vi ses nästa år igen!”. Jubel utbröt, skyltar med Sanna på sträcktes upp och bandet ökade takten något i den uppsluppna stämning som uppkom samtidigt som Sanna återigen tackade för den här säsongen. Ett väldigt fint avslut på allsångssommaren 2019 trots lite svajigt finalprogram överlag.

 

 

 

Bra stämning i sommarens sjätte allsång

Duncan Laurence besökte Sverige och allsång på Skansen

Det är Pridevecka nu. Det syntes inte minst på veckans allsångsprogram då det syntes en hel del regnbågsflaggor samt att den Nederländska Eurovisionsvinnaren Duncan Laurence besökte Sanna Nielsen. Han fick folket som tagit sig dit att klappa i takt till hans segrarlåt ”Arcade”. Även Orup och duon Icona Pop fick bra respons. Utöver det fick vi höra rap igen och ett utdrag från operans värld. Men det sista numret där Sanna bytt ut signaturlåten mot en underbar version av ”Caravan of love” var riktigt bra. Den utgjorde ett både snyggt och starkt avslut på den ordinarie timmen innan de övergick till SVT play-sändningen. Ännu ett plus är att ingen av artisterna hade någon av sina egna låtar som allsång. 

Orup är mannen som haft ett antal hits genom åren. Nu fick dock hitsen vara till åtminstone eftersändningen. Orup öppnade istället programmet med att bjuda på sin purfärska singel ”Vakuum” där han sjöng om att han inte vill vara ett vakuum. Nu har just vakuum en djupare innebörd här och har med relationer att att göra men Orup var definitivt inget vakuum i programmet. Han intog scenen tillsammans med stora delar av orkestern som också fått kliva fram och visade upp en del danssteg. Tillsammans fick de det att svänga loss ganska bra, med taktfakta klapp från publiken under tiden.

När det blev dags för allsång gick han emellertid tillbaka till 1968 genom att ta den gamla allsångsdängan ”Det börjar verka kärlek banne mig”.

Maxida Märak är ännu en av årets rappare som besöker Sanna Nielsen på Sollidenscenen. Maxida skiljer sig från många av dessa genom att, åtminstone i ”Lova ingenting” där stuket går mer åt sång än åt att spotta ut sig ord. Låten ”Lova ingenting” har ett skönt tempo som gör den till mer lättlyssnad raplåt. Dock kändes responsen från publiken ganska sval.
Maxidas allsång var Petra Marklunds ”Händerna mot himlen”, vilken funkade väldigt bra. Folk ställde sig upp och ett antal händer sträcktes mot skyn.

Därefter blev det opera av Adrian Angelico från Norge. Mezzosopranen gav allsångspubliken på plats och framför tv:n ett smakprov från denna världen genom att göra Händels ”Lascua ch’io pianga” till harpa. Ett fint stycke och Adrian är riktigt skicklig på det han gör, det går inte att ta ifrån honom. Det är bra att Allsång på Skansen blandar och ger med musikgenrer för att göra de mer åtkomliga för den stora, allmänna publiken men tyvärr så blev detta lite av ett sömnpiller om man ser på de övriga punkterna i programmet. Opera tycks ofta svårt att få in på ett bra sätt.

Då det blev dags för Icona Pop att äntra scenen skruvade de upp farten ett antal snäpp och rev av sin ”Next mistake” framför stående publik, medelst mer eller mindre spontan dans. Tror åtminstone inte att koreografin var ristad i sten. Som allsång valdes Kikkis ”Bra vibrationer”. Svårt att misslyckas med den som allsång.

Icona Pop hade med sig dragshowartister som dansare

Sanna Nielsen avbröts sedan av Maria Lundqvist i sin roll som Sally som kände ett starkt behov av att gå upp och hälsa på som hon sa, kapellmakaren. Vet inte om man kan säga att hon ledde en allsång direkt men hon presenterade åtminstone nästa allsång, ”Vals om sommaren”. En visa om hur hemskt sommaren är på olika sätt och ja, det är svårt att hänga med i texten till en låt som man i stort sett aldrig annars hört eller sjunger. Om man samtidigt ska hålla ett öga på vad Marias alter ego Sally egentligen sysslar med, som att gå ner i split och rulla nerför trappan. Under tiden Maria hade en intern fight med Sally och till sist lyckades klä av sig rollen så kom det fram att hon faktiskt gillar sommaren. Kändes smått schizofrent just där…

Orup presenterades så ännu en gång och ställde sig ute på scentungan. ”Det är nånting som är bra med stan ikväll” är inte lika medryckande som den inledande låten. Något lugnare i tempo men fin låt. I god prideanda presenterade Sanna nästa allsång, ”Vi gör det ändå”. En härlig och positiv stämning spreds över Skansen.

Till slut var det så dags för årets Eurovisionsvinnare Duncan Laurence att få komma ut och sjunga sin vinnarlåt ”Arcade”, där publiken mot slutet klappade i takt i refrängen. Sanna som nu bytt om till en ljusblå fluffig kreation snackade förstås litegrann med sångaren innan han avtackades och hon själv bjöd in till party med Housemartins gamla ”Caravan of love”. Orkestern hade nu tagit sig ner från sitt hörn på scenen och stod såväl i trappan som på ett specialbyggt podium. Folk stod upp och diggade med medan Sanna och gänget gav allt i form av ren glädje och energi. Det blev en feststämning helt enkelt som satte den där lilla guldkanten på ett av årets bästa program hittills.

Smith & Thell och Sven-Ingvars två guldkorn i veckans allsång

Smith & Thell

Den femte allsångskvällen denna sommar besöktes Sanna Nielsen av fyra artister som representerade fyra olika musikstilar. Sven-Ingvars står för dansbandsmusiken även om de nu har blivit mer moderna och förändrat soundet i låtarna. Åkervinda står för folkmusiken medan duon Smith & Thell gav sin hit ”Forgive me friend” som går lite i countrypophållet. Sedan har vi den där rappen som verkar återkomma vecka efter vecka känns det som. Den här gången heter artisten Imenella, en ung dansare och koreograf som nu valt att ta steget och bli artist. Ska man lyckas summera detta i en mening så var det en lyckad kväll som avslutades på topp men som hade sina sömniga stunder.

Sven-Ingvars med Oscar Magnusson som leadsångare intog scenen ganska direkt efter att Sanna presenterat kvällens gäster. De öppnade kvällen med att passande nog sjunga om ”Sommar i Sverige”. En lite rockigare version än originalet där Oscar bland annat petade in Skansen i texten, dagen till ära.

Oscar och resten av bandet gick sedan av medan Sanna drog igång allsången ”Ring ring” och gick runt i gångarna medan publiken stod upp och sjöng med.

Rapparen Imenella hade med sig Newkid samt totalt åtta dansare som backade upp henne i låten ”S/O”. Låten är en av de bättre raplåtarna som SVT haft med denna sommar. Men själva genren rap börjar kännas som att det varit för mycket av. Nu lär vi få mer rap framöver innan säsongen är slut. Men då var det skönt att höra Imenella låta publiken ta ton tillsammans med henne i Per Gessles ”Här kommer alla känslorna”. En Gessle-sommarhit som passar perfekt som allsång.

Tjejkvartetten Åkervinda drog sedan ner på farten rejält och sjöng a capella folkmusik bestående av nordiska folkvisor. Visan ”Trilon” var första smakprovet och därefter övergick den till ”Det brinner en eld” där den sistnämnda kanske är lite mer lättlyssnad än den första. Allsången ”Nu är det gott att leva” gick i lite samma stuk. En jättefin mysig allsång som dock är en sådan som kräver allsångshäfte för att kunna hängas med i.

Under tiden hade på scenen byggts upp en äldre del av söder med rött hus, högre staket/plank och lång bänk. Sanna Nielsen hade iklätt sig en gul-svart-rutig klänning i äldre modell och levererade ett Söderkis-medley i sällskap med bland andra Sussie Eriksson, Kim Sulocki och Andreas Nilsson. Även de i kläder av äldre stil. Medleyt inleddes lättsamt med en visa om att köpa tulpaner och via ”vårat gäng” samt slagsmål som Sanna stoppade hamnade vi så småningom i dansens värld för en stund. Snygga övergångar och ett nummer som är välbyggt och genomtänkt från första tonen.

Så blev det åter Sven-Ingvars tur att inta scenen, den här gången med den lite lugnare låten ”Rör vid mig igen” från i år. Texten i denna är fin och låten togs emot ganska bra av publiken. Efter kort prat mellan Sanna och Oscar om Sven Ingvars 2.0 och att pappa Sven-Erik fortfarande är närvarande på ett sätt drogs allsången ”Sommar och sol” igång. På sittplats ställde sig folk upp och det diggades med på olika sätt.

Orkestern fick några sekunder i rampljuset när Sanna läste upp ett nytt vykort och pratade med kapellmästaren som åt på en varmkorv. Vart det leder? Jo man dra igång refrängen på Köppäbävisan då det är korvens dag. Litet kul tilltag agerade brygga till nästa akt signerad duon Smith & Thell.

Maria och Victor i duon Smith & Thell bjöd på deras ”Forgive me friend”, som gått varm på radio bland annat, och fick med sig folket på Skansen.

Kvällen avrundades med hela två allsånger. Först den lugna ”Idas sommarvisa” som Smith and thell” var med och ledde. Därefter dök Hanna Hedlund upp och rev av Orups ”Då står pojkarna på rad” tillsammans med programledaren. Bra och härligt avslut på detta sätt i och med att folk även ställde sig upp och klappade i takt medan det sjöng med. Det är så en allsångskväll ska avslutas, med känslan på topp.

Svensk pop, humor och nostalgitoner då Sanna återigen bjöd in till musikfest

Fjärde programmet är avklarat av sommarens allsång på Skansen. Det betyder att vi redan har kommit halvvägs. Med gästartister som Bishara, Molly Sandén, Ann-Louise Hansson, Lamix och Anders Lundin blev det en väldig spridning på musikstilarna men även en del positiva överraskningar och några medleyn med Sannas gäster. Sanna Nielsen själv strålade i sin helvita outfit. Okej, den var kanske inte upphetsande i sig men Sanna är bildskön i det mesta. Även i vita byxor och kavaj.

Molly Sandén var först att presenteras, direkt efter vinjetten Stockholm i mitt hjärta. ”Det bästa kanske inte hänt än” är en upptempo poplåt på svenska som togs emot väl. Bakom henne körade för övrigt hennes syster Frida. Kvällens första allsång ”När vi två blir en” stod folk till slut upp i sjungandes mer eller mindre utan häften till hjälp.

Bishara som under kvällen avslöjade för Sanna Nielsen att han kommit i målbrottet, lyckades ändå leverera en bra och stabil version av sin genombrottslåt ”On my own”. Tillsammans med en kör av unga fans på ståplats.

Av de två på varandra relativt efterföljande allsångerna fungerade ”Bara få vara mig själv” bra, som Bishara var med och ledde. Men när så Sanna drog igång ”Sommartider” blev det ett ordentligt drag med handklapp och en del dansande vid sina platser. Här sjöng också många med i texten obehindrat och utantill.

Anders Lundin har stått på den här scenen många gånger tidigare men aldrig som enbart artist. Han stod nu på scentungan med vyn över Stockholm i bakgrunden och sjöng en fin liten visa om livet och relationer. ”Låten heter Bara du och jag”. När så Sanna Nielsen mötte upp honom på scentungan var Anders första reaktion att utbrista i ett lyckligt ”I’m back!”

Nu blev det ingen allsång för honom. Istället hade man byggt upp en julig scenografi med släde, halmbock och säck. utöver det användes även en grill och en solkarta som rekvisita. Tillsammans med Sanna gav han på ett jul-i-medley där jullåtar fått ny, lite humoristisk och somrigare text. Det var grillning, robotgräsklippare och klimatet som togs upp. Roligt medley som gick i ganska snabbt tempo och kändes som en typisk allsångsshow med rekvisita. Man känner igen stilen helt enkelt! Väl genomtänkt och de två samspelade bra.

Ann-Louise Hansson som varit artist i 60 år och har samlat på sig ett otal låtar genom året presenterades så. Fint då och skönt att få höra henne göra ett glatt litet medley bestående av flera av hennes låtar. Årets Melodifestivalsbidrag inräknat. Josefin Glenmark som skrivit den samt körade bakom sin mamma Ann-Louise i Mellon dök också upp. Medleyt avslutades med ”Ces’t la vie”. Ett trallvänlig glatt Mellobidrag från tidigt 00-tal som, även ikväll, fick publiken att ryckas med. Ganska omgående reste sig folk och klappade i takt medan sångerskan rörde sig ut mot scentungan.

Lite av det härliga draget som blev där bibehölls i den efterföljande allsången ”Gammaldags musik”, även om publiken nu åter satt ner. Josefin Glenmark passade på nu när tillfälle fanns att ställa sig hos Britta Bergström och Annika Granlund Jonsson för att bistå orkestern under denna allsång.

Lamix är ännu en rappare som besöker programmet denna sommar. Det känns som att det kan gå hur som helst med rappare som gästartister. Antingen tas de emot varmt av allsångspubliken eller så är de lite för svåra på något sätt. Lamix & rapparkollegan Ant Wan fick väl ändå en god respons men det känns som att Lamix allsång ”Ooa hela natten” var mer omtyckt än hans eget framförande.

Innan Sanna avrundade kvällen genom att åter hylla vår huvudstad tassade Molly Sandén ut igen, ombytt i kort rosa klänning, för att sjunga ”Va det då” till bland annat fansens lycka.

Ana Diaz rörd till tårar i veckans allsång

Med tre program in i säsongen var det dags för Sanna Nielsen att presentera orkestern vilket hon gjorde ganska så direkt. Bland gästartisterna behövde däremot inte Benjamin Ingrosso & Felix Sandman någon närmare presentation då skriket bland fansen på plats var rätt högt så fort de nämndes. Medan Arvingarna skapade en smittande glädje med sin Mellolåt ”I do” Bjöd skickliga Claudia Campagnol på lite jazzigare musik och allsångsdebutanten Ana Diaz blev rörd till tårar.

Det första Sanna gjorde efter att Stockholm i mitt hjärta klingat ut var att få upp folket som samlats framför Sollidencenen på fötter. Detta genom att dra igång allsången ”Musik ska byggas utav glädje”. Mot slutet av denna presenterades så husbandet.

På framför allt ståplats ökade sedan temperaturen rätt rejält när de som många väntat på om än väldigt kort tid, dök upp. Benjamin Ingrosso och Felix Sandman sjöng två låtar under ordinarie timmen varav Happy thoughts var den första. På ståplats hoppades det och sjöngs med. Den energin syntes även på flera håll bland de sittande. Sandman hade för övrigt överraskat och bytt hårfärg till blont. Killarna hade Gärdestads ”Jag ska fånga en ängel” som allsång, där publiken stod upp.

Inför nästa allsång fick Sanna chans att visa sin Göteborgs-humoristiska sida genom att först prata med bandet om vad som sker om någon spelar fel. Kapellmästaren Stefan visade sin knapp som skulle ge den som spelade fel en elstöt. På flajen stod Jonas i rök. Sanna gav en kort kommentar och tyckte sen de skulle gå vidare i en allsång som det ryker om, nämligen ”Trettiofyran”.

Ana Diaz som jobbat med och skrivit låtar till en hel del stora artister men som 2015 valde att kliva fram som egen artist gjorde nu allsångsdebut. Hon sjöng en väldigt lugn, berättande visa som kändes lite åt vaggvisehållet och släppte efteråt några tårar av lycka. Själv hade först hon trott att det skulle vara läskigt att gå upp. Även allsången gick i det saktare tempot då hon ledde ”Angöra en brygga” tillsammans med programledaren.

Man kan säga att Arvingarna var kvällens andra namnkunniga dragplåster, särskilt efter deras MF-hit ”I do”. Det var också denna som stod på körschemat och till stående publik som glatt dansade med rev de av denna för att sedan gå av.

Innan de fyra medlemmarna i Arvingarna åter fick komma in och själva presentera allsången ”Eloise” hoppade programledaren in där emellan för att visa upp en radda av allsångshäften. Allt i en klänning och frisyr som gick i 50-talsstuk eller däromkring. Tillsammans med Åsa Fång och Annica Edstam sprängde de in ett medley som de helt sonika nynnade och lallade sig igenom.  Vad gäller allsången Eloise så givetvis stod folk upp även i denna, sjungandes med utan större problem.

Claudia Campagnol var sist ut av gästartiserna och ståendes på scentungan gav hon allsångspubliken lite sköna jazzigare toner i sin ”Do you love me”. Under låten hängde hon på sig en keytar för att spela på. Väldigt bra sångerska som gav ett professionellt uttryck ut i fingerspetsarna. Hennes allsång ”Satellit” innebar kvällens andra signerad bröderna Gärdestad.

Under stort jubel fick så Benjamin och Felix åter komma ut på scenen och avsluta kvällen med sin hit ”Tror du att han bryr sig” i vilken det blev lite av allsång även där. Särskilt bland fansen där det även hoppades upp och ned längs med kravallstaketet. Ett väl avvägt program där fart varvades med lugnare toner och det fanns röda små trådar som liksom ledde oss vidare.

 

 

Sandro Cavazza och Laleh drog på allsången

Sandro Cavazza

I sommarens andra allsång tog Sanna Nielsen ton tillsammans med Laleh, Owe Thörnqvist, Molly Hammar och Sandro Cavazza. På repertoaren allsångslåtar fann vi den trogna och omtyckta Gå upp och pröva dina vingar. Det var också den allsången där det var mest drag. Sammantaget gick det något upp och ned under denna kväll då musiken spretade rejält. Programmet hade sina småsega stunder. I övrigt funkade allt utmärkt, där Sanna fortsätter hålla nollan vad gäller regn under direktsändning åtminstone.

Så snart vinjetten Stockholm i mitt hjärta tonat ut allt medan solen faktiskt sken så bjöd Sanna in till allsång, i den låt som hängt med längst i allsångshäftet. Vi pratar ”Gå upp och pröva dina vingar”. En klassisk allsång som alltid ger både glädje och bra drag, med tillhörande koreografi som alla ställde upp i. Ett säkert kort som är omöjligt att misslyckas med.

Laleh gav sin relativt nya Sand överallt. En poplåt på svenska i igenkänd Laleh-stil som hon framförde i blå klädsel medan de övriga i hennes band hade gult tema. Svenskt tema månne? Som allsång hade Laleh sin egen låt ”Goliat”, vilken inte kändes som veckans mest klockrena. Med sin något udda, lite sega takt i versen kändes den inte så rolig som just allsång.

Owe Thörnqvist, äldst av kvällens gäster med sina 90 år, hade fått in en hög stol på vilken han satt uner tiden som han framförde ett medley. Medleyt bestod av bland annat Rumba i engelska parken, Loppan och Varm korv boogie. En lågmäld duett med Sanna Nielsen i När min vän bakades också in och kändes som ett malplacerat stoppblock. Han började emellertid med att involvera publiken.
Den kommande allsången Dagny var däremot inget stoppblock på något sätt.

Molly Hammar som kvällen till ära iklätt sig en ljusblå klänning och såg närmast ut att vara klädd för en premiär på operan, bjöd på sin nya låt ”Words”. Publiken hakade på med handklapp i refrängen medan Molly levererade. Molly och Sanna gick efter litet snack ut i gångarna för att leda allsång i den fina ”Sakta vi gå ge genom stan”, som ligger henne nära då hon är uppväxt med Monica Z.

Nästa gäst har nog inte tagit en ton någon gång vad jag minns, men däremot fått flera programledare genom åren att bland annat svettas lite extra och bli extra nervösa. Vi pratar Jonas Wahlström. Han hade med sig ett krokodilägg till Sanna som kände en skräckblandad förtjusning, framför allt när en levande krokodil drogs upp ur den medhavda väskan. Efter lite pussande på krokdil och klappande på den lämnade Jonas och djuren scenen.

Sandro Cavazza var den som fick ta upp musiktråden igen. Det gjorde han med sin poppiga och populära ”Enemy” som gav bra drag. Kanske också den låt som togs emot allra bäst under kvällen. Sandro lät sen hela Skansen sjunga ut i Ted Gärdestads ”Sol, vind och vatten”. En vacker, somrig allsång.

Laleh hade två låtar under kvällen. Den andra med titeln ”Svenska 2” har en väldigt hookig, taktfast refräng som var lätt att vilja dansa till, vilket märktes till viss del. Åtminstone med handklapp från de som tagit sig dit för att se det live.

Med anledning av att Sverige är i semifinal i Fotbolls-VM passade Sanna på att riva av Markoolios ”Mera mål” som avslutande allsång och rappade sig imponerat igenom texten i verserna. Allt medan samtliga artister radade upp sig på scenen och rockade loss med henne samt orkestern.

Finalprogrammet – från signatur till ”När showen är slut”

Så var då Allsång på Skansen slut för i år men om cirka 10 månader står Sanna på Sollidenscenen igen och välkomnar oss tillbaka till en ny säsong, hennes fjärde i ordningen. Men först en liten summering av finalprogrammet genom bilder.

2787
Sanna Nielsen
2802
Sanna Nielsen
2816
Seinabo Sey
2829
Seinabo Sey
2833
Sven-Bertil Taube
2837
Sven-Bertil Taube
2842
Sven-Bertil Taube
2866
Sven-Bertil Taube med Sanna Nielsen
2887
Magnus Uggla
2938
Magnus Uggla
_DSC2913
Magnus Uggla med delar av bandet
2947
Systerpolskan
2953
Systerpolskan
2992
Mikael Rickfors
3008
Seinabo Sey
3037
Sanna Nielsen med bandet i ”När showen är slut”

Sannas besked – stannar ännu en säsong

2778

Det finns ett litet ord som brukar betyda dåligt besked. Det är det det lilla ordet ”men”. När därför Sanna inleder finallåten med detta ord var det troligen flera som började skruva sig i stolarna. Inte blev det bättre när hon ledsamt talade om att det var dags för henne att lägga allsångshäftet på hyllan, för att efter en längre konstpaus tillägga ”…till nästa sommar!” Då utbröt istället jubel över att säångerskan blir kvar som allsångsledare 2019.

Sanna uppvisar en sådan glädje och trivs så pass bra i sin roll som allsångsledare samt med sin publik att jag visserligen hade på känn att hon inte ville sluta. Hon vill inte släppa allt detta än… Men snälla Sanna, du behöver inte ge din publik en hjärtinfarkt på kuppen bara för att du tycker att det är lite roligt att skrämmas!

Så… Det blir alltså en fjärde sommar på Skansen för Sanna Nielsen som kan konsten att tackla när det händer saker som inte är planerade. Ta till exempel hur hon hanterade att Lasse Berghagen busigt basunerade ut att de skulle sjunga känn ingen sorg för mig Göteborg som allsång trots att det inte alls stod på veckans repertoar. Hon är också nära sin publik och småpratar gärna med den när det finns utrymme för det samt har en härlig energi. Det är en av de faktorer som behövs om man vill vara en folkkär allsångsledare – att kunna och våga vara nära sin publik och leda med värme. Hon är dessutom väldigt trygg i sin roll.

Att hon sedan har fått en del kritik i media för tappade tittarsiffror tycks inte stå i vägen för henne. Det är nog bra också i det avseendet. Genom att fokusera på vad som ska göras och bemöta allsångspubliken på ett bra sätt så kan hon fortsätta vara sig själv vilket hon vinner på i längden. SVT:s gissning om att det kan vara den värme som lägrade sig över landet under sommaren. så att folk flydde ut till svala badvatten, samt fotboolls-VM kan mycket väl vara två faktorer som spelat in stort i början av säsongen. Det är åtminstone inte omöjligt.

Nu blickar vi framåt mot en ny varm säsong med trygga Sanna Nielsen 2019, hennes fjärde säsong på Sollidenscenen.

Mysig sensommarspelning av Bo kaspers orkester i Allsångsscenen är din

2504

Sommaren lider mot sitt slut och det näst sista allsångsprogrammet visade sig sitta på ett ganska bra drag, inte minst i allsångerna där alla utom en var mer eller mindre popdängor. Gästerna denna vecka var Bo Kaspers orkester, Molly, Sandén och Lena Philipsson som bjöd på både gamla låtar ur sin repertoar samt några relativt nyskrivna låtar. Dessutom hyllades Jerry Williams av sitt eget band. Att Bo Kaspers orkester fått lotten att äga scenen med egna gäster i en hel efterföljande timme var ett oväntat val och började segt, om man frånser öppningsnumret. Men när de 20 minuter in i denna tog tonerna till ”I samma bil” så fick de till slut upp publiken på fötter i vad som till slut blev en trevlig liten sensommarshow. 

Vi har klivit in i augusti och Det firade Sanna Nielsen med att lägga i fyrans växel direkt medelst allsången Ljudet av ett annat hjärta som såväl publik som bandet gick igång på. En gammal klassiker från Gyllene tider.
Klassiker kan man inte kalla den av sina låtar som Bo Kaspers orkester sedan intog scenen för att ge den musiktörstande publiken men allt behöver inte vara det. Det går en man i mina skor drog ner tempot för en stund till melodiös skön och lättsam pop. I deras allsång däremot reste vi från Halmstad till Göteborg. Anledningen, de hade valt Håkan Hellströms fartfyllda och lite nyare Känn ingen sorg för mig Göteborg 

Det Petter hade att leverera är nog något som många längtar efter nu. Låten heter nämligen Regnet. En svensk svängig raplåt där han även tog hjälp av Sami och en annan av kvällens gäster – Molly Sandén. Petter började mitt på scenen men de tre möttes snart upp ute på tungan där Molly var den som glänste lite extra, klädmässigt.
Den allsång han valt var Janne Lucas Växeln hallå, en av kvällens två Melodifestivalslåtar faktiskt. Den andra är Lena Philipssons Kärleken är evig som avslutade ordinarie program.

Den enda lugnare allsången som stod på körschemat var Mitt sommarlov och den som sjöng in den för ett antal år sedan, Anita Hegerland, kom ut i egen hög person för att bistå Sanna i denna. Det lät nu som att Anita låg lite efter musiken.  Så var det även vid repet och möjligheten finns att det faktum att hon betonade/sjöng orden på ett lite annat sätt skapade den ibland smått förvirrade effekten. Nostalgi på hög nivå oavsett.

2581

Så var det Lena Philipsson ja… Som presenterades genom att Sanna fick publiken att utan texthäfte sjunga några rader ur Det gör ont. Lena hade något betydligt nyare att leverera, nämligen sin nya låt Galen som hon dansant flirtade fram.

Sanna hade sen ännu en allsång som hon ville passa på att sjunga. Titeln var något med sommar… Nej, det var inte ännu en Gesslelåt, inte heller Sommaren i city som bandet gissade. Publiken tillfrågades om vad den hette, vilken ju var Sommar sommar sommar. Hon fortsatte därefter på sommar-spåret men i en omgjord ”Hon kommer med solsken”. Med omskriven text, regnjacka, gummistövlar och fyra dansare i likadana stövlar samt badkläder från 60-talet bad hon vädergudarna om regn istället. Färgglatt och roligt nummer!

2630

Innan allsångstimmen var slut fick även Molly Sandén beträda scenen ensam för att sjunga Större från sitt nyaste album på svenska. En fin härlig poplåt med tillhörande fingerknäpp. Jerry Wiliams hyllades av sitt eget band som gav en lite annorlunda och fin tolkning av It started with a love affair.

När klockan tickat över till 21 och det blev dags för Allsångsscenen är din slog sångaren Bo Sundström två flugor i en smäll genom att börja spela Världens bästa band och presentera hela bandet under detta. Det var ganska stort publikskifte. Ett gäng drog och de som stått och väntat kom in och satte sig på de nu tomma stolarna. Det var också lite sisådär under de första 20 minuterna, fram tills I samma bil kom. Då ställde sig folk upp. Det mest upphetsande fram tills dess var väl att Danny visade sig vara en av deras hemliga gäster. Den andra halvtimmen var lite bättre, då kändes det som att både bandet och publiken blivit lite varma i kläderna. Här bjöds vi på bland annat ett gästspel av Sabina Ddumba, lite diskotek och ytterligare en av deras största låtar – Vi kommer aldrig att dö. ”Dog” gjorde kamerorna kort därefter men de ropades ut på scenen igen och avslutade passande nog kvällen, när solen hunnit gå ned, med låten Tack.

Med tanke på att för det första undrade över artistvalet till att få ta över allsångsscenen för en kväll så visade det sig bli en trevligt musikalisk kväll ändå. att njuta av sådär i sensommarkvällen. Bo kaspers orkester bjöd på sig själva med lite mellansnack samt en tur ut i publiken mitt i alltihopa, till helt akustisk låt. Deras största låtar fick också god respons. Däremellan var det till och från med det.

ESC-vinnaren Netta gästade allsången

2333

Samir och Viktor shufflade loss med publiken denna sjätte allsångstisdag för säsongen. Tommy Körberg hade inte hunnit klart i sminket och fick hjälp av Sanna innan han sjöng om Lola. Från Israel ingen mindre än Eurovisionsvinnaren Netta som kacklade sig igenom sitt bidrag under den svenska sommarsolen. Det fanns något dragplåster för alla och det kan vara anledningen till att det var fler än vanligt i alla åldrar som hade hittat dit. Detta program som avslutades stort i Pridens tecken.

Så fort Sanna Nielsen öppnat kvällen tillsammans med publiken i Stockholm i mitt hjärta släppte hon ut Samir och Viktor på scenen. Att de kanske skulle riva hela backstageområdet annars, ja det är nog inte helt omöjligt med de killarna… Hur som helst så fick de nu använda sin energi till att istället Shuffla loss med hela publiken och ett helt gäng unga dansare från Base23.
Efter ett babbligt samtal med Sanna där det fanns någon typ av röd tråd någonstans, drog killarna ut i gångarna och sjöng allsång i Guld och gröna skogar.

2125

Tove Styrke gjorde ett återbesök och gav denna kväll hela två låtar. Den första (Sway) liksom den andra (Changed my mind) är uppbyggda i samma musikaliska stuk som Say my name, den hon gjorde förra året här. Båda sköna svängiga poplåtar med ett lugn över sig. Sedan är det också otroligt charmigt att sångerskans norrländska dialekt kommer fram så tydligt när hon pratar med Sanna. Tove hade valt den stilla allsången En gång jag seglar i hamn.

Det har varit ett antal hyllningar genom åren i Allsång på Skansen, flera bara i år. Nu hade turen kommit till Hasse Alfredsson som hyllades i ett litet käckt dansant nummer innehållandes kvinnans roll och en mansbalett. Alltsammans lett av Emma Peters och Hanna Dorsin i kavaj.

Blen var den som sedan ökade takten i programmet genom att inta plats på scentungan och ta ton i Nära dej som hon släppte för bara en månad sedan ungefär. Allsångsvalet, Patrik Isakssons Hos dig är jag underbar, var något otippat kanske. En modern allsång som gör debut i allsångshäftet i år. Den har åtminstone inte varit med i något häfte sedan 2008 och troligen inte före det heller. Tycker dock att detta kan vara ett gästspel för låten kändes som en liten kattunge bland alla lemurer i häftet – felplacerad och ”svår” som allsång.

Sanna lyckades få publiken att spontansjunga i Anthem trots att hon inte planerat det egentligen men det var en rolig liten uppsjungning inför allsången Himlen är oskyldigt blå som just Tommy Körberg fick komma hjälpa Sanna med.

2258

Det är Pridevecka och det började märkas när Körberg gav ett smakprov ur sin kommande show och lät Sanna hjälpa till att förvandla honom till rollen Lola för att sedan sjunga Som att bevisa att änglar finns.
Sanna själv fortsatte sedan i kärlekens tecken genom att riva av sin egen singel Det vänder nu. En snabb och positiv poplåt med stark text som fick större delen av publiken på fötter.
Vad vore inte Prideveckan utan ett besök av ESC-vinnaren, om denne är frisk och inte lider att hjärtfel? Netta tog förstås vägen förbi allsången på Skansen och kacklade fram sitt vinnarbidrag. Vet inte riktigt vad man ska säga om den så kallade låten men själva framträdandet togs emot med glädje av publiken på plats. Än mer glädjerus spred sig när Christer Lindarw så kom ut för att sjunga allsång i After darks fartfyllda La dolce vita, populär i bland annat Prides kretsar. Som parentes kan jag också tillägga att den råkar vara skriven av schlagertrojkan från Gävle.

Programmet får bra betyg överlag men skulle kunna delas upp i två delar. Första delen lite lugnare med smått och gott helt enkelt. Andra halvan andades pride, glädje och värme. Nu är det bara två program kvar och nästa vecka blir det dessutom Allsångsscenen är din med Bo Kaspers orkester. Ett spännande val av artist till den timmen. Hur det blir får vi se då.