Finalprogrammet – från signatur till ”När showen är slut”

Så var då Allsång på Skansen slut för i år men om cirka 10 månader står Sanna på Sollidenscenen igen och välkomnar oss tillbaka till en ny säsong, hennes fjärde i ordningen. Men först en liten summering av finalprogrammet genom bilder.

2787
Sanna Nielsen
2802
Sanna Nielsen
2816
Seinabo Sey
2829
Seinabo Sey
2833
Sven-Bertil Taube
2837
Sven-Bertil Taube
2842
Sven-Bertil Taube
2866
Sven-Bertil Taube med Sanna Nielsen
2887
Magnus Uggla
2938
Magnus Uggla
_DSC2913
Magnus Uggla med delar av bandet
2947
Systerpolskan
2953
Systerpolskan
2992
Mikael Rickfors
3008
Seinabo Sey
3037
Sanna Nielsen med bandet i ”När showen är slut”

Sannas besked – stannar ännu en säsong

2778

Det finns ett litet ord som brukar betyda dåligt besked. Det är det det lilla ordet ”men”. När därför Sanna inleder finallåten med detta ord var det troligen flera som började skruva sig i stolarna. Inte blev det bättre när hon ledsamt talade om att det var dags för henne att lägga allsångshäftet på hyllan, för att efter en längre konstpaus tillägga ”…till nästa sommar!” Då utbröt istället jubel över att säångerskan blir kvar som allsångsledare 2019.

Sanna uppvisar en sådan glädje och trivs så pass bra i sin roll som allsångsledare samt med sin publik att jag visserligen hade på känn att hon inte ville sluta. Hon vill inte släppa allt detta än… Men snälla Sanna, du behöver inte ge din publik en hjärtinfarkt på kuppen bara för att du tycker att det är lite roligt att skrämmas!

Så… Det blir alltså en fjärde sommar på Skansen för Sanna Nielsen som kan konsten att tackla när det händer saker som inte är planerade. Ta till exempel hur hon hanterade att Lasse Berghagen busigt basunerade ut att de skulle sjunga känn ingen sorg för mig Göteborg som allsång trots att det inte alls stod på veckans repertoar. Hon är också nära sin publik och småpratar gärna med den när det finns utrymme för det samt har en härlig energi. Det är en av de faktorer som behövs om man vill vara en folkkär allsångsledare – att kunna och våga vara nära sin publik och leda med värme. Hon är dessutom väldigt trygg i sin roll.

Att hon sedan har fått en del kritik i media för tappade tittarsiffror tycks inte stå i vägen för henne. Det är nog bra också i det avseendet. Genom att fokusera på vad som ska göras och bemöta allsångspubliken på ett bra sätt så kan hon fortsätta vara sig själv vilket hon vinner på i längden. SVT:s gissning om att det kan vara den värme som lägrade sig över landet under sommaren. så att folk flydde ut till svala badvatten, samt fotboolls-VM kan mycket väl vara två faktorer som spelat in stort i början av säsongen. Det är åtminstone inte omöjligt.

Nu blickar vi framåt mot en ny varm säsong med trygga Sanna Nielsen 2019, hennes fjärde säsong på Sollidenscenen.

Mysig sensommarspelning av Bo kaspers orkester i Allsångsscenen är din

2504

Sommaren lider mot sitt slut och det näst sista allsångsprogrammet visade sig sitta på ett ganska bra drag, inte minst i allsångerna där alla utom en var mer eller mindre popdängor. Gästerna denna vecka var Bo Kaspers orkester, Molly, Sandén och Lena Philipsson som bjöd på både gamla låtar ur sin repertoar samt några relativt nyskrivna låtar. Dessutom hyllades Jerry Williams av sitt eget band. Att Bo Kaspers orkester fått lotten att äga scenen med egna gäster i en hel efterföljande timme var ett oväntat val och började segt, om man frånser öppningsnumret. Men när de 20 minuter in i denna tog tonerna till ”I samma bil” så fick de till slut upp publiken på fötter i vad som till slut blev en trevlig liten sensommarshow. 

Vi har klivit in i augusti och Det firade Sanna Nielsen med att lägga i fyrans växel direkt medelst allsången Ljudet av ett annat hjärta som såväl publik som bandet gick igång på. En gammal klassiker från Gyllene tider.
Klassiker kan man inte kalla den av sina låtar som Bo Kaspers orkester sedan intog scenen för att ge den musiktörstande publiken men allt behöver inte vara det. Det går en man i mina skor drog ner tempot för en stund till melodiös skön och lättsam pop. I deras allsång däremot reste vi från Halmstad till Göteborg. Anledningen, de hade valt Håkan Hellströms fartfyllda och lite nyare Känn ingen sorg för mig Göteborg 

Det Petter hade att leverera är nog något som många längtar efter nu. Låten heter nämligen Regnet. En svensk svängig raplåt där han även tog hjälp av Sami och en annan av kvällens gäster – Molly Sandén. Petter började mitt på scenen men de tre möttes snart upp ute på tungan där Molly var den som glänste lite extra, klädmässigt.
Den allsång han valt var Janne Lucas Växeln hallå, en av kvällens två Melodifestivalslåtar faktiskt. Den andra är Lena Philipssons Kärleken är evig som avslutade ordinarie program.

Den enda lugnare allsången som stod på körschemat var Mitt sommarlov och den som sjöng in den för ett antal år sedan, Anita Hegerland, kom ut i egen hög person för att bistå Sanna i denna. Det lät nu som att Anita låg lite efter musiken.  Så var det även vid repet och möjligheten finns att det faktum att hon betonade/sjöng orden på ett lite annat sätt skapade den ibland smått förvirrade effekten. Nostalgi på hög nivå oavsett.

2581

Så var det Lena Philipsson ja… Som presenterades genom att Sanna fick publiken att utan texthäfte sjunga några rader ur Det gör ont. Lena hade något betydligt nyare att leverera, nämligen sin nya låt Galen som hon dansant flirtade fram.

Sanna hade sen ännu en allsång som hon ville passa på att sjunga. Titeln var något med sommar… Nej, det var inte ännu en Gesslelåt, inte heller Sommaren i city som bandet gissade. Publiken tillfrågades om vad den hette, vilken ju var Sommar sommar sommar. Hon fortsatte därefter på sommar-spåret men i en omgjord ”Hon kommer med solsken”. Med omskriven text, regnjacka, gummistövlar och fyra dansare i likadana stövlar samt badkläder från 60-talet bad hon vädergudarna om regn istället. Färgglatt och roligt nummer!

2630

Innan allsångstimmen var slut fick även Molly Sandén beträda scenen ensam för att sjunga Större från sitt nyaste album på svenska. En fin härlig poplåt med tillhörande fingerknäpp. Jerry Wiliams hyllades av sitt eget band som gav en lite annorlunda och fin tolkning av It started with a love affair.

När klockan tickat över till 21 och det blev dags för Allsångsscenen är din slog sångaren Bo Sundström två flugor i en smäll genom att börja spela Världens bästa band och presentera hela bandet under detta. Det var ganska stort publikskifte. Ett gäng drog och de som stått och väntat kom in och satte sig på de nu tomma stolarna. Det var också lite sisådär under de första 20 minuterna, fram tills I samma bil kom. Då ställde sig folk upp. Det mest upphetsande fram tills dess var väl att Danny visade sig vara en av deras hemliga gäster. Den andra halvtimmen var lite bättre, då kändes det som att både bandet och publiken blivit lite varma i kläderna. Här bjöds vi på bland annat ett gästspel av Sabina Ddumba, lite diskotek och ytterligare en av deras största låtar – Vi kommer aldrig att dö. ”Dog” gjorde kamerorna kort därefter men de ropades ut på scenen igen och avslutade passande nog kvällen, när solen hunnit gå ned, med låten Tack.

Med tanke på att för det första undrade över artistvalet till att få ta över allsångsscenen för en kväll så visade det sig bli en trevligt musikalisk kväll ändå. att njuta av sådär i sensommarkvällen. Bo kaspers orkester bjöd på sig själva med lite mellansnack samt en tur ut i publiken mitt i alltihopa, till helt akustisk låt. Deras största låtar fick också god respons. Däremellan var det till och från med det.

ESC-vinnaren Netta gästade allsången

2333

Samir och Viktor shufflade loss med publiken denna sjätte allsångstisdag för säsongen. Tommy Körberg hade inte hunnit klart i sminket och fick hjälp av Sanna innan han sjöng om Lola. Från Israel ingen mindre än Eurovisionsvinnaren Netta som kacklade sig igenom sitt bidrag under den svenska sommarsolen. Det fanns något dragplåster för alla och det kan vara anledningen till att det var fler än vanligt i alla åldrar som hade hittat dit. Detta program som avslutades stort i Pridens tecken.

Så fort Sanna Nielsen öppnat kvällen tillsammans med publiken i Stockholm i mitt hjärta släppte hon ut Samir och Viktor på scenen. Att de kanske skulle riva hela backstageområdet annars, ja det är nog inte helt omöjligt med de killarna… Hur som helst så fick de nu använda sin energi till att istället Shuffla loss med hela publiken och ett helt gäng unga dansare från Base23.
Efter ett babbligt samtal med Sanna där det fanns någon typ av röd tråd någonstans, drog killarna ut i gångarna och sjöng allsång i Guld och gröna skogar.

2125

Tove Styrke gjorde ett återbesök och gav denna kväll hela två låtar. Den första (Sway) liksom den andra (Changed my mind) är uppbyggda i samma musikaliska stuk som Say my name, den hon gjorde förra året här. Båda sköna svängiga poplåtar med ett lugn över sig. Sedan är det också otroligt charmigt att sångerskans norrländska dialekt kommer fram så tydligt när hon pratar med Sanna. Tove hade valt den stilla allsången En gång jag seglar i hamn.

Det har varit ett antal hyllningar genom åren i Allsång på Skansen, flera bara i år. Nu hade turen kommit till Hasse Alfredsson som hyllades i ett litet käckt dansant nummer innehållandes kvinnans roll och en mansbalett. Alltsammans lett av Emma Peters och Hanna Dorsin i kavaj.

Blen var den som sedan ökade takten i programmet genom att inta plats på scentungan och ta ton i Nära dej som hon släppte för bara en månad sedan ungefär. Allsångsvalet, Patrik Isakssons Hos dig är jag underbar, var något otippat kanske. En modern allsång som gör debut i allsångshäftet i år. Den har åtminstone inte varit med i något häfte sedan 2008 och troligen inte före det heller. Tycker dock att detta kan vara ett gästspel för låten kändes som en liten kattunge bland alla lemurer i häftet – felplacerad och ”svår” som allsång.

Sanna lyckades få publiken att spontansjunga i Anthem trots att hon inte planerat det egentligen men det var en rolig liten uppsjungning inför allsången Himlen är oskyldigt blå som just Tommy Körberg fick komma hjälpa Sanna med.

2258

Det är Pridevecka och det började märkas när Körberg gav ett smakprov ur sin kommande show och lät Sanna hjälpa till att förvandla honom till rollen Lola för att sedan sjunga Som att bevisa att änglar finns.
Sanna själv fortsatte sedan i kärlekens tecken genom att riva av sin egen singel Det vänder nu. En snabb och positiv poplåt med stark text som fick större delen av publiken på fötter.
Vad vore inte Prideveckan utan ett besök av ESC-vinnaren, om denne är frisk och inte lider att hjärtfel? Netta tog förstås vägen förbi allsången på Skansen och kacklade fram sitt vinnarbidrag. Vet inte riktigt vad man ska säga om den så kallade låten men själva framträdandet togs emot med glädje av publiken på plats. Än mer glädjerus spred sig när Christer Lindarw så kom ut för att sjunga allsång i After darks fartfyllda La dolce vita, populär i bland annat Prides kretsar. Som parentes kan jag också tillägga att den råkar vara skriven av schlagertrojkan från Gävle.

Programmet får bra betyg överlag men skulle kunna delas upp i två delar. Första delen lite lugnare med smått och gott helt enkelt. Andra halvan andades pride, glädje och värme. Nu är det bara två program kvar och nästa vecka blir det dessutom Allsångsscenen är din med Bo Kaspers orkester. Ett spännande val av artist till den timmen. Hur det blir får vi se då.

Helt seriöst-Kaliffa satte i högre växel direkt

1770

I sommarens femte allsång fortsatte solen att lysa över Solliden. Det var lite snabbare takt över veckans allsånger och dessutom någon tungvrickare. Oväntat var det också att dansbandet Sannex skulle bjuda på samma drag som Kaliffa då han levererade sin Helt seriöst till en stående publik redan i början av programtimmen.

Sanna Nielsen öppnade i Robert Broberg-anda med en allsång, nämligen Ingela. Av de gästande artisterna var Kaliffa först ut. Kaliffa hade bland annat med sig två dansare och låten han körde var den nu mycket välkända Helt seriöst. Helt seriöst så fick han upp hela publiken på fötter. Det var riktigt bra drag som märktes. Sångaren hade som allsång valt Lundblads fina Ta mig till havet, som körts både en och troligen 25 gånger på denna scenen. Med eller utan Peter Lundblad själv genom åren.

1802

Dansbandet Sannex sjöng under kvällen två låtar men det var deras avslutande Låtsas som att det regnar som fick den mesta responsen, då publiken stod upp och dansade med under handklapp.
Tillsammans med Sanna passade det skånska bandet på att köra två meningar ifrån Änglahund. Det var i alla fall så långt ungefär som hanns innan Sanna avbröt tvärt. Men det skulle bli ännu en Skånesignerad allsång då de valt den ganska snabba Var ska vi sova inatt.

1840

Efter detta lilla Skånestopp på kvällens musikaliska resa väntade en liten bossanova med Sanna Nielsen själv samt de uppstoppade sångerskorna Celine Dion och Barbara Streisand som styrdes av varsin sjungande dockförare. Med samtliga fem i matchande klänningar blev de fem faktiskt en fungerande men udda enhet.

Jazzsångerskan och låtskrivaren Amanda Ginsburg sjöng sin jazziga Havsmelodi, iklädd 70-talsdoftande grön klänning. Såväl hennes sång som själva låten förde tankarna till Monica Zetterlund. En skön visa att lyssna på lite sådär, helt enkelt. Amande förklarade sedan för Sanna att hon valt den lite busiga allsången Loppan.

1866

Buset fortsatte sedan med Pernilla Wahlgren som (efter en allsång) satte sig vid flygeln och framförde Längtan som hon själv skrivit texten till. Pernilla Wahlgren spelade och sjöng fint men stördes av två ”musiker” som inte kunde spela en enda ton rätt, Måns Nathanaelson och Ola Forssmed. Dessa två ställde sig även framför huvudartisten som fick gå åt sidan för att ta emot applåderna. Ett lite halvkul nummer som inte nådde ända fram på grund av att delar av alltsammans kändes lite för livlöst och inövat. Kan möjligen bero på att Pernilla hade betydligt mer av ren artist än skådespelare i sig denna kväll.

Magnus Carlsson hade också hittat dit och passade på att i en duett med programledaren hylla snart 90-åriga Lasse Lönndahl som satt i publiken. Detta genom att sjunga Visa mig hur man går hem. Herr Lönndahl som åldrats med värdighet satt och sjöng med från sin plats.

1944

I det efterföljande Thore Skogman-medleyt som började med Tiotusen röda rosor fick just Lasse Lönndahl, om inte 10 000 så i alla fall en liten bukett med röda rosor i handen och en duettstund med Sanna. Däremot är det oklart hur många som hade tungan med sig i Plättlaggen.

Sannex avslutade som sagts i texten ovan med att riva av Låtsas som det regnar och fick med sig hela publiken i bara farten, detta klart godkända program.

Disco på Skansen då Alcazar återvände

1685
Sanna Nielsen med sina gäster har nu kommit halvvägs genom sommaren. Den här veckan gästades hon av discotrion Alcazar, Uno Svenningsson, Grant och Jojje Wadenius. Dessutom dök såväl Kim Sulocki som Keyyo upp. Alcazar fick upp samtliga på fötter och förnyade av bara farten Lasse Berghagens devis ”Kunskap, glädje och så lite tango” genom att byta ut dansen till disco. Även Grant och Uno Svenningsson gavs bra respons. Jojje såg till att barnen fick sitt musikaliskt genom att dra några små visor i en riktig blandning av musikstilar.

Publiken torde redan ha varit ganska så uppvärmda från start, inte minst med tanke på vädret. Det skadade dock inte för Alcazar att den publik som kommit denna kväll var med ganska så direkt. Trion gick ut hårt med ett hitmedley. De dansade under minishowen ned från scenen till tre guldglittrande stativ i mittgången där de gjorde ett litet dansant stopp, innan det bar upp på scenen igen. Efter 20 år har de planerat att ta avsked som discogrupp och passade på att glädja allsångspubliken med ett discoskimrande besök. Det är inte förvånande alls att de passade på att förnya Berghagens gamla devis till Kunskap, glädje och så lite disco. Däremot hade man kanske inte riktigt förväntat sig att de skulle förvandla programmet till en skolavslutning genom att välja den stilla Nu grönskar det som sin allsång. Även om det är en fin klassiker i vår gamla fauna av låtskatter.

kim

Sanna fortsatte i klassikernas spår då hon tillsammans med Kim Sulocki, som poppade upp bakom en hotellreception, gjorde ett humoristiskt koreograferat Jules Sylvain-medley. Det var bland annat Jag vet ett litet hotell, Vi har så mycket att säga varandra och Tangokavaljeren där Kim förtvivlat försökte få sig en dans med Sanna.

Sångerskan Grant som förutspåtts bli stor under 2018 hade kanske inte valt de snyggaste kläderna men hennes enormt bra framförande av waterline gav henne närmast stående ovationer efteråt. Även hon hade valt en skolavslutningsmelodi som allsång, nämligen Idas sommarvisa.
Vloggaren och programledaren Keyyo som satt ute i publiken plockades upp på scen av Sanna inför nästa allsång härligt härligt men farligt farligt. En liten mellanakt som inte satte så stora spår egentligen.

uno2

Då satte Uno Svenningsson desto större spår genom att efter 35 år som artist göra allsångsdebut. Han gjorde flera låtar under kvällens ordinarie timme. Den första är Du kommer ångra det här som är en tolkning av Tomas Andersson Wijs låt i Så mycket bättre. Lite senare kom han ut igen och levererade sin egen Vågorna. Dessa gick väl hem hos publiken.

Det hanns med ytterligare en låt från SMB men den här gången handlade det om Danny Saucedos version av Snacket på stan som var kvällens mest ösiga allsång.

Jojje Wadenius stod för det lite lugnare och barninriktade inslaget då han sjöng sina visor Jag är det fulaste som finns följt av en snutt på Mitt lilla barn. Det gick inte att undgå att fundera på låttexten i framför allt den första låten. Jag undrar fortfarande hur en mage ser ut som är som en bongotrumma… Hans val av allsång visade sig vara Det gåtfulla folket, vilket var lite mer väntat och gick i samma stil som det han gett oss innan.

Det som helt klart saknades var åtminstone någon mer snabbare allsång som hade gett mer balans vad gäller de låtvalen. Kombon med ösig Alcazar, Populär Uno, lättsamma barnvisor, en talangfull Grant och humoristiskt Sylvainmedley gav däremot en lättsmält blandning av både sött och salt.

sanna

Efter att ordinarie timmen tagit slut brukar det kunna ges någon överraskning och det stod Alcazar för den här gången. De gjorde som Shirley Clamp och ville inte lämna scenen, framför allt inte när publiken bad om mer. Så orkestern tillfrågades om de kunde spela något från ABBA. Det var inga som helst problem trots att de inte övat på låten innan. Musiken drog igång och Sanna valde att spontanförstärka orkestern. Det var ett rejält drag som fick sätta punkt för denna sommarkväll.

Markoolio krönte det tredje programmet

Markoolio

Sätter man in alla essen till program två så blir det oerhört svårt att toppa. Det såg vi tydligt denna vecka. De hade dock gjort sitt bästa för att få till ett bra program och lyckats ganska bra med tanke på dagens artistuppställning. Det blev en riktigt spretig mix i form av både opera signerad Cornelia Beskow, och mer rockigt från Avantgardet. Dessutom gästade polska Margaret Skansen och poppade till kvällen samt torde ha skrivit allsångshistoria av bara farten. Hitmedleyt stod Markoolio för som fick upp alla på fötter i bara farten och räddade en annars medioker kväll tillsammans med Margaret. Där solen också troligen gjorde sitt för att höja stämningen.

Sanna öppnade kvällen med att direkt efter signaturmelodin riva av allsången ”Brittas Restaurang”. Då fick passande nog Britta i orkestern kliva fram och bli lite av en värdinna, med Annika Granlund på sång och trumpet samt Jonas Wall på Klarinett vid sin sida.

Margaret

Först ut av de gästande artisterna var Margaret som med två dansare bakom sig sjöng sin numera välkända ”In my cabana”. En jordnära och okomplicerad artist som inte har några problem att bjuda på sig själv. Det märkts inte minst i att hon skrev in sig som, om jag inte totalt förträngt någon, vara den första icke-nordiska artisten att leda en allsång trots att hon inte kan språket. Nu hade hon valt ”Du är så yeah yeah wow wow” där refrängen är halvt internationell men verserna är helt på svenska. Sångerskan fann publiken fantastisk och gav folkskaran som hittat dit beröm.

Därefter togs ett rakt kliv in i operavärlden då Cornelia Beskow ställde sig vid mikrofonstativet intill flygeln och sjöng ”Flickan kom ifrån sin älsklings möte”. Hon hade valt allsången ”Dansen går på Svinnsta skär” som hennes morfars far Gideon Wahlberg skrivit. I hennes röstläge blev det en allsång med operastuk.

Avantgardet försökte sedan rocka till programmet då de sedan intog scenen och rev av sin ”Ut i natten”. Sångaren Rasmus var lite som Bob Hund i sättet men något galnare. De fick med sig delar av publiken som i stort kändes måttligt roade.

Efter Markoolios allsångsval ”Sjörövar-Fabbe” lät Sanna publiken ta ton än en gång i Anita Lindbloms (även hon från Gävle) gamla ”Sånt är livet”. I publiken gömde sig Lilla Al-fadji som inte fick nog av att sjunga några rader. När Sanna släppt honom och traskade vidare mellan stolarna norpade han åt sig en egen mick och tog sig upp på scenen för att ge oss en liten Allsångslektion i ett urval av allsånslåtars härkomst. Lite småkul och lite intressant samtidigt men inte en av de starkare punkterna i programmet.

Avantgardet

Därefter ökade takten igen då Avantgardet återigen kom ut. Den här gången körde de ”Fårskinnstearaway”. Rasmus fortsatte i samma galna tempo. Det var någon vattenflaska som fick sig en flygtur och sångaren såväl headbangade som skuttade runt samt ställde sig på kravallstaketet. Han var verkligen överallt…
Efteråt blev det ett andfått men snurrigt snack med Sanna, som kanske var välbehövligt för att hämta andan. Det som stod på tur var nämligen en allsång och inte vilken som helst utan Black Jacks välkända ”Inget stoppar oss nu” där publiken var med direkt.

Markoolio avslutade kvällen med ett medley som verkligen fick publiken att resa sig och rocka med ordentligt. Med sig hade han ett 15-tal dansare i olika unga åldrar. Han gick ut hårt i Millenium två och tog sig genom ett antal av sina hitar under det att han blev såväl krönt som åkte uppblåsbar roddbåt genom publiken. Även pom-poms, fotbollar och gitarrpyro ingick. Här kan man verkligen snacka drag!

sanna

Sanna ville inte vara sämre när hon skulle ava programmet så hon tog Markoolios roddbåt och lät musikfesten glida vidare ytterligare cirka 20 minuter för publiken på plats samt play-tittarna där hemma. En kväll som kan summeras som bra men spretig och en lite för stor dipp i halvlek av programmet.

Allsången firar 40 år – samtliga programledare samlades

GES

Veckans allsångsprogram gick i såväl fotbollens tecken som jubileumstema av själva programmet. Vilket program sedan! Det kändes mer som en grand finale av säsongen är som program nummer två. SVT kommer få svårt att bräcka det här de kvarvarande kvällarna. Förutom att de lyckats samla ihop samtliga tidigare allsångsledare så hjälpte GES, Linda Pira och Alessia Cara till att sätta guldkant på kvällen.

Nivån mellan premiärprogrammet och denna veckas var riktigt märkbar och började i fotbollens anda. Sanna Nielsen som minuter tidigare fotats i en mintgrön klänning hade svirat om och firade Sveriges kvartsfinalplats genom att göra entré i fotbollsmundering under vinjetten Stockholm i mitt hjärta, konstaterandes att förfesten reda fixats. Oväntat och gav omgående reaktioner från publiken.

sanna_fotbollströja
Efter denna öppning fortsatte det i samma anda. GES med eget band intog scenen i ”När vi gräver guld i USA”. Borde kanske ha ändrats till ”När vi gräver guld i Ryssland” en dag som denna? Av artisterna var det GES som var kvällens kungar då de även rev av ”Stanna världen en stund” som allsång och fick med sig stämningen från föregående låt in i denna. Killarna skulle komma ut ytterligare en gång mot slutet och köra ”Hon är min”, där Orup under genrepet varit busig och ändrat i texten till att Sverige är i kvartsfinal samt fått in en strof om straffar.

Här lämnades VM-temat för nu var det dags för den stora överraskningen – samtliga allsångsledare samlade. Magiskt! Den enda som hade presenterats som en av artisterna innan var Petra Marklund. I publiken sitter Kerstin Ryhed men var är hennes man, Anders Lundin? Jodå, han skulle komma ut senare. Först presenteras Bosse Larssons kapellmästare av Sanna som låter oss höra att vi ska stämma upp i allsången ”Sjung med”, vilken är den gamla vinjettlåten. Därefter uppenbarar de sig en efter en. Petra Marklund, Månz Zelmerlöw, Anders Lundin och Lasse Berghagen. På inrullade skärmar syns bilder av Bosse Larsson. En efter en fick de jubel, åtminstone de manliga. Anledningen är att Allsång på Skansen firar 40 år.

Pgmledare

Lite kort snack med sina tidigare föregångare så skickar Sanna ut de alla backstage förutom Anders. Han har nämligen en favoritallsång, den jättehärliga klassikern ”Gå upp och pröva dina vingar” som det nu är dags för. Den ska även vara Gabriel Forss favorit. Hela skansen sjunger glatt med och publiken är med på koreografin från första refrängen.

Linda Pira bryter av veckans båda teman med att tillsammans med sina dansare inta scenen i ”Vem e ni” som tar oss tillbaka till nuet. Poppigt och fartfyllt med inslag av rap. En andningspaus där man bara kunde hänga med och samla ihop intrycken inför nästa jubileumspunkt i körschemat.

Nästa jubileumspunkt lät inte vänta på sig för då Linda Pira gått av var det höggravida Petras tur att kliva in och bidra med sin röst i allsången ”Händerna mot himlen”. Därefter stod Måns Zelmerlöw stod vid Sannas sida under Michelangelo”. Under denna kuppade kanadensiska Alessia Cara. Hon hade dragit på sig Sannas Sverigetröja. Nu stod hon och diggade med i väntan på att presenteras och få framföra sin lättsamma poplåt ”Growing pains”.

Alissa

Sist ut av de tidigare programledarna var gänglige Lasse Berghagen. Vem är den bästa om inte han att göra ”Tacka vet jag logdans”? Berghagen visade sig stå även för humorn genom att ge publiken pikar, dra det gamla skämtet om lagårn som brinner samt säga att han vill köra en helt annan låt än vad som planerats. Sanna fann sig snabbt, svarade med att han inte får välja allsång helt själv nu och presenterade istället den lugna ”En kväll i juni”.

Kvällen avrundades med ett med ett hyllningsmedley till Lill-babs med där Sarah Dawn Finer, Siw Malmkvist, Tova Carson, Ann-Louise Hansson, Petra Marklund, Nanne Grönvall och Sanna själv sjöng ett urval av den i våras bortgångna folkkära artistens låtar. Sarah inledde medleyt med att sjunga om hur det är att leva ett showliv så man nästan fick gåshud. Texterna var smart ihopsatt så låtarna hakade i varandra mer eller mindre naturligt.

hyllning

Trots två teman och ett hyllningmedley lyckades ändå en röd tråd följas så att allt kändes naturligt komponerat, med Alessia Cara och Linda Pira som bröt av. De var moderna inslag i ett jubileumsprogram där vi fick lagom mycket allsångshistoria i form av små anekdoter. Det ska bli intressant att se hur de ska lyckas hålla nivån uppe nästa vecka för att bräcka det här känns tämligen omöjligt.

Sanna med gäster öppnade allsångssommaren – då ville inte Shirley gå av scenen

Sanna
Sanna Nielsen inledde sin tredje sommar som allsångsledare på ett ypperligt sätt med en uppiggande överraskning i öppningen. Hon förde publiken säkert genom först den ordinarie timmen med veckans artister och därefter i en webbsändning som blev något längre än planerat.

Sanna har tidigare provat på fiol och flygel i programmet. I år gjorde hon slag i saken och gav sig an hela två instrument i ett och samma öppningsnummer. Ett öppningsnummer som satt som gjutet. Det bestod i grunden av hennes ”Vågar du, vågar jag” med något omgjord text. I denna hade det byggts in hårdrocksinslag där Sanna gav sig på såväl ett trumsolo som lite riff på en gitarr. Riktigt snyggt arrangerat och bör ha väckt även den slumrande tv-tittaren till nyfikenhet.

Jöback

Av kvällens gästartister var Peter Jöback först ut. Han sjöng ”The mask” som är skriven av honom tillsammans med Tobias Fröberg, Kathryn Williams och Tobias Karlsson. The mask är grunden för hans kommande show på cirkus i höst. För den som ej hört den förut är det en härlig poplåt, som också mottogs väl av den samlade publiken.
Han var inte ensam om att bjuda på nytt material. Det gjorde även Shirley Clamp som förutom den purfärska singeln ”Självklart” även sjöng en låt tidigt i programmet, ”Efter vi fallit”. Båda fina och berättande låtar men ”Självklart” var snäppet bättre då refrängen som var både fin och hade ett skönt tempo fångade en mer.

Shirin som debuterade i allsången sjöng sin ”Together we are weak”, en lite mer poppigare låt i premiärprogrammet som kanske inte satte lika stora spår. Vi fick dock höra storyn om hur hon kommit fram som artist tack vare tv-programmet Ponnyakuten. Rapsången stod Jireel för, en kille som besökte Sanna förra året med Stor men nu alltså kom solo.

Allsångerna var högst varierade. Shirin som valt Orups ”Regn hos mig” tycks ha missat den lilla punkten att aldrig sjunga om regn, för då är risken högre att det blir just regn. Nu klarade vi oss från blöta droppar från himlen även den här kvällen. Hittills har Sanna haft vädret på sin sida, förhoppningsvis håller dropparna sig undan även i fortsättningen.
Peter Jöback körde en lugnare allsång även han men en mer somrig sådan, i ”Barfotavisan”. Jireel hjälpte till i Veronica Maggios ”Jag kommer” och Shirley Clamp drog till med Ledins fartfyllda ”Vi är på gång” där bandet mitt i denna ropade ut med ett ord i taget i en brygga att vi är på gång, typ. Publiken å sin sida var med på noterna. ”En glad calypso om våren” som Sanna ledde ensam tillhörde de äldre, om inte den äldsta allsången denna kväll.

Isa & Ella

Den svåraste att över huvud taget hänga med i var ”Dansa pausa” eftersom den var både extremt snabb och innehöll väldigt många ord. En mindre tungvrickare helt enkelt! Dock var tjejerna Isa och Elle väldigt talangfulla då de visade upp sin dans till denna och bland annat svansade efter Sanna i gångarna. Allt medan i stort sett samtliga stod upp och diggade med vid sina stolar.

Webbsändningen startade magiskt med Peter Jöback som återigen klev ut och liksom målade upp huvudstaden på en osynlig canvas/film under tiden som han drog sin enormt vackra ”Stockholm i natt”. Även Jireel och Shirin äntrade scenen ännu en gång samt Ella och Isa som visade upp ytterligare lite av sina danskunskaper.

Shirley

Shirley fick avsluta kvällen och det genom att ta hjälp av publiken som en masskör i refrängen. Hon ville dock inte gå av scenen utan drog en strof på ännu en av sina låtar. Publiken jublade. Shirley fick ok på att köra en spontanlåt och blev överlycklig. Orkestern hakade glatt på och när Sanna Nielsen utökade orkestern med en man (eller kvinna då) och ställde sig bredvid Annika Granlund så fick inte bara hon feeling. Stella som brukar stå i bakre ledet hade plötsligt hoppat fram för att delta i vad som nu närmast kändes som en jam session till Shirleys spontana extranummer.

Jam

Överlag ett bra program där Shirley visade sig bli den stora behållningen tillsammans med Jöback.