Bromöllastjärnan presenterade sig själv i veckans allsång

DSC04956
I blommig mönstrad klänning drog Sanna Nielsen igång årets andra allsång. Hon och gästerna ledde oss genom en timme av både folkvisa, popmusik, diverse allsånger och andra trevliga örongodis.

Tack och lov har nu nu de gröna podierna som kören satt på tagits bort vilket ger en helt annan bildmässig helhet. Förutom det faktum att det ökar chansen för publiken på plats att se bättre. Allsångskören har för övrigt fått flytta och sitter nu på stolar på sidan av. Vilket också gjort att de kunnat ta in ytterligare några rader med publik i deras ställe.

Där vill jag ge en eloge för att man faktiskt vågar ändra på saker och ting som får kritik eller helt enkelt inte blev så bra, och att man kan vara lösningsorienterade och flexibla.

Uno och Eric strået vassare
Men, nu är det dags att gå in på det som är hjärtat i programmet, det vill säga musiken! Sanna gästades nu av Uno Svenningsson, Eric Saade, Sabina Ddumba och Lena Jonsson trio. Lägg till Lasse Holm som Sanna omedelbart efter signaturen kallade in för att hjälpa till i allsången ”E’ de’ det här du kallar kärlek”.

Tittar man på artistuppställningen så känns premiärprogrammet starkare. Däremot kändes draget och stämningen starkare överlag om man tänker på publiken. Särskilt på plats. Det stods upp mer, det sjöngs mer och i allsången ”En gång vi seglar i hamn” blev det till och med både armkrok och gungande. I tv ser det väl fortfarande lite platt ut ibland. Men det känns ändå som programmet fått en liten vitamininjektion sedan förra veckan.

Vad gäller artisterna så får killarna sägas vara strået vassare. Uno avfyrade sin singel ”Fickor fulla av sand” som låter lite annorlunda mot den äldre Uno så att säga. Eric Saade gav två låtar i en (”Every minute” samt ”Like u used to do”). Eric bjöd till och med på ett garv när han pratade drömmar med Sanna och hon frågade om han har någon allsångsdröm. Han spänner ögonen i Sanna och säger direkt: Ja, jag vill ha dig!
Nu menade han inte programledaren, utan Freestyles gamla dänga som var själva allsången han skulle leda tillsammans med Sanna.

DSC04951

Sabina Ddumba är en härlig, lysande artist men tycker ändå att hon var lite bättre i playprogrammet efteråt. Där gjorde hon till exempel en duett med Uno i ”Vågorna”, som visserligen har något år på nacken nu men som ändå skulle kunnat platsa bra i den ordinarie timmen.

Folkvisa insprängt i programmet
Lena Jonsson trio var verkligen suveräna på sitt. Man förstår att det inte fungerar att bara att ta med popartister och hyperaktuella gäster som halva Sverige kan namnet på och vars senaste singel spelas sönder på radion. Det måste vara lite variation för att få till en bra mix i varje program samt för att kunna visa upp lite andra stilar också, som någon kanske kan upptäcka just ikväll. Dock var inte den fina folkvisan just min kopp med te. Däremot deras allsång eftersom det var de som sedan fick hela publiken att sjunga och gunga med i den vackra ”En gång vi seglar i hamn”.

De utvalda allsångerna gillas mycket av undertecknad. Och flera av de var sådana som man redan kan utantill, de med mycket drag eller bara sköna låtar som var lätta att hänga med i. Utöver de som redan nämnts så hade till exempel Uno valt ”En säng av rosor” och Ddumba ”Dansa i neon”.

DSC04977

Britta kliver fram
Kvällens bästa var helt klart det avslutande medleyt bestående av tre låtar skrivna av Gösta Linderholm. Ett käckt och glatt medley. Här fick också Britta gå fram och köra solo, till den utomordentligt passande visan ”Brittas restaurang”. Hon gör sin sjätte säsong i allsångens lilla husband, vilket flera av de andra i bandet också gör.
Visserligen fick Britta kliva fram när samma låt gjordes 2018 i programmet som sändes den 10 juli. Men då stod den som en allsångspunkt i körschemat, tillsammans med Sanna och resten av Skansen typ.

DSC04993

Även Sannas nedbantade och något ändrade hyllningslåt om sig själv tillhörde en av de bästa punkterna i programmet. Den är alltså tagen från hennes egna show där låten är längre än vad vi fick höra här.

Älskar också att man valde att avluta playstunden med själva programsignaturen. Det gjorde att publiken dels fick vara delaktig och dels att man samtidigt så att säga knöt ihop säcken med en rosett som får betyget mycket väl godkänd. Men det skadar inte om tid finns att peta in ytterliga en allsång någonstans här.

Nästa vecka ser vi fram emot nya gästartister, nya allsånger, glädje och mycket annat.

Premiärprogrammet avklarat – i strålande sol

DSC04852

Ja, så var det allsångspremiären…
En premiär som skedde i strålande sol. Det är otroligt skönt att se att publiken äntligen fått komma tillbaka. Om än utan allsångshäften i händerna. Du får titta mot orkestern istället för att läsa texten som skrivs ut på Ledskärmen. Det vill säga om du nu inte redan kan låten. Då är det bara att gala med och se glad ut.

Just lyckan att äntligen få möta livepublik igen nämner Sanna också i sitt fartfyllda öppningsnummer där hon spelar saxofon. Vilket bara är ett i raden av instrument som människan lärt sig genom åren. Och Sanna vill göra allt. Så det kanske är dags att spänna fast sig och bara åka med för resten av säsongen?

Lisa Nilsson gjorde duett med Pernilla Andersson i en visa vid namn ”Solen i maj” för att hedra Svante Thuresson som gick bort i maj i år. Utöver det så gjorde Lisa också Barbara Streisands gamla låt ”People”. Det är väl de två gästnumren som gick i de lugnaste tongångarna.

DSC04890

Även nyligen bortgångna Peps Persson hedrades med allsången ”Oboy” medan Per Andersson tog med sig både spårvagn, mås och rökta räkor i en musikalisk akt kryddad med humor och ordvitsar, allt för Göteborg som fyller 400 år.

Allsången som Per fick vara med och leda, utan att gå ut i publiken då, var lite smårolig även den. När han kom ut i skjorta, shorts, slips och färgglad hatt sjungandes i ”Itsy bitsy teenie weenie yellow polka dot bikini”. Med sig hade han två dansare i randiga badrockar och spatofflor typ. Det som gjorde denna allsång lite extra bra, var hur Per och orkestern liksom hade ett bra samspel med varandra, vilket gjorde att det även var roligt visuellt.

DSC04867

Molly Sandén gjorde två låtar totalt under programmet där ”Dag för dag” kändes riktigt passande denna kväll. Detta eftersom den har nån slags somrig, skön känsla i sig, medan ”Nån annan nu” är lite mer poppig. Sandén fick också köra ett gäng låtar i extrasändningen. Men undertecknad hoppade lite på Husavik som inte kom. Det är väl en sak som hamnade på minussidan i så fall.

Anis don Demina då? Jo han tog bland annat med sin polare SAMI och rev av EM-låten. Dessutom hade han tidigare under kvällen valt Carolas underbara ”Säg mig var du står” från 1983 som allsång. Och det verkar som att det var ett gäng i publiken som kunde den mer eller mindre utantill. Åtminstone den delen av publiken som jag kunde märka av.

DSC04894

Innan denna summering av premiären avslutas så måste också nämnas allsångskören. Ja, den är tillbaka i år, och den har förökat sig. De sitter på stolar på ett antal cm upphöjt podie. Framför publiken som ibland ser mer av allsångskörens ryggar än vad som sker på scenen, beroende på var du sitter. Dessutom har de fått utökat jobb i form av att hoppa in som dansare lite här och var. Men man kan tänka sig nånstans att de även är en sorts trygghet för SVT att vila kameran på om det behövs.

En underbar, varm allsångspremiärkväll som gav oss ett smakprov på vad vi borde ha att att vänta framöver i sommar.

Premiär för allsång på Skansen imorgon – med publik

Arkivbild – Sanna Nielsen några minuter innan direktsändning

Äntligen börjar kulturen släppas på. Undrar om inte Eurovison Song Contest som fick ha en riktig publik inne i arenan var en av kulturens milstolpar för att ta tillbaka den plats den haft tidigare. Vi är långt ifrån där vi var innan allt började med covid. I och med det har det egentligen inte funnits så mycket att skriva om och ibland kunde man bli mer eller mindre galen och trött på att se samma fyra väggar dag ut och dag in.

Publiken tillbaka på allsången

En av de svenska kulturella milstolparna i dessa tider så att säga, är att Allsång på Skansen som har premiär imorgon kan ha en publik på 500 personer. Jättehärligt, säger jag! Sanna Nielsen är programledare för sjätte året nu. Jag var upp och spanade in läget lite idag och det ser bra ut i alla fall, vad jag kunde se. Visst är det glesare än normalt. Man sitter två och två, med en meters avstånd till nästa stolspar. Dessutom kommer publiken att släppas in genom flera olika ingångar till platserna och vilken ingång du får gå in genom beror på vilken sektion du har biljetter till. Allt för att säkerställa ett smittsäkert evenemang.

Några allsångshäften kommer dock inte finnas utan texten syns på en skärm ståendes i anslutning till orkestern. Att allsångshäftet är borttaget ogillar undertecknad då jag anser att allsångshäfte hör till. Att slå upp en sida efter Sannas instruktioner och sedan sjunga med, det är charmigt. Sedan är det en annan sak att man redan kan typ 80-90% av allsångerna eller så redan. Allsångshäfte har funnits i många år och förutom en texthjälp under programmet, en årssouvenir och en slags dokumentation i ett. Teknik är bra men varför ska allt ersättas av teknik idag?

Premiärprogrammets gästartister

Nåväl, artisterna som gästar Sanna i premiärprogrammet är följande:
Anis Don Demina & SAMI, Pernilla Andersson, Molly Sandén, Lisa Nilsson och Per Andersson. Och vad mina öron hörde idag så tror jag att det kan utlovas en del fartfyllda bitar under kvällen, någon gammal klassiker, lite skratt och lite annat smått och gott. Dessutom kommer Molly Sandén få bjuda på några bonuslåtar i extrasändningen. Det blir spännande. Nu har jag inte hört henne repa men borde inte Husavik kunna dyka upp någonstans under kvällen?

 

Bergendahl och Zelmerlöw besökte Sanna på allsången

Foto: SVT (stillbild från direktsändningen)

Andra veckan för Sanna och de övriga att inta Sollidenscenen på Skansen. Nu när vi i premiärprogrammet fått ett bevis på att de lyckats göra det bästa av situationen så är det ingen nyhet längre. Det gör att man direkt märker av hur tomt det blir ibland i rutan trots den snygga produktionen. Sanna tillsammans med sina gäster ger oss en bra blandad musikalisk repertoar.

För att ge svar på förra veckans lilla parentes kring de två nya ansikterna som dök upp på bläckblåsinstrument, så är det lika bra att säga det nu. Som man kunde ana så gjorde de alltså ett gästspel i orkestern under själva premiärprogrammet. Till den här veckan var uppställningen som vanligt igen.

Med det sagt blickar vi framåt och kan konstatera att Anna Bergendahl, när hon låter riket komma är svår att stoppa. Samt att det kändes konstigt att se tidigare allsångsledaren Måns stå där utan att interagera med en fysisk publik. Detta efter alla gånger han stått på den scenen. Men sjunga det är något som den killen kan göra.

Fortsätt läsa Bergendahl och Zelmerlöw besökte Sanna på allsången

Flera nyheter i programmet då allsången kör publiklöst

Med tanke på hur 2020 har sett ut hittills så har vi väl någonstans börjat vänja oss vid att saker inte ser riktigt ut som det brukar. Som tv-programmen till exempel. Ikväll hade Allsång på Skansen premiär. Utan publik. Vi tar det igen. Allsång. Utan publik! Kan den ekvationen ens gå ihop?

Med hjälp av några nyheter för årets säsong och lite justeringar har Svt faktiskt lyckats få till det ganska bra trots omständigheterna. Kvällens gästartister Agnes, Jill Johnson & Robin Stjernberg, Newkid samt the Mamas premiäröppnade allsångssäsongen.

Fortsätt läsa Flera nyheter i programmet då allsången kör publiklöst

Sannas besked – leder allsången även nästa år

Allsångssommaren är nu slut. Den avslutades med ett program som gick i ett ganska lugnt tempo. Det som gjorde att programmet tryckte lite på gaspedalen var i många fall allsångerna. Det blev också lite av ett nordiskt tema då två av artisterna är svenska medan Sissel Kyrkjebø är från Norge och Lukas Graham från Danmark. Sanna höll på svaret huruvuda hon stannar eller inte. Först efter att ha sjungit klart på den avslutande visan med hela husbandet runt sig avslöjade hon till sist att hon stannar kvar som allsångsledare ytterligare ett år.

Sanna Nielsen var finalkvällen till ära klädd i en guldfärgad outfit bestående av byxor och en kavaj. Så snart Stockholm i mitt hjärta tonat ut drog husbandet igång allsången ”Guld och gröna skogar”. Sanna tog genast ton och rev av en rad på den innan hon uppmanade publiken att slå upp rätt sida i allsångshäftet. Publiken kom snabbt på fötter och diggade med.

Norli och KKV var först ut denna kväll med ”Bilen”. En halvsnabb låt med skönt tempo som killarna levererade med en lika skön sång. Ganska bra drag ändå.
Efter en kort spontanquiz från Sannas sida där killarna blev något ställda över allsångsledarens plötsliga frågor om vad den andras föräldrar heter och dyligt, blev det så dags för allsång. Sonny och Kim som de heter gick båda ut i publiken som hakat armkrok med grannen och gungade med i ”Jag tror på sommaren”.

Lukas Graham fick göra hela två låtar i programmet. Den första som han bjöd den svenska allsångspubliken på var en av deras hits, ”Love someone”. Frontsångaren Lukas Forchhammer stod vid sitt mickstativ i svarta byxor och vit t-shirt och sjöng från hjärtat. Fint framträdande. Hans andra framträdande närmare slutet på kvällen innehöll lite mer energi då de mot slutet av programmet framförde ”7 years”, ännu en av sina hits. Under denna tog sig sångaren också nerför trappan och ut på scentungan för att komma närmare publiken.

Duon Gammal bestående av Peg Parnevik och Pontus Pettersson sjöng sin ”Sånger från förut” som bör ha varit svår att missa för den som lyssnar på radio. Nu visade det sig att Pontus tydligen gjorde scendebut i och med detta framträdande, men deras kemi och lugna utstrålning medan de stod där ute på scentungan och sjöng gjorde att det är svårt att tro. Låten togs emot väl då det klappades med på sina håll. Som allsång körde duon ”Inatt jag drömde”. Även här blev det gung med armkrok i stolsraderna.

Sanna hittade sedan Kristian Luuk bland publiken, men han ville inte leda någon allsång. Däremot skickades hans nya kollega Daniel Hallberg upp för att hjälpa Sanna i allsången ”Jag vill vara din, Margareta”. Den avbröts dock rätt snart av Daniel som, för att bli lite varmare i kläderna, provade att sjunga nämnda låt på olika sätt. Med andra ord som de skulle kunnat låta om Magnus Uggla, Hellström eller Timbuktu tagit sig an den. Efter detta lilla så kallade humorinslag som kändes mer som att det störde själva allsången, fick publiken till slut åtminstone vara med i refrängen.

Då var den efterföljande allsången ”Inget stoppar oss nu”, av dansbandet Black Jack som startade sin karriär i samband med filmen med samma namn. Riktigt bra drag här men så är det också en bra, snabbare allsång där många troligen kan texten utantill.

När vi kommit mer än halvvägs in i finalen fick så Sissel Kyrkjebø stiga ut och inta plats mitt på scenen, med en flygen intill sig där kapellmästaren tagit plats. ”Welcome to my world” är en lugn visa som utan problem skulle platsat i en Disneyfilm. Sanna Nielsen var inte sen att ta chansen nu när hon ändå hade Sissel på besök att be om en duett. Tillsammans gjorde de den otroligt vackra ”Inners i sjelen” som undertecknad vill minnas att hon ska ha gjort under en av OS-ceremonierna 1994. Hur som helst så blir den ju inte sämre i duettversion med sångfåglarna Sissel och Sanna när de tar ton tillsammans.

Tess Merkel gjorde därefter ett överraskningsbesök. Hon kom in för att hjälpa Sanna i den svängiga allsången ”Leva livet”. Medan det riggades om på scenen inför säsongens absolut sista nummer fick här Lukas Graham roa tittarna och publiken på den andra halvan av scenen under några minuter med ”7 years”.

Finalkvällen led mot sitt slut och så snart Lukas tackats och lämnat scenen vände Sanna blicken mot kameran. Detta för att tacka såväl tittarna som säsongens gäster och publiken på plats för den här säsongen samt berättade att hon njutit av varenda sekund under dessa fyra år.

Sittande på en stol med husbandet runt sig gav gav de ”Följ mig bortåt vägen”. Mörkret hade fallit runt den upplysta scenen. Husbandet kompade vackert Sanna där hon gav ett finstämt nummer i denna lilla visa, för att sedan citera delar ur den och avsluta meningen med… ”vi ses nästa år igen!”. Jubel utbröt, skyltar med Sanna på sträcktes upp och bandet ökade takten något i den uppsluppna stämning som uppkom samtidigt som Sanna återigen tackade för den här säsongen. Ett väldigt fint avslut på allsångssommaren 2019 trots lite svajigt finalprogram överlag.

 

 

 

Bra stämning i sommarens sjätte allsång

Duncan Laurence besökte Sverige och allsång på Skansen

Det är Pridevecka nu. Det syntes inte minst på veckans allsångsprogram då det syntes en hel del regnbågsflaggor samt att den Nederländska Eurovisionsvinnaren Duncan Laurence besökte Sanna Nielsen. Han fick folket som tagit sig dit att klappa i takt till hans segrarlåt ”Arcade”. Även Orup och duon Icona Pop fick bra respons. Utöver det fick vi höra rap igen och ett utdrag från operans värld. Men det sista numret där Sanna bytt ut signaturlåten mot en underbar version av ”Caravan of love” var riktigt bra. Den utgjorde ett både snyggt och starkt avslut på den ordinarie timmen innan de övergick till SVT play-sändningen. Ännu ett plus är att ingen av artisterna hade någon av sina egna låtar som allsång. 

Orup är mannen som haft ett antal hits genom åren. Nu fick dock hitsen vara till åtminstone eftersändningen. Orup öppnade istället programmet med att bjuda på sin purfärska singel ”Vakuum” där han sjöng om att han inte vill vara ett vakuum. Nu har just vakuum en djupare innebörd här och har med relationer att att göra men Orup var definitivt inget vakuum i programmet. Han intog scenen tillsammans med stora delar av orkestern som också fått kliva fram och visade upp en del danssteg. Tillsammans fick de det att svänga loss ganska bra, med taktfakta klapp från publiken under tiden.

När det blev dags för allsång gick han emellertid tillbaka till 1968 genom att ta den gamla allsångsdängan ”Det börjar verka kärlek banne mig”.

Maxida Märak är ännu en av årets rappare som besöker Sanna Nielsen på Sollidenscenen. Maxida skiljer sig från många av dessa genom att, åtminstone i ”Lova ingenting” där stuket går mer åt sång än åt att spotta ut sig ord. Låten ”Lova ingenting” har ett skönt tempo som gör den till mer lättlyssnad raplåt. Dock kändes responsen från publiken ganska sval.
Maxidas allsång var Petra Marklunds ”Händerna mot himlen”, vilken funkade väldigt bra. Folk ställde sig upp och ett antal händer sträcktes mot skyn.

Därefter blev det opera av Adrian Angelico från Norge. Mezzosopranen gav allsångspubliken på plats och framför tv:n ett smakprov från denna världen genom att göra Händels ”Lascua ch’io pianga” till harpa. Ett fint stycke och Adrian är riktigt skicklig på det han gör, det går inte att ta ifrån honom. Det är bra att Allsång på Skansen blandar och ger med musikgenrer för att göra de mer åtkomliga för den stora, allmänna publiken men tyvärr så blev detta lite av ett sömnpiller om man ser på de övriga punkterna i programmet. Opera tycks ofta svårt att få in på ett bra sätt.

Då det blev dags för Icona Pop att äntra scenen skruvade de upp farten ett antal snäpp och rev av sin ”Next mistake” framför stående publik, medelst mer eller mindre spontan dans. Tror åtminstone inte att koreografin var ristad i sten. Som allsång valdes Kikkis ”Bra vibrationer”. Svårt att misslyckas med den som allsång.

Icona Pop hade med sig dragshowartister som dansare

Sanna Nielsen avbröts sedan av Maria Lundqvist i sin roll som Sally som kände ett starkt behov av att gå upp och hälsa på som hon sa, kapellmakaren. Vet inte om man kan säga att hon ledde en allsång direkt men hon presenterade åtminstone nästa allsång, ”Vals om sommaren”. En visa om hur hemskt sommaren är på olika sätt och ja, det är svårt att hänga med i texten till en låt som man i stort sett aldrig annars hört eller sjunger. Om man samtidigt ska hålla ett öga på vad Marias alter ego Sally egentligen sysslar med, som att gå ner i split och rulla nerför trappan. Under tiden Maria hade en intern fight med Sally och till sist lyckades klä av sig rollen så kom det fram att hon faktiskt gillar sommaren. Kändes smått schizofrent just där…

Orup presenterades så ännu en gång och ställde sig ute på scentungan. ”Det är nånting som är bra med stan ikväll” är inte lika medryckande som den inledande låten. Något lugnare i tempo men fin låt. I god prideanda presenterade Sanna nästa allsång, ”Vi gör det ändå”. En härlig och positiv stämning spreds över Skansen.

Till slut var det så dags för årets Eurovisionsvinnare Duncan Laurence att få komma ut och sjunga sin vinnarlåt ”Arcade”, där publiken mot slutet klappade i takt i refrängen. Sanna som nu bytt om till en ljusblå fluffig kreation snackade förstås litegrann med sångaren innan han avtackades och hon själv bjöd in till party med Housemartins gamla ”Caravan of love”. Orkestern hade nu tagit sig ner från sitt hörn på scenen och stod såväl i trappan som på ett specialbyggt podium. Folk stod upp och diggade med medan Sanna och gänget gav allt i form av ren glädje och energi. Det blev en feststämning helt enkelt som satte den där lilla guldkanten på ett av årets bästa program hittills.

Smith & Thell och Sven-Ingvars två guldkorn i veckans allsång

Smith & Thell

Den femte allsångskvällen denna sommar besöktes Sanna Nielsen av fyra artister som representerade fyra olika musikstilar. Sven-Ingvars står för dansbandsmusiken även om de nu har blivit mer moderna och förändrat soundet i låtarna. Åkervinda står för folkmusiken medan duon Smith & Thell gav sin hit ”Forgive me friend” som går lite i countrypophållet. Sedan har vi den där rappen som verkar återkomma vecka efter vecka känns det som. Den här gången heter artisten Imenella, en ung dansare och koreograf som nu valt att ta steget och bli artist. Ska man lyckas summera detta i en mening så var det en lyckad kväll som avslutades på topp men som hade sina sömniga stunder.

Sven-Ingvars med Oscar Magnusson som leadsångare intog scenen ganska direkt efter att Sanna presenterat kvällens gäster. De öppnade kvällen med att passande nog sjunga om ”Sommar i Sverige”. En lite rockigare version än originalet där Oscar bland annat petade in Skansen i texten, dagen till ära.

Oscar och resten av bandet gick sedan av medan Sanna drog igång allsången ”Ring ring” och gick runt i gångarna medan publiken stod upp och sjöng med.

Rapparen Imenella hade med sig Newkid samt totalt åtta dansare som backade upp henne i låten ”S/O”. Låten är en av de bättre raplåtarna som SVT haft med denna sommar. Men själva genren rap börjar kännas som att det varit för mycket av. Nu lär vi få mer rap framöver innan säsongen är slut. Men då var det skönt att höra Imenella låta publiken ta ton tillsammans med henne i Per Gessles ”Här kommer alla känslorna”. En Gessle-sommarhit som passar perfekt som allsång.

Tjejkvartetten Åkervinda drog sedan ner på farten rejält och sjöng a capella folkmusik bestående av nordiska folkvisor. Visan ”Trilon” var första smakprovet och därefter övergick den till ”Det brinner en eld” där den sistnämnda kanske är lite mer lättlyssnad än den första. Allsången ”Nu är det gott att leva” gick i lite samma stuk. En jättefin mysig allsång som dock är en sådan som kräver allsångshäfte för att kunna hängas med i.

Under tiden hade på scenen byggts upp en äldre del av söder med rött hus, högre staket/plank och lång bänk. Sanna Nielsen hade iklätt sig en gul-svart-rutig klänning i äldre modell och levererade ett Söderkis-medley i sällskap med bland andra Sussie Eriksson, Kim Sulocki och Andreas Nilsson. Även de i kläder av äldre stil. Medleyt inleddes lättsamt med en visa om att köpa tulpaner och via ”vårat gäng” samt slagsmål som Sanna stoppade hamnade vi så småningom i dansens värld för en stund. Snygga övergångar och ett nummer som är välbyggt och genomtänkt från första tonen.

Så blev det åter Sven-Ingvars tur att inta scenen, den här gången med den lite lugnare låten ”Rör vid mig igen” från i år. Texten i denna är fin och låten togs emot ganska bra av publiken. Efter kort prat mellan Sanna och Oscar om Sven Ingvars 2.0 och att pappa Sven-Erik fortfarande är närvarande på ett sätt drogs allsången ”Sommar och sol” igång. På sittplats ställde sig folk upp och det diggades med på olika sätt.

Orkestern fick några sekunder i rampljuset när Sanna läste upp ett nytt vykort och pratade med kapellmästaren som åt på en varmkorv. Vart det leder? Jo man dra igång refrängen på Köppäbävisan då det är korvens dag. Litet kul tilltag agerade brygga till nästa akt signerad duon Smith & Thell.

Maria och Victor i duon Smith & Thell bjöd på deras ”Forgive me friend”, som gått varm på radio bland annat, och fick med sig folket på Skansen.

Kvällen avrundades med hela två allsånger. Först den lugna ”Idas sommarvisa” som Smith and thell” var med och ledde. Därefter dök Hanna Hedlund upp och rev av Orups ”Då står pojkarna på rad” tillsammans med programledaren. Bra och härligt avslut på detta sätt i och med att folk även ställde sig upp och klappade i takt medan det sjöng med. Det är så en allsångskväll ska avslutas, med känslan på topp.

Svensk pop, humor och nostalgitoner då Sanna återigen bjöd in till musikfest

Fjärde programmet är avklarat av sommarens allsång på Skansen. Det betyder att vi redan har kommit halvvägs. Med gästartister som Bishara, Molly Sandén, Ann-Louise Hansson, Lamix och Anders Lundin blev det en väldig spridning på musikstilarna men även en del positiva överraskningar och några medleyn med Sannas gäster. Sanna Nielsen själv strålade i sin helvita outfit. Okej, den var kanske inte upphetsande i sig men Sanna är bildskön i det mesta. Även i vita byxor och kavaj.

Molly Sandén var först att presenteras, direkt efter vinjetten Stockholm i mitt hjärta. ”Det bästa kanske inte hänt än” är en upptempo poplåt på svenska som togs emot väl. Bakom henne körade för övrigt hennes syster Frida. Kvällens första allsång ”När vi två blir en” stod folk till slut upp i sjungandes mer eller mindre utan häften till hjälp.

Bishara som under kvällen avslöjade för Sanna Nielsen att han kommit i målbrottet, lyckades ändå leverera en bra och stabil version av sin genombrottslåt ”On my own”. Tillsammans med en kör av unga fans på ståplats.

Av de två på varandra relativt efterföljande allsångerna fungerade ”Bara få vara mig själv” bra, som Bishara var med och ledde. Men när så Sanna drog igång ”Sommartider” blev det ett ordentligt drag med handklapp och en del dansande vid sina platser. Här sjöng också många med i texten obehindrat och utantill.

Anders Lundin har stått på den här scenen många gånger tidigare men aldrig som enbart artist. Han stod nu på scentungan med vyn över Stockholm i bakgrunden och sjöng en fin liten visa om livet och relationer. ”Låten heter Bara du och jag”. När så Sanna Nielsen mötte upp honom på scentungan var Anders första reaktion att utbrista i ett lyckligt ”I’m back!”

Nu blev det ingen allsång för honom. Istället hade man byggt upp en julig scenografi med släde, halmbock och säck. utöver det användes även en grill och en solkarta som rekvisita. Tillsammans med Sanna gav han på ett jul-i-medley där jullåtar fått ny, lite humoristisk och somrigare text. Det var grillning, robotgräsklippare och klimatet som togs upp. Roligt medley som gick i ganska snabbt tempo och kändes som en typisk allsångsshow med rekvisita. Man känner igen stilen helt enkelt! Väl genomtänkt och de två samspelade bra.

Ann-Louise Hansson som varit artist i 60 år och har samlat på sig ett otal låtar genom året presenterades så. Fint då och skönt att få höra henne göra ett glatt litet medley bestående av flera av hennes låtar. Årets Melodifestivalsbidrag inräknat. Josefin Glenmark som skrivit den samt körade bakom sin mamma Ann-Louise i Mellon dök också upp. Medleyt avslutades med ”Ces’t la vie”. Ett trallvänlig glatt Mellobidrag från tidigt 00-tal som, även ikväll, fick publiken att ryckas med. Ganska omgående reste sig folk och klappade i takt medan sångerskan rörde sig ut mot scentungan.

Lite av det härliga draget som blev där bibehölls i den efterföljande allsången ”Gammaldags musik”, även om publiken nu åter satt ner. Josefin Glenmark passade på nu när tillfälle fanns att ställa sig hos Britta Bergström och Annika Granlund Jonsson för att bistå orkestern under denna allsång.

Lamix är ännu en rappare som besöker programmet denna sommar. Det känns som att det kan gå hur som helst med rappare som gästartister. Antingen tas de emot varmt av allsångspubliken eller så är de lite för svåra på något sätt. Lamix & rapparkollegan Ant Wan fick väl ändå en god respons men det känns som att Lamix allsång ”Ooa hela natten” var mer omtyckt än hans eget framförande.

Innan Sanna avrundade kvällen genom att åter hylla vår huvudstad tassade Molly Sandén ut igen, ombytt i kort rosa klänning, för att sjunga ”Va det då” till bland annat fansens lycka.

Ana Diaz rörd till tårar i veckans allsång

Med tre program in i säsongen var det dags för Sanna Nielsen att presentera orkestern vilket hon gjorde ganska så direkt. Bland gästartisterna behövde däremot inte Benjamin Ingrosso & Felix Sandman någon närmare presentation då skriket bland fansen på plats var rätt högt så fort de nämndes. Medan Arvingarna skapade en smittande glädje med sin Mellolåt ”I do” Bjöd skickliga Claudia Campagnol på lite jazzigare musik och allsångsdebutanten Ana Diaz blev rörd till tårar.

Det första Sanna gjorde efter att Stockholm i mitt hjärta klingat ut var att få upp folket som samlats framför Sollidencenen på fötter. Detta genom att dra igång allsången ”Musik ska byggas utav glädje”. Mot slutet av denna presenterades så husbandet.

På framför allt ståplats ökade sedan temperaturen rätt rejält när de som många väntat på om än väldigt kort tid, dök upp. Benjamin Ingrosso och Felix Sandman sjöng två låtar under ordinarie timmen varav Happy thoughts var den första. På ståplats hoppades det och sjöngs med. Den energin syntes även på flera håll bland de sittande. Sandman hade för övrigt överraskat och bytt hårfärg till blont. Killarna hade Gärdestads ”Jag ska fånga en ängel” som allsång, där publiken stod upp.

Inför nästa allsång fick Sanna chans att visa sin Göteborgs-humoristiska sida genom att först prata med bandet om vad som sker om någon spelar fel. Kapellmästaren Stefan visade sin knapp som skulle ge den som spelade fel en elstöt. På flajen stod Jonas i rök. Sanna gav en kort kommentar och tyckte sen de skulle gå vidare i en allsång som det ryker om, nämligen ”Trettiofyran”.

Ana Diaz som jobbat med och skrivit låtar till en hel del stora artister men som 2015 valde att kliva fram som egen artist gjorde nu allsångsdebut. Hon sjöng en väldigt lugn, berättande visa som kändes lite åt vaggvisehållet och släppte efteråt några tårar av lycka. Själv hade först hon trott att det skulle vara läskigt att gå upp. Även allsången gick i det saktare tempot då hon ledde ”Angöra en brygga” tillsammans med programledaren.

Man kan säga att Arvingarna var kvällens andra namnkunniga dragplåster, särskilt efter deras MF-hit ”I do”. Det var också denna som stod på körschemat och till stående publik som glatt dansade med rev de av denna för att sedan gå av.

Innan de fyra medlemmarna i Arvingarna åter fick komma in och själva presentera allsången ”Eloise” hoppade programledaren in där emellan för att visa upp en radda av allsångshäften. Allt i en klänning och frisyr som gick i 50-talsstuk eller däromkring. Tillsammans med Åsa Fång och Annica Edstam sprängde de in ett medley som de helt sonika nynnade och lallade sig igenom.  Vad gäller allsången Eloise så givetvis stod folk upp även i denna, sjungandes med utan större problem.

Claudia Campagnol var sist ut av gästartiserna och ståendes på scentungan gav hon allsångspubliken lite sköna jazzigare toner i sin ”Do you love me”. Under låten hängde hon på sig en keytar för att spela på. Väldigt bra sångerska som gav ett professionellt uttryck ut i fingerspetsarna. Hennes allsång ”Satellit” innebar kvällens andra signerad bröderna Gärdestad.

Under stort jubel fick så Benjamin och Felix åter komma ut på scenen och avsluta kvällen med sin hit ”Tror du att han bryr sig” i vilken det blev lite av allsång även där. Särskilt bland fansen där det även hoppades upp och ned längs med kravallstaketet. Ett väl avvägt program där fart varvades med lugnare toner och det fanns röda små trådar som liksom ledde oss vidare.