Helt seriöst-Kaliffa satte i högre växel direkt

1770

I sommarens femte allsång fortsatte solen att lysa över Solliden. Det var lite snabbare takt över veckans allsånger och dessutom någon tungvrickare. Oväntat var det också att dansbandet Sannex skulle bjuda på samma drag som Kaliffa då han levererade sin Helt seriöst till en stående publik redan i början av programtimmen.

Sanna Nielsen öppnade i Robert Broberg-anda med en allsång, nämligen Ingela. Av de gästande artisterna var Kaliffa först ut. Kaliffa hade bland annat med sig två dansare och låten han körde var den nu mycket välkända Helt seriöst. Helt seriöst så fick han upp hela publiken på fötter. Det var riktigt bra drag som märktes. Sångaren hade som allsång valt Lundblads fina Ta mig till havet, som körts både en och troligen 25 gånger på denna scenen. Med eller utan Peter Lundblad själv genom åren.

1802

Dansbandet Sannex sjöng under kvällen två låtar men det var deras avslutande Låtsas som att det regnar som fick den mesta responsen, då publiken stod upp och dansade med under handklapp.
Tillsammans med Sanna passade det skånska bandet på att köra två meningar ifrån Änglahund. Det var i alla fall så långt ungefär som hanns innan Sanna avbröt tvärt. Men det skulle bli ännu en Skånesignerad allsång då de valt den ganska snabba Var ska vi sova inatt.

1840

Efter detta lilla Skånestopp på kvällens musikaliska resa väntade en liten bossanova med Sanna Nielsen själv samt de uppstoppade sångerskorna Celine Dion och Barbara Streisand som styrdes av varsin sjungande dockförare. Med samtliga fem i matchande klänningar blev de fem faktiskt en fungerande men udda enhet.

Jazzsångerskan och låtskrivaren Amanda Ginsburg sjöng sin jazziga Havsmelodi, iklädd 70-talsdoftande grön klänning. Såväl hennes sång som själva låten förde tankarna till Monica Zetterlund. En skön visa att lyssna på lite sådär, helt enkelt. Amande förklarade sedan för Sanna att hon valt den lite busiga allsången Loppan.

1866

Buset fortsatte sedan med Pernilla Wahlgren som (efter en allsång) satte sig vid flygeln och framförde Längtan som hon själv skrivit texten till. Pernilla Wahlgren spelade och sjöng fint men stördes av två ”musiker” som inte kunde spela en enda ton rätt, Måns Nathanaelson och Ola Forssmed. Dessa två ställde sig även framför huvudartisten som fick gå åt sidan för att ta emot applåderna. Ett lite halvkul nummer som inte nådde ända fram på grund av att delar av alltsammans kändes lite för livlöst och inövat. Kan möjligen bero på att Pernilla hade betydligt mer av ren artist än skådespelare i sig denna kväll.

Magnus Carlsson hade också hittat dit och passade på att i en duett med programledaren hylla snart 90-åriga Lasse Lönndahl som satt i publiken. Detta genom att sjunga Visa mig hur man går hem. Herr Lönndahl som åldrats med värdighet satt och sjöng med från sin plats.

1944

I det efterföljande Thore Skogman-medleyt som började med Tiotusen röda rosor fick just Lasse Lönndahl, om inte 10 000 så i alla fall en liten bukett med röda rosor i handen och en duettstund med Sanna. Däremot är det oklart hur många som hade tungan med sig i Plättlaggen.

Sannex avslutade som sagts i texten ovan med att riva av Låtsas som det regnar och fick med sig hela publiken i bara farten, detta klart godkända program.

Disco på Skansen då Alcazar återvände

1685
Sanna Nielsen med sina gäster har nu kommit halvvägs genom sommaren. Den här veckan gästades hon av discotrion Alcazar, Uno Svenningsson, Grant och Jojje Wadenius. Dessutom dök såväl Kim Sulocki som Keyyo upp. Alcazar fick upp samtliga på fötter och förnyade av bara farten Lasse Berghagens devis ”Kunskap, glädje och så lite tango” genom att byta ut dansen till disco. Även Grant och Uno Svenningsson gavs bra respons. Jojje såg till att barnen fick sitt musikaliskt genom att dra några små visor i en riktig blandning av musikstilar.

Publiken torde redan ha varit ganska så uppvärmda från start, inte minst med tanke på vädret. Det skadade dock inte för Alcazar att den publik som kommit denna kväll var med ganska så direkt. Trion gick ut hårt med ett hitmedley. De dansade under minishowen ned från scenen till tre guldglittrande stativ i mittgången där de gjorde ett litet dansant stopp, innan det bar upp på scenen igen. Efter 20 år har de planerat att ta avsked som discogrupp och passade på att glädja allsångspubliken med ett discoskimrande besök. Det är inte förvånande alls att de passade på att förnya Berghagens gamla devis till Kunskap, glädje och så lite disco. Däremot hade man kanske inte riktigt förväntat sig att de skulle förvandla programmet till en skolavslutning genom att välja den stilla Nu grönskar det som sin allsång. Även om det är en fin klassiker i vår gamla fauna av låtskatter.

kim

Sanna fortsatte i klassikernas spår då hon tillsammans med Kim Sulocki, som poppade upp bakom en hotellreception, gjorde ett humoristiskt koreograferat Jules Sylvain-medley. Det var bland annat Jag vet ett litet hotell, Vi har så mycket att säga varandra och Tangokavaljeren där Kim förtvivlat försökte få sig en dans med Sanna.

Sångerskan Grant som förutspåtts bli stor under 2018 hade kanske inte valt de snyggaste kläderna men hennes enormt bra framförande av waterline gav henne närmast stående ovationer efteråt. Även hon hade valt en skolavslutningsmelodi som allsång, nämligen Idas sommarvisa.
Vloggaren och programledaren Keyyo som satt ute i publiken plockades upp på scen av Sanna inför nästa allsång härligt härligt men farligt farligt. En liten mellanakt som inte satte så stora spår egentligen.

uno2

Då satte Uno Svenningsson desto större spår genom att efter 35 år som artist göra allsångsdebut. Han gjorde flera låtar under kvällens ordinarie timme. Den första är Du kommer ångra det här som är en tolkning av Tomas Andersson Wijs låt i Så mycket bättre. Lite senare kom han ut igen och levererade sin egen Vågorna. Dessa gick väl hem hos publiken.

Det hanns med ytterligare en låt från SMB men den här gången handlade det om Danny Saucedos version av Snacket på stan som var kvällens mest ösiga allsång.

Jojje Wadenius stod för det lite lugnare och barninriktade inslaget då han sjöng sina visor Jag är det fulaste som finns följt av en snutt på Mitt lilla barn. Det gick inte att undgå att fundera på låttexten i framför allt den första låten. Jag undrar fortfarande hur en mage ser ut som är som en bongotrumma… Hans val av allsång visade sig vara Det gåtfulla folket, vilket var lite mer väntat och gick i samma stil som det han gett oss innan.

Det som helt klart saknades var åtminstone någon mer snabbare allsång som hade gett mer balans vad gäller de låtvalen. Kombon med ösig Alcazar, Populär Uno, lättsamma barnvisor, en talangfull Grant och humoristiskt Sylvainmedley gav däremot en lättsmält blandning av både sött och salt.

sanna

Efter att ordinarie timmen tagit slut brukar det kunna ges någon överraskning och det stod Alcazar för den här gången. De gjorde som Shirley Clamp och ville inte lämna scenen, framför allt inte när publiken bad om mer. Så orkestern tillfrågades om de kunde spela något från ABBA. Det var inga som helst problem trots att de inte övat på låten innan. Musiken drog igång och Sanna valde att spontanförstärka orkestern. Det var ett rejält drag som fick sätta punkt för denna sommarkväll.

Markoolio krönte det tredje programmet

Markoolio

Sätter man in alla essen till program två så blir det oerhört svårt att toppa. Det såg vi tydligt denna vecka. De hade dock gjort sitt bästa för att få till ett bra program och lyckats ganska bra med tanke på dagens artistuppställning. Det blev en riktigt spretig mix i form av både opera signerad Cornelia Beskow, och mer rockigt från Avantgardet. Dessutom gästade polska Margaret Skansen och poppade till kvällen samt torde ha skrivit allsångshistoria av bara farten. Hitmedleyt stod Markoolio för som fick upp alla på fötter i bara farten och räddade en annars medioker kväll tillsammans med Margaret. Där solen också troligen gjorde sitt för att höja stämningen.

Sanna öppnade kvällen med att direkt efter signaturmelodin riva av allsången ”Brittas Restaurang”. Då fick passande nog Britta i orkestern kliva fram och bli lite av en värdinna, med Annika Granlund på sång och trumpet samt Jonas Wall på Klarinett vid sin sida.

Margaret

Först ut av de gästande artisterna var Margaret som med två dansare bakom sig sjöng sin numera välkända ”In my cabana”. En jordnära och okomplicerad artist som inte har några problem att bjuda på sig själv. Det märkts inte minst i att hon skrev in sig som, om jag inte totalt förträngt någon, vara den första icke-nordiska artisten att leda en allsång trots att hon inte kan språket. Nu hade hon valt ”Du är så yeah yeah wow wow” där refrängen är halvt internationell men verserna är helt på svenska. Sångerskan fann publiken fantastisk och gav folkskaran som hittat dit beröm.

Därefter togs ett rakt kliv in i operavärlden då Cornelia Beskow ställde sig vid mikrofonstativet intill flygeln och sjöng ”Flickan kom ifrån sin älsklings möte”. Hon hade valt allsången ”Dansen går på Svinnsta skär” som hennes morfars far Gideon Wahlberg skrivit. I hennes röstläge blev det en allsång med operastuk.

Avantgardet försökte sedan rocka till programmet då de sedan intog scenen och rev av sin ”Ut i natten”. Sångaren Rasmus var lite som Bob Hund i sättet men något galnare. De fick med sig delar av publiken som i stort kändes måttligt roade.

Efter Markoolios allsångsval ”Sjörövar-Fabbe” lät Sanna publiken ta ton än en gång i Anita Lindbloms (även hon från Gävle) gamla ”Sånt är livet”. I publiken gömde sig Lilla Al-fadji som inte fick nog av att sjunga några rader. När Sanna släppt honom och traskade vidare mellan stolarna norpade han åt sig en egen mick och tog sig upp på scenen för att ge oss en liten Allsångslektion i ett urval av allsånslåtars härkomst. Lite småkul och lite intressant samtidigt men inte en av de starkare punkterna i programmet.

Avantgardet

Därefter ökade takten igen då Avantgardet återigen kom ut. Den här gången körde de ”Fårskinnstearaway”. Rasmus fortsatte i samma galna tempo. Det var någon vattenflaska som fick sig en flygtur och sångaren såväl headbangade som skuttade runt samt ställde sig på kravallstaketet. Han var verkligen överallt…
Efteråt blev det ett andfått men snurrigt snack med Sanna, som kanske var välbehövligt för att hämta andan. Det som stod på tur var nämligen en allsång och inte vilken som helst utan Black Jacks välkända ”Inget stoppar oss nu” där publiken var med direkt.

Markoolio avslutade kvällen med ett medley som verkligen fick publiken att resa sig och rocka med ordentligt. Med sig hade han ett 15-tal dansare i olika unga åldrar. Han gick ut hårt i Millenium två och tog sig genom ett antal av sina hitar under det att han blev såväl krönt som åkte uppblåsbar roddbåt genom publiken. Även pom-poms, fotbollar och gitarrpyro ingick. Här kan man verkligen snacka drag!

sanna

Sanna ville inte vara sämre när hon skulle ava programmet så hon tog Markoolios roddbåt och lät musikfesten glida vidare ytterligare cirka 20 minuter för publiken på plats samt play-tittarna där hemma. En kväll som kan summeras som bra men spretig och en lite för stor dipp i halvlek av programmet.

Allsången firar 40 år – samtliga programledare samlades

GES

Veckans allsångsprogram gick i såväl fotbollens tecken som jubileumstema av själva programmet. Vilket program sedan! Det kändes mer som en grand finale av säsongen är som program nummer två. SVT kommer få svårt att bräcka det här de kvarvarande kvällarna. Förutom att de lyckats samla ihop samtliga tidigare allsångsledare så hjälpte GES, Linda Pira och Alessia Cara till att sätta guldkant på kvällen.

Nivån mellan premiärprogrammet och denna veckas var riktigt märkbar och började i fotbollens anda. Sanna Nielsen som minuter tidigare fotats i en mintgrön klänning hade svirat om och firade Sveriges kvartsfinalplats genom att göra entré i fotbollsmundering under vinjetten Stockholm i mitt hjärta, konstaterandes att förfesten reda fixats. Oväntat och gav omgående reaktioner från publiken.

sanna_fotbollströja
Efter denna öppning fortsatte det i samma anda. GES med eget band intog scenen i ”När vi gräver guld i USA”. Borde kanske ha ändrats till ”När vi gräver guld i Ryssland” en dag som denna? Av artisterna var det GES som var kvällens kungar då de även rev av ”Stanna världen en stund” som allsång och fick med sig stämningen från föregående låt in i denna. Killarna skulle komma ut ytterligare en gång mot slutet och köra ”Hon är min”, där Orup under genrepet varit busig och ändrat i texten till att Sverige är i kvartsfinal samt fått in en strof om straffar.

Här lämnades VM-temat för nu var det dags för den stora överraskningen – samtliga allsångsledare samlade. Magiskt! Den enda som hade presenterats som en av artisterna innan var Petra Marklund. I publiken sitter Kerstin Ryhed men var är hennes man, Anders Lundin? Jodå, han skulle komma ut senare. Först presenteras Bosse Larssons kapellmästare av Sanna som låter oss höra att vi ska stämma upp i allsången ”Sjung med”, vilken är den gamla vinjettlåten. Därefter uppenbarar de sig en efter en. Petra Marklund, Månz Zelmerlöw, Anders Lundin och Lasse Berghagen. På inrullade skärmar syns bilder av Bosse Larsson. En efter en fick de jubel, åtminstone de manliga. Anledningen är att Allsång på Skansen firar 40 år.

Pgmledare

Lite kort snack med sina tidigare föregångare så skickar Sanna ut de alla backstage förutom Anders. Han har nämligen en favoritallsång, den jättehärliga klassikern ”Gå upp och pröva dina vingar” som det nu är dags för. Den ska även vara Gabriel Forss favorit. Hela skansen sjunger glatt med och publiken är med på koreografin från första refrängen.

Linda Pira bryter av veckans båda teman med att tillsammans med sina dansare inta scenen i ”Vem e ni” som tar oss tillbaka till nuet. Poppigt och fartfyllt med inslag av rap. En andningspaus där man bara kunde hänga med och samla ihop intrycken inför nästa jubileumspunkt i körschemat.

Nästa jubileumspunkt lät inte vänta på sig för då Linda Pira gått av var det höggravida Petras tur att kliva in och bidra med sin röst i allsången ”Händerna mot himlen”. Därefter stod Måns Zelmerlöw stod vid Sannas sida under Michelangelo”. Under denna kuppade kanadensiska Alessia Cara. Hon hade dragit på sig Sannas Sverigetröja. Nu stod hon och diggade med i väntan på att presenteras och få framföra sin lättsamma poplåt ”Growing pains”.

Alissa

Sist ut av de tidigare programledarna var gänglige Lasse Berghagen. Vem är den bästa om inte han att göra ”Tacka vet jag logdans”? Berghagen visade sig stå även för humorn genom att ge publiken pikar, dra det gamla skämtet om lagårn som brinner samt säga att han vill köra en helt annan låt än vad som planerats. Sanna fann sig snabbt, svarade med att han inte får välja allsång helt själv nu och presenterade istället den lugna ”En kväll i juni”.

Kvällen avrundades med ett med ett hyllningsmedley till Lill-babs med där Sarah Dawn Finer, Siw Malmkvist, Tova Carson, Ann-Louise Hansson, Petra Marklund, Nanne Grönvall och Sanna själv sjöng ett urval av den i våras bortgångna folkkära artistens låtar. Sarah inledde medleyt med att sjunga om hur det är att leva ett showliv så man nästan fick gåshud. Texterna var smart ihopsatt så låtarna hakade i varandra mer eller mindre naturligt.

hyllning

Trots två teman och ett hyllningmedley lyckades ändå en röd tråd följas så att allt kändes naturligt komponerat, med Alessia Cara och Linda Pira som bröt av. De var moderna inslag i ett jubileumsprogram där vi fick lagom mycket allsångshistoria i form av små anekdoter. Det ska bli intressant att se hur de ska lyckas hålla nivån uppe nästa vecka för att bräcka det här känns tämligen omöjligt.

Sanna med gäster öppnade allsångssommaren – då ville inte Shirley gå av scenen

Sanna
Sanna Nielsen inledde sin tredje sommar som allsångsledare på ett ypperligt sätt med en uppiggande överraskning i öppningen. Hon förde publiken säkert genom först den ordinarie timmen med veckans artister och därefter i en webbsändning som blev något längre än planerat.

Sanna har tidigare provat på fiol och flygel i programmet. I år gjorde hon slag i saken och gav sig an hela två instrument i ett och samma öppningsnummer. Ett öppningsnummer som satt som gjutet. Det bestod i grunden av hennes ”Vågar du, vågar jag” med något omgjord text. I denna hade det byggts in hårdrocksinslag där Sanna gav sig på såväl ett trumsolo som lite riff på en gitarr. Riktigt snyggt arrangerat och bör ha väckt även den slumrande tv-tittaren till nyfikenhet.

Jöback

Av kvällens gästartister var Peter Jöback först ut. Han sjöng ”The mask” som är skriven av honom tillsammans med Tobias Fröberg, Kathryn Williams och Tobias Karlsson. The mask är grunden för hans kommande show på cirkus i höst. För den som ej hört den förut är det en härlig poplåt, som också mottogs väl av den samlade publiken.
Han var inte ensam om att bjuda på nytt material. Det gjorde även Shirley Clamp som förutom den purfärska singeln ”Självklart” även sjöng en låt tidigt i programmet, ”Efter vi fallit”. Båda fina och berättande låtar men ”Självklart” var snäppet bättre då refrängen som var både fin och hade ett skönt tempo fångade en mer.

Shirin som debuterade i allsången sjöng sin ”Together we are weak”, en lite mer poppigare låt i premiärprogrammet som kanske inte satte lika stora spår. Vi fick dock höra storyn om hur hon kommit fram som artist tack vare tv-programmet Ponnyakuten. Rapsången stod Jireel för, en kille som besökte Sanna förra året med Stor men nu alltså kom solo.

Allsångerna var högst varierade. Shirin som valt Orups ”Regn hos mig” tycks ha missat den lilla punkten att aldrig sjunga om regn, för då är risken högre att det blir just regn. Nu klarade vi oss från blöta droppar från himlen även den här kvällen. Hittills har Sanna haft vädret på sin sida, förhoppningsvis håller dropparna sig undan även i fortsättningen.
Peter Jöback körde en lugnare allsång även han men en mer somrig sådan, i ”Barfotavisan”. Jireel hjälpte till i Veronica Maggios ”Jag kommer” och Shirley Clamp drog till med Ledins fartfyllda ”Vi är på gång” där bandet mitt i denna ropade ut med ett ord i taget i en brygga att vi är på gång, typ. Publiken å sin sida var med på noterna. ”En glad calypso om våren” som Sanna ledde ensam tillhörde de äldre, om inte den äldsta allsången denna kväll.

Isa & Ella

Den svåraste att över huvud taget hänga med i var ”Dansa pausa” eftersom den var både extremt snabb och innehöll väldigt många ord. En mindre tungvrickare helt enkelt! Dock var tjejerna Isa och Elle väldigt talangfulla då de visade upp sin dans till denna och bland annat svansade efter Sanna i gångarna. Allt medan i stort sett samtliga stod upp och diggade med vid sina stolar.

Webbsändningen startade magiskt med Peter Jöback som återigen klev ut och liksom målade upp huvudstaden på en osynlig canvas/film under tiden som han drog sin enormt vackra ”Stockholm i natt”. Även Jireel och Shirin äntrade scenen ännu en gång samt Ella och Isa som visade upp ytterligare lite av sina danskunskaper.

Shirley

Shirley fick avsluta kvällen och det genom att ta hjälp av publiken som en masskör i refrängen. Hon ville dock inte gå av scenen utan drog en strof på ännu en av sina låtar. Publiken jublade. Shirley fick ok på att köra en spontanlåt och blev överlycklig. Orkestern hakade glatt på och när Sanna Nielsen utökade orkestern med en man (eller kvinna då) och ställde sig bredvid Annika Granlund så fick inte bara hon feeling. Stella som brukar stå i bakre ledet hade plötsligt hoppat fram för att delta i vad som nu närmast kändes som en jam session till Shirleys spontana extranummer.

Jam

Överlag ett bra program där Shirley visade sig bli den stora behållningen tillsammans med Jöback.

Finalprogrammet i bilder

_DSC4196C
Sanna Nielsen
_DSC4215C
Sanna Nielsen
_DSC4229C
Sanna Nielsen
_DSC4251C
Danny med dansare
_DSC4263C
Danny
_DSC4275C
Danny med dansare
_DSC4287C
Roy och Roger
_DSC4296C
Roy och Roger
_DSC4316C
Jill Johnson
_DSC4334C
Sanna Nielsen
_DSC4343C
Helen Sjöholm & Malena Ernman
_DSC4348C
Helen Sjöholm & Malena Ernman
_DSC4353C
Helen Sjöholm & Malena Ernman
_DSC4369C
Malena Ernman & Helen Sjöholm i allsång
_DSC4383C
Danny
_DSC4387C
Sanna Nielsen & Danny
_DSC4401C
Bandet
_DSC4403C
Mamma Mia The party-gänget
_DSC4408C
Mamma Mia The party-gänget
_DSC4411C
Mamma Mia The party-gänget
_DSC4414C
Mamma Mia The party-gänget
_DSC4428C
Sanna Nielsen
_DSC4442C
Jill Johnson & Sanna Nielsen
_DSC4446C
Jill Johnson i leder allsång
_DSC4467C
Sanna Nielsen med bandet under avslutningslåten ”Håll musiken igång”
_DSC4483C
Sanna Nielsen med bandet under avslutningslåten ”Håll musiken igång”
_DSC4485C
Sanna Nielsen med bandet under avslutningslåten ”Håll musiken igång”

Ja, det blir ett tredje år för Sanna Nielsen…

_DSC4205C

Vi vet alla redan att Sanna Nielsen fortsätter som allsångsledare. Det har det redan skrivit om så den nyheten är gammal. Därför tänker jag istället gå in på just varför hon fortsätter att leda allsång på Skansen.

Till Aftonbladet sa hon igår kväll att det känns så naturligt att få göra det igen, men man kunde egentligen aldrig vara riktigt säker på något förrän de där orden sades bara minuter innan kamerorna ”släcktes” i direktsändning.
Under dagen försöktes det analyseras ordval när Sanna repade påan till avslutningslåten såväl som själva låtvalet. Hon sa ju faktiskt att det var sista programmet för ”den här säsongen” så då borde hon ju fortsätta men att därpå börja prata om ”den här tiden” kunde lika gärna betyda motsatsen… Och vad menas med att Sanna sjunger ”Håll musiken igång”, menar hon att vi ska göra det med eller utan henne? Nej, det enda sättet att få svar var helt enkelt att vänta till de sista skälvande minutrarna av programmet för att se vad hon skulle säga då, med de riktiga orden. Så kom svaret någa minuter i 21 – hon har haft världens bästa sommarjobb så självklart kommer hon vara kvar även nästa år! Responsen kom tämligen omedelbart och folk jublade av lycka samt började ropa hennes namn.

Två år är för lite
Nu kändes det någonstans ganska självklart att Sanna skulle skriva på för allsången 2018. Hon har känts som klippt och skuren för det ända sedan premiärprogrammet och det finns en del faktorer som troligen väger tungt i gårdagens beslut.
Dels sa jag redan förra året att hon inte är särskilt smart om hon inte leder programmet åtminstone i tre år. Det gjorde Måns Z och tittar man på Lasse Berghagen och Anders Lundin som även de var omtyckta allsångsledare så höll de i programmet betydligt längre än så. Att tangera Petra Marklunds ynka två år hade därför varit rent idiotiskt. Det skulle inte förvåna om det är så att Sanna själv tycker att två år är för lite.

SVT och Sanna
Jag tror heller inte att SVT över huvud taget vill släppa henne än, då hon är en stor tillgång. Framför allt när hon trivs så enormt bra i rollen för det kan hon inte dölja hur mycket hon är försöker, tyvärr Sanna. Det syns lång väg både i hennes utstrålning, hur hon agerar på scenen och hur hon är med sin publik. Till och med mellan repen är hon framme och småtjattrar och hon ser publiken – inte bara som en enda massa utan också de enskilda människorna som utgör den. Det är en av sakerna som gör henne till den folkkära allsångsledare man behöver vara för att klara av detta. Sen kan vi också nämna hennes spontanitet och förmågan att helt enkelt bara gå vidare när det inte gått helt som det kanske var planerat, och att kunna göra det så naturligt. Det är något jag också tror att SVT värdesätter väldigt stort. Då kan de nämligen känna sig trygga i att hon levererar även vid oförberedda händelser och plockar upp tråden på ett fint sätt.

Än sen om vissa (ska inte nämna vilka men det finns till exempel en kvällstidning) tycker att hon tar för mycket plats i programmet. På spårvagnen hem sent igår kväll satt det fyra stycken och diskuterade lyriskt och glatt allsången och hade inga som helst problem med Sanna på något hörn. Deras syn på detta var att hon är ändå allsångsledare och ska synas och att det hon bara är charmig. Så Sanna, det är bara att fortsätta som du gör för det tycks gå hem hos majoriteten i alla fall. Sedan är frågan om hon siktar på att tangera Lasse Berghagens 10 år, man vet aldrig. Det enda vi kan vara säkra på är att vi får en enormt säker och bra allsångsledare även nästa år som kommer göra allt för att solen och hennes musikaliska gäster ska stråla ikapp även 2018.

Vreeswijk hyllade Vreeswijk i sommarens sjunde allsång

26
Det är oundvikligt, allsången börjar lida mot sitt slut men än är det lite kvar och en final att se fram emot. I sommarens sjunde och näst sista program stod Plura, The sounds, Janica, Jack Wreeswijk, Lisa Ekdahl & Adam Pålsson samt Anne-Lie Rydé för underhållningen, med allt från bullfest till hyllningar och ösig pop signerad en energisk Maja Ivarsson.

Det var Maja och The Sounds som inledde timmen efter att Sanna och resten av Skansen tagit ton och sjungit om En gammal Amazon. En lite rivig start där Maja gjorde sitt bästa för att lägga i första växeln på programmet men försökte köra på andra istället direkt, så det blev lite hackigt. Nåväl, vi kom iväg i alla fall.
Därefter tog Plura över scenen och gav oss sin ”Fulla för kärlekens skull”, som väl togs emot aningen bättre. Kanske också för att den är mer allmänt känd för en bredare publik. Plura tog oss sedan med på en gemensam bullfest i allsången med samma namn.

13

Hela två medleyn hanns med. Det första var ett Povel Ramel-medley där Sanna fick hjälp av fyra dansare i högklackat och hatt som även använde stolar som rekvisita. I det andra hyllades Cornelis Vreeswijk som skulle fyllt 80 år igår om han levt. Här hade man byggt upp en miniberså mitt på scenen där trion  Anne-Lie Rydé, Plura och Lisa Ekdahl tillsammans med programledaren framförde några av hans visor. Väldigt fint att både se och lyssna på.

Jack Vreeswijk deltog inte i medleyt själv men stod redo ute på tungan med gitarr för att själv sjunga sin fars ”grimasch om morgonen” som han en gång i tiden tydligen skrev till sin fru.

Medan Lisa Ekdahl tog med sig Adam Pålsson till Skansen och lät honom ta ton tillsammans med henne i duetten ”Välkommen morgon”, vilket var ganska finstämt, för att sedan sjunga sin egen ”Vem vet” som en allsång presenterade Janice sig för allsångspubliken genom att framföra sin ”Liar liar” – en bra poplåt helt enkelt. Janice hade också valt Ted Gärdestads ”Satellit” som allsång.

När vi nu pratar allsång så finns det ju också programpunkten #MinAllsång och denna veckas vinnare var tre systrar som satt på sig likadana röda klänningar med vita prickar och fick äran att vara med och på sätt och vis hjälpa Sanna att leda publiken i ”Leva livet”. Dessa tre systrar har sjungit väldigt länge och jag kunde inte låta bli att dra paralleller till syskonskaran Mimmi, Molly och Frida Sandén där Molly numera är en välkänd artist här hemma och Mimmi bland annat varit på julturné med Carola som 9-åring samt representerat Sverige i Junior Eurovision Song Contest. Dock känns det som att gårdagens syskontrio borde ha synts mer redan om de skulle haft en chans att slå igenom i musikbranschen, möjligen.

35
The Sounds fick avsluta kvällen med sin härliga poplåt ”Seven days a week” från 2003. Allt under det att sångerskan Maja energiskt rörde sig på scenen och även visade prov på hur högt hon kan sparka. Nu är det bara finalen kvar och den ser ut att bli stjärnbeströdd.

Lisa Nilsson och FO&O kvällens höjdpunkter

14
Vi har nu tassat in i augusti månad och de som fick sjunga in den var Icona Pop, FO&O samt Lisa Nilsson som efter den ordinarie timmen tog över allsångsscenen tillsammans med vänner. Det var egentligen två artister som drog publik men i något olika kategorier, FO&O:s yngre och Lisa Nilssons något äldre och mer blandade. Summeringen när kvällen var till ända kan sammanfattas med fyra ord – en väldigt härlig kväll.

Den första timmen såg ut som vanligt. Gästframträdanden varvades med Allsånger under Sannas sprudlande och naturliga ledning. Icona Pop var först ut och vi fick höra deras ”Girls girls”. Allsången de valde kan väl nästan beskrivas som Sveriges tredje nationalsång,  Peter Lundblads vackra ”Ta mig till havet”.
Det är möjligt att den innehar rekordet i antal gånger en låt har spelats på den scenen. Om inte borde den åtminstone ligga högt upp på den listan. Signaturen Stockholm i mitt hjärta borträknad.

Sanna sjöng kvällen till ära sin egna ”Inte ok” efter ett väldigt kort mellansnack om att alla helt enkelt bör få vara den de är och vill och om lika värde. Passande såhär i Pridetider om man säger så. utöver detta fick vi höra hennes stämma ännu en gång men i duett med Lisa Nilsson ”Allt jag behöver”, vilket visade sig vara en försmak på vad vi skulle komma att få se senare när det väl skulle bli dags för Lisa att ta över i ”allsångsscenen är din”.

Kvällens mest udda allsång kom mot slutet av den ordinarie timmen nämligen ”Bada nakna”, Samir och Viktors MF-hit. Samtidigt som man undrade lite lätt hur denna kunde slinka in i allsångshäftet egentligen visade det sig att den var lite av en slags partyhöjare under programmet då det blev väldigt glatt och fartfyllt.

17
Ett gäng pojkar ifrån musikalen Billy Elliot besökte också programmet och hur de dansade och sjöng imponerade bra. De är fortfarande väldigt unga förvånas inte om någon av de eller flera kommer gå långt framöver. Helt lysande att istället för att besvara Sannas fråga om hur de känner när de dansar på  scenen så att säga visa det genom ett dans- och sångnummer där bland annat Justin Timberlakes dundercsuccé ”can’t stop the feeling”.

Fansen på ståplats vaknade till rejält när så äntligen deras favoriter Felix, Omar och Oscar i FO&O äntrade scenen. De levererade ett medley av två låtar – Good life samt Gotta thing about you innan de överraskade genom att välja ingen mindre än ”Främling” som allsång. Stämningen var hög och draget gick inte att klaga på. Istället för att avsluta med signaturmelodin ledde Sanna publiken genom ännu en allsång i vår bästa tid än nu för att sedan överlåta scenen till Lisa Nilsson.
21