Linköping vet vilken musik som går hem

Sara Lumholdt valde att använda pyro först på efterfesten och tände bloss som de viftade med, vilket kan förklara den svaga branddoft som jag kände vid hennes bord tidigare under kvällen också.

Baren var välbesökt och lite svårt att ta sig förbi den vägen men å andra sidan var det många att hälsa på i trängseln, bland annat Fredrik Kempe som ju stod bakom bägge finalbidragen denna vecka och nu kunde ses stå i livligt samspråk lite varstans, till exempel med Simon Forsberg i närheten av Saades bord. Eric Saade hade förstås Molly Sandén med sig och såg dessutom lite olik sig ut då han bar glasögon med svarta bågar.

Dansgolvet fylldes på allt mer ju längre tiden gick, mycket tack vare att de faktiskt körde bra musik den här gången med mycket schlager. Till exempel spelades Linda Sundblads Lucky you hela tre gånger under festen. Rickard Olsson hängde i metallställningen vid dansgolvet, Lumholdt syntes också där fast inte lika högt upp i luften och Shirley, Vera och Jessica kände sig hemmastadda i närheten av DJ-båset. Däremot verkade Dead by April undvika detta dansanta golv.

Vid 04.45 lämnade vi hotellet efter att ha stått i foajén ett bra tag och pratat med bland annat Sara Lumholdts kostymös. Då hade musiken tystnat för länge sen…

I halvlek av alla bidrag

The Playtones skylt är nere, killarna och de två körtjejerna gör allt för att intala Sverige att Rockabillyschlager behövs i Düsseldorf. Med eldar och allting. På publikjublet låter det som att de kan ha klarat det bra. Om den lite tuffa Sara L som var precis före dem kommer ta sig vidare, eller rentav The Playtones återstår att se. FRån ett håll sades det här att Lumholdt kommer gå till andra chansen.

Tippning inför kvällens delfinal

I ett försök att få någon form av lista inför ikväll har jag kommit fram till något som skulle kunna se ut såhär i fullt resultat.

1. Eric Saade

2. Playtones

3. Shirley’s angels

4. Linda Sundblad

5. Sebbe

6. Simon Forsberg

7. Sara Varga

8. Sara Lumholdt

Eric sätter jag etta, ingen mer kommentar på det. Sedan blev det väldigt svårt mellan de övriga sju, med sju våndor på köpet. Till slut hamnade Sara L på åttondeplatsen för att hon endast har en okej låt, hamnade rätt långt ner i publikomröstningen och dessutom inte har någon effekt som kan trigga igång svenska folket med. Övriga placeringar har jag satt ut lite efter känn. Shirley’s angels är lite av min andra favorit men det har snackats om både henne och Eric sedan i onsdags och det brukar komma någon uppstickare, den uppstickaren tror jag blir the Playtones.

Lena Ph som du aldrig sett henne förut

Linköpings första genrep, fredagkvällens, är över för cirka 30 minuter sen. Lena Ph fick inleda då programledarna som är sena ska roa sig med att sno en liten elbil och köra gatlopp i kulissena. Att det sen inte är Cloettas kulisser utan TV-husets i Stockholm är en helt annan sak… 😉

Måste också säga att grafiken när loggan till bad cop, bad cop skjuts sönder och innandömet av Cloetta center visas live är extremt snyggt gjort. Det mesta gick bra under kvällen och den enda stora missen som syntes var att Playtones skylt tagit helg av misstag efter klädrepet och nu alltså inte ens kom ner. Bandet fick en extra minut på sig att göra sig redo för sitt framträdande medan skylten hissades ned och tändes, dock hängde den lite snett.

Något som kunde märkas rent publikmässigt var att Shirley’s angels hade ett väldigt tryck och fick bra respons av publiken. Att taket sedan lyfte så fort Erics bidrag nämndes är en annan sak och ingen hemlighet.

Sara Lumholdt lottades att få den ena Globenbiljetten och snubblade på väg upp till scenen där Marie väntade. Sara reste sig och ställde sig bredvid Marie som också varit med i A-teens. När de stod där tillsammans ropade Marie:

– Det här har alla fotografer väntat på!

Men förutom Eric Saade som inte helt överraskande var favorit, så blev Lena Ph den stora drottningen. Hon gjorde nämligen om sin egen Dansa i neon men till engelska och klev ut tufft klädd framför ett helt band, med mer pryo än artisterna hittills haft tillsammans, och drog av låten. En kompis ifrån Melodifestivalklubben som satt två stolar bort sa att Lena slår alla de andra pausartisterna med hästlängder men jag tror inte det räcker.

Det ska bli riktigt kul att se den igen imorgon!

Det fläktar för Sandklef

Efter andra genomkörningen av Enemy kommer Steadycamkillen Johan Sandklef fram till Masen och frågar om det varit fläkt på detta bidrag tidigare. Svaretblev nej men att det bestämts efteråt och att alla kameror skulle förvarnas. Sandkled berättade vid vilken position han befinner sig vid vilket tillfälle och att det blåser som sjutton justvid den tidpunkten. Masens skämtsamma kommentar på det:

– Du får väl för fasen hålla i skiten..

Sara dansar på bordet

Sara Lumholdts rekvisita är ett bord i glas eller av glasaktigt material. Hon har sex dansare med sig på scenen som har en hel del väl uttänkta rörelser till musiken. Det är ett snyggt nummer där alla från början befinner sig på golvet för att när varningslarm ljuder omringa Sara. Några hoppar upp på bordet för att sedan dyka ner under det.  Saras fransiga jacka åker halvvägs in i låten och får sig en flyglektion ut ur bild. I bakgrunden ses en miljö av höga hus och byggställningar snurra förbi, bitvis kantade av röda lampor. Hon avslutar ovanpå bordet efter att ha använt större delen av scenen samt fått åka kana av bordet. Ljussättningen går i vitt och blått.

Starkt startfält i Linköping överlag

Efter en tågresa i första klass av allting, anlände tåget till Linköping runt 16. Några timmar senare var det dags att lyssna på veckans åtta låtar. Ett startfält med framför allt två starkare låtar hos Eric Saade och Shirley Clamp medan Sara Varga har veckans kanske sämsta låt, en väldigt lugn tråkig historia. Dags för sammanfattningen av Linköpings alla bidrag.

1. Lucky you – Linda Sundblad

Lucky you är en halvsnabb låt som börjar med gitarr. Linda låter avslappnad i sin sång. Det låter dock lite som ett försök till kopiering av Robyn. Inför sista refrängen ligger ett tyst parti som går över i ett dunkande hjärta och Linda som ooar. Därefter kommer Refrängen två gånger och avslutas tvärt. Första gången lät låten dötrist men andra gången hade den växt i alla fall ett halvt steg. Än har den en bit kvar.

2. Tid att andas – Simon Forsberg

Tid att andas är en ballad med en vacker text som inleds extremt lugnt till pianokomp och en Simon som sjunger sövande. En cymbal är ”startskottet” för ett ökande tempo och en Simon som sjunger starkare, och det är här jag börjar tycka mer om låten. Faktum är att Tid att andas gradvis blir starkare och starkare. En mellanvers följs av sista refrängen och låten avslutas lugnt. Jag kan även meddela de körintresserade människorna att Britta Bergström körar här.

3. Enemy – Sara Lumholdt

Enemy är en snabb pop typ radiopop. Det tar inte många toner innan Sara Lumholdts mogna stämma tar ton. Stråkarna bakom Sara ger ett plus. Under dessa tre minuter hinner Sara upprepa ordet ”Enemy” 24 gånger. Sex gånger i varje refräng. En timme efter att låtarna spetas upp kan jag inte komma ihåg exakt hur melodin går.

4. The king – The playtones

Rosa pantern är på ingång men vi får aldrig se honom. Istället lär vi få se ett rockande Playtones på scenen. Detta är nämligen ett mellanting av dansband och rock från förr, typ 70-talet. Snyggt gitarrkomp ingår. Mot slutet kommer det en paus som ger illusion av att låten är slut för att sedan ta fart igen.

5 I thought it was forever – Shirley’s angels

Låten startar starkt och fortsätter i samma anda hela vägen. Detta är en tuffare Shirley Clamp med änglar som backar upp henne i en väldigt skön snabb poplåt. När Shirley är med krävs det ju en tonartshöjning och denna låt är inget undantag. Veckans schlagerlåt…

6 No one else could – Sebastian

Detta är en snabb poprock. Sebastians röst är åt det mörka hållet. Gitarr och trummor slår igenom.  Med pauser mellan meningarna är låten lite läcker. Visslingar både inleder och avslutar låten. Sebastian själv som drar på bra drar ner på tempot inför den sista refrängen.

7 Spring för livet – Sara Varga

En blandning av Lisa Nilsson och Caroline af Ugglas kan denna beskrivas som. Den framhävande texten gör att man automatiskt lyssnar lite extra noga på innehållet, i alla fall för de som kan tänkas gilla denna. Låtens stora minus är att vers och refräng liksom smälter in i varandra. En tråkig historia.

8 Popular – Eric Saade

Popular inleds med något som kan liknas vid Riverdance. Det är väldigt energiskt och låten passar ypperligt på ett discogolv. Över huvudtaget är låten energisk från första till sista tonen. Mellan vers och refräng sjunger Eric några små fraser som i stort består av ”Pop oh oh oh…”. Låten slutar med att Eric tar sin förmodligen längsta ton i hela sitt liv och jag är mäkta imponerad att han lyckades hålla den ända ut!