Ralph blir Sean Banans Pontare

Ralph Gyllenhammar har fått en ny roll. Han ska vara Pontare då den som ska vara Pontare saknas. En lydig Ralph intar stol på andra sidan catwalken. Musiken drar igång, skynket faller och Sean påbörjar sitt nummer, i samma fart som under semifinalen. Skillnaden är att nu är jag beredd. Han sjunger bra genomför första genomsjungningen utan flygtur. Den kommer först senare. Härligt glatt nummer!

Sean Banan

Café opera gjorde Melodifestivaldebut, var värd för välkomstfesten

Det var lite som Annexet i en miniversion. Det vill säga från entrén löpte en röd matta till en bildskärm där Melodifestivalens logga bland annat visades. På denna röda matta anlände de flesta artisterna, undantaget Ravaillacz som inte ens dök upp.

Själva festplatsen var stor till en början med ett större rum där mat dukades upp och det minglades. I det mindre anslutande rummet hade artisterna sina bord. Sean Banan kom till festen klädd som en egyptier med en svensk slips. Denna utklädnad åkte av efter en tid. Då fick han också visa sin vighet och kroppsbehärskning genom att ställa sig i någon slags Matrix-pose som skulle fått många att ramla på rygg. Inga skadade knän här inte…

Sean Banan anlände klädd såhär till festen. Till en början höll han i två glas och ville kramas när han såg undertecknad. Kort därefter svepte han i sig den ena välkomstdrinken (som smakade exotisk fanta med en gnutta tillsats) för att posera för fotografer.
Ola Lindholm, Sean Banans låtskrivare kom också.

David Lindgren och Robin Stjernberg anlände ungefär samtidigt och valde att posera tillsammans framför skocken av kameror innan de traskade vidare in. Först valde dock Robin att busigt hålla upp två fingrar bakom Louise Hoffsten under hennes röda matta-entré.

Mitt i rummet stod ett kryss av bord uppdukat vilket gav åtta möjliga köer till maten. I mitten på ett runt bord stoltserade stolt sångfågeln. Smart tänkt men gjorde å andra sidan att man ficka ta en rejäl omväg för att komma till andra sidan salen. Desserten hittades inne hos artisterna och bestod av mousse på någon sorts kakbotten.

Sångfågeln stoltserade mitt i rummet.

Runt 22 släpptes allmänheten på vilket gav svaret på varför vi fått ett café opera-armband vid ankomsten. Detta band behövdes visas upp för att komma in i det mindre rummet där i stort sett alla tryckte. I den vevan bytte dj:n musik från MF- och ESC-låtar till mer disco.

Robin Stjernberg fann ett mindre befolkat område längst in i rummet där han övade på några läckra dansmoves tillsammans med några andra samt tog sig en pratstund med Sean Banan. Ralf Gyllenhammar lämnade tidigt festen och när jag lämnade lite över 23-slaget var Robin Stjernberg kvar samt låtskrivarna till just You som också hade planer på att börja dra sig hemåt men inte riktigt kommit dit.

Christer Björkman inte med i sean Banans ursprungsversion

Sean Banan som ”Christer Turkman”

Sean Banans nummer förra veckan var visserligen minst sagt crazy men vad man inte anade var att Christer björkman från början inte ens var omnämnd i texten, liksom Roger Pontare eller Seans ”position” som mellos visionär. Hans nummer är påkostat redan nu men om den Gävleanknutne Lars-Åke Wilhelmsson fått göra numret åt Sean, med snyggare kläder av bättre kvalitet, hade det dragit iväg ytterligare litegrann. Vilket nu alltså inte blev fallet utan Ola Lindholm.

Text nummer ett är den version som körs i Melodifestivalen. Text nummer två är den version som är den ursprungliga. De feta textraderna är just de som skiljer sig åt i de olika versionerna. ”Babsan” har jag fortfarande inte kommit underfund med hur det ligger till med helt. I ursprungsversionen sjunger han nämligen om Babsan. Dessutom står hon med i den utlagda texten som SVT själva lagt ut medan Sean sjöng ”Sverige” just där under direktsändningen, åtminstone under det att han först framförde sin Copacabanana. I segrarreprisen valde att att nämna henne däremot, samtidigt som han bytte ut eskimå och Pontare mot Eskimå och dansare. Flera av meningarna gav förbättringar medan några av de kunde fått vara kvar. Läs själva och begrunda.

Text 1, nuvarande version:

Äh.äh.äh
Min folk
Jag är tillbaka

Mina damer på min herr
Här e Mellos visionär

Alla Jalla kom fi fan

Dags för min EuroviSean
Allah får vara me
Eskimå och Pontare

Alla får första plats
Dani en andra plats.

Manar, uppmanar
Från Luleå till Ystad
Så kom och få visum
På Kärleksambassad

En riktig karnevala
Med zumba och lambada
Hissa din fi fana
Go Copaca banana.

Ref:
Copa Copaca Banana
Copaca Banana
Copaca Banana

Copa Copaca Banana
Copaca Banana
Copaca Banana.

Mer konfetti
Och mera dans
Det blir en svettig
Gul allians.

Kom Sverije grå och gul
Sluta ha så lagom kul
Ur garderob med stil
Kom ut som bananofil
Mer bling bling
på din dräkt
Ni får en egen fläkt

Köm köm
dra upp ridå
Babsan (Sverige?)
peruken på.

Jag manar
uppmanar
Till pappa pappa barn
Kom in i paraden

Sjung som CelindiSean.
En riktig karnevala

Med zumba och lambada
Hissa din fi fana
Go Copaca banana.

Ref:
Copa Copaca Banana
Copaca Banana
Copaca Banana

Copa Copaca Banana
Copaca Banana
Copaca Banana.

Mer konfetti
Och mera dans
Det blir en svettig
Gul allians

Mer konfetti
Och mera dans
Det blir en svettig
Gul allians.

Oooa – Oooa
Oooa – Oooa
Oooa – Oooa

Här e han
Oooa – Oooa
Er Christer Turkman
Oooa – Oooa

Go Copaca Banana………….

Ref:
Hahaha
Copa Copaca Banana
Copaca Banana
Copaca Banana

Copa Copaca Banana
Copaca Banana
Copaca Banana.

Mer konfetti
Och mera dans
Det blir en svettig
Gul allians
Mer konfetti
Och mera dans
Det blir en svettig
Gul allians.

Text 2, ursprunglig version:

Äh.äh.äh
Min folk
Jag är tillbaka

Mina damer på min herr
Här är Sveriges Fred Astaire

Alla Jalla kom fi fan

Dags för min EuroviSean
Mozart o Rock n roll
det spelar ingen roll

Alla får första plats
Dani en andra plats.

Jag Manar, uppmanar
Från Luleå till Ystad
Jag skickar torpeder
Jag bombar med min lav
En riktig karnevala
Med zumba och lambada
Hissa din fi fana
Go Copaca banana.

Ref:
Copa Copaca Banana
Copaca Banana
Copaca Banana

Copa Copaca Banana
Copaca Banana
Copaca Banana.

Mer konfetti
Och mera dans
Det blir en svettig
Gul allians.

Kom Sverije grå och gul
Sluta ha så lagom kul
Ur garderob med stil
Kom ut som bananofil
Mer bling bling
på din dräkt
Ni får en egen fläkt

Köm köm
dra upp ridå
Babsan
peruken på.

Jag manar
uppmanar
Från här till Pakistan
Kom in i paraden

Sjung som CelindiSean.
En riktig karnevala

Med zumba och lambada
Hissa din fi fana
Go Copaca banana.

Ref:
Copa Copaca Banana
Copaca Banana
Copaca Banana

Copa Copaca Banana
Copaca Banana
Copaca Banana.

Mer konfetti
Och mera dans
Det blir en svettig
Gul allians

Mer konfetti
Och mera dans
Det blir en svettig
Gul allians.

Oooa – Oooa
Oooa – Oooa
Oooa – Oooa

Stampa händer
Oooa – Oooa
klappa fötter
Kom Copaca Banana………….

Ref:
Hahaha
Copa Copaca Banana
Copaca Banana
Copaca Banana

Copa Copaca Banana
Copaca Banana
Copaca Banana.

Mer konfetti
Och mera dans
Det blir en svettig
Gul allians
Mer konfetti
Och mera dans
Det blir en svettig
Gul allians.

Händelsefull efterfest i välbekant festvåning

Det blev en lång, sprudlande, livlig och händelsefull efterfest. Festsalen var densamma som förra året så man kände sig hemma direkt. Maten var okej men man behövde läsa på lapparna bredvid för att se vad det var för något upplagt. Då var det lättare med desserten som bestod av frukter och något gott bakverk. Kaffe fanns det också.

G:son kom tidigt och hängde innanför dörrarna med vänner och bekanta. Bert Karlsson som också kom förbi blev inte ens insläppt då han inte stod på gästlistan.

G:son innanför dörrarna

I sedvanlig ordning firade finalisterna med champagne. Sean Banan var först in av de två. Han skakade champagnen och sprutade glatt flaskans innehåll runt sig. Därefter klev han upp på bordet och vinkade upp bland annat Ola Lindholm. Ola lydde snällt sin artist, det är ju ändå fest och de har gått vidare.

Sean Banan sprutar champagne
Ola Lindholm och Sean Banan

Louise Hoffsten, andra finalisten, stod på tur. Hon visades till bordet, slog sig ned, fick flaskan och öppnade den. Men champagnen uteblev. Louise var lika glad för det och hällde istället upp drycken i glas. Kort därefter dök Sean upp vid hennes bord för att skåla och fira med sin medfinalist.

Louise med skumpa

Ståborden som var utplacerade på dansgolvet försvann ganska snart efter midnatt och lämnade plats till alla dansanta. Dock var det hög ljudvolym så i samma rum som DJ:n var det ”skrika och gestikulera” som gällde. Om man inte valde att smita in till det anslutande mindre rummet med bar. Försök gjordes tidigt att få upp Joacim Cans på dansgolvet till sin egen låt men att göra det INNAN finalisterna anlänt och festen verkligen dragit igång var inte så genomtänkt. Jag tror inte ens att han hunnit komma den tidpunkten. Inte ens när Dannys gamla låt In the club kort därefter spelades kom artisten springande. Annars var det stor blandning på låtarna som spelades. Jennifer från Warner festade gärna med vänner och bekanta och var under kvällen på ett sprudlande humör.

Många valde att stå utanför dörrarna och umgås för där gick det att prata med varandra i normal samtalston. Passagen mellan garderoben och festlokalen fungerade alltså som spring- och hängställe för att hämta eller lämna saker, besöka toaletten eller bara umgås. Många av kamerakillarna och teknikerna satt till exempel i trappan och tjattrade. Felicia syntes på dansgolvet mot kvällens slut. Joacim Cans stod oftast med ett gäng antingen i passagen eller i närheten av borden. Bland annat med Babsan som kom förbi för att kolla in efterfesten, som utlovat sedan vi träffats på en matbutik hemma i Gävle i julas. Han jobbar med After dark på Rondo och stod nu i livlig konversation med Joacim Cans till jag kom fram och hälsade.

– Men hej! kul att se en till från Gävle… utbrast Babsan.

Jag kan avslöja att Lars-Åke Willhelmsson från början fått förfrågan att göra Sean Banans nummer men i slutändan inte fick, han skulle blivit för dyr.

Sean Banan, Danny och Babsan. sean hade för övrigt en tendens att dyka upp på flera av bilderna för att han var i ständig rörelse.

Jenny Silverlämnade festen kring 01 eller så efter att ha visat upp familjens sovande nytillskott i babystolen.

Sean Banan var flirtig med många under kvällen och delade ut pussar till flera. Förutom att besöka dansgolvet förstås, ibland med sina dansare. Senare på kvällen dansade han glatt till sin låt från 2012, omringad.

Lite över 03 tystnade musiken och kort därefter tändes lamporna. Folk dröjde ändå kvar i salen tills vakter gav en fin pik att lämna salen genom att tala om att nattklubben öppnat en trappa ned. Trots det tog det säkert 20 minuter innan alla till slut lämnade platsen, av tvång. Antingen till nattklubben eller mot rummen. Pernilla Wahlgren tillhörde en av oss som var sist att lämna stället. De enda som satt kvar vid borden där inne var Christer Björkman, studiomannen herr von Z och Camilla från Warner. Om de satt kvar där inne när dörrarna stängdes förtäljer inte historien. Vi drog ner till nattklubben dit några från övevåningens efterfest fortsatte att festa men det verkar inte ha varit många som stannade där länge. Själv lämnade jag nattklubben vid 04.30 då inget särskilt hände mer.

Sean är upenbart nöjd med sin galna show

Det är fest i i arenan! EN fest som går ”bananas”. Är det under något nummer som det finns flest risker till missar bör det vara i hans nummer men allt gick som smort. Publiken var också med. Fortfarande upphängd i taket blickade Sean aningen längre och tackade denna gång hela Sverige. Hade vi sagt ja till honom i torsdags när han frågade om man kunde rösta från utlandet skulle han säkert kunnat tacka hela världen. Det skulle inte förvåna.

avslutningsvis ropar han fortfarande hängande i taket:

– Där satt den!

Småkul under omröstningsomgång ett i green room

Röstningsomgång. Gina rabblar upp de som går vidare. Lång väntan till första bidraget att ta sig vidare, vilket är Felicia Olsson. Med sig får hon Anton Ewald, SHW, Erik & Tone samt Louise Hoffsten.

Nummer sex blev bananen, Rikard Wolff sjua och Joacim Cans åtta. Första gången Sean Banan kommer i bild har han fingret i näsan och får nytt smeknamn av Gina som precis nämner honom. Skratt bland framför allt barnen som uppenbarligen gillar när deras favorit gungar in och ur bild samt leker ”dockteater” med handen istället för att själv synas.

Sean Banan till Gina i green room: Jag tänker inte

Sean Banan sist ut kör igenom sitt nummer utan problem trots sitt skadade knä. Efter numret tackar han Göteborg och får jubel. Sedan kommer snabbreprisen. När Seans namn nänmns får kidsen och övriga härinne spader och går bananer.

Nu pratar Gina med Sean Banan i green room om både blöjan och planeringen av numret. Men hon får inte så vettiga svar från honom. Bland annat svarar han på hur han tänker när han planerar numret.

– Jag tänker inte.

Mycket skämt och Dollywoodversion av In the club på kvällens genrep

Genrepet i Scandinavium gick utan större problem men med en överraskning och att Danny fortfarande har lite problem med att han stakar sig ibland. Dock läste han inte lika mycket i sina papper idag.

Danny och Gina börjar med att fortsätta skämta om att just  Danny är den ständiga tvåan och om hans stakning på ordet ”digital” förra veckan. därefter visas en videosnutt där Hanson, Carson & Malmkviststår i en studio och spelar in nya hitlåtar i annorlunda versioner, för att sedan uppenbara sig på scenen till en omgjord Popular. Fast i denna version heter den ”Jag är en pensionär”.

Jag tyckte att Joacim Cans fick en hel del jubel vid presentationen men det var inte lika mycket jubel efteråt när han tackade och gick av scenen. Då ficktrion SHW mer respons efter sitt framträdande, liksom Louise Hoffsten som fick oväntat mycket.

Roligt också att Gina berättade för publiken att nu skulle de få se ett fint avskalat nummer. Danny viskar i Ginas öra som ber publiken att glömma det hon just sagt. Det är nämligen Sean Banans tur och avskalat är det sista man kan säga om det numret.

Det skämtas också om att det blev fel på snabbreprisen igen. Jag undrar vad de gör om det verkligen blir fel…

Kvällen till ära hamnar två av journalisterna i fokus då Gina går fram till de utan förvarning för att prata och överlämna en present, bland annat resa till Aiya Napa. Killarna såg livrädda ut i bild men så blev de också inkastad i allting.

veckans mellanakter är dels ”pantertanternas” Ces’t la vie samt en Dollywoodversion av Dannys In the club. Smäller ej lika högt som förra veckans mellanakter.

I slutändan stod Joacim Cans och Sean Banan som låtsassegrare medan Felicia Olsson och Rikard Wolff fick gå till andra chansen. En fråga till Gina: Hur ger man förlorarna en låtsasapplåd?? Under reprisen av Copacabanana blir det en del problem. Seans byxor strular vilket gör att han helt sonika drar av sig de. Samtidigt släpper de allt i form av annan scenografi. Till exempel gestikulerade han att han ville ha upp skynket i början men inget sådant kom. Planerat eller ej har jag inte svar på men det var det största jag reagerade på.