Outtrigger och Oscar Zia till final

För tredje lördagen igen sitter jag och funderar på hur resultatet troligen kommer bli i veckans deltävling. För tredje veckan i rad är det svårt. Vi lyssnar på låtarna säkert sju till nio gånger innan det väl är dags. Lite dividerande så har jag emellertid kommit fram till följande:

Till final går Outtrigger och Oscar Zia.

Oscar Zia – Yes we can för att han börjat bygga på sin fankrets redan och den består av många unga människor i den åldern som brukar rösta i sådana här sammanhang. Han vann gårdagens publikundersökning överlägset, en publikundersökning gjord av Svenska spel och OGAE Sweden. Dessutom ett rejält läckert nummer och  Oscar Zia har sjungit bra hela veckan i denna låt som är snabb och faktiskt har någon slags hook. Visar han bara lite glädje också mellan all beslutsamhet och fokusering kommer det hela sitta som  en smäck för honom.

Outtrigger – Echo har veckans hårdaste låt och det tuffaste framträdandet som nog få kan sudda ut från minnet i första taget. Dessa fem samspelta killar growlar och skriker och sjunger. Rock har förmåga att ta sig igenom, åtminstone en låt per festivalår. Jag tror att rocken 2014 tillhör just Outtrigger.  Dessutom topp-3 i publikundersökningen igår.

Till andra chansen går State of drama och CajsaStina.

Om Shirley Clamp – Burning alive och CajsaStinas – En enkel sång råder delade meningar. En del är övertygade om att CajsaStina tar hem det medan andra inte tror alls på henne. Åkerström faktiskt är den enda som sjunger på svenska, har den enda visan och får hjälp av publikens kameralampor som bildar ett hav av ljus runt sig. Det gäller också att sticka ut ur startfältet för att bli ihågkommen bland de andra låtarna. I det sistnämnda har CajsaStina en klar fördel med sin vackra visa så hon kan säkert överraska ikväll över Shirley Clamp.

Shirley Clamp vill beröra

Det är ikväll det gäller för artisterna. Då ska de kliva upp på scenen och sjunga sin låt och kan sedan bara hoppas att svenska folket ska ge sin röst. Shirley Clamp som varit med några gånger gillar responsen hon fick under genrepet på fredagskvällen.
– Jag tycker responsen var väldigt fin. Jag har lärt mig att det spelar ingen roll hur responsen är inne i en arena för de som röstar är två helt olika.

Hon förkunnar sedan att hon är en liveperson och att det skapades en fin kontakt med publiken även om det är en lugn låt som är mycket känslosam.
– Det var någon liten tjej som ropade ”Shirley Clamp!” och då blir man glad. Det betyder väldigt mycket att man har ännu de här små barnen som jag hade 2004 som liksom vet vem jag är. Jag tycker det är skithäftigt.

Faktum är att när Shirley efter några dagars repetitioner kom upp på scenen till en arena full med förväntansfulla människor glömde hon bort en mindre detalj, vilket syntes tydligt i bild under genrepet.
– Publiken gör ju mycket alltså. De tillför en känsla så jag till och med glömde sätta på mina öronsnäckor i örat för jag var så glad att det var publik i lokalen.

Är det svårt att hålla styr på klänningen med så mycket tyg?
– Ja det är det, får Shirley fram direkt och skrattar lätt. Jag har repat mycket på det. Förra gången dansade vi ju mycket med Shirleys angels (”I thought it was forever”, 2011) och det kan man tänka sig att ”wow vad svårt” men här är det lite svårt att få in smågrejer, att få tag i tyget med viftning, med handen o ge blick. Det är lika viktigt och lika svårt nästan som en hel koreografi.

Är detta det svåraste för dig i år?
– Det här är största utmaningen som jag själv har satt mig i för att det (Burning alive) är en väldigt känslosam låt. Den är sorglig om man lyssnar på texten och det nåt jag lyssnar mycket på när jag kör bil. Det berör mig väldigt mycket och därför är det en utmaning att jag ska försöka få folk att bli berörda i ett sånt här sammanhang där man kanske egentligen skulle sjungit nåt glatt och trevligt.

Shirley håller sig till nuet och tänker inte på utgångsläget eller på att Sanna Nielsen redan ”har gjort det”, ett avskalat balladnummer i år.
– Vi är så olika jag o Sanna. Hon är min vän och helt fantastisk. Vi är olika i uttryck o har olika låtar. Det går inte att tänka så, då kan man inte vara med om man jämför sig med andra.

Shirley beskriver avslutningsvis med tre ord hur hon kommer att känna innan sångerskan kliver upp på scengolvet imorgon.
– Väldigt glad, laddad och förberedd.

Omöjlig olyckskedja, sportmusikal och hedrande av Alice Babs i kvällens genrep

Innan genrepet drog igång på allvar denna kväll förinspelades när Anders och Nour går på catwalken. Detta för att de tydligen kommer att ”byta” kläder med varandra. Det gjorde att replikerna som drogs av programledarduon troligen kommer vara roligare och mer effektiva under direktsändningen.

Överlag ikväll var publiken ganska tystlåtna även om de förstås gav artisterna viss respons. Den som det skreks högst för var Oscar Zia. Samtliga artister levererade bra eller bättre än bra. Det skämtas en del om låtskrivarna, bland annat att Fredrik Kempe som är med för tredje veckan i rad kan hyra ut sin lya och ha green room som bed room. Småmysigt kul. Mycket riktigt så i CajsaStinas nummer för övrigt blir effekten av alla mobiler som lyser som ett hav runt henne väldigt väldigt vackert och som sagt – effektfullt.

I dessa OS-tider då sporten går i annan kanal måste ju SVT ta tillbaka lite av den andelen. Vartför inte skapa en Sotji-musikal? X antal dansare i guldiga kroppsstrumpor dansar runt dels på scenen samt på pucken som görs om till både isbana att åka skridskor på samt någn slags vinter-brottningsring. allt gick så snabbt att det var i Sean Banans nummer förra året. Det vill säga efter 1/3 av showen var man lost. Höll korpgluggarna öppna!

Kika också på hela den totalt egentligen omöjliga raden av olyckor runt hela Göteborg som cirka 1,5 minut eller så senare gör att Anders får resultatet inrullat på en städvagn. Att allt det skulle ske i verkligheten vore ungefär lika stor som att vinna en miljard eller något sådant.

Till slut gick, efter att Alice Babs som nyligen avlidit förstås hedrats, Cajsastinas visa samt Shirley Clamps ballad till finalen medan Outtriger och Oscar Zia lottades till andra chansen. Ett rseultat som troligen kommer se lite annorlunda ut imorgon kväll.

Elegant Shirley har vissa klädproblem i väldigt snyggt nummer

Shirley Clamp har krupit i sin glittrande Lars Wallin-klänning som ser elegant ut på henne. Två slitsar gör att hon visar benen mycket. det höll till och med på att kunna bli en mindre nakenschock. Fläkten hon har gör att klänningens tyg fladddrar i vinden. Framför allt effektfullt när hon tar tag i det bakre klänningstyget och håller det genom koreografin. Efter första genomkörningen lyckas hon hitta ett hål i scengolvet och skriker till. Innan de hinner köra igång igen får hon hjälp nedför rampen för att prata med delar ur teamet.

Väldigt vackert också på bildskärmarna.  Hur gör människan för att sätta tonerna så bra?

Sedvanligt uppskattad skaldjursbuffé i Kajskjulet

Göteborgs välkomstfest hölls detta år på Kajskjul 8. Artisterna trillade in i klungor och det tog lite tid innan alla hade hunnit komma. CajsaStina var en av de första att komma följt av Shirley Clamp och EKO. Outtrigger kom allra sist och det första de gjorde var att posera från vänster till höger inför smattrande kameror. Då hade festsalen öppnats upp för ett bra tag sedan. När de flesta så småningom hittat till sina bord välkomnade bland annat eventansvariga Monika Forsberg den samlade skaran till staden. En av hennes kollegor hade vissa svårigheter med att uttala några av orden så lite extra humor slank in där.

CajsaStina poserade i baren, det tog ett tag innan hon och Camilla från skivbolaget kunde fortsätta längre in.
Trion i EKO vid ankomsten
Jessica Folcker och Dr. Alban var popuära och stod kom inte långt innan de fann några att stå och tjattra med.
Shirley Clamp kom festen med en liten giraff nedstucken i handväskan. Denna lilla turmaskot fick hon 2004 i samband med ”Min kärlek”.
– Det är 10 års-jubileum i år, så självklart får den följa med, tyckte Shirley och lyfte upp sin glittrigt sin glittrigt klädda tygvän ur väskan för att låta den lukta på innehållet i champagneglaset innan fotografering.

Maffigt var det när skaldjursfaten bars in på ett pärlband av serveringspersonal. Det mesta utom rödlistade räkor hade lagt upp på de stora faten. Vid Oscar Zias bord fyllde någon av dansarna år, vilket inte undgick någon i salen då det sjöngs högt och glatt för denna person. Fördelen med att fylla år här är att när man firas KAN folk faktiskt sjunga.

Det minglades i lokalen. Flera tog en tur åt barenhållet på andra sidan skynket alternativt entrén som gav friskt luft om man önskade. Hela gruppen Outtrigger försvann ett tag medan CajsaStina valde att mingla stående mellan borden.

Efter skaldjuren kom kaffet med tryffel till. Nu började såväl artister som de andra att blandas upp ganska bra. Samtidigt började det tunnas ut vid borden. Vid 22.35 ungefär valde till exempel Shirley Clamp att lämna festen, som troligen fortsatte i artisthotellet senare. Jag valde att, nu när Melodifestivalen ändå kommit till Göteborg, slinka in på festplatsen  Jsons våning och träffade på Jim Jidhed, den forna festivaldeltagaren från 1991 och 1997.

Väldigt enkelt och avskalat med möjlig otur i utgångsläge för Shirley

När det blir dags för Shirley Clamp att gå upp på scenen är det med viss spänning och nyfikenhet från mångas sida. Hur kommer hon att framföra numret? Det visar sig vara väldigt enkelt, och extremt avskalat. Shirley står mitt på scenen, sjunger och rör sig med små rörelser. Ljuskäglor ger rök bakom henne medan spotlighten växlar från först vitt till senare blått och därefter gult. Visst, det är ett snyggt nummer och den rutinerade Shirley sjunger rent trots några små hostövningar mellan genomkörningarna. Nu ska det iofs komma konfetti också.

Tyvärr har hon nog en stor nackdel av att gå ut veckan efter Sanna Nielsen för man blir inte berörd på samma sätt, det saknas något. Numret är kanske för enkelt för att många av de som gillade förra veckans ballad inte lockas av detta trots att det gör sig jäkligt bra på storbildskärmen.