Skolflickan Sibel har klivit på scenen

Veckans repetitioner har kommit igång på allvar. Sibel repar på sin Stop och ser ut som en skolflicka i sin svarta korta klänning, vita blus med krage och en gul rosett. I ringen hon sitetr i hänger sex dansare. Hon hissas omgående ner mot golvet för att där få hjälp ur stolen. Bakom henne blonkar STOP i stora vita bokstäver. I taket far vita samt rosa strålkastare runt. från scenens ena upphöjda sida har en catwalk dragits ut. Den använder sig dansarna av innan de rör sig mot henne för att förenas i en slutpose. Inför sin tredje genomkörning får hon information av Tine gällande placeringar och kameror.

sibel-slutpose

”Det känns lite läskigt”

Sibel har  en ring med stol upphissad i taket. Studiomannen kallade den för dödsringen. Denna fick en viss Tobbe Ek från en nationell tidning äran att testköra.

Med upp på resan var Henke von Z som två meter upp i luften sträckte fram sin mick till honom för att fråga hur det var.

– Det känns lite läskigt, det här.

Testkörning av ring
Testkörning av ring

Startfältet ger mer att önska

Stop – Sibel
Sibels låt startar med ett elektronisk återkommande ljud samt en ”flygplansröst” inleder. Sibel har en tuffare låt som är väldigt snabb. Så snabb att jag kommer att tänka på en duracellkanin. Det är mycket upprepningar i refrängen och låten känns mest jobbig. Den avslutas med minst åtta ”stop” på rad.

Magisk stjärna – Py Bäckman
Py har en lugn och mjuk låt med en doakör i bakgrunden Refrängen är lite snabbare. Även om själva musiken är skön känns låten lite svag. Som en ung version av Shirley Clamp. Kort tonartshöjning i slutet.

Human frontier – NEO
NEO har blandat pop med disco i en snabb låt där det känns lite som Bee Gees i refrängen, röststilsmässigt. Jag får inget riktigt grepp om låten som avslutas tvärt. Den har också en tendens att snabbt falla ur minnet.

Thursdays – Lovestoned
Lovestoneds Thursday är en poplåt med Lambadastuk i inledningen. Det är sköna rytmer med bland annat dragspel samt den välkända tonartshöjningen. De tar i lite mer i refrängerna. Låten är gunga med-vänlig. En tamburin får äran att avsluta låten ensam.

This is my life – Anna Bergendahl
This is my life startar släpande. Det är lite ”Anna och en gitarr”. Sedan hakar fler instrument på. Låten lyfts egentligen inte någonstans och den känns aningen enformig. Anna avslutar med ett ”This is my life, my frieeeeend….”

Jag vill om du vågar – Pernilla Wahlgren
Trummor i bakgrunden ger extra tryck i låten. Pernilla går ut lagom lugnt men ökar sedan rejält i refrängen. Det är elektroniska inslag även i denna låt. Eftersom det är Pernilla Wahlgren så finns här självklart en tonartshöjning.
”Jag vill om du vågar” upprepas ofta men utan att störa, snarare på ett snyggt sätt. Några slätstrukna Ciss får vi inte höra men Pernilla avslutar ändå med en hög ton. En riktig schlager!

Idiot – Noll disciplin
Vad är detta?? Påminner mig först om barnprogramsduon Nicke och mojje för att snabbt bli tuffare. Det är ösig pop som har en önskan om att vara rock, men utan att lyckas. Låten känns väldigt rörig! Själva texten verkar handla om att han på grund av sitt beteende är en idiot.

Hollow – Peter Jöback
Jöbacks Hollow är en skön låt. I inledningen hörs hjärtslag. Peter går ut ganska lugnt för att sedan öka, redan i andra versen har låten kommit igång bra. Verserna avslutas med en utdragen ton och sedan kommer refrängen. Behöver jag säga att låten innehåller tonartshöjning?

Överlag är det svagt startfält i Malmö. Om man utgår från dagens lyssning bara så är det de gamla schlagerrävarna Wahlgren och  Jöback samt Lovestoned som tillhör de bättre låtarna. Dessvärre ger ingen av de ger mig rysningar. Än…